För vem är anvisningen avsedd?
Anvisningen riktar sig i första hand till socialarbetare inom barnskyddets öppenvård.
Därutöver kan anvisningen användas av ledande socialarbetare och andra ledande tjänsteinnehavare samt av andra yrkesutövare som arbetar inom barnskyddet.
Anvisningen har utarbetats utifrån den gällande barnskyddslagen.
Placering som stödåtgärd inom öppenvården
Placering som stödåtgärd inom öppenvården är en avgränsad period för att bedöma stödbehovet eller en rehabiliterande period. Det är en planerad stödåtgärd som ordnas enligt vad som antecknats i klientplanen.
(Barnskyddslagen 37 §)
Barnet placeras i första hand tillsammans med sin förälder, vårdnadshavare eller annan person som ansvarar för barnets vård och fostran. Placering av hela familjen kan ske vid en anstalt eller ordnas inom familjevården.
Vid en familjs krissituation kan öppenvårdsplacering även ordnas på skyddshem.
Placeringen kan också vara kopplad till vård som ges till en vuxen i familjen. Då kan det vara ändamålsenligt att barnet fortsätter bo tillsammans med sina föräldrar.
(RP 252/2006 rd, s. 159)
Barnet kan även placeras ensamt inom öppenvårdens stödåtgärder för en kort tid. Detta är dock endast möjligt i särskilt avgränsade situationer, nämligen när placeringen är nödvändig för:
- bedömning av barnets stödbehov
- barnets rehabilitering, eller
- att ordna barnets omsorg tillfälligt på grund av att vårdnadshavaren eller annan person som ansvarar för barnets vård och fostran är sjuk eller av annan motsvarande orsak förhindrad att ta hand om barnet.
Att placera ett barn utom hemmet som stödåtgärd inom öppenvården ensam utan någon förälder, vårdnadshavare eller någon annan person som ansvarar för barnets vård och fostran är dock möjligt endast i ett mycket fåtal fall och även då för en kort tid.
(Regeringens proposition till riksdagen med förslag till barnskyddslag och vissa lagar som har samband med den 252/2006 rd, s. 159)
Under en placering som stödåtgärd inom öppenvården kan barnets kontakt med sin vårdnadshavare inte begränsas, och inte heller kan andra begränsningsåtgärder enligt kapitel 11 i barnskyddslagen användas.
Samtycke av vårdnadshavarens och ett barn som fyllt 12 år
För en placering inom öppenvården krävs i regel vårdnadshavarnas samtycke samt samtycke av ett barn som fyllt 12 år. Vid placeringen kvarstår vårdnadshavarnas fulla beslutanderätt gällande barnets vård, fostran, bostadsort och andra personliga angelägenheter.
(Barnskyddslagen 37 §)
Barnet kan dock under vissa förutsättningar placeras som stödåtgärd inom öppenvården även om en vårdnadshavare inte kan höras på grund av resa, sjukdom eller annan orsak, eller om vårdnadshavarna är oeniga om placeringen.
Då krävs att:
- den vårdnadshavare som bor med barnet, eller som bor med barnet under placeringen, samtycker, och
- placeringen är förenlig med barnets bästa.
Om vårdnadshavarna är oeniga ligger beslutanderätten i sista hand hos den vårdnadshavare hos vilken barnet bor.
Placering som stödåtgärd inom öppenvården kan genomföras trots ena vårdnadshavarens motstånd t.ex. när vårdnadshavarna bor åtskilda och barnet ska placeras ensamt eller tillsammans med den vårdnadshavare hos vilken barnet bor.
En placering inom öppenvården som riktas enbart till barnet förutsätter även samtycke från ett barn som fyllt 12 år.
(Barnskyddslagen 37 a § 2 mom.)
(RP 252/2006 rd, s. 160)
Placeringen inom öppenvården ska avbrytas och barnet återvända hem om den vårdnadshavare på vars samtycke placeringen grundar sig återkallar sitt samtycke eller förbjuder en fortsatt placering.
Om ett barn som fyllt 12 år själv begär placering inom öppenvården men vårdnadshavaren motsätter sig detta, ska förutsättningarna för att utse en intressebevakare bedömas. I sista hand måste även förutsättningarna för omhändertagande övervägas. I första hand ska man dock försöka lösa en eventuell konflikt mellan barnet och vårdnadshavaren genom socialt arbete.
Planerad och begränsad placering
Placering inom öppenvården är en planerad och begränsad åtgärd som i regel är kortvarig. När beslut om placering inom öppenvården fattas ska målen för placeringen och dess bedömda varaktighet fastställas.
I klientplanen fastställs tillsammans med klienten:
- målen för placeringen
- dess uppskattade varaktighet samt
- tidpunkten då måluppfyllelsen ska bedömas.
Utgångspunkten för en placering som stödåtgärd inom öppenvården är barnets och familjens rehabilitering, inte en längre placering utanför hemmet.
Om behovet av placering utanför hemmet fortsätter längre än tre månader måste förutsättningarna för att fortsätta placeringen och dess alternativ, såsom eventuellt behov av vård utom hemmet, utredas.
Om placeringen inom öppenvården förlängs ska situationen bedömas på nytt efter ytterligare tre månader. Barnets bestående mänskliga relationer måste tryggas, och barnet får inte bollas mellan hemmet och placeringsplatsen på ett oändamålsenligt sätt.
(Barnskyddslagen 37 a § 3 mom.)
(RP 252/2006 rd, s. 161)
I sitt beslut 31.7.2014, dnr 1780/2014, konstaterade riksdagens biträdande justitieombudsmans ställföreträdare att bestämmelsen om utredning av barnets närståendenätverk (barnskyddslagen 32 §) inte är en självständig bestämmelse om placering av barnet. Om barnet placeras utanför hemmet ska bestämmelserna om placering inom öppenvården eller vård utom hemmet tillämpas. Utredningen visade att inget beslut om placering av klagandens barn i vård utom hemmet hade fattats, vilket innebar att social- och hälsoväsendet hade agerat i strid med barnskyddslagen. I avgörandet övervägdes också skyldigheten att bedöma förutsättningarna för fortsatt placering enligt 37 a §.
Enligt barnskyddslagen är öppenvårdens stödåtgärder alltid primära. Om man tillräckligt väl kan bemöta barnets problem genom metoder inom öppenvården, ska sådana ordnas. I synnerhet för barn som närmar sig myndig ålder kan en placering inom öppenvården vara den mest lyckade lösningen. I så fall kan en placering som i praktiken berör barnet ensamt vara längre. RP (252/2006 rd, s. 161)
Barnet har rätt till eftervård om en placering inom öppenvården som enbart berört barnet har varat oavbrutet i minst ett halvt år.
(Barnskyddslag 75 §)
Hörande, beslut och ändringssökande
Om ett barn ska placeras ensamt eller tillsammans med den vårdnadshavare hos vilken barnet bor, ska även den andra vårdnadshavaren höras. Om den andra vårdnadshavaren inte har hörts eller om vårdnadshavarens motstånd har ignorerats, ska detta motiveras i beslutet.
Beslutet om placering delges båda vårdnadshavarna, vilket ger dem möjlighet att söka ändring i beslutet. Beslutet ska även delges den vårdnadshavare som inte har hörts eller vars motstånd har ignorerats. Rätten att söka ändring har ett barn som fyllt 12 år samt den vårdnadshavare som beslutet gäller.
(Barnskyddslag 89 § 2 mom.)
(RP 252/2006 rd, s. 160)
I Helsingfors förvaltningsdomstols avgörande 7.6.2012 12/0584/5 lämnades faderns besvär utan prövning och beslutet av stadens barn- och familjesektion upphävdes och undanröjdes. Fadern hade sökt ändring i ett beslut som fattats av en tjänsteinnehavare. Förvaltningsdomstolen konstaterade att fadern inte är barnets vårdnadshavare och att avsikten inte hade varit att barnet skulle bo med sin far i placeringsplatsen. Beslutet om barnets placering inom öppenvården gällde alltså inte fadern, och han hade därför inte rätt att söka ändring i tjänsteinnehavarens beslut med stöd av 89 § 2 mom. i barnskyddslagen.
Bedömning av förutsättningarna för omhändertagande
Placering av ett barn får inte upprepade gånger användas som stödåtgärd inom öppenvården, om inte barnets bästa nödvändigt kräver en ny kortvarig placering. Förutsättningarna för omhändertagande ska bedömas om barnets placering som öppenvårdens stödåtgärd behövs upprepade gånger.
(Barnskyddslag 37 a § 1 mom.)
Placering av ett barn ensamt som en får inte användas långvarigt som en stödåtgärd inom öppenvården för att ordna barnets vård, till exempel i situationer där barnet på grund av omständigheter som hänför sig till föräldrarna eller vårdnadshavarna inte kan återvända hem. Om det är sannolikt att barnet inte kan återvända hem på länge, till exempel inom ett halvår, ska förutsättningarna för omhändertagande och ordnande av familjevård utredas.
Brådskande stödåtgärd inom öppenvården
En placering inom öppenvården kan ändå vara möjlig som en brådskande åtgärd även då förutsättningarna för omhändertagande uppfylls. Placering inom öppenvården kan användas i stället för brådskande placering, om det räcker för att trygga barnets hälsa och utveckling och om inga begränsande åtgärder behöver vidtas under placeringen.
Även brådskande placering inom öppenvården förutsätter samtycke av vårdnadshavaren och av ett barn som fyllt 12 år.
(Barnskyddslag 37 b §)
(RP 164/2014 rd, s. 156)
Barn på fängelset med sin förälder
Som stödåtgärd inom öppenvården kan ett barn som är yngre än två år placeras på fängelsets familjeavdelning hos sin förälder som är häktad eller avtjänar ett fängelsestraff. För ett barn som är yngre än tre år kan placeringen på familjeavdelningen fortgå om barnets bästa nödvändigtvis kräver det.
(Barnskyddslag 37 § 3 mom.)
