Barnskyddets roll i krävande separationssituationer – Barnskydd och förföljelse efter separation

Vad är förföljelse efter separation?

Föräldrarnas separation innebär inte alltid ett slut på våldet. En form av våld efter separation är förföljelse. Det innebär att våldet från den tidigare partnern fortsätter trots offrets förbud, till exempel genom obefogade och en orimlig mängd kontakter eller genom förföljelse, kontroll, hot eller fysiskt våld så att gärningarna orsakar offret rädsla och ångest.

Förföljelse är ett brott som hör under allmänt åtal. Därmed kan polisen göra en undersökning och åklagaren väcka åtal även om målsäganden (”offret”) inte yrkar på straff för gärningen. Enligt strafflagen ska den som upprepade gånger hotar, följer efter, iakttar, eller kontaktar eller på något annat jämförbart sätt obehörigen förföljer någon annan så att förfarandet är ägnat att skapa rädsla eller ångest hos den som förföljs dömas för olaga förföljelse.
(Strafflagen 25 kap. 7 a §)

Vid förföljelse är huvudmålet oftast den tidigare partnern. Den kan också beröra familjens barn. Förföljelsehandlingar kan vara svåra att identifiera. Förföljelse kan för utomstående visa sig till exempel i form av en separationskris, vårdnadstvist eller i extrema fall som att barnet alieneras från den andra föräldern.

Särdrag vid förföljelse

Undersökningar visar att förföljelse har fyra särdrag. En del barn kan exponeras för alla former av förföljelse, andra endast för vissa.

En atmosfär av rädsla och otrygghet

Förföljelsen orsakar rädsla hos barnet även om gärningarna inte inbegriper våld. Om föräldern utan anledning följer efter och iakttar närförälderns och barnens skolresor, hemgård eller annat liknande, orsakar detta barnet rädsla och en känsla av otrygghet.

En yrkesutbildad person kan ha svårt att identifiera barnets upplevelse eftersom rädslan kan utlösas även av en välvillig handling eller gest. Till exempel kan det att en förälder plötsligt dyker upp på skolgården orsaka upplevelser av allt från lindrig vaksamhet till skräck hos barnet.

Dofter, gester, blickar och andra motsvarande faktorer kan utlösa känsloreaktioner hos barnet som är förknippade med till exempel rädsla, ångest, otrygghet eller skam. Orsaken till detta kan vara barnets tidigare upplevelser av våld och förälderns våldsamma handlingar.

Förföljelse maskerad till kärlek och omsorg

Maskerad förföljelse är svårast att identifiera som en form av våld eftersom det är ett skenbart vanligt beteende hos en förälder. Gärningarna kan se ut som omsorg och kärlek, men motivet för dem är inte kärlek till och omsorg om barnet, utan barnet är ett redskap för förföljelsen.

Gärningarna kan till exempel ta sig uttryck i kontinuerliga, obefogade och oönskade kontakter med den tidigare partnern eller barnet trots avtal om umgänge. Barnet kan ha svårt att begränsa förälderns kontakter trots att barnet upplever dem som svåra. Kontinuerliga obefogade kontakter kränker gränserna för barnets integritet.

Maskerade förföljelser kan också ta sig uttryck i ogrundade barnskyddsanmälningar eller ordnande av diskussioner. Dessa utgår från förälderns behov och grundar sig inte på oro för barnets angelägenheter. Den förföljande föräldern kan på detta sätt upprätthålla sitt grepp om sin tidigare partner och barnet.

Användning av ett barn som redskap för förföljelse

Förföljelsen kan ta sig uttryck i att förföljaren förhör barnet om sin tidigare partners och familjens liv. Barnet kan tvingas att spionera på den andra föräldern berätta om familjens vistelseort och människorelationer, och förmedlar då ofrivilligt information.

Manipulation och psykisk kontroll kan ha många olika former. Föräldern kan till exempel tvinga barnet att gadda ihop sig med föräldern och att håna eller svartmåla sin andra förälder. En kontrollerande förälder kan berätta saker som inte stämmer om den andra föräldern för barnet, varvid barnets trygghetskänsla och uppfattning om vad som är sant och vad som inte är det kan fördunklas.

Manipulation och psykisk kontroll förknippas ofta med att förutsättningarna för den andra förälderns föräldraskap störs på många olika sätt, till exempel genom att uppfostringsmetoderna ifrågasätts eller uppgifter om barnet döljs. Den kontrollerande föräldern är likgiltig för barnets behov, eftersom hen vet att hen på så sätt skadar sin expartner mest. I extrema fall kan föräldern isolera barnet från den andra föräldern i syfte att hämnas på sin tidigare partner.

Fysiskt våld och hot om våld

I extrema fall inbegriper förföljelsen allvarligt våld och hot om våld. Föräldern kan till exempel hota med bortförande av barnet eller brott mot liv. Barnet kan bli tvunget att lyssna på hot som inbegriper våld och som riktas såväl mot barnets förälder som mot andra närstående och sällskapsdjur.

Följder av förföljelse

Det varierar hur barn upplever förföljelse och barn i samma familj kan ha olika upplevelser. Barnets ålder, utvecklingsnivå och tidigare upplevelser av familjelivet påverkar hur barnet identifierar situationen och kan berätta om den.

En förföljande förälder kan upplevas skrämmande och oförutsägbar för barnet. Det är skadligt för barnet att vara rädd för sin förälder och att vara tvungen att vara på sin vakt. I en sådan situation försöker barnet anpassa sig till förälderns sinnesstämning. Följden kan vara barnet hamnar i psykisk obalans, blir misstänksam och får starka skuldkänslor.

Trots rädslan har barnet i allmänhet också positiva känslor för sin förälder samt förväntningar på och minnen med föräldern. Förföljelse skadar också förhållandet mellan den förföljda föräldern och barnet. Förälderns har mindre resurser att svara på barnets behov.

Om förföljelsen innehåller hot om våld kan det vara nödvändigt att hemlighålla barnets och närförälderns boningsort. Då kan barnets livsmiljö inskränkas till exempel så att barnet inte kan bjuda hem sina vänner, barnet måste byta namn och så att det är inte tryggt för barnet att vara med på klassfoton eller delta fritt i hobbyer. Även i situationer av lindrigare förföljelse kan barnets sociala nätverk inskränkas eftersom det inte alltid är tryggt att bjuda hem gäster eller om ständiga flyttningar begränsar anknytningen till hobbyer och vänner.

Arbete inom barnskyddet

Det viktigaste är att den yrkesutbildade personen, särskilt den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter, först ordnar tillräckliga stödåtgärder för barnet så att barnet är tryggt.
Barnskyddsanmälan

Det är svårare att identifiera våld och förföljelse om de hjälpande aktörerna inte har haft kännedom om att det förekommit våld i parrelationen före separationen. Det är också svårare att göra en bedömning om det inte finns några myndighetsanteckningar om våld eller hot om våld. Saken framkommer ofta först när man kommer överens om vårdnaden om barnet och umgänget.

MARAK-riskbedömningsblanketten lämpar sig väl för att kartlägga våld och förföljelse tillsammans med vuxna.  MARAK är en multiprofessionell metod för riskbedömning och för att hjälpa offret vid allvarligt våld i parrelationen.

Dessutom är det bra att använda en blankett för att kartlägga förföljelse och trakasserier. Förföljelse är en helhet vars allvarlighetsgrad inte ska bedömas enbart som enskilda gärningar. Ett bra bedömningsarbete förutsätter nästan alltid multiprofessionellt samarbete.

Utöver det akuta hotet om våld är det viktigt att beakta tidigare våld i familjen. Man ska bland annat bedöma om det är tryggt för arbetstagaren att träffa föräldrarna samtidigt och vilka stödåtgärder som behövs för barnets och förälderns umgänge.
Tuetut ja valvotut tapaamiset sekä valvottu vaihto

Det är bra om en anställd inom barnskyddet bedömer behovet av ett besöksförbud och en anmälan till polisen samt annat samarbete med polisen.

Barnskyddet kan hjälpa till med många åtgärder som ökar säkerheten, till exempel med att komma överens om praxis för umgänget, bistå med transporter av barnet och i bytessituationer samt skaffa säkerhetsanordningar till hemmet och ge handledning i hur de används.

Dessutom hjälper följande arbetssätt inom barnskyddet barnet i situationen:

  • Vid behov hänvisning till att ansöka om spärrmarkering och/eller besöksförbud.
  • Vid behov samarbete med barnatillsyningsmannen.
  • Barnspecifikt arbete i samband med avtal om och praxis för umgänge och stöd till båda föräldrarna.
  • Det rekommenderas att föräldrarna träffas separat (oftast).
  • Ett tillräckligt långt stöd säkerställs för alla parter. Förföljelsen kan upphöra, men också börja på nytt.
  • Kontinuerlig riskbedömning.

Arbete med barnet

  • Tacka barnet för att hen har berättat om en svår sak.
  • Tro på barnets berättelse.
  • Håll dig lugn och berätta att barnet inte blir ensamt eller bär skulden till det som hänt.
  • Berätta för barnet att hjälp erbjuds hela familjen.
  • Kom i mån av möjlighet tillsammans överens om vad som ska göras i fortsättningen.