Våld är en av de största riskerna för barnens hälsa och välfärd. Det är bra om arbetstagare inom barnskyddet frågar barnet och föräldern om våld som en del av bedömningen av barnets helhetssituation även om orsaken till ärendet är någon annan än våld. Det är viktigt att beakta både våld som riktas direkt mot barnet och exponering för våld mellan vuxna.
Det kan vara svårt för barn och vuxna att identifiera det våld de upplevt och därför fungerar det inte nödvändigtvis att ställa direkta frågor om upplevelser av våld. Särskilt när det gäller små barn ska man också beakta att de har större tendens att låta sig ledas. Barnet kan svara ”ja” eller ”nej”, till exempel för att behaga den person som ställer frågor eller för att barnet inte förstår frågan.
Uppgifter om våld i nära relationer från olika parter är ofta motstridiga. Man kan inte vara säker på vilka risker våld medför för barnets säkerhet, men det lönar sig för arbetstagaren att systematiskt försöka samla in information för att få bästa möjliga helhetsbild.
Intervju med barnet
Arbetstagaren inom barnskyddet skapar genom sitt agerande utrymme för barnet att berätta om sina upplevelser. När arbetstagaren kontrollerar den uppfattning hen bildat sig utifrån barnets berättelse direkt med barnet, stöder hen samtidigt barnets aktörskap och berättelse.
Frågor som formuleras på olika sätt ger tillgång till olika slags information. Man kan fråga barnet om det har några minnesbilder av en enskild händelse eller vad barnet anser att i allmänhet händer till exempel när föräldrarna grälar. För att undvika missförstånd är det bra att vara medveten om på vilken nivå barnet berättar om saken. Genom att formulera frågorna på ett visst sätt kan man påverka om barnet berättar om enskilda eller allmänna minnesbilder.
Exempel: Barnet berättar allmänt: ”Jag blir alltid rädd när mamma blir arg.” Intervjuaren ber barnet precisera sin berättelse genom att beskriva en enskild händelse. Intervjuaren kan be barnet berätta om till exempel
- den senaste gången när mamma blev arg: ”När blev mamma senast arg? Berätta vad som hände från början till slut.”
- något tillfälle som barnet kommer särskilt väl ihåg: ”Finns det något tillfälle du minns särskilt väl? Berätta om det.”
Kartläggning av risken för våld utifrån information från barnet
Fundera på barnets situation via de riskfaktorer för våld som räknas upp nedan under
Riskfaktorer för våld
Riskfaktorerna hjälper dig att skapa dig en uppfattning om vilka omständigheter som är viktiga med tanke på risken för våld som det finns information om och vilka det skulle vara bra att skaffa mer information om när man bedömer barnets situation. Målet är att identifiera faktorer i anslutning till barnets liv och i synnerhet relationerna mellan familjemedlemmarna som ökar risken för våld mot barnet. Omvänt är varje riskfaktor en skyddande faktor.
Ingen riskfaktor eller avsaknad av den vittnar i sig ännu om huruvida barnet har upplevt våld eller inte.
När du väljer någon av riskfaktorerna för våld nedan öppnas exempel på frågor som du kan använda som stöd när du kartlägger delområdet i fråga. Du stöder bäst barnets egen berättelse genom att ställa öppna frågor. Börja alltid med att ställa en så öppen fråga som möjligt, till exempel: ”Berätta hur det känns när någon är arg i din familj.” Om de öppna frågorna är svåra för barnet kan du hjälpa barnet genom att ställa en preciserande fråga och sedan återgå till de öppna frågorna.
Den som intervjuar barnet måste lyssna på vilka ord barnet använder och om barnet använder samma ord. Barnet kan ha vant sig vid att använda ordet ”ilsken” i stället för ordet ”arg”. Dessutom ska intervjuaren utreda vad barnet avser med ordet och använda ordet i fråga.
I exempelfrågorna används orden ”mamma/pappa”, men frågorna kan också tillämpas till exempel på relationen mellan syskon eller förälderns partner. Dessutom ska man beakta alla personer som bor i familjen (även syskon) och andra vuxna än vårdnadshavare som besöker familjen, till exempel partner.
Frågorna är endast exempel, och man kan välja de som är lämpligast i situationen. Det är inte meningen att alla frågor ska användas med samma barn.
Riskfaktorer för våld
”Berätta om vilka saker eller situationer som skrämmer dig när du är hemma/på dagis/i skolan?” Om det är svårt för barnet att svara på så här öppna frågor kan man också fråga: ”Finns det situationer i skolan/på dagis/hemma där det känns som om du inte är trygg/rädd?”
Om barnet svarar ja kan du fortsätta med öppnare frågor: ”Berätta om situationerna. Berätta vad som händer då. Berätta vad som hände senast i en sådan situation.”
”Gör mamma/pappa/annan familjemedlem något som gör att du inte känner dig trygg?” Om barnet svarar ja kan du fortsätta med öppnare frågor: ”Berätta om situationerna. Berätta vad som händer då. Berätta vad som hände senast i en sådan situation.”
”Gör mamma/pappa något som gör dig rädd när du är med henne/honom?” Om barnet svarar ja kan du fortsätta med öppnare frågor: ”Berätta om situationerna.”
Om barnet är lite äldre kan du också ställa mer direkta frågor: ”Vad har du senast varit rädd för? När är du rädd? Hur ofta är du rädd?”
”Vad gör du när du är rädd? Vem vet om att XX saken/situationen gör dig rädd? Hur vet de det? Vad gör (personens namn) när du är rädd? Vad skulle hjälpa dig att inte vara rädd?”
”Vad hjälper dig att lugna ner dig hemma om du är arg? Kan någon hjälpa dig då? Hur? Vad får dig på bättre humör hemma om du är ledsen? Kan någon hjälpa dig då? Hur? Vad gör mamma/pappa när du är arg/ledsen? Hur hjälper mamma/pappa dig med din ilska?”
”Hur grälar man hos er? Berätta om en situation när pappa/mamma är arg. Berätta hur det känns för dig när någon i familjen är arg. Vad händer när pappa/mamma/en annan familjemedlem är arg? Vad gör/säger mamma/pappa när hon/han är arg/grälar?
Hur känns det för dig när mamma/pappa är arg? Vad tänker du när mamma/pappa är arg? Vad gör du när mamma/pappa/en annan familjemedlem är arg?”
”Berätta om regler/straff i ditt hem/din familj.” Om det inte fungerar, fråga: ”Vilka regler har ni hemma? Hurdana straff har ni hemma? Berätta om en situation där du har brutit mot hemmets regler eller gjort något som dina föräldrar inte tyckte om. Vad händer när du gör något som dina föräldrar inte tycker om/bryter mot hemmets regler? Vad händer om du inte följer reglerna? Vad händer om du inte lyder mamma/pappa?”
Om föräldrarna möter varandra vid överlämning av barnet kan du fråga hurdana dessa situationer är och vad som händer i dem. Utifrån det barnet berättar kan du också fråga om barnet fritt kan prata om den ena föräldern med den andra. Till exempel om barnet kan prata med den ena föräldern om vad de gjort hos den andra föräldern föregående vecka.
”Hur håller du kontakt med pappa/mamma när du är i ditt andra hem?”
Kontrollera om det i socialvårdens klientdatasystem finns tidigare barnskyddsanmälningar eller andra anteckningar om våld mot eller försummelse av omsorgen om barnet.
”Vad gör pappa när pappa är arg på mamma? Vad gör mamma när mamma är arg på pappa?
Vad gör du då? Hur känns det då? Hur vet du att pappa är arg på mamma? Hur vet du att mamma är arg på pappa? Vad händer då? Vad händer sedan?”
Om den som intervjuar barnet utifrån barnets berättelse upptäcker exemplen nedan kan hen tänka att hen redan vet mycket om tryggheten i relationerna mellan barnet och familjemedlemmarna.
- Barnet är rädd för spindlar och mörker hemma och säger att mamma är bra på att trolla bort rädslan.
- Barnet kan öppet tala om sina rädslor och bekymmer med sina familjemedlemmar.
- Barnet förlitar sig på förälderns omsorg, till exempel om det har uppstått problem i kamratrelationerna.
- Barnet anser att det värsta som kan hända gällande uppfostringssituationer är att pappa förbjuder barnet att spela.
- Barnet säger att de hemma har arga diskussioner och därefter ber om ursäkt.
- Ingenstans hittas information eller anteckningar om tidigare våld mot barnet eller våld som i övrigt förekommit i familjen.
Kartläggning av risken för våld inom familjen av föräldern
Information om barnets situation ska övervägas utifrån följande riskfaktorer. Riskfaktorerna bidrar till att skapa sig en bild av vilka omständigheter det finns information om och vilka omständigheter det är bra att skaffa mer information om. Det är viktigt att fundera på riskfaktorerna ur alla närstående vuxnas synvinkel (biologiska föräldrar och bonusföräldrar samt eventuella fosterföräldrar).
I samtalet med föräldern, fråga om föräldern förmår reflektera över till exempel en viss situation eller omständighet ur barnets synvinkel och om föräldern försöker fundera på hur barnet kan uppleva den. Kan föräldern förstå att barnet har upplevt en viss situation på ett annat sätt än hen själv?
Det kan vara svårare att förhöra sig om mentaliseringsförmågan till exempel om du använder tolk. Dessutom är det bra att beakta att föräldern utöver att ha en otillräcklig mentaliseringsförmåga också av rädsla för att vara i kontakt med barnskyddet eller i avsaknad av information i samtalet till exempel kan underskatta hur skadlig en viss omständighet är för barnet.
”Berätta hurdant barn/hurdan baby du har. Hurdan är din baby/ditt barn?” (Fortsatta frågor om föräldern har svårt att börja: ”Barn är olika. På vilket sätt påminner ditt barn om andra barn, i vad skiljer sig barnet från andra?”) ”Hur skulle du beskriva ditt förhållande till ditt barn? Hur tror du att barnet upplever er relation?”
Lyssna på det föräldern berättar om barnet och hur föräldern verkar uppleva barnet.
”Hur agerar du med barnet i en stressig situation? Till exempel på tröskeln då ni kommer hem och ska lämna hemmet, då ni vaknar och går och lägger er, då du för barnet till dagis och hämtar det därifrån. Hur känns det för dig när barnet krånglar/inte vill klä på sig ytterkläder på morgonen/din baby väcker dig på natten? Vad gör du? Har det hänt att du tappat tålamodet? Vad gör du/hur gör du om du tappar fattningen? Vad är det värsta du har gjort när du blivit irriterad?”
”Beskriv den senaste situationen där du kände att du var arg på ditt barn. Vad hände och hur agerade du med den känslan? Hur såg det ut för ditt barn?”
”Hur känns det för dig att säga nej till eller sätta gränser för ditt barn? Hur tänker du att det känns för ditt barn i dessa situationer?”
”Känns det tryggt när barnet är med den andra föräldern/xx? Hur skulle du beskriva barnets förhållande till xx?”
Om föräldern är orolig för förhållandet mellan barnet och den andra föräldern, ska man precisera vad exakt oron gäller. En eventuell vårdnadstvist beaktas.
”Vågar du lämna syskon ensamma hemma tillsammans? Hur bråkar syskonen? Orsakar konflikter mellan syskonen oro och en känsla av otrygghet (mellan syskon, men också i förhållande till vuxna)? Är du orolig för att dina barn ska börja bråka om du lämnar dem ensamma hemma? Om du är orolig, vad gäller oron (rädsla för fysiska sammandrabbningar mellan syskonen eller något annat)? Har du någon gång varit rädd för din egen säkerhet då ditt barn blivit arg eller du satt gränser för barnet? Har du någon gång varit rädd för någon annans säkerhet i situationer där ditt barn blivit arg?”
Om föräldern drar sig tillbaka kan du fråga till exempel: ”Det kan också vara så att föräldern vill stiga åt sidan och låta saken vara i situationer som väcker mycket känslor. Känner du igen det?”
”Har du tankar som gör dig orolig?” Om föräldern lider av ångest eller depression kan du fråga hur hen upplever att ångesten/depressionen påverkar samvaron med barnet/babyn. ”Är det ibland svårt för dig att vara nära barnet/babyn på grund av ångest?”
Du kan dessutom ställa preciserande frågor om hur förälderns ångest/depression/annat symtom påverkar interaktionen med barnet/babyn, hur föräldern ger barnet omsorg, hur föräldern hanterar sina egna negativa känslor när barnet krånglar/babyn gråter, tålamodet vid kvälls-/morgonssysslor/måltider/på vägen till och från dagis och så vidare.
Du kan fråga föräldrarna hur de upplever att det går att dela föräldraskapet. ”Var fattades beslut om barnets boende, umgänge och underhåll? Hur fungerade det gemensamma föräldraskapet före/efter skilsmässan? Förekommer det utmaningar i det gemensamma föräldraskapet? Hur har ni kunnat diskutera barnets angelägenheter tillsammans?”
”Hur anser du att man ska lösa situationer där barnet har brutit mot reglerna eller betett sig illa? Hur löser ni i er familj situationer där barnet har brutit mot överenskomna regler eller beter sig illa? Hur agerar du när barnet gör något förbjudet eller gör dig arg på något annat sätt? Har du till exempel beordrat ett barn att ta en timeout eller skickat barnet till ett eget rum eller till skamvrån? Hotat att skicka bort barnet hemifrån? Kallar barnet dum, lat eller något liknande? Skrikit eller rytit åt barnet? Tagit ett hårt tag i barnet/skakat/smällt till med handflatan/luggat/knuffat/gett smisk?”
”Har ni erbjudits stöd i anslutning till familjens/barnens situation? Av vem får ni vid behov stöd för att familjens vardag ska löpa?”
Det är bra att utifrån det föräldern berättar höra sig för om familjen har någon att kontakta i utmanande situationer eller om allt är fast i den egna orken och förmågan att klara sig.
Kartläggning av våld mellan föräldrarna och barnets exponering för våld
Information om föräldrarnas eller hela familjens situation ska övervägas med hjälp av riskfaktorerna nedan. Riskfaktorerna bidrar till att skapa sig en bild av vilka omständigheter det finns information om och vilka omständigheter det är bra att skaffa mer information om i syfte att kartlägga våldet mellan föräldrarna. Faktorerna nedan har i en undersökning konstaterats vara riskfaktorer för våld i nära relationer.
1. Illabehandling och traumatiska upplevelser som föräldern upplevt i barndomen
Barn som sett och utsatts för våld i nära relationer i barndomen är som vuxna själva mer benägna att använda våld eller blir utsatta för våld i sina relationer. Dessutom mångdubblar upplevelser av våld risken för att föräldern blir våldsam mot sitt eget barn.
2. Belastande faktorer som föräldern upplever för tillfället, till exempel
- stress eller kris
- graviditet
- belastande familjesituation (till exempel ett specialbarn)
- ekonomiska svårigheter
- fysiska problem
- riskanvändning av rusmedel
- psykiska problem
- brottslig bakgrund
- skilsmässosituation.
3. Våld i förälderns nära relation
4. Barnets exponering för våld mellan vuxna
Om barnet lever i en familj där någon familjemedlem beter sig våldsamt exponeras barnet för alla skadliga verkningar av våldet. Även om våldet inte skulle riktas direkt mot barnet skapar en våldsam atmosfär rädsla och otrygghet.
Frågor om våld mellan vuxna
När våld förs på tal ska det alltid ske i en konfidentiell och trygg situation där förälderns partner eller barn inte är närvarande. Det är svårt att berätta om våld, bland annat på grund av den skam det förknippas med. Det kan vara svårt att identifiera upplevelser av våld på grund av våldets mångfald och att våldet snabbt blir till ”något normalt som hör till livet”. I ett parförhållande kan man utsättas för kränkande eller skrämmande bemötande, fysiskt eller sexuellt våld eller ekonomiskt våld. På grund av våldets mångfald kan du börja med att fråga om våld till exempel med följande frågor:
- ”Hur grälar ni hos er? Vad säger och gör ni när ni grälar? Kan båda parter fritt uttrycka sina tankar utan att uppleva hot?”
- ”Känner du dig trygg hemma? Finns det situationer hemma som du har upplevt som skrämmande?”
- ”Har någon närstående någon gång varit våldsam mot dig? Påverkar det ditt liv nu?”
- ”Förekommer det för närvarande våld (fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld eller illabehandling) i dina nära relationer?”
Om någon någon gång har varit eller för närvarande är våldsam mot föräldern, används som hjälp för att kartlägga våldet i nära relationer kartläggningsfrågorna på blanketten för screening och kartläggning av närståendevåld (på finska). På blanketten beskrivs olika former av våld och ges anvisningar om fortsatta åtgärder vid våld i nära relationer.
Om det i familjen förekommer våld mellan föräldrarna eller i andra relationer är det bra att fråga föräldrarna vad de vet om barnets exponering för våld. ”Var befinner sig barnet i allmänhet då våldsama situationer förekommer/var befann sig barnet i en viss situation? Vad gjorde barnet i en viss situation/gör barnet i allmänhet i en viss situation? Ingriper barnet i situationen/försöker barnet skydda sig själv/någon annan, till exempel ett syskon?” ”Vad tänker du som förälder, upplever barnet situationerna som skrämmande? Har du frågat barnet om saken eller hur vet du det? Talar ni om våld eller högljudda gräl med barnet i efterhand?”