Kort intervention vid användning av rusmedel och beroenden – Narkotika och narkotiska läkemedel

Särskilt att beakta när man tar upp användning av narkotika och narkotiska läkemedel till diskussion

En förutsättning för att lyckas med att ta upp frågan är en öppen diskussionsatmosfär som skapar förtroende. Öppenhet och förtrolighet är särskilt betydande när det gäller känsliga teman som bruk av narkotika och narkotiska läkemedel. Den yrkesutbildade personens öppenhet och vilja att förstå klientens situation gör det lättare att samla in nödvändig bakgrundsinformation. 

Yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och socialvården bör känna till och kunna identifiera de vanligaste narkotiska preparaten och narkotiska läkemedlen samt deras effekter, liksom de risker som är förknippade med interaktionen mellan de vanligaste substanserna.

Vad är skadligt bruk eller missbruk av narkotika och narkotiska läkemedel?

För användning av narkotika finns inga definierade riskgränser som baseras på den använda mängden eller hur ofta narkotika används. Riskerna har bland annat samband med de använda substansernas kvalitet och effekter, användningssättet och användningssituationen. Användning av narkotika kan vara sporadiskt experimenterande, återkommande användning eller också kan det vara förknippat med beroende. 

Med missbruk av läkemedel avses sådan användning som sker utan läkarordination eller som är i strid med läkarens anvisningar.

Med användning som strider mot läkarens anvisning avses användning av läkemedel till exempel i större doser, mera frekvent, under en längre tid eller för ett annat ändamål än vad som angetts i receptet. 

Missbruk av läkemedel utan läkarordination innebär att personen själv inte innehar recept på det läkemedel som hen använder, utan personen har fått det till exempel av en närstående eller vän, eller skaffat det på annat sätt.

När ska användning av narkotika eller narkotiska läkemedel tas upp till diskussion?

Problem med narkotika eller läkemedel kan identifieras i samband med behandlingen av ett annat problem eller en annan sjukdom, eller i samband med vårdkontakt till socialvården. Många fysiska, psykiska och sociala problem kan vara en följd av drogmissbruk. 

Användning av narkotika eller läkemedel ska tas upp till diskussion särskilt i följande situationer:

• när det har skett påfrestande förändringar i klientens eller patientens tillvaro
• klientens eller patientens studie- eller arbetsprestationen har försämrats
• när klienten eller patienten uppvisar problem med den psykiska hälsan
• vid besök till följd av olycksfall eller våld
• om du misstänker att ett receptbelagt läkemedel används på ett sätt som strider mot anvisningarna
• om klienten eller patienten har oklara infektioner, spår av intravenös injicering på kroppen eller har konstaterats ha hepatit.

När det gäller äldre personer bör man notera att det ofta handlar om oavsiktligt blandbruk av läkemedel och berusningsmedel, eller om oavsiktlig feltolkning av anvisningarna i receptet. Interaktioner mellan opiater som ordinerats som smärtstillande läkemedel och alkohol kan vara särskilt skadlig för äldre personer, men klienten kan vara omedveten om dylika risker.

När behövs en kort intervention?

När någon experimenterar med eller använder narkotika är det alltid motiverat att göra en kort intervention. 

Att ta upp frågan i ett tidigt skede kan förhindra att experimenterandet eller oregelbunden användning övergår till regelbunden användning. En kort intervention kan också motivera klienten att sluta använda narkotika samt förebygga och lindra de problem med hälsan och välbefinnandet som orsakas av regelbunden narkotikaanvändning. 

Om användningen av narkotika inte har pågått länge och är sporadisk har personen nödvändigtvis inte ännu upplevt eller observerat konkreta skador.

Samtidig användning av olika narkotika eller läkemedel, samanvändning med alkohol och även oavsiktligt missbruk av läkemedel ökar risken för skador och risken för mera allvarliga skador. Samtidigt ökar även risken för överdosering. 

Vanligast missbrukas lugnande medel och sömnmedel (till exempel bensodiazepiner och liknande preparat), smärtstillande läkemedel (till exempel opiater) samt stimulantia som används vid behandling av uppmärksamhetsstörningar.

Ibland kan det ske oavsiktlig avvikning från anvisningarna i samband med användningen av receptläkemedel. Det är viktigt att identifiera användning som avviker från anvisningarna tidigt så att läget inte förvärras och behandlingens effekt inte äventyras.

Kartläggningsverktyg som hjälp för att dimensionera stöd och handledning

Vid noggrannare screening av cannabisanvändning lönar det sig att använda strukturerade kartläggningsverktyg som CAST och CUDIT-R. DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test) mäter riskbruk och problemanvändning av narkotika.

Mätaren DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test) för att kartlägga riskbruk och problemanvändning av narkotika

Kort intervention i praktiken

• Visa öppet intresse, döm inte klienten eller hens beteende.
• Utforska testresultaten tillsammans. Ge återkoppling på användningen genom att relatera till klientens helhetssituation. Ta hänsyn till klientens hälsa, psykiska hälsa, eventuella sömnsvårigheter, sociala situation och andra betydande frågor i återkopplingen.
• Fråga vad klienten själv tänker om sin situation och sin egen användning. Utred vilka tankar och tidigare erfarenheter hen har när det gäller att sluta använda narkotika. Fundera tillsammans på fördelarna och nackdelarna med användningen och med att sluta.
• Kom ihåg att klienten har rätt att inte sluta använda och att inte vilja diskutera frågan.
• Även om klienten visar motstånd lönar det sig alltid att fråga. Kom ihåg att lyssna på vad klienten berättar.
• Stöd klienten i hens beslut att minska användningen av narkotika eller att sluta helt. Ställ tillsammans upp ett konkret mål som passar klienten. Erbjud konkreta metoder som stöd för att uppnå målet. Använd befintliga handböcker, självhjälpsmaterial eller material som är anpassat för er tjänst.
• Kom överens om ett fortsatt besök eller hänvisa vid behov klienten till vård. Om klienten behöver andra tjänster, se till att hen får en tid bokad, eller får annan kontakt med tjänster.