Personlig assistans inom funktionshinderservicen

Med dagliga sysslor avses vardagliga uppgifter som en person utför regelbundet. Det kan vara sådant som görs varje dag eller mer sällan, men som upprepas med vissa mellanrum.

Dagliga sysslor är sådana göromål som hör till ett normalt liv, till exempel:

• att röra sig
• att uträtta ärenden
• hushållsarbete
• påklädning
• skötsel av den personliga hygienen
• toalettbesök.

Uträttande av ärenden kan ske utanför hemmet eller i hemmet, till exempel via internet. Till hushållsarbete hör bland annat tillredning av mat, städning samt skötsel av kläder och hemtextilier.

Med personlig assistans kan man också stödja en förälder med funktionsnedsättning i möjligheten att sörja för den dagliga omsorgen om ett barn som är i hans eller hennes vård samt för skötseln av barnets angelägenheter.

En person med funktionsnedsättning kan behöva personlig assistans i de dagliga sysslorna också när han eller hon deltar i rehabilitering eller använder hälso-, missbrukar- eller mentalvårdstjänster.

Utgångspunkten är att myndigheten ansvarar för att ordna tjänsterna på lika villkor för alla. Tjänsteproducenten har det primära ansvaret för att ordna den assistans som behövs i samband med genomförandet av tjänsten.

Behovet av personlig assistans under sjukhusvård eller institutionsrehabilitering ska dock bedömas individuellt utifrån de särskilda behov som beror på personens funktionsnedsättning. Till exempel ska det enligt individuella särskilda behov möjliggöras hjälp av en egen assistent för personer som lever med respirator under en sjukhus- eller rehabiliteringsperiod.

Med arbete avses förutom arbete i anställningsförhållande också företagsverksamhet. Arbetet behöver inte trygga personens utkomst som helhet, utan det kan också vara deltidsarbete. Det väsentliga är att personen med funktionsnedsättning arbetar eller bedriver företagsverksamhet regelbundet. Verksamhet av hobbynatur betraktas inte som arbete.

Till arbete hör också resor i anslutning till arbetet, när de kan anses höra till normal livsföring.

Elitidrott för personer med funktionsnedsättning kan i vissa situationer jämställas med arbete. Enligt Diskrimineringsombudsmannens ställningstagande betraktas idrott som arbete särskilt när idrottaren får stipendium eller när idrotten annars tryggar hans eller hennes utkomst.

Behovet av personlig assistans kan också hänföra sig till deltagande i idrottstävlingar. Ord­nandet av assistans kan gälla tävlingar både i Finland och utomlands.

Likabehandlingen av idrottare med funktionsnedsättning ska främjas (Diskrimineringsombudsmannen)

Med studier avses studier som leder till en examen eller ett yrke samt studier som stärker yrkesskickligheten hos en person med funktionsnedsättning och förbättrar hans eller hennes förutsättningar för sysselsättning. Studier kan också omfatta resor i anslutning till studierna, när dessa kan anses höra till normal livsföring.

Inom den grundläggande utbildningen har undervisningsväsendet det primära ansvaret för att ordna tolknings- och assistanstjänster. Elever med funktionsnedsättning och andra elever som behöver särskilt stöd har rätt att avgiftsfritt få de tolknings- och assistanstjänster som är nödvändiga för att kunna delta i undervisningen.

(Lagen om grundläggande utbildning 31 §)

En yrkesläroanstalt ansvarar för sådana allmänna assistenttjänster som studierna förutsätter, såsom gruppassistenter. Om en studerande med funktionsnedsättning behöver en personlig assistent, kan tjänsten beviljas med stöd av lagen om funktionshinderservice. Detsamma gäller gymnasieutbildning.

(Gymnasielagen 28 §)
(Lagen om yrkesutbildning 101 §)

Utbildningsanordnare som har fått uppdraget att erbjuda krävande särskilt stöd, det vill säga yrkesinriktade specialläroanstalter, kan få förhöjd finansiering om ordnandet av utbildningen förutsätter att den studerande har en personlig skolgångsassistent. I sådana fall ordnas personlig skolgångsassistent inom studierna av läroanstalten för hela skoldagen.

Undervisnings- och kulturministeriets förordning om beräkningsgrunderna för finansieringen av yrkesutbildningen (1244/2020) 7 §

Om den assistentservice som utbildningsanordnaren erbjuder inte motsvarar den individuella hjälp som en person med funktionsnedsättning behöver, kan personlig assistans ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice. Med personlig assistans är det dock inte avsett att kompensera bristande resurser vid läroanstalten eller ersätta den handledning och det stöd som hör till undervisningen.

Personlig assistans kan också beviljas för långvariga utbildningar inom folkhögskolors fria bildningsarbete. En förutsättning är då att utbildningarna förbättrar förutsättningarna för studier som leder till examen eller yrke, eller stärker yrkesskickligheten och förbättrar möjligheterna till sysselsättning.

Personlig assistans ska ordnas för interaktion, fritidsverksamhet och samhälleligt deltagande. Syftet är att främja möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta och vara verksamma på lika villkor.

I interaktion ingår, på det sätt som en person med funktionsnedsättning själv väljer, bl.a. behövlig hjälp med att träffa eller annars hålla kontakt med vänner, släktingar och andra människor.

Samhälleligt deltagande omfattar till exempel deltagande i organisationsverksamhet, frivilligt arbete och politisk verksamhet.

Fritidsverksamhet omfattar till exempel hobbyer och studier av hobbykaraktär.

Enligt den etablerade rättspraxis som grundar sig på den tidigare lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) beviljas personlig assistans även fortsättningsvis för semester-, arbets- och studieresor utomlands.

Enligt 57 § i socialvårdslagen är välfärdsområdet inte skyldigt att ordna socialvård för en person som vistas utomlands, om inte något annat föreskrivs i lag. När det gäller personlig assistans har det dock etablerat ansetts vara fråga om ett undantag från denna huvudregel. Välfärdsområdet ska således med stöd av lagen om funktionshinderservice ordna personlig assistans för en person med funktionsnedsättning även utomlands.

Förutsättningen är att resan anses höra till personens normala livsföring. När det gäller utlandsresor jämförs personens situation med verksamheten hos personer i samma åldersgrupp och i en liknande livssituation.

Inom rättspraxis har det dock konstaterats att avgörande betydelse inte enbart kan ges åt hur långa semesterresor personer utan eller med funktionsnedsättning i allmänhet eller i genomsnitt gör. När ärendet avgörs ska också personens individuella behov och omständigheter beaktas.

Rätten till personlig assistans utomlands kan, utöver den nationella rätten, även grunda sig på Europeiska unionens rätt. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sitt avgörande HFD 2018:145 att en stad inte hade kunnat avslå en persons ansökan om ersättning för kostnaderna för anställning av en personlig assistent enbart på den grunden att personens vistelse i Tallinn i Estland inte längre var sporadisk utan närmade sig begreppet stadigvarande vistelse. Detta avgörande grundade sig på EU‑domstolens förhandsavgörande och på de bestämmelser som nämns i motiveringarna till avgörandet.

Personlig assistans stöder möjligheterna för barn och unga med funktionsnedsättning att delta i verksamhet som hör till deras ålder. Den främjar också självständighet, identitetsutveckling och delaktighet.

När man bedömer om ett barn har rätt till personlig assistans och vilka vårdnadshavarens normala skyldigheter är, granskas

• hur självständigt barn i samma ålder i allmänhet fungerar
• vilka de individuella behoven är hos det aktuella barnet.

Vid bedömningen beaktas också lagstiftningens styrning. Socialvårdslagens 5 § (barnets bästa) och andra bestämmelser som gäller barn styr klientprocessen. Dessutom förutsätts det i 5 § i lagen om funktionshinderservice att barnets eller den ungas ålder och utvecklingsfas beaktas vid genomförandet av tjänsterna.

I lagen har ingen nedre åldersgräns fastställts för att få personlig assistans. Bestämmelsen förutsätter dock att personen kan definiera och uttrycka assistansens innehåll åtminstone med stöd.

Det ska övervägas om barnet kan definiera assistansens innehåll på det sätt som krävs. Att definiera behovet och innehållet i assistansen kan vara olika i vardagliga aktiviteter, i hobbyverksamhet eller i sociala situationer. Ett litet barn kan sannolikt inte definiera behovet av assistans i vardagliga aktiviteter, men ett barn i skolåldern kan i allmänhet göra detta. Även ett barn under skolåldern kan uttrycka att han eller hon behöver hjälp, till exempel i lekar.

Vid bedömningen ska man beakta vilka möjligheter och vilken förmåga ett barn utan funktionsnedsättning har att fungera självständigt på respektive åldersnivå. Dessutom ska det bedömas hur personlig assistans kan trygga så likvärdiga möjligheter som möjligt för ett barn med funktionsnedsättning att röra sig, ha sociala relationer och ägna sig åt fritidsaktiviteter.

Om barnet inte uppfyller kriterierna för beviljande av personlig assistans, kan andra lämpliga tjänster ordnas för barnet, såsom särskilt stöd för delaktigheten.

Enligt 32 § i socialvårdslagen ska särskild vikt fästas vid barnets åsikter och önskemål när behovet av personlig assistans bedöms, när beslut fattas och när tjänster genomförs.