Omhändertagande

På denna sida

För vem är anvisningen avsedd?

Anvisningen är i första hand avsedd för tjänsteinnehavare i välfärdsområdena som bereder och fattar beslut om omhändertagande av barn. Innehållet i anvisningen lämpar sig också för andra som behöver mer information om förutsättningarna för, syftet med och förfarandet vid omhändertagande.

Anvisningen grundar sig på gällande lagstiftning.

Förutsättningar för omhändertagande

Omhändertagande av ett barn är den sista utvägen att trygga ett barns uppväxt och utveckling. Välfärdsområdet har skyldighet att omhänderta ett barn och ordna barnets vård utom hemmet om

brister i omsorgen om barnet eller andra uppväxtförhållanden hotar att allvarligt äventyra barnets hälsa eller utveckling, eller
barnet allvarligt äventyrar sin hälsa eller utveckling genom att använda rusmedel, genom en brottslig gärning som inte kan anses obetydlig eller genom annat därmed jämställbart beteende.

Omhändertagande och vård utom hemmet kan dock tillgripas endast om

åtgärderna inom öppenvården inte är lämpliga eller möjliga för en omsorg i enlighet med barnets bästa eller om de har visat sig vara otillräckliga, och
vården utom hemmet bedöms motsvara barnets bästa.

(Barnskyddslagen 40 §)

En förutsättning för att ett omhändertagande ska kunna inledas är att en hotande fara avvärjs, så omhändertagandet kan genomföras redan innan det påvisas att barnets hälsa redan allvarligt äventyrats eller att utvecklingen fördröjts.

Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska övervaka att barnets bästa tillgodoses i alla skeden av barnskyddet. Dessutom ska socialarbetaren hjälpa barnet att föra sin talan och vid behov anvisa barnet rättshjälp. Socialarbetaren ska också se till att det vid behov ansöks om en intressebevakare för barnet inom barnskyddet.
(Barnskyddslagen 24 § 1 mom.)

Riksdagens biträdande justitieombudsman har i ett avgörande gett socialväsendet en anmärkning när det inte hade redogjort för barnet om dess rättigheter och inte ordnat rättshjälp för barnet i ett ärende som gällde omhändertagande. Barnet hade motsatt sig omhändertagandet och placeringen i vård utom hemmet. Enligt biträdande justitieombudsmannen borde socialarbetaren ha berättat för barnet om dess rättigheter och anvisat barnet rättshjälp. Denna skyldighet kan inte överföras på vårdnadshavaren.

EOAK/7365/2020 (oikeusasiamies.fi)

Processen för omhändertagande i ett nötskal

Enligt 40 § i barnskyddslagen ska det finnas lagenliga förutsättningar för ett omhändertagande. Vid beredningen av omhändertagandet ska man bland annat bedöma barnets uppväxtförhållanden, barnets bästa, hur skadlig barnets livsstil är samt möjligheten till stödåtgärder inom öppenvården.
I barnets ärende ska ordnas diskussioner med barnet, vårdnadshavaren, föräldern och vid behov med andra närstående till barnet. Den slutliga bedömningen av vilka personer som kallas till diskussioner görs av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. Syftet är att sträva efter ett gott samarbete med de berörda parterna så att önskat resultat kan nås i diskussionerna.
Innan ett barn placeras utom hemmet ska det utredas om någon av barnets närstående har möjlighet att låta barnet bo hos sig eller på något annat sätt delta i att stöda barnet.
Vid valet av plats för vård utom hemmet ska barnets behov, grunderna för omhändertagandet samt barnets möjlighet att hålla kontakt med sina närstående beaktas. Alternativen är placering inom släkten, familjevård, professionella familjehem, barnskyddsanstalter och skolhem.
Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter gör upp en klientplan tillsammans med parterna och vid behov med andra personer som står barnet nära.
Parterna ska ges tillfälle att bevisligen bli hörda och att uttrycka sin åsikt om omhändertagandet och platsen för vård utom hemmet.
Om ingen part motsätter sig omhändertagandet bereder socialarbetaren ett beslut som fattas av den ledande tjänsteinnehavaren. Beslutet delges alla parter och de har rätt att söka ändring hos förvaltningsdomstolen.
Om ett barn som fyllt 12 år eller barnets vårdnadshavare motsätter sig omhändertagandet, gör den ledande tjänsteinnehavaren en ansökan till förvaltningsdomstolen. Ansökan ska delges alla parter.
I samband med placeringen i vård utom hemmet ska barnets hälsotillstånd granskas, antingen före eller omedelbart efter omhändertagandet. Hälsotillståndet behöver inte undersökas om barnet har genomgått en läkarundersökning inom de tre senaste månaderna före omhändertagandet eller om det annars är uppenbart onödigt.
Omhändertagandet kan trots ändringssökande verkställas genast när det i situationer som grundar sig på samtycke har fattats ett beslut om omhändertagande av den ledande tjänsteinnehavaren, i vilket det bestäms att omhändertagandet ska verkställas omedelbart.

Om förutsättningarna för brådskande placering uppfylls kan barnet placeras brådskande redan innan ett beslut om omhändertagande har fattats. Om ärendet är anhängigt som ett ansökningsärende i förvaltningsdomstolen, ska förvaltningsdomstolen genast underrättas om brådskande placering.
Brådskande placering

Beslut om omhändertagande förfaller, om åtgärder för att verkställa beslutet inte inletts inom tre månader från det beslutet vann laga kraft. Att inleda åtgärder omfattar till exempel att efterspaningar av ett barn på rymmen har inletts.
(Barnskyddslagen 48 §)
Omhändertagandet är i kraft tillsvidare. Beslutet om omhändertagande förfaller senast när barnet har fyllt 18 år. Omhändertagandet ska avslutas när det inte längre finns grunder för det. Ett beslut om avslutande av omhändertagandet får inte strida mot barnets bästa.

Dokumentation av omhändertagande

Sedan ett ärende blivit anhängigt ska anställda inom barnskyddet i de handlingar som rör barnet eller den unga personen anteckna alla uppgifter som påverkar ordnandet av de barnskyddsåtgärder som barnet eller den unga personen behöver. Dessutom ska de anställda anteckna de uppgifter som behövs för att åtgärderna ska kunna planeras, vidtas och följas upp.
(Barnskyddslagen 33 §)

Det är viktigt att klienthandlingarna upprättas omsorgsfullt med tanke på rättsskyddet för alla som är delaktiga i ärendet, i synnerhet barnet och barnets vårdnadshavare. Handlingarna underlättar planeringen, genomförandet och uppföljningen av det sociala arbetet och om de utarbetas omsorgsfullt främjar de en förtrolig relation mellan myndigheten och familjen. Dokumentationen ska vara planmässig och ske i samarbete med familjen och andra parter.
Mer information finns i handboken om Kanta-tjänsterna för aktörer inom socialvården (yhteistyötilat.fi)

Målet är att barnet ska få information om sådant som gäller barnet självt. Senare i livet kan barnet eller den unga också bygga upp en bild av sitt liv utifrån uppgifterna i handlingarna. Detta förutsätter att uppgifter har registrerats på ett tydligt och tillförlitligt sätt. Barnets rätt till information om sig själv

Det utvecklingsförlopp som har lett till omhändertagandet ska redogöras för på ett tillförlitligt sätt i handlingarna och på ett sätt som parterna förstår. Parterna ska också ges tillfälle att ge sin förklaring till sakkunnigas yttranden. Med tanke på barnets bästa är det också bra att komma ihåg att anteckna positiva saker i handlingarna. Dessutom är det viktigt att anteckna eventuella meningsskiljaktigheter mellan parterna, till exempel gällande händelsernas förlopp och slutsatser.

Arbetstagarens rättsskydd tillgodoses också när hen antecknar fallens förlopp och motiveringarna till omhändertagandet på behörigt sätt. I anteckningarna är det bra att använda direkta citat eller beskrivningar av situationer och andra omständigheter som har betydelse för hur ärendet avgörs. Av handlingarna ska framgå vem som har gjort observationen, i vilken situation och hur observationen har gjorts.

Den som dokumenterar ska fästa särskild uppmärksamhet vid att barnet är synligt i handlingarna, till exempel barnets åsikter, känslor och tankar. Även föräldrarnas åsikter, känslor och tankar ska antecknas.

”Arbetsplatsjargong” bör undvikas i handlingarna eftersom de i allmänhet blir synliga för vårdnadshavaren eller också för barnet självt. Meningsskiljaktigheter, till exempel i fråga om beslut, ska antecknas i anteckningarna.

Det är bra att lyfta fram interaktionen mellan föräldrarna och barnet i anteckningarna om klientarbetet. All interaktion är inte verbal, utan man måste också fästa uppmärksamhet vid den icke-verbala interaktionen.

Det är viktigt att olika röster syns i anteckningarna. Yttranden av olika sakkunniga samt föräldrarnas och andra närståendes åsikter ska antecknas. En korrekt dokumentation är särskilt viktig också för att en eventuell ny arbetstagare ska ha tillgång till de uppgifter som behövs.