Övergripande och individuell bedömning

Vid bedömningen av behovet av omhändertagande ska en socialarbetare bedöma barnets övergripande behov av vårdnad. Enskilda faktorer utgör sällan i sig grunden för ett omhändertagande.

Bristfälliga boendeförhållanden, avsaknad av bostad eller otillräcklig försörjning kan i sig inte utgöra en grund för omhändertagande. I dessa situationer ska bristerna avhjälpas, det vill säga ändamålsenliga boendeförhållanden eller tillräckligt ekonomiskt stöd ordnas för familjen.
(Barnskyddslagen 35 §)

Omhändertagande av ett barn är den sista utvägen att trygga ett barns uppväxt och utveckling. I första hand måste man sträva efter att barnet ska kunna bo hos sina föräldrar.

Om den bästa lösningen för barnet är att placera barnet utanför hemmet, ska ett omhändertagande inledas så fort som möjligt. Beslutet grundar sig dock alltid på individuell prövning av vilken lösning som bäst tillgodoser barnets bästa. De anställdas övervägande spelar en stor roll, och de måste lita på sin egen yrkesskicklighet i bedömningen.

I anvisningen Barnets bästa och delaktighet inom barnskyddet berättas mer om hur barnets bästa definieras.

När ett omhändertagande bedöms måste man fundera på

  • barnets bästa
  • uppväxtförhållandena
  • hur skadlig barnets livsstil är
  • huruvida stödåtgärderna inom öppenvården är tillräckliga.

Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter bereder omhändertagandet i samarbete med en annan socialarbetare eller någon annan anställd som är förtrogen med barnskydd. De ska ha tillgång till juridisk expertis och annan expertis som behövs. En verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården inom välfärdsområdet ska ge experthjälp.
(Barnskyddslagen 15 §)
(Barnskyddslagen 41 § 1 mom.)

En multiprofessionell, gemensam bedömning av grunderna för omhändertagandet av sakkunniga tillgodoser bäst barnets bästa, i synnerhet då det i ärendet förekommer konflikter eller meningsskiljaktigheter, eller om arbetstagaren i övrigt är osäker på lösningen.
Expertstöd inom barnskyddet och barnskyddets expertgrupp

Den anställda kan som stöd för bedömningen begära yttranden av experter i fråga om barns uppväxt och utveckling, till exempel småbarnspedagogiken, skolan, familjerådgivningen eller hälso- och sjukvården.
(Barnskyddslagen 41 § 2 mom.)

Familjemedlemmarna kan under samma tid vara klienter hos flera olika aktörer, antingen samtidigt eller efter varandra. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har i uppgift att koordinera arbetet mellan olika aktörer.

Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska säkerställa att barnet träffas i tillräcklig utsträckning och att barnets åsikter hörs tillräckligt ofta. Vad som är tillräckligt ofta beror på arbetstagarens bedömning och erfarenhet. Vissa barn har lätt att berätta om sin åsikt medan andra inte lyckas uttrycka sin åsikt.
Lapsen mielipiteen selvittäminen

Om det finns flera barn i familjen har de rätt att bli bemötta som individer, var och en utifrån sina egna utgångspunkter. Behovet av omhändertagande av varje enskilt barn måste övervägas separat. Grunderna för omhändertagande kan vara olika för varje barn eller så finns det inte ens några grunder för alla.

Principerna för bedömningen är omsorgsfullhet, opartiskhet och tydlighet. För en respektfull och saklig interaktion förutsätts att den information som samlas in i bedömningen diskuteras med föräldrarna och barnet redan under bedömningsskedet och att detta inte lämnas till slutskedet.

Bedömning av uppväxtförhållandena

Vid bedömningen av behovet av omhändertagande utreds barnets uppväxtförhållanden. Socialarbetaren måste bedöma vilket alternativ som är förenligt med barnets bästa: att barnet fortsätter bo hemma eller att barnet omhändertas. Med uppväxtförhållanden avses inte enbart förhållandena innanför hemmets väggar, utan hela barnets livsmiljö, som omfattas av vårdnadshavarens tillsyn och fostringsansvar.

Socialarbetaren måste bedöma vilka förhållanden som är så farliga att ett omhändertagande är det bästa alternativet för barnet. Vid bedömningen är det särskilt viktigt att lyssna på varje medlem i familjen.

Det är viktigt att utreda barnets åsikt. Om barnet är mycket litet kan man till exempel följa barnets lekar, teckningar och aktiviteter. Att utreda barnets åsikt handlar inte bara om att ställa frågor och få svar, utan också om att komma in i barnets inre värld.

Barnets basvård

I bedömningen kan man till exempel granska om barnet får

  • mångsidig och tillräcklig näring
  • tillräckligt med vila (regelbunden dygnsrytm)
  • kläder enligt väder
  • tillräcklig omsorg i fråga om renlighet och prydlighet. Till exempel om babyns blöjor byts tillräckligt ofta
  • omsorg i fråga om sina särskilda behov. Om barnet till exempel är allergiskt, sjukt eller har en funktionsnedsättning ska specialkost, undersökningar och sjukvård beaktas i basvården.

Tillräcklig förståelse och stöd

I fostran är det viktigt att bry sig om barnet och ha en varm relation till barnet.

Den vuxna som tar hand om barnet ska sörja för att

  • barnet får tillräcklig vägledning i fråga om skolgång och fritidsaktiviteter
  • fostran är inte för sträng och inte heller likgiltig
  • barn under skolåldern inte lämnas ensamma hemma och att inte heller äldre barn lämnas ensamma under en lång tid (till exempel barn i skolåldern över veckoslutet)
  • hen kan övervaka med vilka kompisar barnet rör på sig och vad barnet gör på sin fritid
  • användning av rusmedel inte tillåts
  • barnet inte undertrycks, agas eller utsätts för annan kränkande behandling.

Dessutom ska den anställda bedöma om barnet får

  • förståelse
  • trygghet och ömhet
  • tillsyn och vägledning enligt ålder
  • ansvar enligt ålder och möjlighet att växa upp och bli vuxen
  • stöd för skolgången.

Dessutom ska man i sin helhet granska om föräldrarna beaktar barnets individuella behov och önskemål.

Barnets uppväxtmiljö

Arbetstagaren ska fästa uppmärksamhet vid bland annat följande omständigheter när hen bedömer barnets uppväxtmiljö:

  • Barnet har ett permanent, tryggt hem där man inte lever ett liv som är skadligt för barnet.
  • Barnet kan lita på sina vårdnadshavare och deras löften.
  • Barnet får mångsidig stimulans.
  • Barnet har bestående människorelationer.
  • Barnet kan leva utan rädsla för våld.
  • Barnet behöver inte bevittna en kriminell livsstil.

Brister i omsorgen om ett barn kan ta sig uttryck på många olika sätt. Bristerna kan bero på att barnets föräldrar har bristfällig förmåga att fostra och vårda barnet eller bristande ork. De kan bero på missbruksproblem eller psykiska problem eller på flera olika faktorer.

Missbruksproblem eller psykiska problem är dock inte i sig en grund för ett omhändertagande utan det beror på hur de påverkar barnets liv och omsorgen om barnet. Omhändertagandet påverkas av om föräldern söker stöd och hjälp åt sig själv.

Försummelse av nödvändig hälso- och sjukvård eller illabehandling av ett barn, till exempel misshandel eller sexuellt våld, är grunder för omhändertagande. Barnets utveckling kan också äventyras allvarligt om föräldrarna inte vill eller förmår sörja för barnets säkerhet i miljöer utanför hemmet.

Även problem som anknyter till familjens interaktion, till exempel isolering eller interna konflikter, kan allvarligt äventyra barnets uppväxt och utveckling. Familjen kan till exempel inte enas i konflikter och situationen kan tillspetsas och till och med bli våldsam. Barn kan också bli tvungna att ta för mycket ansvar för sig själva, sina syskon eller föräldrar så att den egna utvecklingen och grundtryggheten rubbas.

Man måste också fästa uppmärksamhet vid en otillräcklig anknytningsrelation mellan föräldern och barnet. I skilsmässosituationer kan barn bli redskap i konflikter mellan föräldrarna på ett sätt som är en riskfaktor för tillväxten.

Bedömning av hur skadlig barnets livsstil är

Ett barn kan omhändertas på grund av sitt eget beteende om barnet allvarligt äventyrar sin hälsa eller utveckling. Sådant beteende är till exempel användning av rusmedel och en brottslig gärning som inte kan anses obetydlig. Barnets utveckling eller hälsa måste äventyras allvarligt och detta ska kunna påvisas konkret.
(Barnskyddslagen 40 §)

Om stödåtgärderna inom öppenvården inte är tillräckliga eller om sådana åtgärder inte är möjliga eller lämpliga och barnet allvarligt äventyrar sin hälsa eller utveckling ska ett omhändertagande inledas. Vård utom hemmet ska vara förenlig med barnets bästa.

När man bedömer hur skadlig barnets livsstil är ska särskild uppmärksamhet fästas vid

  • barnets användning av rusmedel (riklig användning av alkohol, droger, läkemedel och/eller lösningsmedel eller blandmissbruk)
  • brottslig gärning eller livsstil (till exempel flera fall av snatteri, inbrott, en våldsgärning eller upprepat våldsamt beteende eller upprepade narkotikabrott).

I bedömningen ska uppmärksamhet också fästas vid

  • försummelse av skolgången (till exempel att man inte har hittat någon lösning på skolproblem i samarbete med skolmyndigheterna och elevhälsan)
  • en asocial livsstil (till exempel rymningar, avsaknad av samarbete, svårigheter att anpassa sig till miljön, likgiltighet inför andra eller brist på empati)
  • upprepat självdestruktivt beteende eller försummelse av egen vård (till exempel försummelse av diabetesvård).

Hur skadlig livsstilen är måste bedömas som en helhet. Enskilda faktorer utgör sällan en grund för omhändertagande. Till exempel kan försummelse av skolgången vara en faktor i ett beslut om omhändertagande. Då kan det vara fråga om brister i omsorgen om barnet och barnets uppväxtförhållanden. Enbart försummelse av skolgången kräver dock ännu inte att barnet omhändertas.

Barnets ovilja att gå i skola eller beteendeproblem i skolan kan bero på många orsaker. Problem i samband med skolgången borde i första hand lösas med hjälp av elevhälsan eller andra metoder inom undervisningsväsendet, till exempel genom att det ordnas tillräckliga möjligheter att få specialundervisning eller biträdestjänster i skolan.

Hälso- och sjukvården har det primära ansvaret för att ordna barnets vård om barnet är psykiskt sjukt eller i behov av vård på grund av en allvarlig psykisk störning. Om barnskyddsbehovet beror på otillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster, ska hälso- och sjukvården utan dröjsmål ordna de hälso- och sjukvårdstjänster för barnet och barnets familj som är nödvändiga med tanke på barnets hälsa och utveckling.
(Hälso- och sjukvårdslagen 69 § 2 mom.)

Ett omhändertagande kan inledas först om vårdnadshavaren inte samtycker till att föra barnet till vård som bedömts vara nödvändig eller när mentalvårdstjänsterna inte i sig tryggar barnets hälsa och utveckling.

Ett omhändertagande är inte förenligt med barnets bästa om barnet i första hand behöver psykiatrisk vård. Det är emellertid möjligt att barnet behöver både vård utom hemmet och psykiatrisk vård. Psykiatrisk vård förutsätter att barnet har stabila uppväxtförhållanden, som i vissa situationer bäst kan tryggas genom ett omhändertagande.

Utvärdering av stödåtgärder inom öppenvården

Omhändertagande är möjligt endast om stödåtgärderna inom öppenvården inte är lämpliga eller möjliga eller om de har visat sig vara otillräckliga. Dessa grunder ska specificeras i beslutet eller ansökan om omhändertagande.
(Barnskyddslagen 40 §)

Stödåtgärdernas lämplighet

Stödåtgärder inom öppenvården är ofta olämpliga i situationer där barnet befinner sig i omedelbar fara och det inte är möjligt att överväga stödåtgärder inom öppenvården.

Sådana situationer kan vara till exempel

  • grov misshandel av ett barn
  • övergivande
  • då barnet självt har gjort sig skyldigt till ett allvarligt brott
  • då barnet hamnat i en brottsspiral.

Dessutom kan stödåtgärder inom öppenvården vara olämpliga när barnets uppväxtförhållanden är sådana att stödåtgärder inom öppenvården inte kan hjälpa barnet. Detta kan vara fallet till exempel om barnet misshandlas eller utnyttjas sexuellt hemma.

Det kan också hända att det inte finns några stödåtgärder inom öppenvården som är lämpliga på grund av barnets ålder. Till exempel ett spädbarn behöver så ständig omsorg att till exempel föräldrar som lider av allvarliga missbruksproblem eller psykiska problem inte nödvändigtvis ens med stöd kan svara på detta behov.

Möjligheter att använda stödåtgärder inom öppenvården

Det är inte möjligt att ordna stödåtgärder inom öppenvården om barnet och/eller föräldrarna inte samtycker till samarbete eller motsätter sig stödåtgärderna.

Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska informera barnet och/eller föräldrarna om att samarbete och mottagande av stödåtgärder inom öppenvården kan vara en viktig förutsättning för att undvika omhändertagande. Barnet och föräldrarna ska också ges möjlighet att själva be om stödåtgärder eller berätta om sina stödbehov.

Dessutom är stödåtgärder inom öppenvården omöjliga om barnet och/eller familjen inte nås eller om barnet beter sig självdestruktivt och inte förbinder sig till nödvändig vård.

Stödåtgärdernas tillräcklighet

Stödåtgärderna inom öppenvården är otillräckliga när man har försökt använda dem men inget positivt resultat har uppnåtts.

Det är inte en förutsättning att alla stödåtgärder som räknas upp i lagen prövas för att ett omhändertagande ska kunna genomföras. Det väsentliga är att man har försökt med de stödåtgärder som lämpar sig för barnets och familjens situation. Stödåtgärderna ska antecknas i klientplanen.

Det kan vara särskilt svårt att bedöma hur länge olika stödåtgärder ska prövas innan de konstateras vara otillräckliga. Det går inte att fastställa några exakta tidsramar.

Onödiga dröjsmål vid inledandet av ett omhändertagande eller under placeringsprocessen kan orsaka barnet till och med stora olägenheter, och olägenheterna är i allmänhet större ju yngre barnet är. Till exempel i fråga om en baby kan onödig fördröjning orsaka stora olägenheter för barnets tillväxt och utveckling.

Bedömning av alternativ till omhändertagande

Ett omhändertagande är en sista utväg och i bedömningen är det skäl att beakta till exempel följande alternativ:

  • Skulle det i situationen räcka att överföra vårdnaden eller att förordna en vårdnadshavare vid sidan om?
    (Barnskyddslagen 32 §)
    Närståendenätverkslösning
  • Är det aktuellt med rehabilitering av familjemedlemmar? Rehabiliteringspenning kan betalas bland annat med stöd av barnskyddslagen.
    (Lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), 18 § 1 mom. 6 punkten)
  • Behövs det tvångsvård av en vuxen på grund av rusmedelsanvändning, våldsamhet i anslutning till det eller psykiska problem? Skulle det trygga barnets situation utan omhändertagande?
    (Lagen om missbrukarvård (41/1986), 10 §)
    (Mentalvårdslagen (1116/1990), 8 §)

Kartläggning av barnets närståendenätverk

Innan barnet placeras utom hemmet ska det utredas om barnets andra förälder, släktingar eller någon annan som hör till närståendenätverket har möjlighet att ta emot barnet eller på annat sätt stödja barnet under placeringen.

Utredningen behöver inte göras om det inte är nödvändigt på grund av ärendets brådskande natur eller av någon annan grundad anledning. Ett ärende som gäller barnets boende och placeringsplats ska emellertid alltid avgöras i enlighet med barnets bästa. Av beslutet eller ställningstagandet i ärendet ska framgå varför avgörandet har bedömts vara förenligt med barnets bästa.

(Barnskyddslagen 32 § 1 mom.)

Vid kartläggningen av närståendenätverket utreds vem som hör till barnets närståendenätverk. Nätverket av närstående kan bestå av också andra personer än barnets släktingar. Till exempel faddrar, grannar eller vårdare kan stå barnet nära. Det väsentliga är att utreda barnets egen upplevelse av vilka personer som står barnet nära.

I närståendenätverket kan ingå personer som tidigare har deltagit i barnets vardag och omsorg och som har varit betydelsefulla och trygga vuxna för barnet. Om barnets kontakt med den förälder som barnet inte bor med har varit ringa eller om barnet inte alls haft kontakt med föräldern, ska orsaken till att kontakten är obetydlig eller saknas utredas då närståendenätverket kartläggs.

I kartläggningen utreds alternativa lösningar till en placering utanför hemmet. Med hjälp av barnets närstående kan man också hitta nya lösningar som är förenliga med barnets bästa. När närståendenätverket kartläggs och en placering övervägs ska barnets och familjens situation utredas på ett mångsidigt sätt.

Det beslut som ges i ärendet måste framför allt grunda sig på barnets bästa. Av beslutet eller ställningstagandet ska framgå hur de olika alternativen har övervägts och varför den lösning som man kommit fram till har bedömts vara förenlig med barnets bästa.

Att inkludera barnets närståendenätverk främjar barnets kontakt med personer som står barnet nära och kan stärka barnets känsla av kontinuitet. Det är också viktigt att personer som står barnet nära är delaktiga i barnets liv om barnet flyttar från sitt eget hem till en placering utanför hemmet. Tack vare arbetet med personer som står barnet kan de närstående vara en del av barnets stödnätverk även under vården utom hemmet.

Familjerådslag närstående kan vara en bra arbetsmetod för att kartlägga närståendenätverket. Vid ett familjerådslag utreds vem som har varit delaktig i barnets vardag och omsorg och vilka som är betydelsefulla och trygga vuxna för barnet. Det är viktigt att dessa personer är delaktiga i barnets liv om barnet flyttar från sitt eget hem till en placering utanför hemmet.
(Barnskyddslagen 32 § 1 mom.)

Välfärdsområdet ska skrida till åtgärder för att ordna vårdnaden om barnet genom ett avtal mellan föräldrarna eller ett domstolsbeslut, om detta anses vara förenligt med barnets bästa. Utgångspunkten är alltid principen om den lindrigaste tillräckliga åtgärden. Omhändertagandet ska inledas först som en sista utväg.
Närståendenätverkslösning
(Barnskyddslagen, 32 § 2 mom.)

Bedömning av barnets bästa

Barnets bästa är en förutsättning för omhändertagande. Bedömningen av barnets bästa är ofta det mest utmanande när man överväger ett omhändertagande eftersom det är fråga om en helhetsbedömning av barnets individuella behov. Närmare information om hur barnets bästa bedöms finns i anvisningen Barnets bästa och delaktighet inom barnskyddet.

I familjer finns olika rutiner bland annat för att fostra barnet, och därför är det viktigt att diskutera med alla familjemedlemmar. Barnets åsikter och känslor kan utredas både genom att diskutera och genom att observera och undersöka samt genom att höra och samla in information till exempel från barnets närstående, skolan och daghemmet.

När ett beslut om omhändertagande fattas måste man bedöma om man inom vården utom hemmet bättre kan trygga en balanserad utveckling, välfärd och närstående samt kontinuerliga människorelationer för barnet. I beslutet om omhändertagande ska beskrivas på vilket sätt vård utom hemmet är ett bättre alternativ med tanke på barnets behov i fråga om vård och fostran än att stanna hemma samt hur vården utom hemmet svarar mot barnets behov i fråga om vård och fostran.