Barnet har särskilda rättigheter under tiden för vård utom hemmet. Enligt barnskyddslagen är dessa bland annat rätten till en högklassig socialvård och en plats för vård utom hemmet enligt sina behov, rätten till gott bemötande, rätten att träffa sina närstående, rätten att träffa en socialarbetare, rätten att få information om sin egen situation och rätten att få dispositionsmedel.
Ansvaret för att barnets rättigheter tillgodoses ligger hos välfärdsområdets socialmyndigheter, platsen för vård utom hemmet och barnets föräldrar. Alla parter har skyldighet att agera för att barnets rättigheter tillgodoses.
(Barnskyddslagen 52 §)
Barnet är värdefullt och hens livsskede och mänskliga relationer är unika. Respekten för barnet styr alla praktiska val.
Barnet är i första hand ett växande barn, även om hen är klient inom barnskyddet eller har diagnoser och symtom. Platsen för vård utom hemmet måste känna till barnets basbehov, utvecklingsskeden och åldersrelaterade behov. Vården utom hemmet ordnas utgående från barnets individuella behov. Det är viktigt att kunna skilja barnets behov från föräldrarnas behov. De vuxnas egna mål får inte styra ordnandet av vård utom hemmet, utan barnet ska alltid stå i fokus. Växelverkan och en fungerande vardag vårdar barnet. En barncentrerad växelverkan har en väsentlig inverkan på barnets utveckling och kan också korrigera den.
Barnets rätt att hålla kontakt med sina närstående
Ett barn som är i vård utom hemmet ska garanteras viktiga, fortgående och trygga mänskliga relationer som är viktiga för barnets utveckling. Barnet har rätt att träffa sina föräldrar och andra personer som står barnet nära samt att hålla kontakt med dem på annat sätt. Redan vid valet av vårdplats ska man beakta barnets möjlighet att upprätthålla nära relationer.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt upprätthållandet av barnets syskonförhållanden. Syskon ska i mån av möjlighet placeras på samma plats. Om de övriga syskonen bor hos sina föräldrar, ska man se till att barnet får träffa sina syskon regelbundet.I vård utom hemmet har barnet rätt att:
- ta emot gäster
- företa besök utanför platsen för vård utom hemmet samt
- hålla kontakt med sina närstående på andra sätt.
(Barnskyddslagen 54 §)
Formen och omfattningen av kontakten fastställs enligt barnets individuella behov och antecknas i barnets klientplan. Ibland måste man komma överens om kontakten innan klientplanen har hunnit göras. Ibland kan kontakten också avtalas på ett sätt som avviker från klientplanen. I sådana fall korrigeras planen i efterhand enligt det överenskomna.
(Barnskyddslagen 30 §)
Klientplan för barnskyddet
I undantagsfall kan barnets kontakt med sina närstående begränsas för en viss tid. Ett överklagbart beslut om begränsning ska fattas även när man i praktiken endast begränsar barnets kontakt med en person som inte betraktas som barnets närstående, men barnet eller personen i fråga kräver det.
(Barnskyddslagen 61–74 §)
Begränsning av kontakterna
Det finns inga rekommendationer om hur ofta kontakten ska ske. Man måste bedöma från fall till fall och individuellt vad som är tillräcklig kontakt för varje enskilt barn. Barnets ålder har ingen betydelse vid bedömningen av kontaktens omfattning.
Riksdagens biträdande justitieombudsman (BJO) har konstaterat att det i allmänhet inte är tillräckligt att inget umgänge äger rum och inte ens planeras med föräldern under flera månader. Om kontakt däremot skulle strida mot barnets bästa, ska ett överklagbart beslut om begränsning av kontakten fattas.
(AOA 12.7.2013 dnro 4511/4/11 (Eduskunnan oikeusasiamies))
(Barnskyddslagen 54 § 2 mom. och 63 §)
Välfärdsområdet kan till exempel bidra till barnets eller föräldrarnas resekostnader, ordna inkvartering och ge annat praktiskt stöd för att möjliggöra kontakten. Kontakten avtalas i klientplanen.
De kostnader som betalas till föräldrarna är vanligtvis ersättningar för resor och matpengar. Andra kostnader som kan ersättas är exempelvis hobbyrelaterade utgifter eller motsvarande kostnader som uppstår i samband med kontakten. Dessa överenskoms med den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter.
Om välfärdsområdet har avtalat med barnskyddsanstalten att anstalten betalar ut matpengar till föräldrarna, regleras detta i avtalet mellan området och anstalten. Det finns inga särskilda bestämmelser om beloppet på de så kallade matpengarna. Oftast används dygnsbeloppet av utkomstskyddets grunddel.
Beaktande av barnets språkliga, kulturella och religiösa bakgrund
Det är viktigt att barnet kan bevara kontakten med sin egen kultur, sin religion och sitt modersmål. Dessa aspekter ska beaktas när platsen för vård utom hemmet väljs.
(Barnskyddslagen 50 §)
De särskilda aspekterna som anknyter till barnets bakgrund beaktas särskilt genom ett nära samarbete med barnets föräldrar och det övriga närståendenätverket samt vid behov med det kulturella och språkliga samfundet.
Därutöver ska den placerande arbetstagaren och anordnaren av vård utom hemmet skaffa den sakkunskap som behövs för att kunna beakta och stödja dessa särskilda behov.
Barnet och familjen har rätt att delta och bli hörda på ett språk som de förstår. I regel ska tolkning användas som stöd, och skriftliga dokument ska översättas till ett språk som klienten förstår.
Mer information om att arbeta med tolk: Att arbeta med tolk
Barnets rätt till bildning vid vård utom hemmet
Barnet har under tiden i vård utom hemmet samma rätt till småbarnspedagogik och grundläggande utbildning som andra barn.
Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska samarbeta med anordnaren av småbarnspedagogik, grundläggande utbildning eller annan undervisning både när en placering utanför hemmet förbereds och under placeringen. I barnets klientplan ska det antecknas hur barnets småbarnspedagogik, grundläggande utbildning eller annan undervisning ordnas under tiden i vård utom hemmet.
(Barnskyddslagen 30 § och 52 a §)
Barnets rätt att träffa sin socialarbetare
Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska sörja för att det för barn som vårdas utom hemmet får information om sin egen situation och får träffa socialarbetaren på tumanhand. Då kan barnet diskutera ärenden om sig själv och vården utom hemmet i förtroende.
Vid mötena får socialarbetaren information om vården utom hemmet och kan övervaka att barnets bästa uppfylls. Skyldigheten gäller både barn som omhändertagits och barn som placerats brådskande.
(Barnskyddslagen 53 §)
Arbete med barn
Barnets rätt att få information om sin egen situation
Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska sörja för att barnet får information om sin egen situation. Barnet ska på ett sätt som är anpassat till barnets ålder och utvecklingsnivå informeras om varför barnet omhändertagits. Barnet ska informeras om vad som kommer att ske härnäst.
(Barnskyddslagen 53 § 1 mom.)
Ju äldre och mer utvecklat barnet är, desto mer detaljerad ska den här informationen vara. Barnet får ändå inte lämnas sådana uppgifter som kan äventyra hens utveckling eller strider mot någon viktig fördel för barnet. Barnet får inte ges uppgifter som kan uppröra hen eller vara skadliga för hen på något annat sätt.
(Barnskyddslagen 20 § 4 mom.)
Såväl vid beslutsfattandet som vid ordnandet av vård utom hemmet ska särskild uppmärksamhet fästas vid barnets åsikter och önskemål. Barnets åsikt ska utredas på ett finkänsligt sätt och man ska säkerställa att barnets förtroende för och anknytning till sina egna föräldrar inte störs i onödan.
(Barnskyddslagen 5 §)
Barnet måste kunna lita på att arbetstagaren inte för konfidentiell information som barnet berättar vidare utan grundad anledning. I vissa fall är det nödvändigt att lämna ut eller föra informationen vidare. Om något som barnet har berättat antecknas i handlingarna och beslut om barnet fattas utgående från det, har de delaktiga rätt att få veta det.
Socialarbetaren ska berätta för barnet när det som barnet har berättat kommer att delges till exempel föräldrarna eller när det måste delges representanter för platsen för vård utom hemmet.
Barnets dispositionsmedel under tiden för vård utom hemmet
Ett barn som har placerats utom hemmet har rätt till ekonomiskt stöd i form av dispositionsmedel. Dispositionsmedel behöver inte utbetalas, om barnet tillfälligt har placerats hos sin vårdnadshavare eller förälder.
Socialarbetaren ska se till att barnet varje månad får dispositionsmedel för eget bruk enligt följande:
- för barn under 15 år ett belopp som motsvarar barnets individuella behov
- för barn som har fyllt 15 år minst ett belopp som motsvarar en tredjedel av det gällande underhållsstödet. År 2026 är underhållsstödets fulla belopp 197,71 euro/månad, så dispositionsmedlen ska uppgå till minst 65,90 euro/månad.
(Barnskyddslagen 55 § 2 mom.)
Dispositionsmedlen är inte avsedda för barnets skolgång eller hobbyer, utan är jämförbara med fickpengar. Dispositionsmedlen är inte heller avsedda för anskaffning av sådana hygienprodukter som hör till anstaltsvården eller familjevården.
Välfärdsområdet ska se till att barnets studier och fritidssysselsättning vid behov stöds ekonomiskt och att barnets ekonomiska situation inte utgör ett hinder för att fortsätta med dessa under tiden för vård utom hemmet.
(Barnskyddslagen 55 § 1 mom.)
Barnets placeringsplats ska föra bok över utbetalningen av de dispositionsmedel som getts till barnet. Bokföringen ska årligen sändas för kännedom till den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. Vid behov kan socialarbetaren bedöma hur dispositionsmedel har utbetalats till barnet och hur barnet har använt dem. Barnets intressebevakare (vårdnadshavare eller förordnad intressebevakare) har också rätt att få en redogörelse för utbetalningen av dispositionsmedel under tiden för vård utom hemmet.
(Barnskyddslagen 55 § 4 mom.)
Barnet har rätt att själv besluta om de dispositionsmedel som hen har fått för eget bruk och att lära sig använda pengar på egen hand. Inte ens barnets vårdnadshavare eller en annan intressebevakare har rätt att bestämma hur dispositionsmedlen ska användas. Inte heller platsen för vård utom hemmet har rätt att ingripa i dispositionsmedlens belopp eller utbetalningen av dem.
(Barnskyddslagen 55 § 3 mom.)
Man får inte ingripa i dispositionsmedlen på grund av barnets beteende. Det är inte tillåtet att minska dispositionsmedlen till exempel för att barnet har rymt eller annars betett sig på oönskat sätt. Dispositionsmedlen får inte användas för att ersätta skador endast med barnets samtycke.
Barnets skadeståndsansvar under tiden för vård utom hemmet
Enligt skadeståndslagen är den som uppsåtligen eller av vållande förorsakar annan skada skyldig att ersätta den.
Om skadan har orsakats av en person under 18 år, är personen skyldig att ersätta ett belopp som är skäligt med beaktande av sin ålder och utvecklingsnivå, handlingens art, skadevållarens och den skadelidandes ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.
Enligt skadeståndslagen kan alltså även en minderårig vara skyldig att ersätta den skada hen orsakat. Skadeståndet kan dock inte avtalas enbart med barnet – vårdnadshavarens eller intressebevakarens samtycke krävs.
(Skadeståndslagen (412/1974) 2 kap. 1–2 §)
1. Pedagogisk behandling av skadeståndsärendet
När ett barn orsakar en skada ska den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter informeras, och denne ska bedöma om klientplanen behöver ses över. Behandlingen av skadan ska alltid innefatta ett pedagogiskt samtal. Vid en barnskyddsanstalt är det enhetschefens ansvar att säkerställa att ett sådant förfarande ingår i fostrings- och vårdprocessen.
2. Avtal om skadestånd
Det kan ingås ett avtal om skadestånd med anledning av skadan. Ett barn kan inte ensamt besluta om skadestånd, utan vårdnadshavarens eller intressebevakarens samtycke behövs. Ett skadeståndsavtal som barnet inte har rätt att ingå är inte bindande för barnet om inte barnets vårdnadshavare eller intressebevakare har gett sitt samtycke.
(Lag om förmyndarverksamhet (442/1999) 23–24 § och 26 §)
Barnet kan, med vårdnadshavarens eller intressebevakarens samtycke och med stöd av en separat överenskommelse, ersätta den skada hen orsakat antingen med pengar eller genom en arbetsinsats. Platsen för vård utom hemmet kan alltså aldrig ensidigt driva in ekonomisk ersättning från barnets dispositionsmedel eller arbetsersättningar.
Det ekonomiska beloppet och/eller omfattningen av arbetsinsatsen ska avtalas så att det är skäligt.
3. Medling
Om parterna inte kan enas om hur skadan ska ersättas, kan ärendet hänskjutas till medling i brott- och tvistemål.
Förutom barnets personliga samtycke krävs även vårdnadshavarens eller intressebevakarens samtycke för att medlingsförfarandet ska kunna inledas.
(Lagen om medling i brott- och vissa tvistemål 1015/2005)
4. Domstolsbehandling
Om den skada som barnet orsakat är betydande och parterna inte lyckas nå en överenskommelse eller hänskjuta ärendet till officiell medling, kan enhetschefen väcka talan om skadestånd vid domstol.
I ett avgörande av riksdagens biträdande justitieombudsman (BJO) behandlades skadeståndsansvaret för ett omhändertaget barn som placerats på en barnskyddsanstalt och orsakat en skada på anstalten. Klaganden hade tvingats ersätta ett fönster som gått sönder, trots att hen inte ansåg sig ha orsakat skadan avsiktligt. Skadeståndsansvaret och ersättningsbeloppet borde ha avtalats med de personer som ansvarade för barnets omsorg eller barnets intressebevakare. BJO ansåg att barnskyddsanstalten hade agerat lagstridigt genom att personalen beslutat att driva in fönstrets reparationskostnader ur barnets dispositionsmedel. De kommunala barnskyddsmyndigheterna som ansvare för barnets angelägenheter borde inte heller ha godkänt detta förfarande.
(BJO 10.10.2012 dnr 3572/2011)
Barnets rätt till tjänster
Barnet har rätt att få nödvändiga tjänster och stödåtgärder av placeringsvälfärdsområdet.
Placeringsvälfärdsområdet ordnar tjänsterna i samarbete med placerarvälfärdsområdet. Det gäller till exempel hälso- och sjukvårdstjänster, tjänster inom specialistvården och skoltjänster.
(Hälso- och sjukvårdslagen 69 §)
Placerarinstansen ska redan före placeringen säkerställa att tjänsterna finns tillgängliga inom placeringsvälfärdsområdet.
(BJO/1536/2012)
Placeringsvälfärdsområdet har rätt att kräva ersättning av placerarvälfärdsområdet för de kostnader som föranleds av de tjänster och stödåtgärder som har ordnats.
Placerarvälfärdsområdet har skyldighet att meddela placeringsvälfärdsområdet om placeringen. Meddelandet måste göras för att placeringsvälfärdsområdet ska kunna ordna de tjänster och stödåtgärder som barnet behöver och genomföra övervakningen av platsen för vård utom hemmet.
(Barnskyddslagen 78 §)