I äldres gemenskapsboende är upp till hälften av kunderna minnessjuka – tillräckliga tjänster måste tryggas
Minnessjukdomar, nedsatt kognition och stort hjälpbehov är vanliga i gemenskapsboende. Det finns också betydande regionala skillnader i tjänsternas kvalitet. För personer med svår minnessjukdom måste tillräckliga tjänster tryggas.
Upp till två tredjedelar av kunderna i gemenskapsboende har nedsatt kognition och hälften har en demensdiagnos. Var tredje kund behöver dessutom mycket hjälp i vardagen. Kundgruppen ligger funktionsmässigt i genomsnitt mellan hemvård och serviceboende med heldygnsomsorg.
”Särskilt alla minnessjuka kunder får inte nödvändigtvis tillräckligt med stöd i gemenskapsboende i förhållande till sina individuella behov. En minnessjuk äldre person kan till exempel inte alltid larma efter hjälp eller ta del i gemenskapsfrämjande aktiviteter”, säger THL:s specialforskare Johanna Edgren.
”THL:s registeruppgifter bekräftar åtminstone delvis de utmaningar inom gemenskapsboende som även i höst lyfts fram i medierna. Enligt Regionförvaltningsverkens utredningar har problemen bland annat gällt otillräckliga tjänster i förhållande till kundernas behov, brist på personal och oklarheter i läkemedelsbehandlingen”, fortsätter Edgren.
Gemenskapsboende är avsett för äldre vars behov inte tillgodoses av hemvård men som inte heller behöver vård dygnet runt. Målet är att stödja den äldres funktionsförmåga genom boende- och servicelösningar som främjar gemenskap. År 2024 bodde cirka 40 procent av kunderna i gemenskapsboende i kombinationsenheter som även erbjuder serviceboende med heldygnsomsorg.
Uppstartssvårigheter i ordnandet av gemenskapsboende
Inom gemenskapsboende finns regionala skillnader i tjänsternas kvalitet. RAI-bedömningar av servicebehov och funktionsförmåga har i genomsnitt gjorts för färre än hälften av kunderna. I Satakunta har en av tio kunder bedömts med RAI och i Kajanaland ännu färre. Helhetsbedömningar av läkemedelsbehandling saknas i genomsnitt för färre än en femtedel av kunderna. I Södra Karelen och Norra Savolax saknas de för över hälften av kunderna.
”Olika uppstartssvårigheter och betydande regionala skillnader kan förklaras av att flera stora förändringar skedde samtidigt i gemenskapsboendets inledande skede. År 2023 trädde till exempel den nya socialvårdslagen i kraft och ansvaret för att ordna socialtjänster överfördes från kommunerna till välfärdsområdena”, reflekterar Edgren.
”Under de kommande åren är det viktigt att följa hur kundgruppen i gemenskapsboende utvecklas när serviceformen och välfärdsområdenas verksamhet stabiliseras. Dessutom måste man se till att antalet platser för vård dygnet runt inte minskar för mycket. Ingenting tyder på att de äldres servicebehov skulle minska inom den närmaste framtiden – snarare tvärtom”, fortsätter Edgren.
Kunderna huvudsakligen nöjda med den service de får
De flesta kunder i gemenskapsboende är nöjda med den service de får. Deras tillfredsställelse med livet, rekreationsverksamhet och möjligheter att vistas utomhus är högre än inom hemvård och serviceboende med heldygnsomsorg. Också upplevelsen av ensamhet är mindre vanlig i gemenskapsboende.
”Gemenskapsboende kan i bästa fall erbjuda en miljö som stöder socialt umgänge och en aktiv vardag. Det är ändå viktigt att säkerställa att även minnessjuka kunders röst blir hörd, eftersom de inte alltid kan uttrycka sina erfarenheter i enkäter”, betonar Edgren.
Den färska publikationen samlar för första gången THL:s lagstadgade datainsamlingar om gemenskapsboende för åren 2023 och 2024. Materialet omfattade uppgifter från RAI-bedömningar av funktionsförmåga och servicebehov samt uppgifter från uppföljningen av äldreomsorgens tillstånd och klientnöjdhetsenkäten.
Mer information
Johanna Edgren
specialforskare
029 524 7317
johanna.edgren(at)thl.fi
