Utbildningsskillnader har fortfarande betydelse för rökning – tobakspolitiska åtgärder kunde påverka tobaksutbudet
De vuxna rökarna röker färre cigaretter än tidigare och andelen som röker dagligen har minskat. Det har också blivit vanligare att sluta röka.
Men det finns fortfarande systematiska skillnader mellan utbildningsgrupper: bland personer med lägre utbildningsnivå är de förändringar i rökning som observerats mindre än motsvarande förändringar bland personer med högre utbildningsnivå.
Andelen lågutbildade män som slutat röka bland de som någonsin rökt var 35 procent under tidsperioden 1978–1988, medan andelen 2009–2018 var 43 procent. För högutbildade män var motsvarande andelar 41 procent respektive 55 procent.
Motsvarande andelar för lågutbildade kvinnor var 30 procent respektive 46 procent och för högutbildade kvinnor 42 procent respektive 62 procent.
”Undersökningen ger starka belägg för att de tobakspolitiska åtgärder som vidtagits har varit lyckade för att minska befolkningens rökning. För att minska ojämlikheterna i hälsa är det dock nödvändigt att se till att det finns åtgärder för att nå rökare med lägre utbildningsnivå”, säger Otto Ruokolainen, specialist vid THL.
Rökning kostar samhället cirka 1,3 miljarder euro. Rökning medför kostnader för hälso- och sjukvården på cirka 340 miljoner euro. Rökavvänjning är kostnadseffektivt för hälso- och sjukvården.
Eftersom en allt större del av rökarna röker mindre finns goda förutsättningar för att sluta röka, vilket bör uppmuntras aktivt. Även rökning i mindre mängder är skadligt för hälsan.
”Välfärdsområdena har en nyckelroll i att ordna och erbjuda tjänster för att sluta röka och kan genom sina åtgärder minska de stora skillnader i rökvanor som observerats mellan olika grupper i befolkningen. Ett enkelt sätt att nå även dem som röker mindre är att inkludera en miniintervention som en rutinmässig del av mottagningsarbetet”, konstaterar Ruokolainen.
Att minska antalet försäljningsställen stöder tobaksprevention och rökavvänjning
Målet med Finlands tobakslag är att mindre än fem procent av befolkningen ska använda tobaks- och nikotinprodukter 2030. För att uppnå målet krävs ytterligare insatser.
De tobakspolitiska åtgärderna har i huvudsak varit inriktade på att minska efterfrågan, till exempel genom marknadsföringsförbud, beskattningsmetoder samt genom att göra produkterna mindre attraktiva. Utöver detta bör man i fortsättningen också påverka utbudet av tobak.
Enligt internationella undersökningar är antalet tobaksförsäljningsställen högre i förhållande till invånarantalet i områden där invånarna har en lägre inkomstnivå. Nu har man kommit fram till liknande resultat även i Finland.
”Resultatet vittnar om att tillståndsplikten för försäljning av tobaks- och nikotinprodukter i sig inte räcker till för att förebygga en anhopning av försäljningsställen. Systemet med försäljningstillstånd måste utvecklas i syfte att stödja tobaksprevention och rökavvänjning i alla grupper av befolkningen”, säger Hanna Ollila, specialist vid THL.
Mer information
A Nationally Representative Study of the Hardening Hypothesis Among Educational Groups Over Four Decades. Nicotine & Tobacco Research.
Undersökningen grundar sig på över 40 års uppföljning av den vuxna befolkningen i åldern 25–64 år i Finland från 1978 till 2018. Undersökningen genomfördes i samarbete med forskare vid THL och Helsingfors universitet.
Regionala och sociodemografiska skillnader mellan försäljningsställen för tobak. Forskning i korthet 26/2023 (på finska).
I undersökningen har man tittat på sambandet mellan inkomst- eller utbildningsnivån samt arbetslöshetsgraden i regionerna och förekomsten och koncentrationen av försäljningsställen för tobak.
Otto Ruokolainen
specialist
tfn 029 524 6241
Hanna Ollila
specialist
tfn 029 524 8617
fornamn.efternamn(at)thl.fi
