Terminologi
Syftet med denna radikaliseringsterminologi är att säkerställa att yrkesperson har en enhetlig uppfattning om vad som avses med olika begrepp. Detta underlättar det professionella samarbetet. Dessutom förmedlas grundläggande information om fenomenet snabbt till yrkesperson personer via terminologin.
För många begrepp finns det inte bara en internationellt accepterad definition. När det är möjligt används samma definitioner som i Det nationella åtgärdsprogrammet för förebyggande och bekämpning av våldsbejakande radikalisering och våldsbejakande extremism 2024–2027.
Terminologi
En idériktning som fokuserar på att bryta ner det nuvarande samhällssystemet med hjälp av terrorattacker
I Finland betraktas accelerationism i synnerhet som en trend inom extremhögern. Å andra sidan har den också kopplingar till ekofascism, enligt vilken miljön måste skyddas genom totalitära medel och antalet människor på jorden begränsas genom bland annat terrorattacker mot utvalda människogrupper.
Målet av accelerationistiska nynazister är att genom kollapsen inleda en konflikt mellan etniska befolkningsgrupper, ett s.k. raskrig. Efter att ha vunnit raskriget skulle accelerationisterna grunda ett nytt, nationalsocialistiskt samhälle.
Till skillnad från de nynazistiska riktningar som förväntar sig en samhällelig kollaps senare i framtiden, betonar den accelerationistiska nynazismen ett omedelbart behov av terroristiskt våld som ett sätt att påskynda denna kollaps. Terroristiskt våld och dess idealisering utgör med andra ord kärnan för den accelerationistiska nynazismen.
Allmänna objekt har till exempel varit etniska och religiösa minoriteter, men även kritisk samhällelig infrastruktur, såsom elnät och kärnkraftverk.
Läs mer:
Tieto käyttöön (på finska)
SUPOVerksamhet som syftar till fullständig frihet för individen och som bekämpar all social, politisk och ekonomisk makthierarki
Verksamhet som syftar till fullständig frihet för individen och som bekämpar all social, politisk och ekonomisk makthierarki.
Antifascism är ett överordnat begrepp för antifascistiska rörelser och ideologier. I Finland fokuserar den antifascistiska verksamheten på att motsätta sig extremhögern.
Radikal antifascistisk verksamhet kanaliseras i hög grad till webbpåverkan i stället för direkt påverkan på gatorna. Den mest typiska verksamhetsmodellen är att publicera information om högerextremistiska personer och extremhögerns evenemang och var de ordnas. På gatorna visar sig verksamheten i första hand som demonstrationer mot extremhögern, där enskilda personer också har strävat efter våldsamma sammandrabbningar med extremhögern.Hatfullt förhållningssätt till judar antingen på grund av deras judiska tro eller nationalitet
Antisemiter, dvs. anhängare av antisemitism, anklagar judar eller deras representanter i allmänhet för en konspiration som skadar mänskligheten och utifrån detta anklagas de ofta för ”varför saker har gått fel”. Anklagelserna framförs i tal, i skriven form (t.ex. som graffiti, klistermärken eller andra skrivelser), i visuell form eller som handlingar och i dem används hotfulla stereotypier och negativa karakteriseringar.
Dessa kan berättiga diskriminering av eller våld mot judar, såsom till exempel vid olika judeförföljelser (t.ex. förintelsen av den tyska naziregimen 1933–1945 eller terrordådet i Paris 2015).
Begreppet antisemitism är nära förknippat med diskriminering, rasism, hatretorik och hatbrott.
Exempel på antisemitism är:
- förnekande av förintelsen och förvrängning eller argument enliga vilka ”judarna” förtjänade det
- konspirationsteorier som beskriver ”judarna” som en stark, nästan överallt närvarande grupp som styr världsekonomin, internationella relationer, inrikespolitiken och medierna
- anklagelser om judarnas oärlighet och intriger som använts för att frånta rättigheter, friheter eller medborgarskap eller tillåtande av diskriminering eller förföljelse genom lag
- försök att neka judar deras självbestämmanderätt och ifrågasätta Israels rätt att existera
- att hålla judar över hela världen, kollektivt eller som individer, ansvariga för staten Israels åtgärder.
Läs mer:
EU:s strategi för att bekämpa antisemitism och främja judiskt liv (2021-2030)
Antisemitism - overview of antisemitic incidents recorded in the European Union 2010-202
En person som självständigt utför ett terrordåd eller någon annan omfattande våldshandling med syftet att skapa oro och allvarlig rädsla
Enskilda aktörer motiveras inte nödvändigtvis endast av en extremistisk ideologi, utan också av andra faktorer, såsom upplevelser av orättvisa och problem i det personliga livet, som ökar risken för våldsamt beteende. Ideologins innehåll och dess betydelse för enskilda aktörer varierar. Även om enskilda aktörer genomför attacken ensamma kan de ofta vara en del av någon social miljö, antingen ansikte mot ansikte eller på webben.
Främjande av radikala åsikter med ideologisk motivering, antingen genom att använda våld, hota med våld, uppmuntra till våld eller berättiga våld
Våldsbejakande extremism är oftast kollektivt, och därför talar man om extrema rörelser eller extremistiska grupper. Under radikaliseringsprocessen söker sig individerna till likasinnade, vilket bekräftar det egna rättfärdigandet av sin egen ideologi. Dessa grupper kan vara verksamma både på nätet och ansikte mot ansikte och kan vara en grupp med centraliserad ledning eller bestå av självständiga celler, gäng eller kompiskretsar. Dessa grupper kan också befinna sig helt och hållet i en webbmiljö, varvid medlemmarna inte känner varandra eller ens försöker träffas personligen. Ändå är de meningsfulla för sina medlemmar och erbjuder verklig interaktion.
Våldsbejakande extremistiska grupper består av olika slags människor, vars orsaker till anslutningen och band till gruppen varierar stort från åskådare och möjliggörare ända till ideologer och gärningsmän för olika dåd.
Extremistiska rörelser kring en enskild fråga som stöder sig på våld, vandalism eller terrorism och som vill tvinga samhället att ändra sin inställning enligt den åsikt som rörelsen representerar i någon enskild fråga
Exempel på dessa är till exempel rörelser mot kärn- eller vindkraft, abortmotståndare, rörelser som motsätter sig Covid-19-restriktioner.
Även om dessa rörelser under historiens förlopp har varit många och fokuserade på olika saker, anses de inte vara ett stort terroristiskt hot i dagens Europa.
Alla uttrycksformer som sprider, underblåser, främjar eller rättfärdigar hat som grundar sig på objektets egenskaper och/eller intolerans
Hatretorik riktas mot både grupper och enskilda personer som väljs ut utifrån sin bakgrund, sina personliga egenskaper, sina uppgifter och/eller ställningstaganden. Hatretoriken syftar till att utesluta vissa personer och grupper. En gärning riktad mot en enskild person fungerar som ett budskap till hela den grupp som offret representerar.
Hatretorik har omfattande följder, och den är särskilt skadlig för de personer och grupper som befinner sig i en sårbar ställning. Hatretorik påverkar hur människan ser sig själv. Den påverkar också självkänslan, eftersom man genom hatretorik försöker skymfa föremålet för den. Syftet med hatretorik är dessutom att förvägra en person rätten och möjligheten att känna sig värdefull och kapabel.
Det är tydligare än tidigare att hatretorikens mål även är att påverka beslutsfattandet och den offentliga debatten i samhället. Man strävar också efter att påverka till exempel forskare, journalister, politiker och andra personer som framför sina åsikter offentligt (se riktade trakasserier).
I Finlands lagstiftning definieras inte begreppet hatbrott, men i allmänhet menas ett brott vars motiv är fördomar eller fientlighet mot den folkgrupp som offret representerar (t.ex. hets mot folkgrupp). Gärningen kan också riktas mot majoriteten.
Som motiv till hatbrott och grund för strängare straff enligt strafflagen betraktas
- ras
- hudfärg
- härkomst
- nationellt eller etniskt ursprung
- religion eller övertygelse
- sexuell läggning
- funktionshinder
- annan jämförbar faktor.
Läs mer!
Diskrimineringsombudsmannen_Hatretorik
Ord är handlingar : Åtgärder mot hatretorik och nätmobbning effektiviseras
Poliisin tietoon tullut viharikollisuus Suomessa 2020 (Endas på finska)
Viha vallassa: Vihapuheen vaikutukset yhteiskunnalliseen päätöksentekoon (Endas på finska)
Medborgarpanel om yttrandefrihet
Verkkoviha Vihapuheen tuottajien ja levittäjien verkostot, toimintamuodot ja motiivit (Endas på finska)
De personliga och sociala egenskaper som ingår i självbilden och har sina rötter i människans identifiering med individer och grupper
Med identitet avses människans uppfattning om sig själv, svaret på frågan ”Vem är jag?”. Identiteten, dvs. uppfattningen om en själv, formas under hela livstiden i växelverkan med andra. Detta omfattar också jämförelse av sig själv med andra och identifiering med dem som man anser sig vara likartad med.
Den sociala identiteten eller gruppidentiteten består däremot av gruppmedlemskaper som är viktiga för individen, till vilken eller vilka hen upplever sig höra och hurdana känslor som är förknippade med detta. Gruppmedlemskapet blir en viktig del av självbilden och genom den försöker man stärka en positiv uppfattning om sig själv.
Till den sociala identiteten hör också stereotypier, dvs. generaliseringar av hurdana människor är. Det är naturligt för människor att klassificera och gruppera saker och människor. Därför söker man (även förmodade) generaliserande drag i grupper, genom vilka grupperna och deras medlemmar enkelt kan särskiljas. Detta omfattar också ett behov av att se den egna inre gruppen i ett positivt ljus. Till särskiljande drag söker man naturligtvis sådana där ”vi” framstår som bättre än ”de”.
Den sociala identiteten kan således stärka individens välfärd, om hen upplever sig vara en uppskattad gruppmedlem eller om hen upplever att gruppen är uppskattad. Om hen identifierar sig starkt med sin grupp känns de hot eller den framgång som gruppen upplever som ett personligt hot eller en personlig framgång.
Med tanke på förebyggandet av våldsbejakande radikalisering är det viktigt att stödja uppbyggnaden av en persons identitet till vilken användning av våld som ett redskap för att uppnå målen inte ingår. Dessutom är det viktigt att stödja personens sociala identitet och dess anknytning till andra än extremistiska grupper.
En grupp föreställningar som delas av en viss människogrupp om hurdan världen är, hurdan den borde vara och vilka metoder som behövs för att uppnå denna situation
När ideologin omfattar rättfärdigande av våld för att nå (politiska, religiösa eller ideologiska) mål talar man om en extremistisk ideologi. Våldsbejakande extremism avser alltså ett verksamhetssätt där man främjar politiska, ideologiska eller religiösa mål uttryckligen med våld.
Våldsbejakande radikalisering och extremism har i sig inget samband och uppstår inte inom någon viss ideologi eller religion, utan förekommer i extrema rörelser med ursprung i alla slags ideologier. I Finland är de vanligaste riktningarna som representerar våldsbejakande extremism 2022 extremhögern, vänsteranarkism, miljöaktivism, jihadism samt ideologin om skolmord.
En subkultur som består av människor som definierar sig som oförmögna att få en romantisk eller sexuell partner, även om de skulle vilja ha en
Termen incel kommer från orden involuntary celibate (ofrivilligt celibat). Incel-fenomenet handlar om en subkultur och en virtuell gemenskap som utvecklats på diskussionsforum på internet under de senaste tjugo åren och som kännetecknas av starkt kvinnohat och bitterhet över den egna marginaliseringen. Gemenskapens medlemmar anser att den diskriminering de upplever beror på den utseendeinriktade världen, som de anser att den sexuella revolutionen och feminismen har orsakat. Incel-gemenskaperna anser att våld är en berättigad motattack mot sexuellt avvärjande. Gemenskapens medlemmar upplever att de inte har valt sin identitet, utan har hamnat i den, och detta leder till bitterhet som rättfärdigar våldsamma handlingar.
Den inre gruppen: En grupp där individen känner samhörighet, som hen identifierar sig med och där hen använder ordet ”vi” om medlemmarna
Den yttre gruppen: En grupp där individen inte känner samhörighet, som hen inte identifierar sig med och där hen använder ordet ”de/andra” om medlemmarna
Typiskt för alla slags grupper är att deras medlemmar känner igen varandra och man endast kommer in i gruppen om man uppfyller vissa kriterier. I gruppbaserade fördomar och motsättningar förhåller man sig till människor enligt vilka grupper de antas höra till.
Extremistiska grupper kräver ofta ett visst beteende eller vissa åsikter av sina medlemmar för att de ska kunna höra till den inre gruppen, till exempel den extremistiska gruppens tolkning av världen, historien och fiender. Typiskt för extremistiska grupper är också att medlemmarna i den yttre gruppen ses som en klunga snarare än som individer. Den yttre gruppen antas driva motsatta värderingar, verksamhetssätt eller kultur än den inre gruppen. Typiskt för våldsbejakande radikalisering är att den egna gruppen (den inre gruppen) ses som god, ren, rättfärdig och den yttre gruppen ses som fiender, mot vilka man har rätt och skyldighet att använda våld. Denna fiendebild matas till exempel med olika förnedrande skällsord eller hatretorik.
Alla människor hör samtidigt till många olika grupper, varav en del är utvalda och en del inte. Till exempel ens åldersklass eller familjen man föds i är grupper som man inte själv har valt, medan till exempel ett idrottssällskap är en grupp som man själv har valt. I förebyggandet av våldsbejakande radikalisering är det väsentligt att utvidga uppfattningen om grupperna och tillhörigheten till dem. Det är också viktigt att stärka uppfattningen att det finns grupper där motsättningarnas meningsfullhet försvinner och ”vi” alla anses höra till samma grupp (t.ex. mänskligheten).
En våldsbejakande religiös ideologi som uppstått från extrema tolkningar av islam.
För sina anhängare är den en övergripande rörelse som förutom idén förenas av en delad uppfattning om identitet, kultur och hur saker ska diskuteras och beskrivas, dvs. hurdan narrativ som förenar rörelsen.
Jihadistiska strömningar omfattar flera slags instanser: från individuella celler, nätverk upp till tydligt ledda organiserade organisationer. I stridsområden kan man inkludera utländska kombattanter i den jihadistiska omstörtande krigsföringen.
Jihadismens mål är att skapa eller upprätthålla ett politiskt system som grundar sig på en viss konservativ och sträng tolkning av islam. Den kännetecknas av en betoning på religiös renlärighet. Själva jihadismens kärna är tanken om att alla som hör till rörelsen även har en personlig religiös skyldighet att försvara och främja jihadismens mål genom att använda våld mot dem som enligt rörelsens åsikt är fiender till sann islam och den globala muslimgemenskapen. Enligt den jihadistiska idén är västländerna också fiender, och därför är de mål för jihadistisk terrorism.
Ibland används ordet jihadism felaktigt som synonym till terrorism. Det finns också annan slags terrorism än islamistisk terrorism.
Läs mer:
Malkki, L. & Saarinen, J. (2019). Jihadistiska rörelser i Finland.
Malkki, L. & Pohjonen, M. (2019). Jihadistisk webbkommunikation och Finland
Paronen, A. & Saarinen J. (2020). Karavaanin sotapolku: näkökulmia jihadismiin
Tro på att eliten i hemlighet manipulerar vissa händelser eller situationer bakom kulisserna med onda avsikter
Konspirationsteorier verkar ofta som en logisk förklaring till något som är svårt att förstå och skapar en vanföreställning om kontroll och aktörskap. Behovet av svar framhävs i osäkra tider, såsom under covid-19-pandemin.
Det finns många slags konspirationsteorier, och alla har inte en direkt koppling till våldsamt tänkande eller beteende. Konspirationsteorier har dock många samhälleliga effekter och är absolut inte ofarliga: de polariserar samhället, undergräver förtroendet och ger utrymme för extremiströrelsernas mål och tankar.
Konspirationsteorier riktar sig ofta till hela grupper, som beskrivs som fienden bakom ett verkligt eller inbillat hot. De definierar en hemlig plan som hotar människors liv eller övertygelser. De kan skapa en försvarsmekanism som kan underblåsa diskriminering, hatbrott eller våldsbejakande extremistgruppers verksamhet.
Konspirationsteorier sprider misstro mot offentliga institutioner, vilket kan leda till riktade trakasserier, politisk likgiltighet eller radikalisering. Dessutom undergräver de förtroendet för vetenskapen, vilket kan få allvarliga konsekvenser för till exempel bekämpningen eller behandlingen av sjukdomar. De misstankar och förvrängda föreställningar som konspirationsteorier ger upphov till riktar sig ofta i synnerhet till hälso- och sjukvården, rättsväsendet, lagstiftarna och polisen.
Minoritetsgrupper är särskilt utsatta för att bli föremål för konspirationsteorier, hatretorik och desinformationskampanjer. Dessa grupper omfattar personer med olika ursprung, religion eller sexuell läggning. Till exempel under covid-19-pandemin har representanter för olika minoritetsgrupper kunnat anklagas för att ha spridit viruset i Europa.
Läs mer:
Sisältösekaannus (Endas på finska)
Europeiska unionen: Så upptäcker du konspirationsteorier
Utbildningsstyrelsen: Konspirationsteorier är inte oskyldiga skämt
Våldfria politiska protester som syftar till att förändra samhället och som omfattar underlåtenhet att lyda lagar eller att bryta mot dem
Medborgarolydnad skiljer sig från extremistiska radikala former att påverka samhället framför allt genom att den inte omfattar våld eller dess godkännande eller uppmuntran till våld för att uppnå ens mål.
Exempel på detta är Koijärvirörelsen, totalvägran från militär- och civiltjänstgöring, och en del av Greenpeaces gärningar.
En ideologiskt färgad större ramberättelse som etablerar ordningen eller det logiska förhållandet mellan olika händelser och placerar dem i ett kontinuum
Narrativen är gemenskapens förklaringsmodell för vem som är god eller ond samt vad som är fel och hur det ska korrigeras. Dessutom besvarar berättelserna frågan om hur livet kan bli betydelsefullt, beundransvärt och hur man kan uppnå ett gott liv. De erbjuder svar på individens olika behov genom att länka en personlig berättelse till en större helhet och världsförklaring.
Narrativ ger också grupper ett sätt att tolka händelser och fenomen utifrån sin egen förklaringsmodell. Gruppens medlemmar antas dela gruppens narrativ och man kan förhålla sig negativt till dem som ifrågasätter gruppens tolkningar. Ramberättelserna (narrativen) kan vara mycket stränga och svartvita och innehålla strikt avgränsade uteslutande fiendebilder.
För att förebygga våldsbejakande radikalisering är det viktigt att lyssna på den berättelse som personerna berättar om sig själva. Syftet med ett lyssnande bemötande är att upptäcka och stärka de faktorer i anslutning till personens narrativa identitet och sociala relationer som inte är kopplade till våldsamt beteende. Extremistiska narrativ kan ifrågasättas genom att föra fram alternativa synpunkter på händelser, grupper och individer.
Tankestruktur med kraftiga motsättningar
Polarisering omfattar kommunikation där man gör en indelning i ”oss och andra”, ”rätt och fel”. Polarisering delar särskilt de frågor och människor som diskuteras i samhället in i två ”läger”, trots att världen i verkligheten är mycket mer komplicerad. Polarisering är motsatsen till interaktion som strävar efter att förstå olika synvinklar.
Som bränsle för polariseringen fungerar tal, som definierar en annan grupps identitet svartvitt utifrån antagna egenskaper: ”De gör alltid så...” ”De kan aldrig...”
De som försvarar den aktuella gruppen kan med välvilja försöka skapa en bild av hur bra gruppen är. Detta är dock lika svartvitt som det föregående – konstellationen blir fortfarande ”god” vs ”ond”. Motsättningar underblåses dock mest genom hatretorik, där negativa definitioner kopplas till den motsatta gruppen.
Ett starkt polariserat samhälle fungerar som en gynnsam grogrund för konflikter och våldsbejakande radikalisering, eftersom det skapar en svartvit tudelning och spänningar mellan människogrupper.
Läs mer:
Polarisering (Endast på finska)
Faktorer som drar individen mot en extremistisk ideologi, grupp eller verksamhet och svarar på olika interna behov
Pull-faktorer kan fungera som svar på de frågor och behov som push-faktorerna åstadkommer. Till exempel bristen på sociala nätverk kan ses som en push-faktor och å andra sidan nära familje- eller vänskapsrelationer och lojalitet mot medlemmar i en extremistisk grupp som en pull-faktor. Gruppens betydelse för individen kan också vara det skydd den ger mot ett inbillat eller verkligt hot.
Det bör observeras att pull-faktorer kan finnas självständigt och vara primära i personens radikaliseringsprocess. Det finns alltså inte alltid push-faktorer i bakgrunden, till vilka personen söker svar från pull-faktorerna. En extremistisk grupp kan till exempel erbjuda uppskattning, en känsla av betydelsefullhet och meningsfullhet i livet. Dessutom kan situationsbundna faktorer, såsom grannskapet, stärka pull-faktorernas effekt, till exempel genom att erbjuda en möjlighet att enkelt ansluta sig till den extremistiska gruppen, i en nära och bekant miljö.
Faktorer som för individen längre bort från icke-våldsamma sociala relationer, nätverk och gemenskaper och mot en extremistisk ideologi, grupp eller verksamhet.
Push-faktorer fjärmar individen från sådana samhälleliga strukturer och sociala relationer som inte delar samma erfarenhet och behov av förändring. Till exempel upplevelser av hot mot en själv eller ens grupp (inre grupp) och missförhållanden i bemötandet kan vara push-faktorer. Även upprepade besvikelser på myndigheterna eller deras verksamhet kan åstadkomma ett större missnöje mot hela samhället och driva individen bort från det.
Push-faktorerna tenderar att öka individens utanförskap, isolering och marginalisering. De orsakar en intern öppning hos personen, dvs. en vilja att söka någon slags lösning på en belastande situation eller att avlägsna missförhållanden. Personen upplever att de tidigare tanke- eller verksamhetsmodellerna inte ger svar och söker nya svar på det tomrum som uppstår. Detta kan ge utrymme för tankar som främjas av extrema ideologier.
Målet med förebyggandet av push-faktorer är att knyta personen till sunda sociala nätverk och stärka känslan av delaktighet och möjligheter att påverka i samhället genom fredliga medel.
En process under vilken våld börjar visa sig för individen eller gruppen som ett godtagbart sätt att uppnå ideologins mål
Det finns ingen internationellt enhetlig definition av våldsbejakande radikalisering. De definitioner av våldsbejakande radikalisering och extremism som används i Finland presenteras i det nationella åtgärdsprogrammet.
Våldsbejakande radikalisering beskriver processen som kan leda till våldsbejakande extremism. Denna process är invecklad och flera faktorer verkar bakom den. Det finns inte en enda stig mot radikalisering, och inte en enda ideologi eller idé som leder till radikalisering.
Ofta sägs det att processen har tre separata delområden: tillägnande av narrativen och ideologin, anslutning till gruppen samt att begå våldsdåd på grund av ideologin. Det varierar individuellt i vilken ordning processens delområden framskrider. Till exempel vissa individer hittar först sin väg till det sociala nätverket och tillägnar sig därefter dess ideologi och narrativ. Ibland drivs däremot individen först själv till vissa tankar och söker sig därefter till en likasinnad grupp. Gruppen kan också kännas attraktiv på grund av en karismatisk ledare, tydliga regler, gemenskapens stöd och förtroende, uppskattning och fördjupning av ideologin.
Våldsbejakande radikalisering har förknippats med många olika bakgrundsfaktorer som beskrivits med olika begrepp. Ofta har de faktorer som ökar benägenheten i olika beskrivningar delats in i push- och pull-faktorer. Även olika situationsbundna faktorer kan påverka radikaliseringen.
Vid listningen av olika faktorer är det problematiskt att de är mycket vanliga bland befolkningen, och därför kan de inte på ett tillförlitligt sätt förutspå individens våldsbejakande radikalisering. En eller flera av dessa faktorer finns i många människors liv. Ändå radikaliseras mycket få.
Läs mer:
Arie W. Kruglanski, Jocelyn J. Bélanger& Rohan Gunaratna, Three Pillars of Radicalization: Needs, Narratives, and Networks (Oxford University Press, 2019)
Juntunen, M. (2021). Kun perheenjäsen radikalisoituu. Väkivaltaisen ekstremismin ennaltaehkäisy ja perheiden tukitoiminta kuudessa Länsi-Euroopan maassa. (Enpas på finska)
Åsikter som avviker från de dominerande (politiska) åsikterna och som omfattar krav på grundläggande samhälleliga förändringar
Radikalism är inte våldsbejakande, men kan vara omstörtande. Det omfattar tankar om hur man bör ingripa i observerade missförhållanden och orättvisor och hur samhället borde förbättras. Skillnaden mellan radikalism eller radikalt tänkande och våldsbejakande extremism ligger i inställningen till våld som ett verktyg för att uppnå målen. Radikalism skiljer sig alltså från våldsbejakande extremism framför allt i fråga om hur man strävar efter förändringar.
Inom radikalismen kan man sträva efter att rätta till missförhållanden i samhället till exempel genom medborgarolydnad. Detta tillvägagångssätt representerades till exempel av rörelsen som krävde rösträtt för kvinnor i slutet av 1800-talet, eller rörelserna mot rasdiskriminering i USA på 1960-talet.
En samhällelig rörelse där man kräver grundläggande förändringar som ett alternativ till de allmänna trenderna i samhället
Radikala alternativa rörelser i Finland omfattar radikala antikärnkraftsrörelser, radikala djurrättsrörelsen och utomparlamentariska rörelser som är kopplade till klimatförändringen.
De radikala alternativa rörelsernas verksamhet i Finland har i dagens läge i huvudsak varit fredlig och i demonstrationerna har man följt principerna för icke-våldsam medborgarolydnad. I anslutning till verksamheten har dock flera brottsanmälningar till exempel om störningar i trafiken och grovt äventyrande av trafiksäkerheten gjorts.
Systematiska trakasserier, vars mål är att tysta offret och påverka hens samhälleliga eller yrkesmässiga verksamhet
Under de senaste åren har till exempel tjänstemän, forskare, hälsovårdsmyndigheter, journalister, medborgaraktivister, poliser, åklagare, domare och politiker utsatts för riktade trakasserier.
Riktade trakasserier kan uttrycka sig som bland annat direkta eller indirekta hot, trakasserier, svartmålning eller framgrävande av uppgifter om privatlivet och förvrängning samt spridning av dem till offentligheten. Syftet med dessa handlingar är att försätta offret i dålig dager i allmänhetens ögon och skrämma offret till exempel till att tiga eller lämna några arbetsuppgifter ogjorda. Riktade trakasserier kan också riktas mot en person via hens närstående.
Riktade trakasserier omfattar i allmänhet rekvisit för olika brott, men enskilda gärningar kan vara så små att de inte överskrider rekvisitet för brott. Fenomenet bör dock bedömas som en helhet för att dess övergripande effekt ska kunna identifieras. Personen som blivit måltavla kommer inte nödvändigtvis ihåg eller kan till en början inte kombinera allt som har med saken att göra, och därför behöver offret stöd av till exempel sin arbetsgivare och medvetenhet om att hen inte blir ensam med saken. Riktade trakasserier och rädslan för dem kan begränsa människors villighet och mod att uttrycka sig själva, så de stör den offentliga debatten och skadar rättsstaten.
Läs mer:
Brottsofferjouren: Riktade trakasserier är systematiska trakasserier vars syfte är att tysta offret
Inrikesministeriet: Effektivisering av åtgärderna mot riktade trakasserier Arbetsgruppsrapport
På förhand planerat och förberett våldsdåd mot en eller flera människor eller människogrupper.
Riktat våld är avsiktligt, planerat och saknar någon särskild känslomässig upprördhet (jmf impulsivt våld). Båda kan förekomma hos en person.
Läs mer:
Meloy, J.R. & Hoffmann, J. (red.) (2021). International Handbook of Threat Assessment. Andra upplagan. New York: Oxford University Press.Politiska, extremistiska eller militära uppsåtliga skadegörelser, vars syfte är att orsaka skada eller olägenhet för en person, människogrupp eller organisation som betraktas som fiende eller motståndare.
Med sabotage avses alla slags åtgärder, vars syfte är att orsaka skada för en person, människogrupp eller organisation som betraktas som fiende eller motståndare. Sabotage kan till exempel vara att avsiktligt skada eller förstöra egendom. Den politiska, extremistiska eller militära dimensionen skiljer sig från den allmänna definitionen av skadegörelse i strafflagen.
Faktorer som kan påskynda den påbörjade radikaliseringsprocessen eller skapa en miljö där det är möjligt eller lättare för individen att ansluta sig till extremistiska grupper.
Till exempel bostadsorten och miljön kan påverka hur radikaliseringsprocessen framskrider och hur man exponeras för extremistiska tankar. Utöver dessa har även webbmiljöer och tillgången till våldsamt innehåll en betydelse som situationsbundna faktorer. Våldsbejakande radikalisering sker enklast på platser där det finns rädsla, osäkerhet och olika utmaningar med att klara av vardagen. Även brister i brottsbekämpningen eller dess ineffektivitet i området skapar utrymme för lokal radikalisering. Extremistiska grupper i området kan öka individens benägenhet för våldsbejakande radikalisering.
Åtskillnad och konflikter mellan olika människogrupper kan urskiljas som predisponerande faktorer i den lokala radikaliseringen. Ett starkt polariserat samhälle fungerar som en gynnsam grogrund för konflikter och våldsbejakande radikalisering, eftersom det skapar en svartvit tudelning och spänningar mellan människogrupper.
I förebyggandet av situationsbundna faktorer betonas åtgärder på samhällsnivå och regional nivå, och därför förutsätter arbetet ett omfattande deltagande från olika samhällssektorer.
Interna och externa resurser, processer och strukturer som stärker individers, gruppers och samhällets möjligheter att förebygga våld, inklusive våldsbejakande extremism.
Skyddande faktorer stärker välfärden på bred front och förebygger många slags sociala och psykiska problem.
Individen kan ha interna och externa resurser som skyddar mot våldsbejakande radikalisering. Interna resurser är till exempel olika färdigheter, såsom interaktionsfärdigheter, emotionella färdigheter och kritiskt tänkande. Dessutom skyddas personen av positiva interna erfarenheter av omvärlden, såsom en stark upplevelse av delaktighet och påverkansmöjligheter i det egna livet, gemenskapen och samhället. Resiliens, dvs. en flexibel återhämtning från svårigheter, skyddar individen i synnerhet mot att ta på sig en offerroll och hjälper hen att avvärja impulser till våldsam verksamhet även i svåra livssituationer.
Med externa resurser avses sådana livsförhållanden som allmänt stöder personens psykiska och fysiska välfärd. Sådana är till exempel grundläggande behov som tillgodoses i tillräcklig grad: mat, bostad, utbildning och arbete. Det är också viktigt med uppmuntrande, positiva sociala relationer utan våld och där våld inte accepteras.
Individernas, gemenskapernas och samhällets skyddande faktorer står i växelverkan och i förhållande till varandra. De får också olika betydelser i individernas liv. Till exempel individens resiliens påverkas av individens inre upplevelser av det omgivande samhället. De tillgängliga stödsystemen påverkar dessa erfarenheter på ett väsentligt sätt och därför kan välfärdstjänster av hög kvalitet i rätt tid stärka individens resiliens.
Planmässigt våldsdåd vars syfte är att orsaka rädsla och oro och påverka attityderna och beteendet hos en större grupp människor än gärningens direkta mål och därigenom främja politiska eller religiösa mål
I sin extrema form kan våldsbejakande extremism leda till terrorism. Terrorism är alltid våldsbejakande extremism, men all våldsbejakande extremism är inte terrorism. Brott som begås i terroristiskt syfte definieras i strafflagen (SL 34a14). Terroristiskt våld är omstörtande och riktas mot länder eller internationella organisationer. Syftet med terrorism är bland annat att skapa allvarlig rädsla bland befolkningen. Uttrycksformerna för våldsbejakande extremism omfattar även andra brott än brott som begåtts i terroristiskt syfte.
Läs mer:
En gärning, där gärningsmannen dödar förutom sig själv (eller låter sig dödas) även många andra.
Exempel på utvidgat självmord är till exempel familjemord, men även självmordsattacker i terroristiskt syfte kan räknas till dessa, liksom skolmord.
Vid utvidgade självmord dödar personen inte nödvändigtvis själv sig själv, utan räknar med att bli dödad av till exempel säkerhetsmyndigheterna medan hen begår dådet.
Verksamhet som främjar de egna rättigheterna utan lagligt tillstånd eller stöd på ett sådant sätt som inte lagligen får utföras utan myndighetsmedverkan
Vigilantism är en uttrycksform för våldsbejakande extremism.
Bakom den ligger en vision av ett samhälle som inte kan eller vill ingripa i upplevda missförhållanden, till exempel för att garantera människors säkerhet. Synpunkten leder till tanken att man måste försvara sin egen tolkning av rättvisa genom att själv ingripa i missförhållandena och påbörja ”myndighetsarbetet” utan lagligt tillstånd eller stöd. Exempel på detta är gatupatruller som är kopplade till extremistiska ideologier. Det förekommer inte nödvändigtvis någon lagstridighet i gatupatrullernas verksamhet, men bakom verksamheten finns extremistiska motiv och syftet är att orsaka rädsla i vissa människogrupper.
Utomparlamentarisk våldsbejakande ideologi som härstammar från den politiska högerns skarpt avgränsade tolkningar.
Den våldsbejakande extremhögern har ett ideologiskt mångsidigt verksamhetsfält. Högerextremistiska uppfattningar och ramberättelser anser vanligtvis att det är viktigt att motsätta sig de kulturella inflytanden som anses vara främmande. Utomstående anses hota den raskulturella renheten och man anser att en mångfaldig befolkning leder till instabilitet i samhället. Dessutom finns det trender inom ideologin som eftersträvar upphävande av den demokratiska samhällsordningen genom våld.
I Finland kännetecknas den våldsbejakande högerextremistiska ideologin av extrem nationalism, som lyfter fram etnisk samhörighet och främlingsfientlighet som de viktigaste värderingarna. Invandrare betraktas som ”inkräktare” och de som förhåller sig positivt till att samhället diversifieras likställs med landsförrädare. Ideologin omfattar också bland annat öppen rasism och antisemitism.
Högerextremism har setts öka i överallt i EU under de senaste tio åren, även i Finland. Via sociala medier och meddelandetjänster är rörelserna också förknippade med internationella riktningar som stöder högerextremistisk terrorism.
Läs mer:
Utomparlamentarisk våldsbejakande ideologi som härstammar från den politiska vänsterns skarpt avgränsade tolkningar
Med våldsbejakande utomparlamentarisk extremvänster avses i Finland särskilt anarkism och antifascism.
Allmän uppfattning eller övertygelse om önskvärda verksamhetssätt, situationer eller mål
Värderingar styr val och bedömningar av situationer, människor och saker. Värderingarna uttrycks konkret i till exempel ord, verksamhet och olika symboler. Värderingar kan också identifieras till exempel i fråga om hur resurserna fördelas eller hur tid används.
Även om värderingar är abstrakta, dvs. begreppsmässiga, förknippas de samtidigt med känslor. Till exempel beteende som strider mot ens värderingar väcker negativa känslor, och uppnåendet av mål som motsvarar värderingarna förknippas med tillfredsställelse och en känsla av meningsfullhet. Meningsfulla mål upplevs som värdefulla och å andra sidan känns målen enligt värderingarna meningsfulla.
Värderingar styr människors och gruppers verksamhet, särskilt vid val. Olika värderingar kan prioriteras, och till exempel den egna närmaste kretsens välfärd är vanligtvis en av de viktigaste värderingarna för alla. Värderingar som är typiska för unga är till exempel att uppleva äventyr och ha roligt.
Människogrupper eller kulturer har gemensamma värderingar. Kulturens värderingar tillägnas i barndomen från den egna familjen och organisationer som deltar i fostran. Dessa värderingar förändras långsamt. Forskning visar att värderingar som är viktiga för finländarna är till exempel förtroende, ärlighet, jämlikhet och flit. I motsättningar mellan grupper blir värderingar ofta tvister och den yttre gruppens värderingar ses som motsatta och sämre än den egna gruppens.
I grupper där det förekommer extremistiskt tänkande värderas människor, händelser och saker enligt om de är rätt/heliga/rena eller fel/fördärvliga/orena/smutsiga enligt ideologin. I extremistiska grupper är enhetlighet också en mycket viktig värdering, dvs. man vill att medlemmarna delar gruppens värderingar, mål och verksamhetssätt, och avvikelse från dessa anses inte vara bra, utan kan bestraffas.
Läs mer:
Helkama, K. (2015) Suomalaisten arvot. Helsingfors: Finska litteratursällskapetHelhetsbild av världen.
Se även ideologi.
Uppdaterad:
