Enligt berättelser från personer som upplevt fattigdom krävs det förutsägbarhet och mening i livet för att man ska kunna bryta fattigdomen
Nya undersökningar av THL visar att långvarig fattigdom försämrar många förutsättningar för delaktighet och välfärd. De sociala och psykiska effekterna av långvarig fattigdom undersöktes i två undersökningar, där man analyserade uppföljningsmaterial från en skrivtävling om erfarenheter av fattigdom i vardagen (Arkipäivän kokemuksia köyhyydestä) 2006 och 2012.
”Långvariga svårigheter, såsom låga inkomster, arbetslöshet, osäkerhet, beroenden, smärta och sjukdomar, kan göra att en människa hamnar i en ond cirkel där kraften att hantera livet försvagas. Personen deltar allt mindre i gemensamma aktiviteter och upplevelserna av meningsfullhet minskar”, beskriver Anna-Maria Isola, forskningschef vid THL.
Det är svårt att planera framtiden när en människa måste fokusera på att klara sig från en dag till en annan och förutse det värsta. I en sådan situation kan personen inte heller se de positiva möjligheter som erbjuds och börjar inte sträva efter sådant som hen inte upplever vara möjligt att uppnå.
Utöver en förutsägbar social trygghet, arbete och utbildning behövs öppna lokaler och evenemang där det är lätt att möta andra människor
I undersökningarna hittade man centrala faktorer som stöder människans möjligheter att leva ett eget liv, eftersträva saker som är viktiga för hen själv och fatta beslut som stöder det egna välbefinnandet.
Dessa faktorer var kontroll och förutsägbarhet i det egna livet och i omvärlden, ekonomiska resurser, samhörighetskänsla, likvärdiga möjligheter att delta samt upplevelse av att livet har en mening.
”När det finns en ekonomisk, social och psykisk stabilitet och spelrum i livet börjar man i stället för negativa risker se fler positiva möjligheter. En människa har också färre upplevelser av värdelöshet då hen kan leva sitt eget liv, som samtidigt också motsvarar andras förväntningar”, beskriver Lotta Virrankari, forskare vid THL.
Den sociala tryggheten ger som namnet säger trygghet och det visade sig att den också skapar en tro på framtiden. I bästa fall är den finländska sociala tryggheten förutsägbar, men undersökningarna visade att särskilt utkomststödet och den arbetskraftspolitiska prövningen ibland var okontrollerbara.
”Det finns risk för att man av rädsla för att förlora stöd inte vågar utföra till exempel volontärarbete, vilket skulle vara en källa till gemensamma aktiviteter och skapa mening i livet. Så småningom minskar också deltagandet i annan gemensam verksamhet och till sist börjar osäkerheten också gnaga på förtroendet för en själv”, beskriver Isola.
Heikki Hiilamo, forskningsprofessor vid THL, betonar att den sociala trygghetens tillräcklighet måste bedömas i förhållande till hur väl den gör det möjligt för de fattigaste att delta i den rådande livsstilen.
”Möjligheten att röra sig på stan, delta i kulturevenemang och ens ibland gå ut och äta kan skapa upplevelser av meningsfullhet, som uppmuntrar människor att förbättra sitt välbefinnande.”
Den sociala tryggheten och de tjänster som erbjuds inom ramen för den kan dock inte ensamma erbjuda människor tillräckligt med upplevelser av meningsfullhet. Det behövs också öppna lokaler och evenemang dit det är lätt att komma och träffa människor och där olika grupper av människor möts och gör saker tillsammans. Jämlika möten undanröjer också attityder och föreställningar som är skadliga för dem som är mest utsatta.
Källor
Båda forskningspublikationerna har referentgranskats. Fynden i undersökningarna har skapat riktlinjer för utvecklingen av delaktighetsindikatorn vid THL. Undersökningarna genomfördes i samarbete med THL:s koordinationsprojekt för främjande av social delaktighet Sokra. Projektet finansieras av Europeiska socialfonden.
Mer information
Delaktighetsindikatorn mäter upplevelser av delaktighet (på finska)
Delområden av delaktighet (på finska)
Modeller för främjande av delaktighet (på finska)
Koordinationsprojektet för främjande av social delaktighet – Sokra (på finska)
Kontaktuppgifter
Anna-Maria Isola
forskningschef
tfn 029 524 7334
[email protected]
Lotta Virrankari
forskare
tfn 029 524 7619
[email protected]
Heikki Hiilamo
forskningsprofessor
tfn 029 524 6150
[email protected]
