Sociala innovationer

The Open Book of Social Innovation (2010) och den nyligen publicerade Social Innovation Handbook (Ala-Kauhaluoma et al. 2025) presenterar den spiralformade processen för sociala innovationer som antagits av SOILA-koordineringsprojektet för att stödja programmets genomförande, och dess sex utvecklingssteg från att fastställa behovet av innovation via experiment, etablering och skalning mot systemisk förändring. 

Figur 2. Utvecklingsstadier för sociala innovationer Källa: Murrey et al. (2010). 

Innovationsprocessen med dess olika utvecklingsstadier består av sex steg: 

1. Behov och problem 

Det första steget syftar till att lista alla mål och problem, vars orsaker – inte symtom – åtgärdas. 

2. Idéer 

Det andra steget samlar in förslag och idéer för de utmaningar som uppstått på många olika sätt. Flera olika metoder hjälper till att samla in synpunkter och erfarenheter från en mängd olika informationskällor. 

3. Experiment 

Det tredje steget innebär skapandet av prototyper och pilotprojekt, där idéer testas i praktiken. Detta steg är viktigt för sociala innovationer, eftersom genom iteration – genom att göra försök och misstag och lära av dem – kan olika parters expertis kombineras och spänningar mellan olika intressenter lösas. Samtidigt säkerställs idéernas funktionalitet i praktiken. 

4. Integrering 

I det fjärde steget omsätts praktiska idéer i vardaglig praktik. Inom den offentliga sektorn innebär detta att påverka budgetar, personalresurser och andra faktorer som påverkar dessa – såsom lagstiftning. 

5. Skalning 

I det femte steget sprids introducerade innovationer över flera organisationer och branscher. Det används en mängd olika strategier för att sprida och få innovationen att växa. 

6. Systemisk förändring 

I det sjätte steget är målet att förändra systemet. Systemisk förändring innebär samspelet mellan flera enheter. Systemisk förändring innebär vanligtvis en ny förändring i policy och organisationsstrukturer, bestående av flera små innovationer. Systemisk förändring innebär vanligtvis förändringar i den offentliga och privata sektorn under en längre tidsperiod. 

Källor: 

Ala-Kauhaluoma, M., Hallamaa, M., Karvinen, K., Laurikainen, H., Patana, A. & Ramadan, F. 2025. Yhteiskunnallisten innovaatioiden käsikirja. Yhteiskunnallisten yritysten osaamiskeskus.

Murrey, R,. Gaulier-Grice, J. & Mulgan, G. (2010) The Open Book of Social Innovation. The Young Foundation, UK. 

Taipale, Ilkka (toim.) 2017: 100 sosiaalista innovaatiota Suomesta: Kuinka Suomesta tuli Suomi — poliittisia, sosiaalisia ja arkipäivän keksintöjä. Into Kustannus Oy, Helsinki. 2017.  

The Young Foundation (2012) Defining social innovation. Deliverable 1.1 Social Innovation Overview: A deliverable of the project: The theoretical, empirical and policy foundations for building social innovation in Europe TEPSIE European Commission – 7th Framework programme (290771).

OECD:s innovationsmodell (2018) kan användas för att stödja och utvärdera den systematiska användningen av innovation inom den offentliga sektorn. Innovationsaktiviteter kan till exempel bidra till att uppnå politiska mål. 

Figur 3. OECD:s innovationsmodell, anpassad från den finska offentliga förvaltningens innovationsdeklaration, Finansministeriet 2019. 

I OECD:s innovationsmodell delas innovationer in enligt två egenskaper: 

Hur radikal förändring eftersträvas genom innovationsprocessen 

• Förbättringsorienterad innovation som syftar till effektivitet fokuserar på att förbättra nuvarande praxis. 
•  Förutseende radikala innovationer förutser nya och annorlunda möjligheter. 

Hur styrd innovationsaktivitet är 

• Mission orienterad innovation ökar systemisk effekt ("top-down"-ledda). 
• Adaptiva innovationer anpassar sig till nya omständigheter ("bottom-up"-ledda). 

Dessa fyra typer av innovation kan kortfattat karakteriseras enligt följande: 

• Förbättringsorienterad innovation som syftar till att förbättra befintliga saker kan kännetecknas av sina mål 
• Mission orienterad innovation syftar till att uppnå ett specifikt mål eller resultat 
• Adaptiv innovation leker, testar och experimenterar med nya metoder för att svara på den föränderliga verksamhetsmiljön och dess behov 
• Förutseende innovation syftar till att minska osäkerheten genom att utforska radikalt nya eller annorlunda möjligheter att lära sig om hur saker kan eller bör utvecklas i framtiden. Med nytt lärande blir olika möjligheter tydligare och kan också forma framtida prioriteringar och åtaganden. (OECD Innovation Model 2018) 

OECD:s innovationsmodell beskriver hur verksamheter kan utvecklas för att bli mer innovativa. 

Förbättringsorienterade innovationsverksamheter kan utvecklas för att bli mer innovativa 

• Genom att utveckla mer konkreta mål. 
• Genom att utveckla nya plattformar, processer och protokoll som stöder det nya målet. 
• Genom att utveckla ett ekosystem som uppnår de delar av uppgiften som administrationen inte kan kontrollera. 
• Genom att berätta en historia som resonerar med deltagarna. 
• Genom att skapa mekanismer för att dela bästa praxis. 
• Genom att säkerställa politiskt engagemang och påtryckningar för att aktivera aktörer. 
• Genom att investera i systemiskt tänkande. 

Adaptiva innovationsaktiviteter kan utvecklas för att vara mer innovativa 

• Genom att uppmuntra de mest innovativa idéerna och aktiviteterna, för att visa att innovationer är välkomna. Genom att låta alla blommor blomma.
• Genom att sprida innovativa metoder och deras lärdomar, till exempel genom mentorskap, så att människor inspireras och förnya sig i sin egen verksamhetsmiljö. 
• Genom att främja möjligheter till medborgarfeedback, så att det är känt var förändringar behövs eller var det finns missnöje med nuvarande aktiviteter. 
• Genom att tillåta eller skapa flexibel användning av resurser som kan allokeras till att hitta något nytt. 
• Genom att klargöra vilken nivå av tid och risk som är tillåten för projekt ”bottom-up”. 
•  Genom att investera i ”entreprenöriell” kompetens. 

Förutseende innovation kan utvecklas för att vara mer innovativ: 

• Genom att engagera sig i att upprätthålla proaktiv radikal innovation på längre sikt. 
• Genom att säkra innovationens position i organisationen så att de omedelbara prioriteringarna för andra aktiviteter inte alltid prioriteras. 
• Genom att stödja integrationen av ny kunskap, olika perspektiv och talanger, utforskandet av flera möjliga alternativ och investeringar som hjälper till att forma önskade framtider. 
• Genom att skapa utrymme för kontinuerlig utmaning och ifrågasättande. 
• Genom att utmana grunderna: förstöra känslan av varaktighet och perfektion. 
• Genom att ge politiskt eller institutionellt skydd åt diskussion och innovation. 
• Genom att bygga mekanismer som främjar partnerskap över discipliner och silos. 

Mission orienterad innovation kan utvecklas för att bli mer innovativ 

• Genom experiment och intressenters deltagande. 
• Genom en portföljstrategi för projektfinansiering och -ledning. 
• Genom nya utvärderingsramverk med fokus på samhällsnytta och spridningseffekter. 

Källor: 

OECD:s innovationsmodell (2018) 
Suomen julkisen hallinnon innovaatiojulistus

Murrey, Gaulier-Grice och Mulgan (2010, 12–13) kopplar sociala innovationer till systemisk förändring, som syftar till att förändra hela servicesystemet. Förändring på systemnivå innebär en förändring i policy och organisationsstrukturer, som består av flera kluster av små innovationer. Systemisk förändring uppstår som långsiktiga förändringar inom den offentliga och privata sektorn, vilka bygger på samspelet mellan flera olika enheter. 

Geels & Schots innovationsmodell (2007) beskriver också systemisk förändring som den samtidiga interaktionen mellan flera olika faktorer. Att bryta igenom det gamla sättet att arbeta kräver ett tryck på förändring i verksamhetsmiljön och ett kluster av samtidiga innovativa åtgärder som syftar till en ny verksamhetskultur. I världen av sociala innovationer ligger fokus inte på till exempel regel- eller strukturförändringar, utan på att förhandla fram nya gemensamma betydelser och experimentera med och etablera de idéer som uppstår ur dem (Geels & Schot, 2007, 414–416). 

Figur 4. Geels & Schots innovationsmodell (2002, 2007) beskriver systemisk förändring från ett gammalt sociotekniskt system till ett nytt system som en långsiktig övergång genom innovationskluster (Figur anpassad från Jäppinen 2025).

Källor: 

Geels, F. W. & Schot, J. (2007) Typology of sociotechnical transition pathways. Research Policy 36, 399–417. 

Murrey, R., Gaulier-Grice, J. & Mulgan, G. (2010) The Open Book of Social Innovation. The Young Foundation, UK.