Bedömning av funktionsförmågan i funktionshinderservicen

Sidans innehåll

Bedömning av funktionsförmågan i socialarbetet

Inom socialarbetet har man i olika verksamhetsmiljöer att göra med funktionsförmågan och funktionsnedsättningar. Till exempel inom funktionshindersocialarbetet innehåller varje arbetsdag beskrivningar av klienternas funktionsförmåga. Dessa beskrivningar framställs av både klienterna själva och av olika professionella. Socialt arbete och särskilt beslut som görs inom socialarbetet förutsätter förmåga att gestalta hur klienternas funktionsförmåga påverkar servicen och behovet av service.  

Vad är funktionsförmåga?

Funktionsförmågan avser förmågan att klara av viktiga och nödvändiga vardagsfunktioner – arbeta, studera, ägna sig åt fritidsaktiviteter och hobbyer, ta hand om sig själv och andra – i den miljö som man lever i. De olika uppgifterna kräver många slags ”förmågor”, till exempel syn, hörsel, rörelseförmåga, minne och annan slags informationshantering samt sociala och psykiska färdigheter och egenskaper.

En persons funktionsförmåga beror också på både positiv och negativ inverkan från omgivningen. Med faktorer i bostads- och livsmiljön, stöd från andra människor eller olika tjänster kan man främja en persons funktionsförmåga och hjälpa henne eller honom att klara av vardagen. Funktionsförmågan kan också beskrivas som balansen mellan personens förmågor, livs- och verksamhetsmiljö samt egna mål.

På THL:s temasida Funktionsförmågan finns mera information om funktionsförmågan.
Funktionsförmågan på THL webbsidor

Funktionsförmågans dimensioner

Funktionsförmågan är ett flerdimensionellt begrepp som kan gestaltas på många olika sätt. 

Det är vanligt att funktionsförmågan delas in i följande dimensioner (delområden):

  • fysisk funktionsförmåga
  • psykisk funktionsförmåga
  • kognitiv funktionsförmåga (anses ofta ingå i den psykiska dimensionen)
  • social funktionsförmåga.

Funktionsförmågans dimensioner hänger på olika sätt samman dels med varandra, dels med omgivningens förutsättningar och krav samt individens hälsa och andra personliga egenskaper.

Fysisk funktionsförmåga

Med fysisk funktionsförmåga avses en persons fysiska förutsättningar att klara av de uppgifter som är viktiga i hans eller hennes vardag. Den fysiska funktionsförmågan uppträder till exempel som förmågan att röra sig. Fysiologiska kroppsegenskaper som är viktiga för den fysiska funktionsförmågan är till exempel

  • muskelstyrkan och muskeluthålligheten
  • uthållighetskonditionen
  • rörligheten i lederna
  • kontrollen över kroppsställningar och -rörelser 
  • samt funktionen i det centrala nervsystemet, som koordinerar dessa egenskaper.

Även sinnesfunktioner, syn och hörsel räknas ofta till den fysiska funktionsförmågan. Begreppen fysisk kondition, fysisk prestationsförmåga och hälsokondition är också nära förknippade med den fysiska funktionsförmågan.

Psykisk funktionsförmåga

Den psykiska funktionsförmågan handlar om de resurser människan har för att klara utmaningarna i vardagen och i krissituationer. 

Den psykiska funktionsförmågan rör livskompetens, psykisk hälsa och psykiskt välbefinnande och den omfattar känslo- och tankerelaterade funktioner:

  • förmågan att ta emot och hantera information
  • förmågan att känna
  • förmågan att uppleva och skapa sig uppfattningar om sig själv och omvärlden
  • förmågan att planera sitt liv samt fatta beslut om och göra val i livet. 

Personligheten och förmågan att klara utmaningarna i den sociala miljön ingår också i den psykiska funktionsförmågan. En person med god psykisk funktionsförmåga upplever att han eller hon mår bra, värdesätter sig själv och litar på sin förmåga att klara vardagliga situationer, kan fatta genomtänkta beslut och förhåller sig realistiskt optimistiskt till framtiden och omvärlden.

Även om de kognitiva funktionerna som rör informationshantering och tänkande är centrala psykiska funktioner, behandlas den kognitiva funktionsförmågan vanligtvis som ett separat delområde av funktionsförmågan, särskilt när den avser kognitiva grundfunktioner som minnet och inlärning. 

Kognitiv funktionsförmåga 

Den kognitiva funktionsförmågan består av samverkan mellan informationshanteringens olika delområden. Den gör det möjligt för människan att klara av vardagen och dess krav. De kognitiva funktionerna är psykiska funktioner som handlar om att ta emot, hantera, minnas och använda information. 

Den kognitiva funktionsförmågan omfattar bland annat

  • minne
  • inlärning
  • koncentration
  • uppmärksamhet
  • uppfattningsförmåga
  • orientering
  • informationshantering
  • problemlösning
  • förmåga att styra sina handlingar
  • språk.

Social funktionsförmåga

Den sociala funktionsförmågan innehåller två dimensioner:

  • människan i interaktionssituationer
  • människan som aktiv aktör, deltagare i gemenskaper och i samhället.

Den sociala funktionsförmågan skapas i dynamisk växelverkan mellan det sociala nätverket, omgivningen och samfunden eller samhället inom ramen för de möjligheter och begränsningar som dessa faktorer medför. Den kommer till uttryck vid interaktion, som förmågan att klara av roller, som social aktivitet och socialt deltagande samt som erfarenheter av gemenskap och delaktighet. 

Vad är funktionsförmåga? (THL:s temasida Funktionsförmågan)

ICF-klassificeringen definierar funktionsförmågan

Världshälsoorganisationen WHO har utvecklat ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health) som är en internationell klassificering funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa.

ICF innehåller både en begreppsmodell och begrepp för funktionstillstånd. ICF preciserar också begreppen. 

ICF-begreppsmodellen 

I ICF:s begreppsmodell betraktas funktionstillstånd och funktionshinder som en flerdimensionell, dynamisk interaktion mellan hälsotillståndet samt personliga faktorer och omgivningsfaktorer. 

I modellen beskrivs funktionstillståndet i mitten. Till den hör kroppsfunktioner och kroppsstrukturer samt aktiviteter och delaktighet. De dubbelriktade pilarna i modellen visar att funktionstillståndet har ett dynamiskt samband dels med hälsotillståndet, dels med omgivningsfaktorerna och de personliga faktorerna.

ICF-begreppsmodellen representerar ett biopsykosocialt helhetsperspektiv. Man kan använda den som en referensram när man vill beskriva hur en sjukdom och skada påverkar en persons funktionstillstånd. Med hjälp av modellen kan man också beskriva vilka omgivningsfaktorer som underlättar eller förhindrar en persons funktionstillstånd och vilket funktionstillstånd personen har i vardagen, även om man inte känner till någon sjukdom eller skada.

Begreppen för funktionstillstånd i ICF-klassifikationen

Begreppen i ICF-klassifikationen innefattar ett stort urval begrepp relaterade till fysiskt, psykiskt, kognitivt, socialt och annat funktionstillstånd samt till omgivningsfaktorer. Terminologin lämpar sig för alla människor och för olika situationer. 

I ICF-klassifikationens begreppslistor har begreppen för funktionstillstånd och omgivningsfaktorer ordnats hierarkiskt i över- och underkategorier. 

Syftet och ändamålet med ICF

Genom att använda ICF-modellen och dess begrepp kan man få en individuell beskrivning av en persons funktionstillstånd inom flera domäner – en profil för funktionstillståndet.  Eftersom funktionstillståndet är ett dynamiskt tillstånd kan man göra om beskrivningen vid ett senare tillfälle och jämföra den nya profilen med den tidigare. 

Eftersom ICF-terminologin är allmän, neutral och strukturerad kan den användas som ett gemensamt språk inom olika yrkesområden. 

Syftet med ICF är att 

  • ge en uttömmande beskrivning av begreppet funktionstillstånd
  • skapa en enhetlig terminologi för olika yrkesgrupper
  • ge en vetenskaplig grund för att förstå och studera det funktionella hälsotillståndet
  • skapa en modell och terminologi för att beskriva funktionstillståndet i klientarbete
  • underlätta den strukturerade beskrivningen av funktionstillståndet i elektroniska informationssystem
  • göra det möjligt att jämföra information.

ICF passar för många ändamål, situationer och samarbeten mellan olika parter. Modellen kan användas i 

  • klientarbete och yrkesutbildningar
  • tjänster och förmåner i välfärdsområdet
  • befolkningsundersökningar
  • studier och skolor
  • politik och politiska program
  • arbete med att driva rättigheter och som verktyg för egenmakt.

Urvalet av faktorer för bedömning av funktionstillståndet

Klientens problem och syftet med bedömningen avgör hur omfattande bedömningen behöver vara. 

ICF-klassifikationen (THL:s temasida Funktionsförmågan)

Bedömning av funktionsförmågan

Bedömning av funktionsförmågan utgör en viktig del av personalens arbete inom social- och hälsovården, arbetskraftsförvaltningen och utbildningssektorn. Utifrån resultaten från bedömningen av funktionsförmågan 

  • fattas beslut om förmåner och tjänster
  • planeras åtgärder 
  • utvärderas effekterna av åtgärder. 

Bedömningen av funktionsförmågan utgör grunden för arbetet med att främja och upprätthålla befolkningens funktionsförmåga. Information om klientens funktionsförmåga samlas in med olika metoder beroende på situationen. Vid bedömningar av funktionsförmågan samlar man in, sammanställer och tolkar både deskriptiv information och mät- och bedömningsresultat. Arbetet sker oftast i växelverkan. Källan till helhetsbilden är klienten själv, dennes närmaste krets eller hälso- och sjukvårdspersonalen. 

Lagstiftningen kräver bedömning av funktionsförmågan 

Enligt lagstiftningen måste individens funktionsförmåga bedömas för att han eller hon ska få vård och tjänster eller förmåner. Bedömningens betydelse framgår tydligt i lagarna om social- och hälsovården.

Bedömningen av funktionsförmågan (THL:s temasida Funktionsförmågan)

Källor

THL:s temasida Funktionsförmågan

Uppdaterad: