Vad är funktionsförmåga?

Funktionsförmågan avser förmågan att klara av viktiga och nödvändiga vardagsfunktioner – arbeta, studera, ägna sig åt fritidsaktiviteter och hobbyer, ta hand om sig själv och andra – i den miljö som man lever i. De olika uppgifterna kräver många slags ”förmågor”, till exempel syn, hörsel, rörelseförmåga, minne och annan slags informationshantering samt sociala och psykiska färdigheter och egenskaper.

En persons funktionsförmåga beror också på både positiv och negativ inverkan från omgivningen. Med faktorer i bostads- och livsmiljön, stöd från andra människor eller olika tjänster kan man främja en persons funktionsförmåga och hjälpa henne eller honom att klara av vardagen. Funktionsförmågan kan också beskrivas som balansen mellan personens förmågor, livs- och verksamhetsmiljö samt egna mål.

Funktionsförmågan kan gestaltas

• med hjälp av den internationella ICF-klassificeringen (International Classification of Functioning, Disability and Health)
• utifrån funktionsförmågans dimensioner.

ICF-klassificeringen av funktionsförmåga

ICF-klassificeringen är en internationell klassificering av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, vilken grundar sig på den biopsykosociala modellen. ICF beskriver individens funktionsförmåga som ett övergripande dynamiskt tillstånd som bygger på samverkan mellan hälsotillståndet, individen och miljöfaktorerna.

ICF beskriver funktionsförmågan på tre nivåer:

• som kroppens strukturer och funktioner
• som prestationer som delvis bygger på dessa och
• som deltagande i olika levnadssituationer och samhällslivet.

Eftersom ICF är en klassificering är det möjligt att beskriva funktionsförmågan i hierarkiskt noggrant definierade huvud- och underklasser.

Funktionsförmågan i ICF-klassifikationen

Funktionsförmågans dimensioner

Funktionsförmågan är ett flerdimensionellt begrepp som kan gestaltas på många olika sätt. 

Det är vanligt att funktionsförmågan delas in i följande dimensioner (delområden):

• fysisk funktionsförmåga 
• psykisk funktionsförmåga
• kognitiv funktionsförmåga (anses ofta ingå i den psykiska dimensionen)
• social funktionsförmåga.

Funktionsförmågans dimensioner hänger på olika sätt samman dels med varandra, dels med omgivningens förutsättningar och krav samt individens hälsa och andra personliga egenskaper. 

Fysisk funktionsförmåga

Med fysisk funktionsförmåga avses en persons fysiska förutsättningar att klara av de uppgifter som är viktiga i hans eller hennes vardag. Den fysiska funktionsförmågan uppträder till exempel som förmågan att röra sig. Fysiologiska kroppsegenskaper som är viktiga för den fysiska funktionsförmågan är till exempel

• muskelstyrkan och muskeluthålligheten 
• uthållighetskonditionen 
• rörligheten i lederna 
• kontrollen över kroppsställningar och -rörelser 
• samt funktionen i det centrala nervsystemet, som koordinerar dessa egenskaper.

Även sinnesfunktioner, syn och hörsel räknas ofta till den fysiska funktionsförmågan. Begreppen fysisk kondition, fysisk prestationsförmåga och hälsokondition är också nära förknippade med den fysiska funktionsförmågan.

Psykisk funktionsförmåga

Den psykiska funktionsförmågan handlar om de resurser människan har för att klara utmaningarna i vardagen och i krissituationer. 

Den psykiska funktionsförmågan rör livskompetens, psykisk hälsa och psykiskt välbefinnande och den omfattar känslo- och tankerelaterade funktioner: 

• förmågan att ta emot och hantera information 
• förmågan att känna 
• förmågan att uppleva och skapa sig uppfattningar om sig själv och omvärlden
• förmågan att planera sitt liv samt fatta beslut om och göra val i livet. 

Personligheten och förmågan att klara utmaningarna i den sociala miljön ingår också i den psykiska funktionsförmågan. En person med god psykisk funktionsförmåga upplever att han eller hon mår bra, värdesätter sig själv och litar på sin förmåga att klara vardagliga situationer, kan fatta genomtänkta beslut och förhåller sig realistiskt optimistiskt till framtiden och omvärlden.

Även om de kognitiva funktionerna som rör informationshantering och tänkande är centrala psykiska funktioner, behandlas den kognitiva funktionsförmågan vanligtvis som ett separat delområde av funktionsförmågan, särskilt när den avser kognitiva grundfunktioner som minnet och inlärning. 

Kognitiv funktionsförmåga 

Den kognitiva funktionsförmågan består av samverkan mellan informationshanteringens olika delområden. Den gör det möjligt för människan att klara av vardagen och dess krav. De kognitiva funktionerna är psykiska funktioner som handlar om att ta emot, hantera, minnas och använda information. 

Den kognitiva funktionsförmågan omfattar bland annat

• minne
• inlärning
• koncentration
• uppmärksamhet
• uppfattningsförmåga
• orientering
• informationshantering
• problemlösning
• förmåga att styra sina handlingar
• språk.

Social funktionsförmåga

Den sociala funktionsförmågan innehåller två dimensioner:

• människan i interaktionssituationer
• människan som aktiv aktör, deltagare i gemenskaper och i samhället.

Den sociala funktionsförmågan skapas i dynamisk växelverkan mellan det sociala nätverket, omgivningen och samfunden eller samhället inom ramen för de möjligheter och begränsningar som dessa faktorer medför. Den kommer till uttryck vid interaktion, som förmågan att klara av roller, som social aktivitet och socialt deltagande samt som erfarenheter av gemenskap och delaktighet. 

Källor

TOIMIA-rekommendationen (på finska): Mätning av psykisk funktionsförmåga i befolkningsundersökningar

TOIMIA-rekommendationen (på finska): Bedömning och mätning av social funktionsförmåga i befolkningsundersökningar

TOIMIA-rekommendationen (på finska): Bedömning av kognitiv funktionsförmåga i befolkningsundersökningar