Bedömning av funktionsförmågan

Bedömning av funktionsförmågan ingår i social- och hälsovårdspersonalens arbete

Bedömning av funktionsförmågan utgör en viktig del av personalens arbete inom social- och hälsovården, arbetskraftsförvaltningen och utbildningssektorn. Utifrån resultaten från bedömningen av funktionsförmågan 

• fattas beslut om förmåner och tjänster
• planeras åtgärder 
• utvärderas effekterna av åtgärder. 

Bedömningen av funktionsförmågan utgör grunden för arbetet med att främja och upprätthålla befolkningens funktionsförmåga. Information om klientens funktionsförmåga samlas in med olika metoder beroende på situationen. Vid bedömningar av funktionsförmågan samlar man in, sammanställer och tolkar både deskriptiv information och mät- och bedömningsresultat. Arbetet sker oftast i växelverkan. Källan till helhetsbilden är klienten själv, dennes närmaste krets eller hälso- och sjukvårdspersonalen. 

Lagstiftningen kräver bedömning av funktionsförmågan 

Enligt lagstiftningen måste individens funktionsförmåga bedömas för att han eller hon ska få vård och tjänster eller förmåner. Bedömningens betydelse framgår tydligt i lagarna om social- och hälsovården.
Lagstiftningen kräver kvalitativ bedömning (på finska)

Enhetlig och kvalitativ bedömningspraxis gynnar klienter och yrkespersoner

En nationellt enhetlig bedömningspraxis som bygger på både deskriptiv information och beprövade metoder, förbättrar jämlikheten mellan klienterna. Informationen om funktionsförmågan gör det också lättare att följa upp klienternas situation i olika skeden av vårdkedjan. 

En enhetlig och kvalitativ bedömningspraxis gör det möjligt att utveckla och utvärdera resultaten av rehabilitering och andra tjänster som främjar funktionsförmågan. En pålitlig bedömning hjälper också servicesystemet och dess finansiärer att rikta resurserna rätt.
Bedömningsgrunder (på finska)

Deskriptiv och mätbar information om funktionsförmågan

Deskriptiv information om funktionsförmågan samlas in genom intervjuer med klienten och dennes närmaste krets eller genom observationer. Deskriptiv information kan bestå av text, siffror, bilder och ljud- eller videoinspelningar.  ICF-klassifikationens överkategorier eller de mer detaljerade begreppen i ICF:s underkategorier kan användas för att strukturera deskriptiv information om funktionsförmågan.  

Med mätbara resultat avses resultat som man fått fram med beprövade och exakta metoder eller mätinstrument för bedömning av funktionsförmågan. Mätbar information kan uttryckas som kategorier eller siffror. Många mätinstrument har anvisningar för poängsättning som man ska följa för att beräkna resultatet. Ibland är det enkelt att få fram ett mätresultat, till exempel hur lång tid det tar att gå 10 meter eller vilken puls personen har.  Forskningsbaserade tolkningsanvisningar förklarar hur resultaten ska tolkas. För vissa mätinstrument finns även fastställda referens- och gränsvärden.

Ett urval av mätinstrument för funktionsförmågan finns i databasen TOIMIA. I databasen beskrivs mätinstrumentens mätegenskaper och hur lämpliga de är för olika användningsområden.
Databasen TOIMIA

Valet av mätinstrument för funktionsförmågan kräver noggrannhet

Bedömningens syfte och typ avgör vilken som är den bästa metoden. Bedömningen av funktionsförmågan är ofta flerdimensionell.
Hur väljer jag ett mätinstrument för funktionsförmågan? (på finska)

Bedömningsresultaten indikerar fortsatta åtgärder 

Ett professionellt eller multiprofessionellt team använder resultaten från bedömningen av funktionsförmågan när det skapar en helhetsbild av klientens funktionsförmåga och vilka fortsatta åtgärder som behövs. Resultaten från bedömningen av funktionsförmågan är också ett nyttigt stöd för ledningen.
Tolka och använda resultaten (på finska)
Bedömning av funktionsförmågan som ett verktyg för ledningen (på finska)

Undvik att utveckla ett mätinstrument för funktionsförmågan utan tillräckliga forskningsresurser

I Finland används många mätinstrument för funktionsförmågan och globalt ännu fler. Innan man börjar utveckla ett nytt mätinstrument bör man ta reda på om de redan befintliga mätinstrumenten är lämpliga och tillgängliga. Det är en lång och komplicerad process att utveckla ett mätinstrument för funktionsförmågan och för att man ska lyckas krävs mycket tid och stor kompetens. Ett nytt mätinstrument blir användbart först när det finns tillräckligt med information om resultatens tillförlitlighet, reproducerbarhet och precision.
Utvecklingen av ett mätinstrument för funktionsförmågan (på finska)

Elektroniska informationssystem leder till enhetlig bedömningspraxis

Förnyelsen av social- och hälsovårdens informationssystem stödjer och främjar enhetlig och kvalitativ bedömning av funktionsförmågan. Tack var det förnyade systemet kan den deskriptiva informationen om klienternas funktionsförmåga i fortsättningen registreras i strukturerat format. Strukturerad information förmedlas i samma format till all hälso- och sjukvårdspersonal som vårdar klienten oavsett vårdplats.
Registrering av funktionsförmågan (på finska)

THL är Finlands PROMIS-center

THL är Finlands nationella PROMIS-center (Patient-Reported Outcomes Measurement Information System). De nationella PROMIS-centren ingår i hälso- och sjukvårdsorganisationen PROMIS. Den distribuerar finskspråkigt PROMIS-material för icke-kommersiellt bruk i Finland
Nationellt PROMIS-center (på finska)

Kontaktinformation:

Heidi Anttila
specialforskare

Liisa Penttinen
utvecklingschef

E-post: fö[email protected]

Källa

Sainio P ja Salminen A-L. Toimintakyvyn arviointi ja menetelmät. Teoksessa Autti-Rämö I, Salminen A-L, Rajavaara M ja Ylinen A (toim.). Kuntoutuminen. Duodecim. 2016, 206‒224.