Begränsningsåtgärder

Sidans innehåll

När kan begränsningsåtgärder användas?
Allmänna förutsättningar för att använda begränsningsåtgärder
Tillåtna begränsningsåtgärder
Vem kan begränsa någons rättigheter?
Vad är en utredning i efterhand?
Registrering av begränsningsåtgärder
Lämnande av utredning
Barn
Rättsmedel

När kan begränsningsåtgärder användas?

Syftet med ändringarna av specialomsorgslagen är att stärka och stöda självbestämmanderätten.

Målet är att man inte ska behöva använda begränsningsåtgärder. Det är i varje fall möjligt att använda dem enbart som en sista utväg då alla andra lindrigare förfaringssätt har använts. Det är tillåtet att använda endast de begränsningsåtgärder som finns nämnda i lagen.

Inom specialomsorgen kan begränsningsåtgärder användas i serviceboenden med heldygnsomsorg, vid service på en institution eller specialiserad sjukvård som ges på en psykiatrisk enhet för personer med intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning) eller inom motsvarande privat service.

Vissa av begränsningsåtgärderna kan också användas vid anordnande av dag- eller arbetsverksamhet inom socialvården som har tillräckligt många yrkesutbildade personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården.

Specialomsorgslagen 42 b § (Finlex)

I andra än ovan nämnda tjänster som ordnas för personer med intellektuell funktionsnedsättning kan begränsningsåtgärder inte användas.

Alla av de följande förutsättningarna ska alltid uppfyllas samtidigt för användning av begränsningsåtgärder:

Alla allmänna förutsättningar för att få använda begränsningsåtgärder
Särskilda förutsättningar för att använda begränsningsåtgärden i fråga
Att verksamhetsenheten har tillgång till tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi och socialt arbete för att genomföra och följa krävande vård och omsorg.

Allmänna förutsättningar för att använda begränsningsåtgärder

Specialomsorg genomförs i första hand i samförstånd med klienten.

Begränsningsåtgärder kan endast användas när

en person som får specialomsorg inte klarar av att fatta beslut om sin vård och omsorg och inte förstår konsekvenserna av sitt handlande
Begränsning är nödvändig för att skydda personen som får specialomsorg eller någon annan persons hälsa och säkerhet eller för att motverka betydande skada på egendom
och
andra, lindrigare metoder inte är lämpliga eller tillräckliga för situationen.

Begränsningsåtgärden ska vara motiverad för vården och omsorgen, ändamålsenlig och proportionerlig i förhållande till det man eftersträvar. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid begränsningsåtgärders samverkan.

En begränsningsåtgärd ska genomföras med respekt för människovärdet, säkert och så att personens grundläggande behov tillgodoses. Användandet av en begränsningsåtgärd ska omedelbart upphöra när den inte längre är nödvändig eller när den äventyrar personens hälsa eller säkerhet.

Om begränsningen riktas till en minderårig ska den minderåriges bästa, hans eller hennes ålder och utvecklingsnivå tas i beaktande.

Specialomsorgslagen 42 d § (Finlex)

Bedömning och minskning av användningen av begränsningsåtgärder

Om en begränsningsåtgärd har använts i en verksamhetsenhet ska orsakerna till att åtgärden har använts och de sätt med vilkas hjälp man i fortsättningen kan minska användningen av begränsningsåtgärder i enheten utan dröjsmål bedömas inom verksamhetsenheten.

Specialomsorgslagen 42 e § (Finlex)

Tillåtna begränsningsåtgärder

Även om alla förutsättningar för att använda begränsningsåtgärder skulle uppfyllas, kan klienten enbart begränsas på vissa sätt som fastställs genom lag. Inom specialomsorgen är enbart följande begränsningsåtgärder tillåtna:

Fasthållande
Omhändertagande av ämnen och föremål
Kroppsvisitation
Kortvarigt avskiljande
Nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd
Användning av begränsande redskap och klädesplagg i daglig verksamhet
Användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i allvarliga risksituationer
Rörelsefrihet under övervakning
Kvarhållande

Det är enbart inom specialomsorg oberoende av vilja som kvarhållande för att förhindra längre frånvaro kan användas.

Tillåtna begränsningsåtgärder regleras i specialomsorgslagens paragrafer 42 f – 42 n § (Finlex)

Vem kan begränsa någons rättigheter?

I lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda finns reglerat separat gällande varje begränsningsåtgärd som nämns i lagparagraferna, dvs. vem som i praktiken kan utföra begränsningsåtgärder och vem som avgör lösningen på ärendet. Beslut innebär alltid att det görs skriftligt.

På Social- och hälsovårdsministeriets sidor finns en tabell där man har samlat alla begränsningsåtgärder och information om vem som har rättigheter att agera gällande vad i olika situationer.

SHM: Beslut om begränsningsåtgärder inom specialomsorg om utvecklingsstörda (pdf. 59 kb)

SHM Kommuninfo 26.5.2016: Vad är det som ändras i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda? (SHM)

Vad är en utredning i efterhand?

Användningen av begränsningsåtgärder riktade mot en person som får specialomsorg ska bedömas tillsammans med personen utan dröjsmål efter att åtgärden upphört. I utredningen bedömer man grunderna till åtgärden, personens upplevelse av åtgärden och metoder som kan tas till för att undvika åtgärder i framtiden.

Ju bättre människans behov tillgodoses desto mindre är behovet av att använda begränsningsåtgärder. Användningen av begränsningsåtgärder får inte bli en förutsägbar och återkommande verksamhetsmodell, utan ska alltid vara ett undantagsfall och en sista utväg när metoder som bygger på samförstånd har visat sig vara otillräckliga eller olämpliga för situationen.

Registrering av begränsningsåtgärder

Med begränsningsåtgärder ingriper man i klientens grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt för klientens och personalens rättsskydd att användningen av begränsningsåtgärder registreras omsorgsfullt.

Följande ska registreras i klient- och patienthandlingarna om en person som får specialomsorg:

användning av en i specialomsorgslagen 42 f - 42 n §§ avsedd begränsningsåtgärd och grunderna till det
personens synpunkter på användningen av åtgärderna och grunderna till det
begränsningsåtgärdens följder för personen som får specialomsorg
tidpunkten då åtgärden inleddes och avslutades
person som fattat beslut om en begränsningsåtgärd och genomfört åtgärden.

Genomgång i efterhand och anteckning om begränsningsåtgärder regleras i specialomsorgslagens paragraf 42 o.
Specialomsorgslagen 42 o § (Finlex)

Lämnande av utredning

En utredning är en mer officiell rapport än en utredning i efterhand. Där tar man upp vilket beslut som fattas och vilka rättsmedel klienten kan använda.

En person som får specialomsorg ska utan dröjsmål få en utredning över innehållet i och grunderna för begränsningsåtgärden samt om de rättsmedel som finns att tillgå.

I vissa situationer (Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 812/2000) ges utredningen även till personens lagliga företrädare eller en annan anhörig eller närstående som deltar i planeringen och genomförandet av personens service.

Utredningen ska ges minst en gång i månaden i en lättfattlig form och på ett åtkomligt sätt som tar mottagarens kommunikationsmetoder i beaktande. Utredningen ska dessutom lämnas till personens kontaktperson månatligen.

Om personen under begränsningsåtgärden varit i ett sådant tillstånd att han eller hon inte har förstått åtgärdens innebörd, ska personen få en utredning så fort han eller hon kan förstå innebörden.

Om en person som på grund av sitt tillstånd inte är förmögen att förstå sakens innebörd har varit föremål för en sådan begränsningsåtgärd som går att överklaga, ska beslutet om begränsningsåtgärd jämte besvärsanvisning lämnas för kännedom till den lagliga företrädaren för personen som får specialomsorg eller till en anhörig eller annan närstående som deltar i planeringen och genomförandet av hans eller hennes service.

Specialomsorgslagen 42 p § (Finlex)

Barn

Specialomsorgslagen innehåller inga speciella bestämmelser om hur barns rättigheter beaktas i specialomsorgen och hur deras självbestämmanderätt ska stödas. Det är dock väsentligt att man ser till att barnens rättigheter enligt lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt respekteras.

Lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) (Finlex)

Alla bör förhålla sig kritiska till begränsningsåtgärder som riktar sig mot barn. Barnens särskilda ställning betonas både i FN:s konvention om barnens rättigheter och i FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Barnkonventionen (UNICEF)

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Finlands FN-förbund)

Riksdagens justitieombudsman har i sitt beslut om barnskydd av den 7 mars 2013 (dnr 1901/2/12 ja 1932–1945/2/12), konstaterat att gränsdragningen mellan en åtgärd som hör till barnfostran enligt gängse praxis (till exempel vilken tid barnet ska komma hem) och en begränsningsåtgärd inte alltid är tydlig. Om det dock är fråga om vanlig vård och omsorg om ett barn och om vedertagen gränsdragning i samband med det är det inte fråga om begränsningsåtgärder.

Till exempel en spjälsäng: När det är fråga om ett litet barn som är i den åldern att man använder eller kunde använda en spjälsäng åt barnet, anses användning av spjälsäng inte vara en begränsningsåtgärd. När man talar om fostran, vård och omsorg är det viktigt att notera att man då avser barnets kronologiska ålder, inte utvecklingsnivån. Vad som är vanlig vård och vilka gränser som är brukliga att dra ska bedömas i förhållande till barnets jämnåriga.

Begränsningsåtgärder enligt specialomsorgslagen får inte användas i skolan eller i morgon- eller eftermiddagsverksamheten för skolbarn; där tillämpas lagen om grundläggande utbildning.

Vårdnadshavaren kan inte ge tillstånd till begränsningsåtgärder.

Rättsmedel

Sökande av ändring i beslut

Klienten eller dennes lagliga företrädare har rätt att överklaga skriftliga beslut hos förvaltningsdomstolen som gäller användningen av begränsningsåtgärder enligt specialomsorgslagen. Det går inte att överklaga användningen av de begränsningsåtgärder som det i enlighet med specialomsorgslagen inte fattas något skriftligt beslut om, utan ett muntligt. SHM har på sin webbplats en tabell över de begränsningsåtgärder som det fattas förvaltningsbeslut om.

Beslut om begränsningsåtgärder inom specialomsorg om utvecklingsstörda (pdf 59,0 kb, SHM)

Förvaltningsklagan

Om klienten anser att myndigheten har agerat lagstridigt eller försummat sin skyldighet kan klienten göra en förvaltningsklagan. Klagan kan också göras av en annan person å klientens vägnar. Till skillnad från vid ett förvaltningsbesvär behöver inte den som gör klagan vara sakägaren eller dennes lagliga företrädare. Klagan kan göras bland annat till regionförvaltningsverket eller riksdagens justitieombudsman. Problem som har att göra med försummande av åtgärder som främjar självbestämmanderätten eller med begränsningsåtgärder kan till exempel vara föremål för en klagan.

Anmärkning

Klienten har även möjlighet att göra en anmärkning enligt lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården till verksamhetsenhetens chef eller en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården. Om en klient på grund av sjukdom, nedsatt psykisk funktionsförmåga eller någon annan motsvarande orsak inte själv kan göra anmärkningen eller om klienten har avlidit, kan anmärkningen göras av klientens lagliga företrädare, en närstående eller annan anhörig. En anmärkning kan göras om man är missnöjd med kvaliteten på socialvården – i det här fallet till exempel åtgärderna för att främja självbestämmanderätten – eller på bemötandet i övrigt. Vid behov hjälper socialombudsmannen till att göra anmärkningen.

Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 23 § (Finlex)