Åtgärdsanvisning för fall av skabb

Denna anvisning behandlar undersöknings- och behandlingsåtgärder för personer som har insjuknat i skabb eller exponerats för skabb. Anvisningen är avsedd för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som deltar i bekämpningen av skabbepidemier. Anvisningen är inte juridiskt förpliktande.

Sjukdomsalstrare och hur den smittar

Skabb orsakas av ett skabbdjur som hör till spindeldjuren (Sarcoptes scabiei) och sprids från en människa till en annan via hudkontakt. För att skabb ska smitta krävs upprepad eller intensiv hudkontakt, såsom att man bor i samma hushåll eller har samlag. Skabb smittar vanligen inte vid bara handskakningar.

I rumstemperatur kan skabbdjuret leva 1–3 dygn utanför huden, ett omoget skabbdjur upp till en vecka. Därmed är det möjligt, om än sällsynt, att smittas från kläder eller sängkläder som använts av en smittad person.

Skabbepidemier kan förekomma bland annat på sjukhusavdelningar, vårdinrättningar för långtidsvård, daghem, skolor, förläggningar och inkvarteringsställen för bostadslösa. I anstaltsförhållanden kan skabbdjuret sprida sig från en boende till en annan direkt eller via personalen. Skabb förekommer också hos djur, såsom rävar, katter och hundar, men varje skabbart har sina egna värddjur och de skabbdjur som förekommer hos djur överförs inte lätt till människor och tvärtom. När detta sker orsakar de högst lindriga och självläkande symtom.

Symtom

Efter att man har blivit smittad gräver sig skabbdjuret in i huden och bildar gångar bland annat mellan fingrarna, vid handlederna, på insidan av underarmarna, i armhålorna och i genitalområdet.

Det viktigaste symtomet på skabb, det vill säga klåda, börjar cirka en månad (3–6 veckor) efter smittan. Vid en ny smitta hos en patient som redan har behandlats en gång utvecklas symtomen snabbare, inom några dagar. Klådan som hör till skabb är vanligtvis kraftigast på natten. På huden kan finnas gångar, knottror, vätskefyllda blåsor och rivmärken.

Skabb förekommer i allmänhet inte i ansiktet med undantag av barn och personer med immunbrist hos vilka förekomsten är möjlig.

Hos äldre patienter och patienter med immunbrist kan det förekomma krustös skabb som är besvärligare än vanlig skabb. Krustös skabb smittar lättare och orsakar att huden börjar fjälla och det bildas tjocka krustor (skorpor) på huden. Denna sjukdomsform är dock sällsynt i Finland och förekommer oftast hos personer som är i institutionsvård. Om man kliar utslagen kan det uppstå en sekundär bakterieinfektion, varvid huden ser tydligt inflammerad ut eller utsöndrar var.

Diagnostik

Skabbdjuret är litet, (0,3–0,4 mm i diameter), så det är svårt att urskilja skabbdjuret med blotta ögat. På huden kan det synas en gång där skabbdjuret syns som en mörk punkt om man tittar med ett förstoringsglas.

Diagnosen kan säkerställas antingen med ett dermatoskop eller genom att gräva fram skabbdjuret med en nål och bekräfta att det är fråga om skabb med hjälp av ett mikroskop. Numera kan man också inom primärvården använda dermatoskop för att säkerställa diagnosen, om ett sådant finns tillgängligt. Skabb kan inte diagnostiseras med blodprov.

Skabbliknande förändringar förekommer även vid andra hudsjukdomar. Det är vanligt att man innan skabbdiagnosen har bekräftats har försökt behandla patientens eksem på annat sätt än med läkemedel mot skabb.

Behandling och bekämpningsåtgärder

Behandlingen av skabb grundar sig på en diagnos av en läkare. Ofta är det nödvändigt att konsultera en hudläkare.

Utöver den egentliga skabbpatienten behandlas också symtomfria personer som hör till patientens närmaste krets. Dessa är eventuella familjemedlemmar, partner samt andra närkontakter eller personer som bor i samma hushåll.

I anstaltsförhållanden beaktas eventuella rumskamrater samt i daghemmen andra barn som hör till samma grupp. Det kan vara nödvändigt att utvidga antalet personer som behandlas vid epidemier (se punkten Åtgärder under en skabbepidemi).

Läkemedel mot skabb

I Finland finns tre läkemedel med försäljningstillstånd som är avsedda för behandling av skabb. Utöver dessa finns det svavelvaselin som tillverkats av apoteken.

Permetrinkräm

Krämen appliceras på hela kroppen utan att glömma handflatorna, fotsulorna, vecken, naveln, genitalområdet, örsnibbarna och under naglarna. Krämen bör också appliceras på huvudet och i hårbottnen hos barn och äldre personer och även hos vuxna som har symtom i dessa områden. Krämen appliceras inte i området kring ögonen eller munnen. Huden bör vara ren och torr innan man applicerar krämen.

Krämen får verka 8–12 timmar (t.ex. över natten), varefter man tvättar bort den och byter kläderna och sängkläderna. Om det under behandlingen är nödvändigt att tvätta området som behandlas smörjer man in dessa ställen på nytt efter tvätten. Patientens händer skyddas med bomullshandskar under behandlingen. Behandlingen upprepas alltid efter 7–14 dygn. 5 % permetrinkräm som används för behandling av skabb fås receptfritt på apoteket.

Användningen av permetrinkräm har under de senaste åren förknippats med fler misslyckanden i behandlingen än normalt. Man har också misstänkt att skabbdjuret har utvecklat motståndskraft mot preparatet, vilket kan begränsa dess användning som enda behandlingsform för sjukdomen. Behandlingen och andra bekämpningsåtgärder bör genomföras omsorgsfullt enligt anvisningarna.

Kräm som innehåller bensylbensoat och disulfiram

Krämen fick försäljningstillstånd i Finland i maj 2024. Det är ett effektivt och ofta ett billigare alternativ till permetrin vid behandling av skabb. Krämen används som permetrin men det rekommenderas att man låter den verka på huden i 24 timmar.

Även med detta preparat upprepas behandlingen alltid efter 7–14 dygn. Preparatet rekommenderas inte för gravida eller barn under 1 år, utan för dem är den primära behandlingen permetrinkräm.

Kräm som innehåller bensylbensoat och disulfiram fås receptfritt på apoteket.

Ivermektintabletter

Ivermektintabletter kan användas som alternativ till ovan nämnda krämer. Vid krustös skabb och epidemier kan man vid behov använda en kombination av krämbehandling och ivermektin.

Tabletterna tas som en engångsdos och gärna med fet mat. En dos för vuxna är 0,2 mg/kg. Behandlingen upprepas efter 7–14 dygn. Läkemedlet rekommenderas inte för gravida eller småbarn som väger under 15 kg.

Svavelvaselin

Utöver preparat med försäljningstillstånd kan läkaren med ex tempore-recept skriva ut svavelvaselin som apoteken själva tillverkat (vanligen en 10-procentig salva).

Man applicerar svavelvaselin på huden under tre kvällar i följd och låter verka 12–24 timmar, helst ett dygn. Behandlingen kan vid behov upprepas efter 7–14 dygn, men vanligtvis räcker det med en tre dagars behandlingsperiod.

Även symtomfria närkontakter behöver behandlas

I samband med ett enskilt skabbfall är det viktigt att alltid också behandla symtomfria personer som man har haft närkontakt med under de föregående 4–6 veckorna. I allmänhet gäller detta åtminstone eventuella partner som bor i samma hushåll. Man bör också upprepa behandlingen av symtomfria närkontakter efter 7–14 dygn.

Annan behandling

Klådan som hör ihop med skabb kan fortsätta och det kan förekomma knottror på huden i upp till en månad efter behandlingen, vilket i allmänhet inte innebär att behandlingen har misslyckats. Symtomen kan lindras med symtomatisk läkemedelsbehandling.

Uppkomsten av nya hudförändringar och ny klåda efter behandling kan tyda på att behandlingen har misslyckats eller att man har smittats på nytt. Senast i det här skedet är det motiverat med en läkarundersökning för att upptäcka eventuella skabbdjur eller deras gångar.

Bekämpningsåtgärder i hemmet

Alla kläder, sängkläder, handdukar och gosedjur som patienten använt under den föregående veckan ska bytas efter behandlingen. Madrassen ska dammsugas och täckena samt dynorna ska antingen tvättas eller dammsugas väl och man ska byta till rena lakan. Det är också bra att dammsuga soffor, mattor och klädda stolar.

Det finns flera alternativ för att behandla kläder:

De tvättas i ett tvättprogram på minst 50 grader
De försluts i en plastsäck och förvaras i rumstemperatur i minst sju dygn
De sätts i frysen eller fryses utomhus (i -18 °C eller kallare) under ett dygn

Bekämpningsåtgärder i anstaltförhållanden

Patienten behandlas med följande sedvanliga säkerhetsåtgärder och kontaktbaserade säkerhetsåtgärder tills det har gått 24 timmar sedan den första behandlingen avslutades; i fråga om krustös skabb tills den planerade behandlingen har genomförts och terapisvaret har säkerställts i en efterkontroll.

Man iakttar handhygien enligt sedvanliga säkerhetsåtgärder. Efter att man har behandlat patienten eller besökt rummet tvättar man händerna med tvål och vatten innan man använder handdesinfektionsmedel.
Alla som hör till personalen använder skyddshandskar och antingen en långärmad skyddsrock eller ett förkläde med ärmar vid närvård. Skyddshandskarna tas på skyddsrocken ovanpå ärmarna och över handlederna. Personer som besöker en patient med krustös skabb skyddar sig på samma sätt. För personer som besöker patienter med annan typ av skabb räcker det att de undviker hudkontakt och att sitta på patientens säng.
Rummet bör helst varat ett enkelrum med egen toalett och dusch. Flera skabbpatienter kan placeras i samma rum. Patienten kan vid behov få anvisningar om hur man rör sig i allmänna lokaler och hur man ska gå till väga vid måltider för att undvika onödiga hudkontakter. Vid krustös skabb kan patienten enligt övervägande hänvisas till att undvika anstaltens allmänna lokaler.
Patientens kläder och sängkläder förvaras i plastpåsar före de tvättas, varefter de tvättas i ett tvättprogram på minst 50 grader. Kläder som inte tål denna tvättemperatur kan förvaras i plastpåsar, vädras eller frysas.
Eventuella vård- och undersökningsredskap är patientspecifika och bör helst vara för engångsbruk.
Skabbpatienternas rum städas enligt normal praxis vid anstalten, dock till sist och med städdukar för engångsbruk. Städredskapen rengörs normalt efter användningen. Efter behandlingen av skabb byts sängkläderna och sängen rengörs med ett allrengöringsmedel.

Åtgärder under en skabbepidemi

När skabb konstateras hos fler än en patient på samma anstalt, bostadsenhet eller i samma grupp inom småbarnspedagogiken ska behandlingen vara tillräckligt omfattande och effektiv för att undvika nya smittor och att epidemin blir långvarig.

I anstaltförhållanden undersöks alla boende och anställda som har eksem och klåda redan när ett skabbfall inträffar. Utöver bekräftade skabbpatienter kartläggs och behandlas personer som har exponerats för skabb.

Som exponerade betraktas

Alla personer som har haft långvarig hudkontakt med den insjuknade från och med en månad innan den insjuknades symtom började
Personer som eventuellt har använt samma kläder eller sängkläder som den insjuknade personen under denna tidsperiod

Från fall till fall kan man överväga att behandla alla boende på vårdenheten eller till exempel alla barn i gruppen för småbarnspedagogik samt personalen. Om gruppen som är i behov av behandling måste utvidgas, väljs den minsta enhetliga enheten där alla konstaterade skabbfall ingår.

Vi rekommenderar att behandlingen av både symtomfria och insjuknade upprepas efter 7–14 dygn i samband med en epidemi. När det gäller insjuknade är det också viktigt att behandla deras egna närkontakter utanför enheten i fråga.

Val och tidpunkt för behandlingen

Vid en epidemi kan man för personer som har en skabbdiagnos som har bekräftats av en läkare använda en kombination av behandling i kräm- och tablettform. För personer som exponerats för skabb väljs någondera behandlingsformen. I samband med medicineringen planeras nödvändiga byten och underhåll av sängkläder och kläder samt eventuell städning.

Praktiskt genomförande av behandlingen

Anstalten ansvarar för de boendes behandling. Undersökningen av personalen och eventuella utlåtanden om yrkessjukdomar koncentreras till företagshälsovården och deras familjemedlemmar och andra exponerade kan undersökas på hälsovårdscentralen.

I praktiken är det dock enklast och mest rekommenderat med tanke på bekämpningen av en epidemi att alla som behandlas – såväl de boende, personalen som deras familjemedlemmar – får läkemedel mot skabb för anstaltens räkning och att alla behandlas så samtidigt som möjligt. Det lönar sig att genomföra behandlingen av skabb på vardagar, eftersom den kräver mycket arbetskraft. Man bör på förhand säkerställa en tillräcklig tillgång till läkemedel mot skabb och samarbete med det centrala tvätteriet.

Information

Alla personer på enheten och deras anhöriga bör känna till symtomen på skabb så att nya skabbinfektioner kan identifieras i tid.

Skabbpatienter kan inte behandlas oberoende av sin vilja, så det är också viktigt att ge korrekt information för att säkerställa behandlingsföljsamhet. Att välja ett lämpligt läkemedelspreparat och vid behov erbjuda kostnadsfri behandling kan förbättra behandlingsföljsamheten.

Vi rekommenderar att man informerar den enhet som ansvarar för smittsamma sjukdomar i välfärdsområdet om en skabbepidemi samt andra enheter till vilka skabbpatienter eller personer som exponerats för skabb eventuellt överförs under epidemin.