Finansiering och kostnader
De som ordnar social- och hälsovård behöver tillräcklig finansiering för att täcka utgifterna för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster.
De huvudsakliga finansieringsformerna för social- och hälsovårdssystemet är beskattning, offentlig sjukförsäkring, privat sjukförsäkring och klientavgifter.
Välfärdsområdenas finansiering
Välfärdsområdenas finansiering består av statlig finansiering samt kund- och användaravgifter.
Största delen av finansieringen utgörs av den kalkylerade statliga finansieringen med allmän täckning.
Om nivån på finansieringen äventyrar ordnandet av tillräckliga social- och hälsovårdstjänster enligt grundlagen, kan staten bevilja tilläggsfinansiering. Dessutom kan staten bevilja välfärdsområdena statsunderstöd i enlighet med statsunderstödslagen.
Storleken på den finansiering som behövs påverkas av många faktorer, i synnerhet förändringar i befolkningens åldersstruktur och sjuklighet.
Ändringar i finansieringsmodellen har också betydelse. I början av 2023 infördes en ny behovsbaserad kalkylerad finansieringsmodell. Finansieringen bestäms delvis utifrån kriteriet för främjande av hälsa och välfärd. THL förutspår förändring i servicebehovet med hjälp av SOME-modellen. Modellen beskriver social- och hälsovårdens struktur och löpande transfereringar mycket detaljerat. Med hjälp av prognoserna från modellen bedöms social- och hälsovårdens finansieringsbehov och effekterna av förändringar i verksamhetsmiljön och personaldimensioneringen.
Behovsbaserad finansiering av välfärdsområdenas social- och hälsovårdstjänster
Än så länge går det inte att bedöma vilken inverkan detta har på finansieringens tillräcklighet. Dessutom påverkas finansieringsbehovet av beslut som fattats i välfärdsområdena, såsom införande av nya serviceformer och ny teknologi eller regionala löneuppgörelser.
Kund- och användaravgifter
Även om kund- och användaravgifterna utgör en mindre del av välfärdsområdenas finansiering, kan det uppstå oskäliga betalningsbördor för dem som använder tjänsterna.
Utöver de kundavgifter som tas ut för användningen av social- och hälsovårdstjänster betalar kunderna även för annat med koppling till social- och hälsovården, såsom receptfria läkemedel och glasögon.
Klient- och patientavgifter inom social- och hälsovården på SHM:s webbplats
Social- och hälsovårdskostnader
Med de totala kostnaderna för social- och hälsovården avses det monetära värdet av de resurser som använts inom social- och hälsovården.
De totala kostnaderna består av fasta och rörliga kostnader. De fasta kostnaderna beror inte på produktionsmängden på kort sikt, till skillnad från
de rörliga kostnaderna. Av totalkostnaderna får man fram den genomsnittliga kostnaden genom att dividera den totala kostnaden med produktionsbeloppet.
De totala kostnaderna för social- och hälsovården kan presenteras på olika sätt, till exempel
- som summan av inkomsterna av de social- och hälsovårdstjänster som tillhandahålls och av enhetskostnaderna för dem. THL publicerar enhetskostnaderna för de vanligaste social- och hälsovårdstjänsterna.
Enhetskostnader för social- och hälsovårdstjänster - som summan av inkomsterna av de produktionsfaktorer som använts inom social- och hälsovården och deras genomsnittliga priser.
Kostnaderna för social- och hälsovården påverkas av många faktorer, såsom ålder och kön. THL publicerar statistik över kostnaderna för social- och hälsovården enligt ålder och kön.
Servicebehovet påverkas förutom av ålder och kön även av andra faktorer, såsom sjuklighet. För att de regionala social- och hälsovårdskostnaderna ska kunna jämföras ska de ställas i relation till det regionala servicebehovet. THL publicerar statistik om de regionala behovsstandardiserade utgifterna.
Behovsstandardiserade utgifter
Det är också bra att granska kostnaderna med tanke på alternativkostnaden. När social- och hälsovårdens resurser används på ett visst sätt går den nytta förlorad som skulle ha uppnåtts genom alternativ användning av resurserna. Alternativkostnaden beskriver den förväntade nyttan av det bästa förlorade alternativet.
