Resultat och riktlinjer

På den här webbsidan har vi samlat viktiga slutsatser från halvtidsrapporten för åtgärdsplanen En barndom utan våld samt riktlinjer för de kommande åren. Experternas lägesutvärdering grundar sig på enkätsvar och diskussioner. 
Väkivallaton lapsuus -toimenpidesuunnitelma – Väliarviointi 2020 – alkuvuosi 2023 (Korpilahti m.fl. 2023)

Enligt utvärderingen har 44 av åtgärderna i planen framskridit mycket bra och 44 av åtgärderna är åtminstone i inledningsskedet eller i planeringskedet. Endast tre åtgärder har ännu inte inletts, och för två av åtgärderna var det inte ännu möjligt att göra en utvärdering.

I samband med halvtidsutvärderingen beslutade också styrgruppen att planens innehåll skulle utökas med tre nya öppningar och tilläggsåtgärder: våld mellan barn och unga i läroanstaltsmiljöer, våld under sällskapande samt gatuvåld bland minderåriga. 

Samarbetet mellan olika aktörer har intensifierats

Ett omfattande tväradministrativt och sektorsövergripande samarbete är centralt för alla åtgärder i planen En barndom utan våld. 

Under de första åren av planperioden 2020–2022 har samarbetet mellan aktörer som arbetar med barn, unga och familjer samt med relaterade fenomen intensifierats. Det har även gjorts framsteg i främjandet av poster som redan finns i författningsgrunden (kapitel 3.1).

Till exempel har Barnahus-verksamheten, som koordineras av Institutet för hälsa och välfärd, utökats vad gäller verksamheten inom rättspsykiatriska och rättspsykologiska enheter och utvecklingen av satellittjänster från 2020 till början av 2023. En motsvarande utveckling kan även ses med screeningmodellen LASTA. 
Barnahus-arbetets webbplats (barnahus.fi)

Arbetet har ökat förståelsen för olika typer av våld och deras följder. 

Arbetet enligt screeningmodellen LASTA och Barnahus-verksamheten behöver utvecklas ytterligare under planperioden 2023–2025. Modellerna behöver ännu spridas och etableras, och nationellt stöd behövs fortfarande. 

Framstegen i Barnahus-arbetet har så har särskilt fördröjts av juridiska flaskhalsar i informationsutbytet i samband med det sektorsövergripande samarbetet. I arbetet med halvtidsutvärderingen har man därför lyft fram behovet av att uppdatera lagen om ordnandet av social- och hälsovården (1009/2008), som är nästan femton år gammal. Det vore viktigt att den reviderade lagen både reflekterar den nuvarande verksamheten vid de rättspsykiatriska och rättspsykologiska enheterna och det nationella utvecklingsarbetet inom Barnahus-arbetet. Även de åtgärdsförslag som gjorts för att förbättra barns intressebevakning behöver vidareutvecklas.

Barnens rättigheter har behandlats flitigt

Utbildning och information om barnens rättigheter har getts på ett nationellt betydande sätt, i synnerhet som en del av arbetet vid barnombudsmannens byrå, genom genomförandet av den nationella barnstrategin och i stor utsträckning genom olika organisationers arbete (se mer information i kapitel 3.2). 
Ytterligare information om genomförandet av den nationella barnstrategin (SR 2023, Publikationsarkivet Valto)

Ett exempel på ett lyckat sätt att främja barnets rättigheter är den utbildningshelhet i tio delar om barnets rättigheter som tagits fram av eOppiva och barnstrategin och som genomförs i samarbete med flera expertaktörer. Detta kostnadsfria och öppna utbildningspaket kan användas av beslutsfattare, experter och praktiska aktörer i olika verksamhetsmiljöer.
Utbildningshelheten om barnets rättigheter (eOppiva.fi)

Olika aktörer har producerat rikligt med material som stöder barnens rättigheter och delaktighet. Barns och ungas delaktighet har tydligt förstärkts i utbildningar och information. Som ett led i genomförandet av barnstrategin skapades till exempel under THL:s ledning en handbok om barnskyddet för barn och unga, som är avsedd för barn och unga som är klienter inom barnskyddet.
Handbok för barnskyddet för barn och unga (Handbok för barnskyddet, THL)

Förebyggandet av våld i nära relationer och socialservicen för barnfamiljer behöver ännu vidareutvecklas

Framsteg har gjorts i anslutning till planens åtgärder mot våld i nära relationer i familjer och den närmaste kretsen, men samtidigt framkom tydliga utvecklingsbehov (kapitel 3.3), bland annat följande:

• Det finns ett behov av att införa fler metoder och verktyg för att fråga om våld i nära relationer i samband med bedömningen av servicebehovet.
• Det finns brister i genomförandet när det gäller våldsutsatta barns och ungas snabba tillgång till hjälp samt identifieringen av stödbehov genom att till exempel systematiskt inleda diskussioner om våld. Servicen för barn, unga och familjer har skurits ned, särskilt under coronaepidemin.
• Rådgivningstjänster och skol- och studerandehälsovårdstjänster erbjuds fortfarande inte jämlikt på nationell nivå.
• Den positiva utvecklingen när det gäller minskningen av våld i barns och ungas familjer, särskild psykiskt våld, har avstannat. Detta framgår av en jämförelse av resultaten från barnofferundersökningen 2022 och 2013. Även resultaten av enkäten Hälsa i skolan och i utredningar som gjorts av Centralförbundet för Barnskydd visar på att i synnerhet psykiskt våld förekommer i familjer. Psykiskt våld innebär till exempel att man tjurar eller vägrar prata, skäller på någon, retar någon, svär åt någon, kastar föremål, slår eller sparkar på föremål eller hotar någon med våld.

Enligt halvtidsutvärderingen finns det brister i den nationella styrningen av socialservicen för barnfamiljer, såsom hemservicen för barnfamiljer och familjearbetet, till exempel när det gäller nationella rekommendationer och regelbundna uppföljningsundersökningar. Det finns tydliga utvecklingsbehov i anslutning till rådgivningen i uppfostrings- och familjefrågor.

Positiv utveckling inom psykiskt stöd

Positiva trender kan noteras när det gäller psykiskt stöd och främjande av trygghet. Till exempel har man som ett led i genomförandet av strategin för psykisk hälsa och programmet för förebyggande av självmord utvecklat interpersonell handledning för unga med hjälp av IPC-N-modellen, för att förebygga och behandla depression. 

Å andra sidan har olika utredningar visat att det till följd av coronapandemin uppstod en serviceskuld inom skol- och studerandehälsovårdens tjänster. Identifieringen av behovet av stöd samt tillgången till hjälp inom elevhälsotjänsterna för barn och unga har inte genomförts på det sätt som lagstiftningen förutsätter.

Den unga kan berätta om hur hen orkar med vardagen för en yrkesperson, till exempel någon inom elevhälsan vid skolan eller läroanstalten. Program för egenvård och digitala applikationer som främjar psykisk hälsa har också utvecklats i stor utsträckning.
Digitala lösningar (THL:s webbplats för psykisk hälsa)

Framsteg i bekämpningen av sexuellt våld

Många åtgärder för att förebygga sexuellt våld och minimera skador har framskridit, även om det finns skillnader mellan åtgärderna. Det finns gott om utbildningsinnehåll om förebyggande av sexuellt våld och minimering av skador (kapitel 3.4). 

Det är fortfarande viktigt med följande:

• Tillräckliga resurser i vardagliga miljöer, från rådgivningstjänster och småbarnspedagogik till arbete vid skolor och läroanstalter. 
• Ett systematiskt och samordnat samarbete mellan nationella åtgärder, såsom barnstrategin och arbetet med genomförandet av de s.k. Lanzarote- och Istanbulkonventionerna
• Dialog mellan välfärdsområdenas och kommunernas olika aktörer inom verksamhetsområdet.
• Välfungerande service på basnivå; det finns fortfarande finns brister i tillgången till basservice enligt lagstiftningen. Att systematiskt inleda diskussioner om våld sänker tröskeln för att våldet ska bli synligt, både ur kundens och den professionellas synvinkel. Utan en förtroendefull kundrelation och basservice som säkerställer kontinuitet i vården är det lättare för våldsspiralen att fortsätta, till och med så långt att våldet blir dödligt för offret.
• Ökad medvetenhet och sexual- och integritetsfostran i hemmen och i olika vardagliga miljöer. Barn och unga utsätts i allt större utsträckning för sexuella trakasserier, grooming och våld, till exempel i digitala miljöer.

I Finland har man utvecklat tjänster för personer med ett sexuellt intresse för barn, främst via organisationer och med olika typer av projektfinansiering. Resultaten av halvtidsrapporten och expertutvärderingarna visar tydligt att det behövs en nationell samordnande instans och en långsiktig plan för att utveckla arbetet med sexualbrottslingar.

Åtgärder inriktade på miljöer utanför hemmet har framskridit väl 

Många av åtgärderna inom helheten av åtgärder som är inriktade på miljöer utanför hemmet har utvecklats på ett framgångsrikt och omfattande sätt (kapitel 3.5). 

Det har utvecklats rikligt med stödmaterial och utbildningar för undervisnings- och utbildningsanordnare, serviceproducenter och personal om förebyggande av, ingripande i och uppföljning av våld, mobbning och trakasserier samt om sexual- och integritetsfostran.

Webbsidorna Säg nej till allt våld kan nämnas som exempel. Dom har utarbetats som en del av åtgärdsprogram som koordineras av barnstrategin och undervisnings- och kulturministeriet. Webbsidorna och det nya materialet hjälper med att identifiera och ingripa i mobbning. 
Webbsidorna Säg nej till allt våld (OPH 2023)

Inom vissa områden behövs ännu ytterligare riktat material, till exempel när det gäller barn och unga i särskilt utsatt ställning.

Information från bedömningar av mobbning, våld och trakasserier som en del av verksamheten bör samlas in under de kommande åren. Det behövs även forskning och utnyttjande av forskningsresultat samt ett gemensamt nationellt utvecklingsarbete, till exempel kring samordningen av innehållet i sexualfostran och behovet av fortbildning av professionella.

För att främja vissa åtgärder behövs särskild finansiering, till exempel för att skapa riktat material eller för uppföljning. I styrgruppens arbete och i expertutvärderingarna har man lyft fram behovet av att under de kommande åren bredda det våldsförebyggande arbetet till andra fritidsmiljöer för barn och unga utöver idrottsverksamhet. 

Sårbara grupper och specialfrågor

I halvtidsutvärderingen ingår också åtgärder i anslutning till särskilt utsatta barn och unga samt vissa specialfrågor:

Barn och unga med invandrarbakgrund
I integrationen har man beaktat invandrarbarnens och -ungdomarnas rätt till en trygg vardag, till exempel genom att skapa en nationell handlingsmodell. Verkställandet har också främjats av reformen av integrationslagen. En handlingsmodell har skapats, men det finns för närvarande resursrelaterade utmaningar som hindrar att den används omfattande. Ett integrationspaket för att effektivisera integrationen har ännu inte tagits fram.

Vård utom hemmet inom barnskyddet
De åtgärder som rör barnskyddets vård utom hemmet har delvis genomförts. Våldsmedveten vård utom hemmet förutsätter kontinuerlig uppföljning och vägledning i tillsynsmyndigheternas och välfärdsområdenas arbete. Nationellt skulle det skulle behövas en handlingsmodell för rapportering av våld vid vård utom hemmet, och det skulle också behövas effektivare kommunikation om åtgärderna i välfärdsområdena och i kommunerna.

Barn och unga med funktionsnedsättning
Vi behöver mer information om i vilken utsträckning till exempel barn och unga med funktionsnedsättning upplever våld eller mobbning i sin vardag. Det behövs också utbildningsmaterial som riktas direkt till denna grupp. I integritets- och sexualfostran beaktas ofta inte i tillräcklig utsträckning sådana situationer och riskfaktorer för våld som barn med funktionsnedsättning är särskilt exponerade för. Sådana är till exempel olika assistanssituationer.

Regnbågsbarn och regnbågsunga
Som en del av genomförandet av barnstrategin under THL:s samordning har man skapat ett informationspaket (webbplats och utbildning) om regnbågsbarn och -unga för professionella.
Informationspaket om regnbågsbarn och -unga för den professionella (Jämställdhet-webbplatsen, THL)

Könsstympning av flickor och kvinnor (FGM) och omskärelse av pojkar på icke-medicinska grunder
Arbetet inom handlingsprogrammet mot könsstympning av flickor och kvinnor (FGM) har framskridit väl. Däremot har diskussionen om omskärelse av pojkar på icke-medicinska grunder och om när sådan omskärelse görs inte gått framåt så här långt.

Hedersrelaterat våld
Inom temat hedersrelaterat våld har det gjorts många utbildningsinsatser, men de har ännu inte genomförts de har ännu inte genomförts av alla myndigheter på ett omfattande sätt. Den vägledning som ska utarbetas för professionella om hedersrelaterat våld mot barn har framskridit enligt målet, liksom åtgärderna för att främja barns och ungas delaktighet och trygghet i trossamfund. 

Människohandel
Under de närmaste åren kommer ett informationspaket om människohandel att tas fram för personer som arbetar med barn och unga. Det är viktigt att informationspaketets innehåll tar hänsyn till de åtgärder som ska vidtas inom arbetet mot våld och med sexualfostran som en del av det grundläggande arbetet i barns, ungas och familjers miljöer (bl.a. universella tjänster, organisationernas arbete).

Extremism och radikalisering
THL och Utbildningsstyrelsen har främjat forskning om våldsbejakande extremism och radikalisering och utvecklat olika typer av forskningsbaserade metoder i samarbete med olika ministerier, expertorganisationer och andra organisationer.

Nya öppningar

Lösningar mot våld mellan barn och unga i läroanstaltsmiljön

Enhetliga tillvägagångssätt bidrar till jämlikhet. Tills vidare förhåller sig inte alla skolor på samma sätt till brott mot reglerna, mobbning, trakasserier och våld. 

I rapporten (kapitel 4.2) lyfter man fram två nya åtgärder och andra metoder för att hantera kamratvåld i läroanstaltsmiljöer och främja trygghet:

• Göra en utredning.
• Publicera en guide för ingripande på lika villkor.
• Kamratmedling.
• Utveckling av anmälningsförfaranden. 

Dessutom beaktas den nya öppningen och riktlinjerna i många punkter i åtgärdsplanen vid genomförandet av de befintliga åtgärderna. 

Våld under sällskapande mellan unga 

Vissa unga kan ha en bakgrund med negativa upplevelser från barndomen, såsom våld och försummelse, vilket kan öka risken för våld även i de ungas parförhållanden. I Finland har våld under sällskapande mellan unga personer hittills undersökts i mycket liten utsträckning.
Forskningsprojektet Kiistelty suostumus 2019–2023 (Tammerfors universitets projektsidor)

Den nya öppningens åtgärder mot våld under sällskapande (kapitel 4.3) har införlivats som en del av de befintliga åtgärderna. Till exempel utförs forskning och utveckling kring erfarenheter av våld under sällskapande, trygghet och delaktighet genom att ordna digitala råd för unga om identifiering och förebyggande av våld under sällskapande samt hjälp till offer och gärningsmän.

Förebyggande av gatuvåld bland minderåriga

En lång historisk granskning visar att våldsbrottsligheten bland minderåriga har ständigt minskat, och i synnerhet under de första åren av 2010-talet började våldsbrott som begås av unga minska kraftigt. 

Närmare 2020-talet bröts dock denna positiva trend. Sedan 2015 har i synnerhet misshandel och rån mellan tonåringar blivit vanligare, och under 2020-talet har de allvarligaste brotten mot liv och hälsa, brotten mot liv och försöken till brott mot liv, ökat.

Man har också utvecklat handlingsmodeller och utrett brister i servicesystemet. Som en del av halvtidsutvärderingen såg man det som ett naturligt tillfälle att introducera och belysa bakgrunden till fenomenet och nödvändiga åtgärder. Utifrån styrgruppens beslut utökas åtgärdsplanen med innehåll om våld som utförs av minderåriga barn och unga i det offentliga rummet samt förebyggandet, hanteringen och konsekvenserna av sådant våld. Samordningen och uppföljningen av arbetet under de kommande åren görs av en expertarbetsgrupp som inrättats under styrgruppen i slutet av 2022 (se kapitel 4.4).

Källor

Bellis m.fl. 2023. Tackling Adverse Childhood Experiences (ACEs) State of the Art and Options for Action. WHO Collaborating Centre on Investment for Health and Well-being, Public Health Wales, UK , WHO Collaborating Centre for Violence Prevention, Liverpool John Moores University, UK and WHO European office & Regional Office for Europe. 

Haikkola, L., Hästbacka, N. & Pekkarinen, E. (red.) (2019). Kuka vastaa nuorten rikoksiin? Ammattilaisten, nuorten ja kustannusten näkökulmia palveluihin. Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhets publikationsserie 2019:34. 

Isotalo A. 2022. Poliisien tulkintoja suostumuksesta ja seksuaaliväkivallasta nuorten seurustelusuhteissa. Janus 30, 3, 269–288. 

Kaakinen & Näsi. 2021. Nuorten rikoskäyttäytyminen ja uhrikokemukset 2020. Helsingfors universitet, Institutet för kriminologi och rättspolitik, Katsauksia (översikter) ; 47/2021. 

Kalmari H. (red.). 2022. Kasvatus- ja perheneuvonta 2020-luvulla : Kasvatus- ja perheneuvonnan kansallisen kehittämisprosessin loppuraportti. THL Diskussionsunderlag 2022: 30

Korpilahti U, Malja M, Jääskeläinen P. & Murdoch T. (red.). 2023. Väkivallaton lapsuus -toimenpidesuunnitelma – Väliarviointi 2020 – alkuvuosi 2023. STM Raportteja ja muistioita 2023:17.

Malja & October. 2022: Lanzarotekonventionen :Nationell plan för genomförande för åren 2022–2025. SHM:s publikationer 2022:21 

Ranta K, Raevuosi A. & Karukivi M. Nuorten interpersonaalinen ohjanta (IPC-N). HYTE-toimintamalli: 1/2022.

Riski & Viuhko. 2022. Genomförandeplan för Istanbulkonventionen 2022–2025. SHM:s publikationer 2022:11 

Institutet för hälsa och välfärd (THL). 2023. Utfallet av hälsoundersökningar och andra besök på mödra- och barnrådgivningen 2021 samt inom skolhälsovården läsåret 2021–2022:. Fortsättningsvis färre hälsoundersökningar av barn och unga än innan coronaepidemin började. Författare K. Mölläri, N. Hauhio, T. Hakulinen & M. Hietanen-Peltola. THL Statistikrapport 4/2023.

Kontaktuppgifter

Ulla Korpilahti
utvecklingschef
planeringssamordnare för En barndom utan våld, styrgruppens sekreterare
enheten för främjande av hälsa och välfärd, THL
[email protected]
tfn 029 524 8668

Marjo Malja
socialråd
ordförande för styrgruppen för förebyggande av våld mot barn
SHM
[email protected]
tfn 029 516 3581