Rätt till social- och hälsovård för barn med funktionsnedsättning

Sidans innehåll

Den centrala principen i konventionen om barnets rättigheter är att alla barn är jämlika. Konventionsstaterna har förbundit sig till att garantera konventionsenliga rättigheter för alla barn utan inbördes skillnader.

Social- och hälsovården utgår alltså från att den ordnas för alla barn, såväl för barn med respektive utan funktionsnedsättning, utifrån lika principer. Barn med funktionsnedsättning har dessutom särskilda rättigheter till följd av funktionsnedsättningen.

Konventionen om barnets rättigheter handlar om mänskliga rättigheter – den egentliga servicen ordnas med stöd av den relevanta lagstiftningen (t.ex. socialvårdslagen, handikappservicelagen). Alla barn i Finland har rätt till viss basservice inom social- och hälsovården (bl.a. rådgivning, tandvård, hälsoundersökningar, småbarnspedagogik).

Konventionen om barnets rättigheter förpliktar myndigheterna

Konventionen om barnets rättigheter utgör en del av lagstiftningen i Finland, och den ska iakttas i all myndighetsverksamhet. Avtalet omfattar alla under 18 år gamla barn och ungdomar.

Det är viktigt att tjänsteinnehavare som fattar beslut om kommunens och välfärdsområdets service känner till det centrala innehållet i konventionen. Föräldrar och andra personer som tar hand om barn bör kunna lita på att konventionen iakttas i beslutsfattandet.

Dessutom förutsätter artikel 7 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning att barn med funktionsnedsättning fullt ska åtnjuta alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samma villkor som andra barn. Finland har undertecknat konventionen, men den har ännu inte ratificerats dvs. införlivats i lagstiftningen.

Barnet har rätt att åtnjuta hälsa och få vård

Konventionen om barnets rättigheter erkänner alla barns rätt att leva så friska som möjligt och få vård vid behov. Enligt artikel 24 i konventionen har barnet rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och få sjukvård.

Konventionen ålägger uttryckligen det offentliga servicesystemet att se till att inte ett enda barn blir tvunget att avstå från denna rättighet. Detta innebär bland annat att barngrupper som har en sårbar ställning eller hotas av marginalisering särskilt ska beaktas vid ordnandet av service.
Den offentliga sektorn ska se till att barn får nödvändig hälso- och sjukvård. Den offentliga sektorn ska också se till att primärvården, den förebyggande hälso- och sjukvården, handledningen av vuxna samt familjefostran och -servicen utvecklas.

Barnet har rätt till socialskydd och rehabilitering

Barn med funktionsnedsättning har rätt till allmänt socialskydd på samma grunder som andra barn. Barn med funktionsnedsättning har dessutom rätt till särskild omvårdnad enligt artikel 23 i konventionen. Barn med funktionsnedsättning ska med andra få bästa möjliga omsorg och hjälp. Hjälpen ska även omfatta personer som ansvarar för omvårdnaden av barnet.

När det gäller barn med funktionsnedsättning kan det i praktiken gå så att rätten till allmänt socialskydd och allmän socialservice inte tillgodoses till fullo, om man upplever att servicen för personer med funktionsnedsättning täcker alla stödbehov. Då kan det hända att personer inte beviljas förebyggande service, såsom hemservice för barnfamiljer. Å andra sidan kan man bli tvungen att kompensera bristfällig handikapp- och hälsovårdsservice med allmän service såsom barnskyddet.

Familjen kan också överbelastas av samordningen av servicen, om ansvaret för anpassningen av servicen har skjutits över på familjen. I en sådan situation är det viktigt att se på familjen som helhet, inklusive syskonens möjligheter till en sund uppväxt och utveckling, för att hitta en fungerande servicehelhet. De parter som ansvarar för ordnandet av servicen bör samarbeta och samordna den service som familjen och barnet behöver så att den blir en fungerande helhet. (bl.a. hälso- och sjukvårdslagen).

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning erkänner rätten till rehabilitering/habilitering

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning kompletterar barnets rätt till social- och hälsovård. I den konstateras att den rehabilitering och/eller habilitering som en person med funktionsnedsättning behöver bör inledas i ett tillräckligt tidigt skede.

Syftet med detta är att säkerställa möjligheten till ett självständigt liv och psykisk utveckling. Detta perspektiv stärker rätten till en effektiv tidig rehabilitering/habilitering för barn med funktionsnedsättning.

Barn med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv

Enligt artikel 23 i konventionen om barnets rättigheter bör barn med funktionsnedsättning åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv. Konventionen utgår alltså inte från en "minimiöverlevnadsnivå" eller uppfyllandet av de nödvändigaste behoven, utan uttryckligen från att barnet ska ha ett fullvärdigt och anständigt liv.

Detta gäller alla barn med olika slags funktionsnedsättning. Vid ordnandet av service gäller det då att överväga vad som avses med ett fullvärdigt och anständigt liv i olika ålder och med tanke på barnets specifika förhållanden.

Det finns vissa motstridigheter mellan den gällande handikappservicelagen och konventionen om barnets rättigheter: när det gäller enstaka tjänster för personer med funktionsnedsättning, såsom personliga assistans, utgår lagen från skyldigheten att endast uppfylla nödvändiga behov.

Man måste därför barn- och familjespecifikt avgöra vilken skillnaden mellan nödvändiga behov och ett fullvärdigt liv är. Nödvändig service för barn och ungdomar med funktionsnedsättning borde åtminstone vara sådana tjänster som möjliggör en sund uppväxt och utveckling för dessa personer enligt ålder samt som säkerställer utvecklingen.

Målet är att utveckla självförtroendet och möjliggöra ett aktivt deltagande

Enligt artikel 23 i konventionen om barnets rättigheter har barn med funktionsnedsättning rätt att leva under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället.

Hjälpen för barn med funktionsnedsättning ska planeras så att den säkerställer barnets möjlighet till

  • skolgång och utbildning
  • hälso- och sjukvård samt rehabilitering/habilitering
  • rekreation
  • anpassning till det omgivande samhället så väl som möjligt.

Konventionen om barnets rättigheter ställer med andra ord mycket höga krav på att tjänsterna möjliggör delaktighet.

Med tanke på tjänsternas effektivitet är det viktigt att observera, särskilt när det gäller ordnande av service för barn och ungdomar, den hävstångseffekt som daglig service, såsom småbarnspedagogik, undervisning och utbildning, medför.

Det centrala målet för servicen för personer med funktionsnedsättning, dvs. delaktighet och samhörighet, får en hel del stöd om den dagliga basservicen ordnas på ett sätt som möjliggör delaktighet och där barnet inte förflyttas från sin naturliga näromgivning utan där barnet får det stöd som behövs där barnet lever. På motsvarande sätt är det arbetsdrygt och dyrt att täcka delaktighetsbristerna med service för personer med funktionsnedsättning.

Tjänsterna och stödåtgärderna ska stödja barnets utveckling

Enligt artikel 23 i konventionen om barnets rättigheter ska stödåtgärderna för barn med funktionsnedsättning planeras så att barnet uppnår en så hög fysisk, bildningsmässig och psykisk utvecklingsnivå som möjligt. Denna bestämmelse i konventionen borde tolkas så att servicen ska ordnas effektivt uttryckligen ur barnets perspektiv.

Målet är att stödåtgärderna ska möjliggöra en idealisk utveckling av barnets individuella färdigheter och kunskaper. I vissa situationer kan detta innebära skräddarsydd service och specialarrangemang.

Ordnandet av service och beslutsfattandet ska utgå från barnets bästa

Både konventionen om barnets rättigheter och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förpliktar myndigheterna att i första hand beakta barnets bästa i beslutsfattandet. Beaktandet av barnets bästa innebär att centrala omständigheter beaktas i respektive omgivning och situation.

Det konkreta innehållet när det gäller barnets bästa påverkas av barnets ålder, utvecklingsnivå, boendeort  och övriga livsomständigheter. I beslutsfattandet väljer man det alternativ som är det bästa för barnet. Det är viktigt att reda ut barnets åsikt i anslutning till bedömningen.

Som en del av tillgodoseendet av barnets bästa ska man enligt konventionen om barnets rättigheter särskilt se till att de institutioner och tjänster som syftar till omsorg och skydd av barnet iakttar de relevanta bestämmelserna om säkerhet, hälsa, personalstyrka och personalens lämplighet samt om en tillräcklig tillsyn av personalen.

Barnets eller föräldrarnas bästa?

Vid bedömningen av barnets bästa ska man skilja mellan barnets och föräldrarnas bästa. Eftersom barn lever i familjer bör familjerelationerna beaktas vid bedömningen av barnets bästa. 

Ibland hamnar man i en situation där barnets bästa står i strid med föräldrarnas bästa. Om till exempel en förälder fungerar som en ung persons personliga assistent kan detta i vissa situationer motverka barnets självständighet och anknytning till jämnåriga. På motsvarande sätt kan det att en förälders utkomst är långvarigt beroende av ersättningar för vården eller omvårdnaden av barnet medföra risker med tanke på tillgodoseendet av barnets bästa. 

Det är väsentligt att en yrkesutbildad person fungerar som en part som strävar efter balans mellan barnets och förälderns bästa. En viktig roll för den professionella kan då gå ut på att betona barnets bästa när beslut fattas. 

Barnservice behöver resurser

Enligt konventionen om barnets rättigheter har barn rätt till särskilt skydd och en tillräcklig andel av samhällets resurser. En central utmaning för systemet just nu till följd av ekonomiska åtstramningar och en minskande relativ andel barn är att fastställa en tillräcklig och rättvis andel.

Vid fastställandet av andelen borde särskild uppmärksamhet fästas till exempel vid vilka faktiska och ekonomiska möjligheter de som behöver service (familjer och barn) har att själva stå för kostnaderna för den nödvändiga hjälpen.

Att satsa på barnservice är ofta också en social investering. Enligt internationella studier är det nästan alltid resultatbringande och ekonomiskt lönsamt att förebygga problem bland unga. Särskilt service som stärker funktionsförmågan och delaktigheten för barn och ungdomar med funktionsnedsättning är viktiga byggstenar för ett självständigt och fullvärdigt liv i framtiden.

Skribent:
Susanna Lehti, jurist

Källor

Halme Nina,  Perälä Marja-Leena, Laaksonen Camilla (2010) Effektutvärdering av samarbetsbaserade interventioner inom tjänster för barnfamiljer. En systematisk översikt (på finska men sammandrag på svenska) Rapporter 10/2010. Helsingfors: THL, Institutet för hälsa och välfärd.

Heinonen, Hanna ym (2012) Miten lastensuojelun kustannukset kertyvät? (på finska, pdf 1007 kb)
Helsingfors: Centralförbundet för Barnskydd och THL, Institutet för hälsa och välfärd.

Sipilä & Österbacka (red.) Enemmän ongelmien ehkäisyä, vähemmän korjailua? Perheitä ja lapsia tukevien palvelujentuloksellisuus ja kustannusvaikuttavuus (på finska men sammandrag på svenska)
Finansministeriets publikationer 11/2013. 

Barnkonventionen i korthet (Unicef) FN:s konvention om barnets rättigheter.

YK:n lapsen oikeuksien sopimuksen valinnaiset pöytäkirjat (på finska, Barnombudsmannen i Finland)

Linnosmaa, I., Väisänen, A., Siljander, E., Mäkelä, J.(2012) "Effectiveness and Costs of Preventive Services for Children and Families". Kekkonen, Montonen, Viitala (ed.) Family centre in the Nordic countries – a meeting point for children and families. Nordic Council of Ministers, Copenhagen 2012.

Räty, Tapio (2012) Lastensuojelulaki. Edita: Porvoo.

Uppdaterad: