Barnets rättigheter

Små flickorna skrattar vid träden.

Sidans innehåll

Finlands riksdag godkände Förenta nationernas (FN) konvention om barnets rättigheter 1991. Konventionen har påverkat lagstiftningen och rutiner avseende barn. Barnens rätt att delta, påverka och bli hörda har främjats.

Det centrala innehållet i och målen för konventionen om barnets rättigheter har sammanfattats i tre kärnbegrepp som ålägger samhället att säkerställa

  1. att barn och unga får en andel av samhällets resurser (provision)
  2. rätt till skydd och omsorg (protection) och
  3. rätt att delta i beslutsfattande och samhällsliv som berör barnet (participation).

Barnets rättigheter omfattar alla barn

Tillgodoseendet av jämställdheten och ett jämlikt deltagande för barn med funktionsnedsättning i samhället påverkas av bestämmelser relaterade till medborgerliga rättigheter och friheter enligt konventionen om barnets rättigheter.

De medborgerliga rättigheterna och friheterna förutsätter bland annat

  • att barn har yttrandefrihet,
  • rätt att få information samt
  • rätt till integritet och hemfrid.

Även om rättigheterna för barn med funktionsnedsättning betonas i artikel 2 och 23 i konventionen, begränsar sig beaktandet av dem inte till dessa två artiklar, utan deras bästa ska beaktas vid tillämpningen av alla barnets rättigheter.

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

År 2006 antog FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Finland undertecknade konventionen 2007, men ratificeringen av den kräver ännu ändringar i lagstiftningen. Kommittén för barnets rättigheter har bett Finland skynda på med ratificeringen.

Enligt konventionen bör barn med funktionsnedsättning kunna få åtnjuta alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter fullvärdigt och på samma villkor som andra barn. I alla åtgärder som gäller barn med funktionsnedsättning ska barnets bästa beaktas i första hand. 

När det gäller barn och ungdomar med funktionsnedsättning ska man se till att man i alla åtgärder iakttar konventionen om barnets rättigheter, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och andra konventioner om mänskliga rättigheter.

Rätt till en fullvärdig barndom

Syftet med konventionen om barnets rättigheter är att trygga varje barns rätt till en fullvärdig barndom samt uppväxt och utveckling. I konventionen betonas alla barns (under 18 år gamla) jämlika rätt att delta.

Även barn med funktionsnedsättning är aktiva subjekt. Ett barn med funktionsnedsättning har i första hand rätt att vara barn som har samma möjligheter till lek, vänner, skolgång och fritidsintressen som andra barn i samma ålder. Barnet har också rätt till särskilt skydd.

Vid planeringen av servicesystem och stödåtgärder bör barnens och deras familjers individuella livssituationer beaktas. En nedsatt funktionsförmåga är inte en sådan gemensam faktor som ger myndigheterna rätt att behandla familjer som en homogen grupp med gemensamma egenskaper, behov och omständigheter.

Barnets bästa det högsta målet

Enligt artikel 3 i konventionen om barnets rättigheter är barnets bästa det högsta målet, och denna princip genomsyrar hela konventionen. Den skapar även skyldigheter för myndigheternas verksamhet.

Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, förvaltningsmyndigheter eller lagstiftande organ, ska barnets bästa komma i främsta rummet. 

Myndigheterna ska alltså fatta beslut som rör barn utifrån barnets bästa och även kunna motivera sina beslut därefter. Denna princip gäller också för service och myndighetsverksamhet som riktar sig till barn med funktionsnedsättning. Skyldigheten att i första hand beakta barnets bästa ingår också i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 

Rätt till ett anständigt liv

Ett barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. Barn med funktionsnedsättning ska ha en möjlighet att delta i all samhällelig verksamhet. 

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning stöder denna tanke: barn med funktionsnedsättning bör kunna få åtnjuta alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter fullvärdigt och på samma villkor som andra barn. 

Inte heller den fysiska miljön borde utgöra ett hinder för dessa barns deltagande, utan de ska ha en möjlighet att kunna använda kollektivtrafik och röra sig i offentliga lokaler.

Kommittén för barnets rättigheter betonar att vården och hjälpen bör planeras så att barn med funktionsnedsättning har goda möjligheter till skolgång, utbildning, hälso- och sjukvård samt rehabilitering, yrkesutbildning och rekreation.

Familjen och lokalsamhället

Konventionen om barnets rättigheter och kommittén som övervakar konventionen betonar att barnets familjeomgivning är den bästa uppväxtmiljön för barn med funktionsnedsättning. Enligt kommittén behöver familjer med barn med funktionsnedsättning tillräckligt med stöd och hjälp av samhället för att detta ska vara möjligt. 

Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har personer med funktionsnedsättning rätt att leva som en del av samhället. I inledningen till konventionen konstateras dessutom att familjen är samhälletsnaturliga och grundläggande enhet ochär berättigad till samhällets och statens skydd. 

Personer med funktionsnedsättning och deras familjemedlemmar bör få det skydd och stöd som behövs för att familjerna för sin del ska kunna främja möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta sina rättigheter fullvärdigt och jämlikt.

Kommittén som övervakar genomförandet av konventionen har betonat att samhället bör tillhandahålla tillräckligt med stöd och service så att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som en del av lokalsamhället.

Barn på institutioner

I Finland bor fortfarande över hundra barn på institutioner för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Så länge institutionerna används ska myndigheterna se till att barnens rättigheter och behov även beaktas i institutionsmiljöer.

Om ett barn med funktionsnedsättning inte kan tas hand om i hemmet, bör man i första hand prioritera vård utom hemmet som påminner om familjevård. Kommittén för barnets rättigheter anser att placering i institutionsvård är det sista alternativet om det är absolut nödvändigt och förenligt med barnets bästa.

De institutioner och tjänster som ansvarar för omsorgen och skyddet av barn ska iaktta föreskrifter som utfärdats av behöriga myndigheter och som i synnerhet gäller säkerhet, hälsa, personalstyrka och personalens lämplighet samt en tillräcklig tillsyn av personalen. 
Kommittén fäster vikt vid ett effektivt kontroll- och tillsynssystem för att säkerställa att den befintliga institutionsvården är ändamålsenlig.

Rätt till icke-diskriminering

Enligt bestämmelsen om likabehandling i konventionen om barnets rättigheter och Finlands grundlag får ingen diskrimineras eller särbehandlas till exempel på grund av ålder eller funktionsnedsättning.

I flera studier har man konstaterat att barn med funktionsnedsättning marginaliseras två gånger: de diskrimineras på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom och blir därför nödvändigtvis inte hörda.

Likabehandling förutsätter att

  • barnen har en jämlik position i förhållande till vuxna, och
  • barn med funktionsnedsättning ska behandlas jämlikt i förhållande till andra barn och
  • bemötas som individer.

Nej till våld och utnyttjande

Barn med funktionsnedsättning löper större risk att råka ut för vanvård, psykiskt eller fysiskt våld, sexuellt utnyttjande och mobbning. Enligt konventionen om barnets rättigheter ska barn skyddas mot allt våld, likgiltig behandling och utnyttjande.

Barn med funktionsnedsättning ska informeras om sina rättigheter

Konventionen om barnets rättigheter förutsätter att konventionsstaterna förbinder sig till att på ett allmänt plan informera både vuxna och barn om principerna och föreskrifterna i konventionen på ett ändamålsenligt och aktivt sätt. Enligt konventionen om barnets rättigheter har barn alltså rätt att känna till sina rättigheter.

Kommittén för barnets rättigheter har uttryckt sin oro för att kännedomen om konventionen om barnets rättigheter fortfarande är bristfällig i Finland, och kommittén betonar vikten av att informera om barnets rättigheter i synnerhet för barn, föräldrar samt yrkesutbildade personer och myndigheter som arbetar med barn inom olika sektorer.

 

Skribent:
Referat av Kirsi Pollaris artikel "Ihmisoikeudet kuuluvat kaikille" av Erja Pietiläinen, barn- och familjepolitisk sakkunnig, Förbundet Utvecklingsstörning

Källor och tilläggsinformation

FN:s konvention om barnets rättigheter (UNICEF)

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (pdf 356 kt, FN)
Suomen YK-Liitto/Finlands FN-förbund 

Rättigheter för barn med funktionsnedsättning. Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 9. FN:s kommitté för barnets rättigheter CRC/C/GC/9. (Barnombudsmannen Sverige, pdf 218 kb)

Statistikuppgifter om finländarnas välfärd och hälsa. Sotkanet.fi

Statsrådets principbeslut om tryggande av individuellt boende och tjänster för personer med utvecklingsstörning (Publikationsarkivet Valto) Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2012:15: Helsingfors.

Pollari K. (2011) Ihmisoikeudet kuuluvat kaikille (på finska, Barnombudsmannen, pdf 650 kb) 
I Publikationen Anne Hujala (red.) Barn i behov av särskilt stöd är i första hand barn.
Barns rättigheter som en del av handikappolitiken. Barnombudsmannens byrås publikationer 2011:10: Jyväskylä.

CRPD/C/PER/CO/1
Concluding observations of the Committee on the Rights of Persons with Disabilities on Peru. Committee on the Rights of Persons with Disabilities.

Hakala, K. (2010) Discourses on inclusion, citizenship and categorizations of ‘special' in education policy: the case of negotiating change in the governing of vocational special needs education in Finland. European Educational Research Journal, 9 (2), 269-283.

McTernan, E. & Godfrey, A. (2006) Children´s services planning in Northern Ireland: Developing a planning model to address rights and needs. Child Care in Practice, 12 (3), 219-240)

Jones, Bellis, Wood, Hughes, McCoy, Eckley, Bates, Mikton, Shakespeare & Officer (2012) Prevalence and risk of violence against children with disabilities: a systematic review and meta-analysis of observational studies (på engelska, The Lancet)
The Lancet - 8 September 2012 (Vol. 380, Issue 9845, Pages 899-907)

Uudistettu Euroopan sosiaalinen peruskirja (på finska, Finlex). Valtiosopimukset 2002 80/2002.

Uppdaterad: