Specialersättningar
Sidans innehåll
Extra kostnader för kläder
Enligt handikappservicelagen 9 § ersätts en person med funktionsnedsättning enligt det behov som följer av hans eller hennes funktionsnedsättning eller sjukdom, helt eller delvis, samt för sina extra kostnader för sådana kläder och sådan specialkost som behövs på grund av funktionsnedsättningen eller sjukdomen.
Ersättning för extra kostnader för kläder beviljas inom ramen för anslag. Välfärdsområdet ska reservera anslag för ändamålet i enlighet med de behov som finns i välfärdsområdet.
Gällande anslagsbundna tjänster kan välfärdsområdet också besluta om att rikta anslagen till personer med funktionsnedsättning som fyller vissa kriterier, ifall att anslagen inte är tillräckliga för att bevilja ersättning till alla sökande.
Enligt handikappserviceförordningen 18 § får en person med funktionsnedsättning ersättning för extra klädkostnader;
- som föranleds av att kläderna på grund av funktionsnedsättningen eller sjukdomen slits snabbare än normalt eller
- av att han eller hon på grund av sin funktionsnedsättning inte kan använda konfektionskläder eller vanliga skodon.
En person med funktionsnedsättning kan inte alltid använda kläder eller skor som finns till försäljning i butikerna, exempelvis på grund av en stor fysisk avvikelse eller på grund av bruk av olika slag av hjälpmedel. Av samma orsaker kan kläderna också slitas betydligt snabbare än normalt.
Problem kan bland annat uppstå på grund av att konfektionskläder inte passar, varvid kläderna måste skaffas som måttbeställningsarbeten. Exempelvis
- proteser och stödförband kräver vissa sömnads- och ändringsarbeten på kläderna,
- personer med svåra hudsjukdomar behöver lätt beklädnad som motsvarar deras behov,
- användningen av olika slag av krämer kräver också att kläderna ofta byts och tvättas, vilket leder till att kläderna snabbt slits ut.
Med klädbidrag strävar man efter att ersätta sådana extra kostnader för kläder som den övriga befolkningen inte har. Enligt förarbetena till handikappservicelagen (RP 219/1986) har man uppskattat att klädkostnader på grund av en funktionsnedsättning uppgår till 30 procent mer än den övriga befolkningens genomsnittliga kostnader för kläder.
För att extra kostnader för kläder ska ersättas krävs alltid att anskaffningen av kläder är nödvändig. Då man bedömer hur pass nödvändigt det är att skaffa klädesplaggen i fråga, ska uppmärksamhet fästas på i vilken omfattning stödinsatsen hjälper och främjar personens möjligheter att klara av sysslor i vardagen.
Enligt handikappservicelagen är välfärdsområdet skyldig att ersätta endast skillnaden mellan vanliga kläder och specialkläder. Ersättningen gäller inte konfektionskläder. Ersättningen kan betalas som en engångsersättning. I allmänhet ersätts extra kostnader för kläder i efterskott mot verifikat. Det är även möjligt att välfärdsområdet ger en betalningsförbindelse för anskaffning av kläder.
En person med funktionsnedsättning ska alltid lämna in en utredning av hur hans eller hennes funktionsnedsättning eller skada medför att kläderna slits mer än normalt, och som ger upphov till extra kostnader som välfärdsområdet är skyldig att ersätta.
Kostnader för specialkost
Enligt handikappserviceförordningen 19 § får en person med funktionsnedsättning ersättning för extra kostnader för specialkost eller specialnäringspreparat som han eller hon måste använda under en lång tid och regelbundet.
Ersättning för extra kostnader för specialkost beviljas inom ramen för anslag. Välfärdsområdet ska reservera anslag för ändamålet i enlighet med de behov som finns i välfärdsområdet.
Gällande anslagsbundna tjänster kan välfärdsområdet också besluta om att rikta anslagen till personer med funktionsnedsättning som fyller vissa kriterier, ifall att anslagen inte är tillräckliga för att bevilja ersättning till alla sökande.
En del personer med långtidssjukdom måste regelbundet skaffa specialnäringspreparat, som medför stora kostnader för dem. Syftet med lagen har varit att med hjälp av ekonomiskt stöd ersätta personen med funktionsnedsättning för de extra kostnader som anskaffningen av specialkost ger upphov till.
Som kostnader för specialkost ersätts inte
- sådana utgifter som endast baserar sig på läkares rekommendationer och
- näringspreparat och produkter som hör till en vanlig matbutiks artiklar.
Användningen av specialkost eller specialnäringspreparat som funktionsnedsättningen eller skadan ger upphov till ska ingående utredas av läkare. I sin ansökan ska personen med funktionsnedsättning utreda kvaliteten på och omfattningen av den specialkost och de specialnäringspreparat han eller hon är i behov av samt de extra kostnader som uppkommer då dessa skaffas.
Utgångspunkten i utredningen av servicebehovet som avses i 9 § i handikappservicelagen är inte sjukdomen i sig som personen lider av (namnet på sjukdomen), utan den skada och de olägenheter sjukdomen ger upphov till. Efter detta ska man utreda huruvida behovet av specialkost beror av sjukdomen eller skadan och huruvida personen i fråga måste använda nämnda specialkost under en lång tid och regelbundet.
Då man uppskattar beloppet på ersättningen tar man även i betraktande det ekonomiska stöd personen har fått på basis av primära stödformer. Vissa kliniska näringspreparat kan ersättas med stöd av sjukförsäkringslagen.
Som grund för beslutsfattandet kan man be om information om genomsnittliga matutgifter exempelvis av statistikcentralen, som centralen tillhandahåller på basis av sina privathushållsutredningar. En tolkningsnorm kan anses vara andelen utgifter för mat och kost i utkomststödets grunddel.
Källor
Räty, Tapio (2010) Vammaispalvelut. Vammaispalvelujen soveltamiskäytäntö. Tröskeln rf.
