Rökavvänjning

Rökare behöver ofta hjälp av hälsovårdspersonal för att sluta röka. Rökare kan också behöva råd om vilken metod det lönar sig att använda för att sluta röka eller hjälp med att välja nikotinersättning eller receptbelagda läkemedel. Forskning visar att hälsovårdspersonalens stöd har en positiv inverkan på beslutet om rökstopp och hur väl man lyckas sluta. 

Intervention förutsätter kommunikationsförmåga och kunskap om behandlingsalternativ

Tobaksavvänjning bör vara en central del av vården av varje patient. För att genomföra en mini-intervention som stöder rökstopp behövs

• känslighet i kommunikationen med patienten
• kunskap om motiverande samtal och förmåga att berätta om möjligheter och metoder för rökavvänjning
• hjälpmedel (t.ex. tester) för att bedöma tobaksberoendet
• baskunskap om behandlingsalternativen och deras egenskaper.

God medicinsk praxis-rekommendation (på finska)

Framgångsrik tobaksavvänjning med hjälp av multiprofessionellt samarbete

Tobaksavvänjningsarbetets viktigaste funktion är att se till att en rökare som vill sluta får mångsidig hjälp av både hälso- och sjukvården och sin närmaste omgivning. Tobaksavvänjning lyckas bäst genom multiprofessionellt samarbete där social- och hälsovårdspersonalen känner till varandras uppgifter och möjligheter i vårdkedjan.

En förutsättning för att arbetet med tobaksavvänjning ska lyckas är metodiskt planeringsarbete i social- och hälsovården. Dessutom krävs ett fungerande system för uppföljning och feedback. Det är även relevant att ledningen för social- och hälsovården engagerar sig. 

Hur fungerar tobaksavvänjning i primärvården

Enligt undersökningen Hälsofrämjande verksamhet i primärvården (teaviisari.fi) genomfördes en uppföljning av användning av tobaksprodukter (inkluderande snus och e-cigaretter) i 47 % av hälsovårdscentralerna år 2018. Tobaksbruk utreddes och registrerades enligt gemensam praxis i studenthälsovården (68 %), skolhälsovården (69 %) och mun- och tandvården (50 %).
Teaviisari

Att minska användningen av tobaksprodukter inkluderades i primärvårdens innehållsmässiga och ekonomiska strategi i 67 % av hälsovårdscentralerna.  I två av tre hälsovårdscentraler (68 %) fanns en skötare som specialiserat sig på rökavvänjning tillgänglig som egen eller inköpt verksamhet. 

Individuell rökavvänjning erbjöds som närservice i 66 % och via internet, videosamtal eller telefonkontakt i 1 % av hälsovårdscentralerna.  Rökavvänjningsgrupper ordnades som närservice i en tredjedel av hälsovårdscentralerna och via internet, videosamtal eller telefonkontakt i 4 % av hälsovårdscentralerna.