Parasomnier och motoriska störningar under sömnen

Ett avvikande beteendemönster under sömnen kallas för parasomni, en specialföreteelse under sömnen.

Parasomnier delas upp enligt vilket sömnskede de uppträder i. De vanligaste parasomnierna är uppvakningsparasomnier, som förekommer under förnatten då man övergår från djup sömn till lätt sömn (nattskräck, sömngång, sömnrus), och parasomnier som förekommer under REM-sömnen på efternatten (mardrömmar). Några parasomnier, som sängvätning och att prata i sömnen, förekommer under hela natten oberoende av sömnstadium.

Som motorisk störning beskrivs en företeelse där den motoriska aktiviteten är en central egenskap. Motoriska störningar förekommer oberoende av sömnstadium. De parasomnier och motoriska störningar som beskrivs här är vanliga och oftast ofarliga, och de påverkar i allmänhet inte barnets sömnkvalitet eller mående på dagen.

Nattskräck, sömngång och pratande i sömnen

Vid nattskräck reser eller sätter sig barnet ofta upp och skriker eller gråter högljutt.  Det skrämda barnets hjärta slår hårt, andningen är snabb, pupillerna utvidgade och barnet kan vara svettigt. Anfallet pågår vanligen i någon minut, ibland upp till 15 minuter. Symptomen är vanligast i 2–12 års ålder.

Sömngångaren går iväg från sängen mitt under sömnen. Sömngångaren kan ha ett mål eller syfte med sin handling, fastän rörelserna är klumpiga och inte särskilt målmedvetna. Sömngång börjar vanligen i 4–8 års ålder.

Att prata i sömnen är en vanlig och harmlös företeelse som hör till normal sömn.

Under nattskräck, sömngång och pratande i sömnen är det svårt att få kontakt med barnet, även om det verkar vara vaket. Det lönar sig inte att försöka väcka barnet då symptomen pågår, men det är viktigt att se till att barnet inte gör sig illa om det går omkring. Barnet minns vanligtvis inte vad som hänt under natten då det vaknar.

Symptomen uppkommer vanligtvis på förnatten då det första sömnstadiet närmar sig sitt slut, och de är typiska parasomnier för djup sömn, alltså icke REM-sömn. Ibland upprepar sig symptomen under samma natt. De förekommer ofta i samband med feber, sömnbrist eller stress. Även en oregelbunden eller rastlös dagsrytm kan orsaka symptomen.

Det är möjligt att försöka förebygga symptomen genom att se till att barnet får tillräckligt med sömn, att barnets dagsrytm är regelbunden och att barnet har en lugn och regelbunden kvällsrutin. Det lönar sig att undvika alltför spännande tv-program och spel. När det gäller ett sjukt barn kan febernedsättande läkemedel göra sömnen lugnare. Föräldrarna bör också fundera på i fall det i barnets liv finns bekymmer eller stress som kan orsaka symptomen.

Ifall inga tydliga bakomliggande orsaker till nattskräcken kan hittas och den förekommer ofta, lönar det sig att ta upp saken på rådgivningen.

Mardrömmar

Mardrömmar, alltså obehagliga eller skrämmande drömmar, förekommer oftast under efternatten, och barnet vaknar då gråtande eller skrikande av rädsla. Oftast kan barnet berätta att det drömt en mardröm, vilket hjälper för att se skillnad på mardrömmar och nattskräck. Bakom mardrömmar ligger ibland rädslor och stressande upplevelser.

Ett barn som vaknar uppskrämt behöver förälderns stöd för att lugna sig. Det är viktigt att barnet får höra att allt är bra och att det inte är någon fara. Det lönar sig inte att diskutera mardrömmarna på natten, men på dagen kan man föra saken på tal. Också att rita kan hjälpa barnet att bearbeta mardrömmen.

Man kan försöka minska på mardrömmarna genom att se till att barnet får tillräckligt med sömn. Det lönar sig att undvika alltför spännande tv-program och spel. Det är också viktigt att diskutera dagens händelser och eventuella orosmoment med barnet. Barn som är ängsliga när de ska sova kan känna sig tryggare med svag belysning i sovrummet eller ett bekant kramdjur.

Om mardrömmarna återkommer ofta och påverkar barnets mående på dagen eller om de beror på en traumatisk händelse, är det skäl att söka professionell vård för mardrömmarna.

Sängvätning

Sängvätning är ett vanligt och ärftligt besvär som kan uppträda i vilket sömnstadium som helst. Sängvätning förekommer hos 10 procent av sexåringarna och 3 procent av tolvåringarna.

Man känner inte till den specifika orsaken till sängvätning, men man antar att den beror på omognad i blåsans funktion. Barn blir torra i väldigt individuell takt och processen kräver både att nervsystemet mognat och att barnet har de mentala förutsättningarna. Det är sällan någon sjukdom som ligger bakom besvären.

Ibland kan sängvätning förekomma hos barn som redan blivit torra. I sådana fall är det ofta fråga om en tillfällig fas. Det är ändå bra att föräldern funderar över i fall det i barnets liv skett några stora förändringar som kan förklara situationen.

Det är viktigt att föräldern förhåller sig förstående till sängvätningen, eftersom det är fråga om något som sker under sömnen och som barnet inte är medvetet om. Barnet kan inte göra något åt saken och är kanske också själv harmset över situationen. För att lära sig bli torr är förälderns uppmuntrande attityd viktig: om natten gått bra ska man berömma barnet för att han/hon lyckats.

Sängvätningen kan försöka hållas i styr genom att man undviker att dricka mycket på kvällen. Det är bra att gå på toaletten alldeles innan läggdags. Ett sängskydd av plast kan minska på mängden tvätt och underlätta bytet av lakan på natten.

Om sängvätningen är regelbundet återkommande hos ett barn i 5–6 årsåldern och den besvärar barnet lönar det sig att ta upp saken på rådgivningen. Sängvätningen behandlas oftast med medicinering och/eller genom alarmbehandling där en alarmsensor fästs i underkläderna.

Att gunga med kroppen och dunka med huvudet

Att gunga kroppen fram och tillbaka och att dunka huvudet i till exempel väggen är vanliga motoriska störningar. Symptomen hör ofta i hop med insomningsskedet eller då ett nytt sömnstadium börjar och de kan uppträda när som helst under natten.

Att gunga kroppen fram och tillbaka och dunka med huvudet tros bero på omognad i balansorganet, och med undantag för de flesta parasomnier, kan de här symptomen förekomma redan hos spädbarn. Symptomen försvinner ofta innan det femte levnadsåret. Det har också föreslagits att det är fråga om ett sätt för barnet att lugna ner sig själv.

I vanliga fall skadar sig inte barnet av de här aktiviteterna, men speciellt att dunka med huvudet kan upplevas som obehagligt för föräldern. Ett vadderat huvudskydd är ett bra sätt att skydda barnets huvud.

Tandgnissling

Tandgnissling, alltså bruxism, är en motorisk sömnrelaterad störning som ger upphov till ett högt ljud. Det uppstår då den sovande biter ihop tänderna eller rör på dem. Symptomen kan variera i styrka. Tandgnissling stör ofta framför allt andra som sover i samma rum.

Tandgnissling kan vara ett ärftligt besvär och det kan börja så fort barnet får tänder, men också senare under barn- och ungdomstiden. Symptomen kan fortsätta också efter puberteten. En felaktig tand- eller bettställning samt stress och ångest kan ge upphov till tandgnissling. Svår tandgnissling kan orsaka smärtor i hakan och ansiktet och slitningar på tänderna.

Symptomen kan behandlas med en bettskena som används på natten, så vid pågående och kraftfull tandgnissling lönar det sig att kontakta en tandläkare.

Uppdaterad: