Integration
Personer som flyttar till Finland erbjuds en inledande servicehelhet som stöder integrationen individuellt
Samarbete mellan myndigheter och andra aktörer
Integrationsprocessen för asylsökande
Personer som flyttar till Finland erbjuds en inledande servicehelhet som stöder integrationen individuellt
I enlighet med integrationslagen bedöms en persons servicebehov som en helhet. Vid sidan av social- och hälsovårdstjänsterna verkar FPA samt utbildnings-, sysselsättnings-, boende-, kultur-, idrotts-, familje- och ungdomstjänsterna. Enligt socialvårdslagen ansvarar den arbetstagare som anvisats för uppgiften för klientens service. I större kommuner har servicen för flyktingar ofta ordnats som centraliserade tjänster, vilket gör det möjligt att ge klienten rådgivning, handledning och socialt arbete på samma verksamhetsställe.
I planeringen av integrationen beaktas personens språkkunskaper, yrkeskompetens, utbildningsbakgrund och personliga mål. Dessutom beaktas bakgrunden, den individuella situationen och de särskilda servicebehoven och förändringarna i dessa under integrationsprocessen. Det är också viktigt att stödja personens egen aktivitet.
Integrationstjänsterna i första fasen ska se till att inledande kartläggningar och integrationsplaner utarbetas för andra personer än de som riktar sig direkt till arbetsmarknaden samt ordna boende, småbarnspedagogik, förskola och grundläggande utbildning, social- och hälsovårdstjänster och tolkningstjänster. I vissa kommuner erbjuds också psykosocialt stöd.
Rekommendationen är att
- Bedömningen genomförs med språkligt och kulturellt lämpliga metoder.
- I bedömningen strävar man efter delad expertis, där både klienten och den yrkesutbildade personen för med sig sin egen specialkompetens till bedömningssituationen.
- Bedömningen är övergripande. I bedömningen beaktas utöver språkfärdigheter, utbildning och arbetshistoria även den fysiska, psykiska, sociala och kognitiva funktionsförmågan, hur personen klarar av de dagliga sysslorna samt miljöfaktorer som påverkar funktionsförmågan.
- Bedömningen är systematisk och leder till nödvändiga fortsatta åtgärder och servicehandledning.
Rekommendation om bedömning av funktions- och arbetsförmågan i integrationsskedet
Arbets- och näringsbyråerna ansvarar för utarbetandet av integrationsplaner som riktar sig till arbetsmarknaden och vid behov även för inledande kartläggningar.
Samarbete mellan myndigheter och andra aktörer
Övergången till en kommun ska ske i samarbete mellan förläggningen, kommunen och FPA. Förläggningens och FPA:s uppgift är att vägleda klienterna att så snabbt som möjligt ansöka om nödvändiga förmåner för att underlätta och påskynda övergången till kommunen.
När en person har fått en kommunplats eller själv hittat en bostad ska förläggningen kontakta kommunen. Förläggningarnas patientdatasystem är inte anslutet till andra informationshanteringstjänster (till exempel Kanta.fi), så hälsouppgifterna ska skickas till kommunen per brev.
I en situation där en person inom en kort tid flyttar från kommunen där han eller hon har en kommunplats kan det bli svårare att få service. Till exempel kan en mentalvårdstjänst som inletts under asylprocessen avbrytas på grund av flytt till en annan ort.
Integrationsprocessen för asylsökande
Integrationen är en lång process som börjar redan när en person söker asyl. Beroende på individen kan integrationen ta flera år.
En person som fått ett beslut om uppehållstillstånd kan bli tvungen att vänta på en kommunplats på en förläggning i flera månader. Kvotflyktingarna väntar på att få komma till Finland i flyktinglägret. En lång väntan fördröjer integrationen och kan försämra personens psykiska hälsa.
Den som har fått uppehållstillstånd får rättigheter som kommuninvånare när han eller hon har en hemkommun och en personbeteckning som registrerats av magistraten. Integrationstjänster erbjuds i allmänhet i tre år. Mottagningstjänster kan enligt lagen om mottagande fortsätta även efter att personen har fått uppehållstillstånd.
Integrationstjänsterna ska stödja det psykiska välbefinnandet
När integrationsplanen utarbetas fäster man uppmärksamhet vid personens behov av stöd för den psykiska hälsan. Det är bra om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården deltar i utarbetandet av integrationsplaner för personer som behöver särskilt stöd. Personens funktionsförmåga och kompetens ska bedömas kvalitativt och personens övergripande servicebehov ska kartläggas omsorgsfullt.
Invandrartjänsterna kan utöver basservice ordna särskilda tjänster som stödjer och främjar integrationen:
- integrationsfrämjande åtgärder och tjänster för invandrarbarn, invandrarungdomar och invandrarfamiljer
- tjänster som kan jämställas med eftervård inom barnskyddet för minderåriga som anlänt till landet utan vårdnadshavare och som fått uppehållstillstånd
- stödåtgärder för invandrare som behöver särskilda åtgärder (till exempel tjänster i anslutning till missbruks-, familjerelations- och bostadsfrågor)
- andra åtgärder och tjänster, till exempel social- och hälsovårdstjänster som tillhandahålls av myndigheter
Sysselsättningstjänster kan tillhandahållas längre än tre år om integrationen pågår till exempel på grund av utmaningar relaterade till psykisk ohälsa. I synnerhet för allvarligt traumatiserade personer finns det ofta ett behov av att förlänga integrationstiden, eftersom trauman kan orsaka ångest och nedsatt funktionsförmåga och till exempel göra det svårare att lära nytt.
Att bosätta sig i ett nytt land leder ofta till psykisk belastning
Invandrarnas psykiska hälsa försämras i hög grad av samma faktorer som majoritetsbefolkningens psykiska hälsa Dessutom medför integrationen ofta även svåra utmaningar för flyktingar.
Integrationsprocessen omfattar många slags, sinsemellan motstridiga psykiska processer, till exempel olika känslor av tacksamhet och lugn till hemlängtan och rädsla. Integrationen kräver en förändring och anpassning till den nya situationen både från personen som flyttat till landet och från sammanslutningen som tar emot personen samt från samhället.
Anpassningen till det nya landet kan beskrivas som en process med tre faser:
- I ankomstenfasen förändras personens yttre förhållanden: hemmet, vännerna, landskapet och språket. Detta kan väcka känslor av rädsla, främlingskap, förvirring och hjälplöshet.
- I mötesfasen observerar man förhållandena i det nya landet och jämför dem med hemlandet.
- I den tillbakablickande fasen kan personen kombinera den nya och gamla kulturens särdrag i en form som passar honom eller henne.
Invandrarens utgångsland och de grupper i det mottagande samhället som varit i mottagningslandet under olika tider har sin egen betydelse. Att invandraren har goda personliga relationer och sociala färdigheter skyddar mot psykiska problem.
Psykiska problem försvårar integrationen
Det är möjligt att en person skenbart mår bra under asylprocessen, men följderna av flytten, såsom ensamhet och att ge upp tanken på att återvända till hemlandet, kan senare leda till psykiska symtom.
Det kan också vara svårt att anpassa sig om händelserna i det tidigare hemlandet och den familj som eventuellt blivit kvar där ständigt är i åtanke. Dessutom kan inlärningen av de färdigheter som behövs i det nya hemlandet orsaka stress.
Att hitta balans och resurser och börja använda dem, att få ändamålsenligt stöd och lämpliga tjänster samt att gå igenom kriser stärker den psykiska hälsan under integrationen. Sysselsättning förbättrar ofta invandrarens livskvalitet ekonomiskt och socialt.
Man hoppas att språkutbildningen som omfattas av integrationslagen i framtiden bättre ska betjäna integrationen av personer med psykiska symtom. Språket är nyckeln till integration, utbildning, arbetslivet, kommunikation, värderingar och seder. Bristfälliga språkkunskaper är ett stort hinder för sysselsättning, och språkkunskapskraven kan också indirekt möjliggöra diskriminering i arbetslivet.
Att ordna integrationsutbildning och samhällsorienteringsperioder på det egna språket har upplevts som ett bra tillvägagångssätt. Det gör det möjligt att bättre förstå hur det fungerar i Finland.
Personens psykiska kondition ska beaktas i beslut om boendeform
En person med flyktingbakgrund kan uppleva att det är svårt att leva ensam om han eller hon inte har några sociala kontakter. Det är också viktigt att tänka på att unga vuxna utan familj håller på att lära sig att klara av sin vardag, och att det därför kan kännas tungt att sköta ekonomi, matlagning och hushållssysslor ensam.
Lyckad bosättning minskar upplevelsen av ensamhet, möjliggör socialt umgänge och ger trygghet.
