Jämlikhet och diskriminering

Jämlikhet är utgångspunkten i ett rättvist samhälle. Jämlikhet innebär att alla har samma grundläggande rättigheter.

Diskriminering är förbjuden på grund av etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, ålder, funktionsnedsättning, kön, sexuell läggning eller någon annan personlig omständighet. 

Diskriminering är till exempel sämre eller ohövligare bemötande, hatretorik, skällsord, verbal kränkning, hot eller ofredande. Diskriminering inom service kan vara till exempel att lämna personer utanför servicen eller bristfällig rådgivning och vägledning.

Med rasism avses att en människogrupp eller personer som hör den har ett lägre värde än andra till exempel på grund av etniskt ursprung, nationalitet, modersmål eller religion. 

Rasism framträder på tre olika nivåer. Rasism mellan människor framträder i interaktion mellan individer. Med institutionell rasism avses att det i samhällets strukturer, såsom i tjänster och verksamhetssätt, finns praxis som skapar ojämlikhet. Med internaliserad rasism avses att individen börjar tro på de föreställningar och tankar som uttrycks om att han eller hon eller gruppen är sämre. 

Diskriminering, rasism och hatretorik försämrar välbefinnandet 

Diskriminering, rasism och hatretorik försämrar livskvaliteten för alla som drabbas av detta. Det påverkar till exempel trygghetskänslan och förhindrar deltagande i samhället. 

Det är känt att upplevd diskriminering har samband med till exempel den psykiska och fysiska hälsan hos människor som har flyttat till Finland. Erfarenheter av diskriminering ökar sannolikheten för upplevelse av nedsatt hälsa, långvariga sjukdomar och psykiska symtom. Diskriminering skadar också individens självkänsla och gör att han eller hon känner sig underlägsen. 

Osakligt bemötande sker på gatan, inom service och på arbetsplatserna

Enligt Maamu-undersökningen, en hälso- och välfärdsundersökning för invandrare, hade personer med rysk, kurdisk eller somalisk härkomst utsatts för skällsord eller verbal kränkning i vardagssituationer. I UTH-undersökningen, en undersökning om arbete och välfärd hos personer med utländsk härkomst, berättade på motsvarande sätt särskilt kvinnor med afrikansk härkomst att främmande människor hade bemött dem osakligt.

Enligt UTH-undersökningen hade var tionde person utsatts för diskriminering och osakligt bemötande av myndighetsaktörer när de skötte ärenden till exempel hos polisen, FPA eller inom social service, hälso- och sjukvård eller på TE-byråer.

Hos ungdomar med utländsk härkomst är risken högre för att utsättas för skolmobbning eller sakna en god vän jämfört med de ungdomar i högstadieåldern som hör till majoritetsbefolkningen. Till exempel bland pojkar med utländsk härkomst utsätts var femte pojke för mobbning i skolan varje vecka. 

Situationer som tyder på etnisk profilering förekommer också på många platser: på gator och i parker, på järnvägs- och metrostationer, vid bilkörning, i butiker och köpcenter, på restauranger och barer, på flygplatser och i hamnar.

Diskriminering och fördomar kan också vara en orsak till sysselsättningssvårigheter bland människor som har flyttat till Finland. Enligt en sammanställning som gjorts vid THL:s Center för jämställdhetsinformation sker diskriminering på grund av etnisk härkomst och kön fram för allt på arbetsmarknaden i Finland.

Bland de människor som har flyttat till Finland finns också människor som samtidigt hör till flera minoritetsgrupper och dessa har därmed ökad risk för multidimensionell diskriminering (äldre invandrare med funktionshinder).

Coronaepidemin har ökat upplevelserna av diskriminering bland personer som flyttat till Finland. Enligt undersökningen MigCOVID rapporterade ungefär en av fem personer som flyttat till Finland under coronaepidemin att hen

• blivit osakligt bemött
• utsatts för verbala kränkningar eller
• upplevt hot eller trakasserier.

Nästan hälften av dem som oftast utsatts för osakligt bemötande uppgav att detta skett varje vecka.

Icke-diskriminering kan främjas 

Grunden till icke-diskriminering läggs redan på beslutsnivå och i servicestrukturen. Då beaktas jämlikheten vid planering av service, upprättande av strategier och utvärdering av verksamheter. Vid behov kan man använda sig av positiv särbehandling, varvid människor som hör till en minoritetsgrupp stöds när det finns risk för att de hamnar i en ojämlik situation. 

Till exempel Helsingfors stad delar ut anslag till skolor för positiv särbehandling. Finansieringsfördelningen påverkas av vårdnadshavarnas utbildningsnivå, familjernas inkomstnivåer samt elevernas invandrarhärkomst på skolornas elevupptagningsområde. 

Genom namnlösa jobbsökningsprocesser försöker man skapa jämlikare rekryteringsmöjligheter för alla. Enligt internationella undersökningar minskar anonym jobbsökning ålders- och könsdiskriminering vid jobbsökning. I rekryteringssituationer förekommer även indirekt diskriminering, om man till exempel kräver fullständiga kunskaper i finska av städare. 

Genom att uppmuntra organisationerna till intern mångfald ökar man kontakten mellan olika människor och minskar på så sätt diskriminerande attityder. Samarbete mellan arbetsgemenskaper och till exempel erfarenhetsexperter med invandrarbakgrund och olika organisationer utvidgar också kontakterna mellan olika kulturer och minskar därmed fördomarna.
Koulutetut Kokemusasiantuntijat ry

Enligt diskrimineringslagen ska en plan för främjande av likabehandling upprättas i organisationer med över 30 anställda. I planen ska även genomförandet av likabehandlingen i olika funktioner specificeras. Genom att de anställda deltar i upprättandet av planen får de konkret information om vad icke-diskriminering innebär i deras arbete.
Handbok i likabehandlingsplanering (pdf)

Yrkesutbildade personer ska stöda öppna diskussioner om rättvisa, och principerna för icke-diskriminering ska man komma överens om tillsammans. Kultursensitiva arbetsmetoder främjar en icke-diskriminerande service. 
Kulturell kompentens och kultursensitivitet