Ojämlikhet
Nivån på finländarnas allmänna hälsa och välfärd har hela tiden förbättrats, men hälsan och välfärden fördelar sig allt mer ojämlikt bland befolkningen. Ojämlikhet mellan olika socioekonomiska grupper förekommer inom nästan alla områden av hälsa och välfärd.
Vad avses med socioekonomisk status?
Socioekonomisk status utgörs av både materiella resurser och förutsättningarna för att skaffa sig materiella resurser. De materiella resurserna utgörs av inkomster, egendom och boendestandard. Förutsättningarna för att skaffa sig dessa är å sin sida utbildning, yrke och ställning i arbetslivet.
Utbildningen formar människans kunskaper, färdigheter och värderingar och påverkar personens ställning i arbetslivet. Yrket och bosättningsorten påverkar arbetsförhållandena, styr beteendet och påverkar utkomsten. Den ekonomiska situationen reglerar i sin tur bland annat konsumtionsmöjligheterna och boendeförhållandena.
Socioekonomisk status bidrar till hälsoskillnader
Socioekonomisk status inverkar på många sätt på människans hälsa. Faktorer som påverkar hälsan är bland annat
- exponering för faktorer som äventyrar eller stärker hälsan
- traditioner, värderingar, attityder och sociala nätverk i anslutning till socioekonomisk status
- användning av social- och hälsovårdstjänster och den nytta som genereras.
Hälsan inverkar också på den sociala statusen. De som har god hälsa klarar sig bättre inom utbildning och på arbetsmarknaden, medan de som har hälsoproblem löper större risk att hamna i en svag social ställning. Problemet ökar av att hälso- och sjukvårdssystemet inte alltid behandlar människor jämlikt.
Hälsoskillnaderna kan minskas genom att minska ojämlikhet
Skillnaderna i hälsa och välfärd kan minskas genom att påverka de sociala bakgrunds¬faktorerna och ojämlikheten i anslutning till dem.
- Det görs genom att påverka den sociala ojämlikheten, till exempel utbildning, inkomstfördelning, sysselsättningsmöjligheter och beskattning.
- Hälsosamma levnadsförhållanden tryggas för alla (boende, arbetsförhållanden, miljö).
- Exponeringen för skadliga ämnen förebyggs (risker i arbetsmiljön, miljöhälsorisker, alkohol, tobak, ohälsosam kost).
- Sårbarheten minskas (sociala nätverk, särskilt stöd för personer i sårbar ställning).
- Konsekvenser som orsakar ojämlikhet förhindras (till exempel lika tillgång till service av samma kvalitet).