Våld mot barn och unga med funktionsnedsättning
Våldsupplevelser är vanligare bland barn med funktionsnedsättning.
Många upplevelser av våld och kränkande behandling är vanligare bland barn och unga med funktionsnedsättning än bland andra barn och unga. En funktionsnedsättning är en riskfaktor för att utsättas för våld, men våld kan också orsaka en funktionsnedsättning, i synnerhet beteendestörningar, men våld kan även leda till funktionsnedsättning.
Ungdomar med funktionsnedsättning får oftare uppleva olika former av våld. Enligt enkäten Hälsa i skolan hade ungdomar med funktionsnedsättning oftare upplevt minst två olika former av våld än andra. Nästan hälften av flickorna med funktionsnedsättning hade upplevt 2–4 olika former av våld.
De ungdomar med funktionsnedsättning som svarat på enkäten Hälsa i skolan 2021 hade upplevt sexuella trakasserier en och en halv eller två gånger och sexuellt våld två eller tre gånger så mycket som övriga ungdomar på alla skolstadier. Sexuella trakasserier och sexuellt våld hade ökat betydligt år 2021 för personer med funktionsnedsättning och andra flickor jämfört med år 2019.
Erfarenheter av psykiskt och fysiskt våld har visat sig vara vanligare hos barn med neurologiska- eller psykiska funktionsnedsättningar eller långvariga sjukdomar jämfört med andra barn.
Barn med funktionsnedsättning löper också en förhöjd risk att uppleva våld hemma. Mobbning är också vanligare bland barn och unga med funktionsnedsättning än bland andra barn och unga.
Våld mot barn med funktionsnedsättning är ett mångdimensionellt fenomen
Det är svårt att uppfatta helheten och definiera våldet bland annat för att det finns en sådan mångfald av begrepp. Till exempel används begreppen illabehandling av barn, försummelse och våld mot barn parallellt.
Barn med funktionsnedsättning kan utsättas för våld på olika sätt:
- fysiskt
- psykiskt
- kemiskt
- sexuellt
- socioekonomiskt
- försummelse av vård och omsorg
Delområdena förekommer inte alltid separat, utan kan vara sammanflätade med varandra.
Våldet kan förekomma inom familjen eller utanför familjen. Man kan också exponeras för våld inom familjen i situationer där barnet ser eller hör våld mot andra personer utan att själv vara föremål för våldet.
Barn med funktionsnedsättning kan ha större svårigheter än andra att berätta om det våld de utsatts för
Unga med funktionsnedsättning kan ha större svårigheter än andra ungdomar att få hjälp med sådant som de behöver, till exempel våld. Enligt resultaten från enkäten Hälsa i skolan 2021 upplevde unga med funktionsnedsättning, dvs. de som hade svårigheter med att höra, se, gå, lärande, koncentration eller minne, att de fick hjälp med detta vid behov ungefär dubbelt så sällan som andra unga i samma ålder. Dessutom hade unga med funktionsnedsättning något mindre erfarenhet av att samtala om viktiga frågor med en vuxen i skolan.
Barn med funktionsnedsättning kan ha svårt att uttrycka till exempel upplevelser av sexuella trakasserier och våld. Skuld eller skamkänslor kan göra det svårare att berätta om våldsupplevelserna för en vuxen.
Det är viktigt att lära barn och unga med funktionsnedsättning Integritetskunskaper och att sätta egna gränser. Genom att lära ut integritetskunskaper kan man hjälpa barn och unga att berätta om våld de upplevt och söka hjälp.
Barn med funktionsnedsättning och funktionsbegränsning kan behöva en annan integritetsfostran än andra barn. Det kan vara omöjligt att lära ett barn med funktionsnedsättning integritetskunskaper med hjälp av vanliga anvisningar, till exempel på grund av kommunikationssvårigheter eller fysiska funktionsnedsättningar. Dessutom kan barn med intellektuell funktionsnedsättning kan ha svårt att identifiera en situation där de utsatts för våld. De som arbetar med barn och unga ska ha möjlighet att använda till exempel tolk eller andra kommunikationsmetoder när de samtalar med barn och unga med funktionsnedsättning.
Integritetskunskaper på lätt finska (Rinnekoti, på finska)
Källor
- Ahola, S. & Nordlund-Spiby, R. 2021. Hur ska vi skydda barn och unga med funktionsnedsättning mot våld?
- En barndom utan våld : Åtgärdsplan för förebyggande av våld mot barn 2020−2025. SHM 2021.
- Piispa, M. 2013. Uskalla olla, uskalla puhua: vammainen nainen ja väkivalta. (pdf 1,6Mt)
- Koivula, T. 2019. Erityistä tukea tarvitseviin lapsiin kohdistuva väkivalta.
- Koivula, T., Ellonen, N., Janson, S., Jernbro, C., Huhtala, H., & Paavilainen, E. 2018. Psychological and physical violence towards children with disabilities in Finland and Sweden. Journal of child health care, 22(3), 317–331.
- Jones, L., Bellis, M. A., Wood, S., Hughes, K., McCoy, E., Eckley, L., ... & Officer, A. 2012. Prevalence and risk of violence against children with disabilities: a systematic review and meta-analysis of observational studies. The Lancet, 380(9845), 899-907.
- Sullivan PM & Knutson JF. 2000. Maltreatment and disabilities: A population-based epidemiological study. Child Abuse & Neglect 24, 1257-1273.
- Westat, Inc. 1993. A report on the maltreatment of children with disabilities. Washington, DC: National Center on Child Abuse and Neglect.
- Sullivan P.M. & Knutson J.F. 1998. The association between child maltreatment and disabilities in a hospital-based epidemiological study. Child Abuse & Neglect 22, 271–288.
- Ervasti, E. & Vuorenmaa, M. 2022. Erfarenheter av våld mot ungdomar med funktionsnedsättning. I verket: Luoma, M-L (red.); Valtokari, M (red.); Väre, A (red.); Holm, M; Sainio, P; Ervasti, E; Vuorenmaa, M; Hiekkala, S; Leppäjoki-Tiistola, S; Heini, A; Purhonen, S. (2022). Förekomsten av våld i nära relationer bland personer med funktionsnedsättning och tillgången till tjänster. Kvantitativ och kvalitativ studie. Statsrådet 2022:24. (på finska men presentationsblad på svenska)