Att möta barn som upplevt våld och ge stöd i det första skedet
När du möter ett barn som upplevt våld:
- Lova inte att inte berätta för någon! Det är troligt att du kommer att behöva berätta för någon. Försätt dig inte i en situation där du tvingas svika barnets förtroende.
- Förklara för barnet varför det är viktigt att prata om saken med en utomstående person som kan hjälpa barnet och familjen.
- Ge barnet erkännande för modet att söka hjälp. Säg att barnet gjorde rätt i att berätta om våldet.
- Om våldsutövaren är en familjemedlem, ska du inte döma barnets familj eller tala illa om våldsutövaren. Barnet älskar sina föräldrar och speglar sig i dem. Om man kränker föräldrarna kränker man barnet och barnets självkänsla.
- Ställ öppna frågor som uppmuntrar barnet till att berätta utförligt och självständigt (berätta vad som hände sedan?).
- Avbryt inte och ställ inte ledande frågor.
- Skriv ner barnets berättelse och dina egna frågor så noggrant som möjligt.
- Anteckna tecken på våld om du arbetar inom hälso- och sjukvården. Använd blanketten för beskrivning av misshandel med hjälp av kroppskarta (PAKE) eller handboken Akut hjälp för våldtagna (RAP).
- Gör en barnskyddsanmälan.
- Gör en polisanmälan om det framkommer misstanke om att barnet blivit offer för ett sexualbrott eller misshandel som inte är en mycket lindrig, enskild handling. Konsultera polisen om det är oklart.
- Ett barn som upplevt våld mår bra av att vara i en trygg vuxens lugna sällskap och ha så oförändrade vardagsrutiner som möjligt.
- Försök förhålla dig lugnt till situationen.
Blanketter för att ta våld till tals
Barnskyddsanmälan (Handbok för barnskyddet)
Skyldighet att anmäla våld mot barn (Handbok för barnskyddet, på finska)
Så här erbjuder du krishjälp till ett barn som upplevt familjevåld
Våga ta våldet till tals
Barnet kan eller vågar i allmänhet inte föra våld på tal. Barnet skyddar våldsutövaren eller tror att det sviker sin familj. Det är arbetstagarens uppgift att föra våldet på tal och ge barnet möjlighet att prata om sin traumatiska upplevelse.
Se till att barnet inte glöms bort när våldet utreds
Ge barnet möjlighet att tillbringa tid på tu man hand med dig. Var närvarande för barnet. Tala om att du är en vuxen som barnet kan lita på.
Försök få kontakt med barnet
Syssla med saker som intresserar barnet. Att rita och leka hjälper barnet att berätta om sina upplevelser. Se till att barnet inte behöver uppleva mer våld efter att ha berättat om saken för någon utomstående.
Tro alltid på barn som berättar om våld eller ber om hjälp
För barnet är det oerhört viktigt att den första personen som får höra om våldet också tror på barnet. Om barnet upplever besvikelse i det här skedet är det osannolikt att hen ågar söka hjälp igen.
Tala om att det är modigt att berätta om våld
Tala om att våld i hemmet inte är något att skämmas för. Barnets familj är inte en dålig eller ond familj, utan en familj som har problem och som behöver utomstående hjälp för att lösa dem. Kalla våld för våld. Använd ett tydligt och begripligt språk. Använd också bilder eller andra kommunikationsmetoder om det behövs.
Tala om för barnet att våld inte är rätt
Det förekommer gräl i alla familjer, men det är bara i vissa familjer som de leder till våld. Gräl är en del av det normala familjelivet, men inte våld. Betona att det inte finns någon anledning att använda våld mot en annan människa.
Tala om att våld i hemmet aldrig är barnets fel
Förklara för barnet att våld i hemmet inte upphör för att barnet blir snällare eller lydigare. Berätta att de vuxnas gräl handlar om saker mellan dem, även om de kan börja med något som gäller barnet.
Tala sanningsenligt om framtidsplanerna
Om framtidsplanerna är osäkra, diskutera med barnet om de olika alternativ som övervägs. Modifiera inte sanningen för att bespara barnet. Beakta dock barnets utvecklingsnivå och använd ord som barnet förstår. Tala om var våldsutövaren är och hur han eller hon har det.
Ge barnet utrymme att vila och samla krafter
Barnet behöver utrymme och tid att i en trygg miljö bearbeta det som hänt med hjälp av lek och vardagsrutiner. Var nära och tillgänglig. Kontrollera ofta hur barnet mår, men dra dig tillbaka om det behövs.
