Våld mot personer med funktionsnedsättning

Personer med funktionsnedsättning kan utsättas för samma slags våld som andra människor. Det kan dock förekomma olika särdrag i det våld som personer med funktionsnedsättning utsätts för. Det kan till exempel ha att göra med att en person med funktionsnedsättning är beroende av andras hjälp. Personer med funktionsnedsättning utsätts för mer våld i nära relationer än personer utan funktionsnedsättning.
Våld i nära relationer

Hur vanliga olika former av våld är varierar mellan könen. Män med funktionsnedsättning upplever mer fysiskt våld och kvinnor med funktionsnedsättning upplever sannolikt mer sexuellt våld och våld från en partner. Enligt en uppskattning löper kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning 4–10 gånger större risk att utsättas för sexuellt våld.
Sexuellt våld

Beroende av en annan persons hjälp kan öka risken för utnyttjande

Den fysiska kontakten och närheten som uppstår då en person behöver assistans kan öka risken för våld och utnyttjande. Personen med funktionsnedsättning kan vara ekonomiskt eller psykiskt beroende av våldsutövaren.

Om personen med funktionsnedsättning är beroende av assistans berättar han eller hon inte nödvändigtvis för någon om våld som en assistent eller närstående utsätter personen för. Om personen förringar sina egna känslor i samband med vårdåtgärder kan det bli svårare att identifiera felaktig beröring, det vill säga illabehandling.

Våldsutövaren kan fördjupa beroendeförhållandet ytterligare genom att ta ansvar för personens ekonomi för att kontrollera honom eller henne.

Våld kan riktas mot funktionsnedsättningen

Psykiskt våld kan till exempel ta sig uttryck i att man hånar funktionsnedsättningen eller nedvärderar personen, vilket kan försämra självkänslan. Fysiskt våld kan också riktas direkt mot funktionsnedsättningen.

Försummelse är också våld

Våld som en person med funktionsnedsättning upplever kan ta sig uttryck i att man försummar att ge personen hjälp, vård och omsorg. Att till exempel ta bort och skada hjälpmedel eller manipulera medicineringen är också våld.

Att misshandla en assistanshund eller ledarhund och underlåta att utfodra den är förutom psykiskt våld även djurskyddsbrott.

Attityder en orsak till våldet

Våldsutövaren kan tänka att personen med funktionsnedsättning är hjälplös och svag. Dessa attityder kan i synnerhet drabba kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning och kommunikationssvårigheter.

Attityderna kan sänka tröskeln för våld. Personer med funktionsnedsättning kan få överbeskyddande och nedvärderande behandling på grund av andras attityder.

Att förbjuda självständighet och vardagliga sysslor (t.ex. matlagning eller hushållsarbete) av säkerhetsskäl är psykiskt våld.

Det kan vara svårt för en person med funktionsnedsättning att söka hjälp i våldssituationer

En person med funktionsnedsättning kan ha större svårigheter att berätta om det våld han eller hon upplevt och söka hjälp för det. I krissituationer kan säkerhetsnivån bli lägre för personer med funktionsnedsättning och den är ofta slumpmässig.

I akuta nödsituationer kan man larma genom att ringa men också på teckenspråk eller per sms. Ändå kan det vara svårt eller omöjligt för en person med funktionsnedsättning att slå larm i kris- eller olyckssituationer. Till exempel kan kommunikationssvårigheter eller intellektuell funktionsnedsättning göra det svårare att söka hjälp.

En person med funktionsnedsättning kan ha svårt att berätta om det våld han eller hon upplevt. Om du misstänker att en person med funktionsnedsättning har utsatts för våld ska du föra saken på tal med personen i fråga.
Att föra våld på tal

Hatbrott mot personer med funktionsnedsättning

Våld mot personer med funktionsnedsättning kan också ta sig uttryck i form av hatbrott. Det rapporteras dock förhållandevis lite om hatbrott mot personer med funktionsnedsättning.

Motivet för ett hatbrott med anknytning till funktionsnedsättning är fördomar eller hat mot offrets förmodade eller verkliga funktionsnedsättning.

Ett hatbrott kan riktas mot en person med funktionsnedsättning eller dennes närstående, såsom en partner eller vänner. De kan också begås inom familjen.

År 2020 var andelen misstänkta hatbrott med anknytning till funktionsnedsättning cirka 3 procent. Antalet hatbrott med anknytning till funktionsnedsättning hade minskat med nästan en tredjedel jämfört med året innan (32 %). I över hälften av fallen (57 %) var den misstänkta våldsutövaren en bekant person.

Misstankar om hatbrott riktade mot personer med funktionsnedsättning skedde i drygt en tredjedel av fallen på internet (37 %). Antalet hade ökat med 10 procent jämfört med året innan.

Hatbrott som kommit till polisens kännedom i Finland 2020 (på finska men sammanfattning på svenska)