Placering som stödåtgärd inom öppenvården

En placering som utgör en stödåtgärd inom öppenvården innebär en begränsad period då barnets behov av stöd bedöms eller barnet rehabiliteras. Det är en planenlig stödåtgärd som ordnas på det sätt som avses i klientplanen. 
Barnskyddslagen 37 § (Finlex)
Klientplan för barnskyddet

Placeringen bör i första hand ske så att barnet placeras tillsammans med en förälder, vårdnadshavare eller någon annan person som svarar för barnets vård och fostran. En sådan placering av hela familjen kan göras vid en anstalt eller ordnas inom familjevården. 

Vid en krissituation i familjen kan placeringen inom öppenvården också ordnas i ett skyddshem. 

Placeringen kan också ansluta sig till vård som ges en vuxen i familjen. Då kan det vara ändamålsenligt att barnet kan fortsätta bo med sina föräldrar.

RP 252/2006 rd, s. 159 (Riksdagen)

Ett barn kan som stödåtgärd inom öppenvården även placeras ensamt för en kort tid. Det är ändå möjligt endast i begränsade fall, det vill säga då placeringen behövs för att

  • barnets behov av stöd ska kunna bedömas
  • barnet ska kunna rehabiliteras, eller för att
  • tillfällig omsorg om barnet ska kunna ordnas på grund av att vårdnadshavaren eller någon annan person som svarar för barnets vård och fostran är sjuk, eller av någon annan motsvarande orsak.

Barnskyddslagen 37 § (Finlex)

Att placera ett barn utom hemmet som stödåtgärd inom öppenvården ensam utan någon förälder, vårdnadshavare eller någon annan person som ansvarar för barnets vård och fostran är dock möjligt endast i ett mycket fåtal fall och även då för en kort tid. Således kan ett barn placeras ensamt utom hemmet endast om det är nödvändigt för att barnets behov av stöd skall kunna bedömas eller barnet rehabiliteras eller omsorgen om barnet ordnas på grund av att vårdnadshavaren eller den person i vars vård och fostran barnet är har insjuknat eller av någon annan motsvarande orsak.
RP 252/2006 rd, s. 159 (Riksdagen)

Under en placering som utgör en stödåtgärd inom öppenvården kan man inte begränsa kontakten mellan barnet och vårdnadshavarna eller använda andra begränsande åtgärder enligt barnskyddslagen. 
Barnskyddslagen 11 kap.
Begränsningar i vård utom hemmet

Samtycke av vårdnadshavarna och av barn som fyllt 12 år

För en placering inom öppenvården krävs i regel samtycke av barnets vårdnadshavare och av barnet självt, om barnet har fyllt 12 år. Vid en placering kvarstår vårdnaden om barnet och rätten att fatta beslut som gäller barnet helt hos vårdnadshavarna. Vårdnadshavarna har rätt att besluta om barnets vård, fostran, boningsort och övriga personliga angelägenheter. 
Barnskyddslagen 37 § (Finlex)

På vissa villkor kan ett barn ändå placeras som stödåtgärd inom öppenvården, även om någondera vårdnadshavaren inte kan höras på grund av en resa, sjukdom eller någon annan orsak, eller om vårdnadshavarna är oeniga om placeringen. 

Villkoret är då att 

  • den vårdnadshavare hos vilken barnet bor eller med vilken barnet kommer att bo under placeringen samtycker till det och
  • placeringen anses motsvara barnets bästa.

Om vårdnadshavarna är oeniga, hör beslutanderätten i sista hand till den av vårdnadshavarna som barnet bor hos.

Barnet kan placeras som stödåtgärd inom öppenvården även om den ena vårdnadshavaren motsätter sig det till exempel i en situation då barnets vårdnadshavare bor åtskilda och barnet placeras ensamt eller tillsammans med den förälder, hos vilken hen bor. 

Så kan man göra till exempel om den ena vårdnadshavaren har begett sig till ett skyddshem med barnet från vårdnadshavarnas och barnets gemensamma hem. 

Om barnet har fyllt 12 år, krävs också barnets samtycke om placeringen endast gäller barnet. 

Barnskyddslagen 37 a § 2 mom. (Finlex)
RP 252/2006 rd, s. 160 (Riksdagen)

Placeringen inom öppenvården ska avslutas och barnet återvända hem, om den vårdnadshavare som har gett sitt samtycke för placeringen återtar samtycket eller förbjuder att placeringen fortgår.

Om ett barn som har fyllt 12 år själv kräver placering inom öppenvården, men vårdnadshavaren motsätter sig detta ska det bedömas om det finns förutsättningar för förordnande av en intressebevakare. I sista hand ska det även bedömas om förutsättningarna för omhändertagande uppfylls. I första hand bör man dock sträva efter att lösa en eventuell konflikt mellan barnet och vårdnadshavarna med hjälp av metoder inom det sociala arbetet.

Hörande, beslut och sökande av ändring

Om ett barn ska placeras ensamt eller tillsammans med den vårdnadshavare som hen bor hos, ska också den andra vårdnadshavaren höras. Om den andra vårdnadshavaren inte har hörts eller om hens motstånd inte har beaktats, ska detta motiveras i beslutet. 

Beslutet om placeringen delges båda vårdnadshavarna, varmed de har möjlighet att söka ändring av beslutet. Beslutet ska delges också den vårdnadshavare som inte har hörts eller vars motstånd inte har beaktats. Rätten att söka ändring gäller barn som har fyllt 12 år och de vårdnadshavare som beslutet gäller. 
Barnskyddslagen 89 § 2 mom. (Finlex) 
RP 252/2006 rd, s. 160 (Riksdagen)

Bedömning av förutsättningarna för omhändertagande

Placering av ett barn får inte upprepade gånger användas som stödåtgärd inom öppenvården, om inte barnets bästa nödvändigt kräver en ny kortvarig placering. Behovet av omhändertagande ska utredas, om placering upprepade gånger har använts som stödåtgärd inom öppenvården. 
Barnskyddslagen 37 a § 1 mom. (Finlex)

Placeringen av ett barn i öppenvård som stödåtgärd ska inte användas som långvarigt ordnande av barnets vård till exempel i situationer där barnet till följd av orsaker som beror på barnets föräldrar eller vårdnadshavare inte kan återvända hem. Om det är sannolikt att barnet inte på en lång tid, till exempel ett halvt år, kommer att återvända hem, ska man utreda om förutsättningarna för omhändertagande och ordnande av vård utom hemmet uppfylls.

Placering inom öppenvården kan ändå vara möjligt som brådskande åtgärd även då förutsättningarna för omhändertagande uppfylls. Placering inom öppenvården kan användas i stället för brådskande placering, om det är en tillräcklig åtgärd för att trygga barnets hälsa och utveckling och det inte finns behov av begränsande åtgärder under tiden för placeringen. Också en brådskande placering inom öppenvården kräver samtycke av vårdnadshavaren och av barnet, om hen har fyllt 12 år. 

Barnskyddslagen 37 b § (Finlex)
RP 164/2014 rd, s. 156–157 (Riksdagen)
Omhändertagande
Brådskande placering

Planerad och begränsad placering

En placering inom öppenvården är planerad och begränsad och i regel en kortvarig åtgärd. När ett beslut om placering inom öppenvården fattas ska målen med placeringen och dess uppskattade längd definieras. 

I klientplanen antecknas i samråd med klienterna

  • målen med placeringen
  • placeringens uppskattade längd
  • den tidpunkt när man ska bedöma hur målen med placeringen har uppfyllts.

Syftet med en placering som utgör en stödåtgärd inom öppenvården är att barnet och familjen ska rehabiliteras, inte en långvarig placering utom hemmet. 

Om barnets behov av placering utom hemmet fortgår över tre månader, ska förutsättningarna för förlängning av placeringen och alternativen till detta bedömas, såsom ett eventuellt behov av vård utom hemmet. 

Om placeringen inom öppenvården förlängs, ska situationen bedömas på nytt efter tre månader. Man måste trygga bestående mänskliga relationer för barnet och barnet får inte flyttas oändamålsenligt mellan hemmet och placeringsplatsen. 
Barnskyddslagen 37 a § 3 mom. (Finlex)
RP 252/2006 rd, s. 161 (Riksdagen)

Enligt barnskyddslagen ska barnskyddet i första hand innebära stödåtgärder inom öppenvården. Om man kan möta barnets problem tillräckligt väl genom medel inom öppenvården, ska sådana ordnas.

I synnerhet för barn som närmar sig myndig ålder kan en placering inom öppenvården vara den mest lyckade lösningen, som tryggar barnets bästa. I så fall kan en placering som i praktiken berör barnet ensamt pågå längre. Barnet har rätt till eftervård om placeringen har varat minst ett halvt år utan avbrott och berört enbart barnet. 
Barnskyddslagen 75 § (Finlex)
Eftervård