Vård- och serviceplan för närståendevård
Sidans innehåll
För att få stöd för närståendevård bör den som ska vårdas och närståendevårdaren alltid tillsammans utarbeta en vård- och serviceplan, som fogas till kontraktet för närståendevård. Med hjälp av planen försäkrar man sig om att vården genomförs så att närvården tillsammans med andra tjänster inom social- och hälsovården tryggar tillräcklig service med tanke på välmåendet, hälsan och säkerheten för den som ska vårdas.
Lagen om närståendevård 7 § (Finlex)
En god närståendevård grundar sig på en omsorgsfullt gjord kartläggning av den närståendes och närståendevårdarens helhetssituation där mångsidig yrkeskunskap utnyttjas. Uppgörandet av vård- och serviceplanen strukturerar målen och metoderna för närståendevården.
Med hjälp av vård- och serviceplanen garanteras att klientens service är individuell och kontinuerlig. Olika tjänster kombineras till en smidig helhet. Grunden för en lyckad närståendevård är att närståendevårdaren och den som vårdas deltar i utarbetandet av planen och att deras synpunkter beaktas.
Vad skrivs i planen?
Enligt lagen om närståendevård bör följande saker framkomma av vård- och serviceplanen:
- omfattningen av och innehållet i den vård som närståendevårdaren ger
- omfattningen av och innehållet i övriga tjänster inom social- och hälsovården, som den som ska vårdas behöver
- omfattningen av och innehållet i de socialvårdstjänster som stödjer närståendevårdarens uppgift att vårda
- på vilket sätt vården av den närstående ordnas när närståendevårdaren är frånvarande på grund av ledighet, hälsovårdsbesök eller av andra orsaker.
Planeringen och bedömningen av en fortsatt service kan stödjas genom att man i vård- och serviceplanen också nämner följande:
- den vårdbehövandes fysiska, kognitiva, mentala och sociala funktionsförmåga och omgivningens funktionalitet
- en bedömning av närståendevårdarens hälsa och funktionsförmåga, kunnighet att vårda och av hemmet som vårdmiljö
- målsättningar för att upprätthålla och främja funktionsförmågan hos den som ska vårdas
- tidpunkter för uppföljning.
I planen bör man alltid nämna en tidpunkt då planen nästa gång ska granskas. Situationen bör bedömas åtminstone en gång per år, när situationen för närståendevård förändras väsentligt och på begäran av den vårdbehövande eller närståendevårdaren.
Lagen om närståendevård förpliktar till att som bilaga till vård- och serviceplanen skriftligt ge information om rättigheter i enlighet med lagen om närståendevård och om hur lagen tillämpas. Det rekommenderas också att kommunen till vård- och serviceplanen ska foga egna bestyrkta grunder för beviljandet av stöd för närståendevård.
För vem uppgörs planen?
Vård- och serviceplanen fungerar som belägg för den som ska vårdas och närståendevårdaren för de tjänster och stöd som planerats. Dessutom fungerar den som ett arbetsredskap för arbetstagarna (personalen).
Vård- och serviceplanen som gäller stöd för närståendevård är gemensam både för den som ska vårdas och för närståendevårdaren. En egen vård- och serviceplan kan utarbetas för närståendevårdaren om han eller hon behöver andra tjänster än de tjänster inom socialvården, som stödjer närståendevårdarens uppgift att vårda.
I samband med att planen görs upp ska för klienten klargöras vilka rättigheter och skyldigheter han eller hon har, samt olika alternativ och deras verkningar liksom också andra aspekter som spelar en roll i klientens ärende.
Att beakta individualitet i planeringen
Då beslut om stöd för närståendevård fattas och stödet i sin helhet planeras är det viktigt att den professionella personalen som deltar i beslutsfattandet känner till enskilda drag i varje situation där närståendevård förekommer. För att stödet på bästa möjliga sätt ska gagna familjen där en närstående vårdas, bör man beakta åtminstone följande aspekter:
1. Familjeaspekten
Servicesystemet bör känna till hur intimt förknippade närståendevårdarens och den närståendes situationer är och anpassa stödformerna till denna helhet.
2. Vardagsaspekten
Trots att närståendevården kräver särskilda resurser, är den en del av familjens vardag, som stödformerna på ett naturligt sätt bör smälta in i.
3. Resursaspekten
Då man planerar det stöd som behövs, bör man förutom problem och hjälpbehov också bedöma de resurser, tillvägagångssätt och strategier för att klara av vardagen, som finns i familjen och i det närmaste nätverket.
4. Den kulturella aspekten
Familjen och servicesystemet har olika verksamhetskulturer och därmed också olika förväntningar. Servicesystemet och den professionella personalen bör försöka identifiera de här skillnaderna och fundera på deras betydelse med tanke på sin egen verksamhet.
5. Samarbetsaspekten
Närståendevårdaren är samarbetspartner till den professionella personalen.
6. Processaspekten
En situation som kräver närståendevård förändras och förutsätter därför ett flexibelt stödsystem.
Källor
Stödet för närståendevård. Handbok för kommunala beslutsfattare (pdf 377 kb)
SHM:s handböcker 2005:31
