Att göra alkohol- och drogtest
Drogtestning görs i allmänhet i blod- eller urinprov, men till exempel saliv- eller hårprov kan också användas beroende på frågeställningen.
Blodprov rekommenderas när man vill utreda akut användning av alkohol och droger eller berusningstillstånd, och alltid när man vill mäta halten av ett ämne i kroppen. Till exempel vid alkoholtestning som görs för att påvisa ett berusningstillstånd används därför nästan enbart blodprov.
Vid narkotika- och läkemedelstestning används ofta urinprov, där användning som förekommit nyligen kan påvisas längre bakåt i tiden. I hårprov kan man däremot konstatera användning av narkotika och läkemedel som skett upp till flera månader tidigare.
Alkohol- och drogtestningen görs i två skeden
Alkohol- och drogtestningen genomförs vanligen i två skeden. I det första skedet är testet ofta ett inexaktare screeningtest, vars positiva resultat verifieras med ett noggrannare test.
Typiskt är till exempel att alkoholen i det första skedet mäts i utandningsluften med en alkometer för screening och att resultatet bekräftas i blodprov i laboratorium genom en gaskromatografisk mätning som ger blodets exakta alkoholhalt i promille. Polisen och gränsbevakningsmyndigheterna använder dessutom precisionsalkometrar som mäter den exakta alkoholhalten i utandningsluften.
Vid narkotika- och läkemedelstestning används som första analys traditionellt ett test som baserar sig på immunologisk identifiering av ämnen.
Masspektrometriskt screeningtest rekommenderas framom immunologiskt
När man överväger användning av ett immunologiskt test som första analys måste man vara medveten om metodens begränsningar. För det första baserar sig identifieringen av ämnen eller ämnesgrupper vid immunologisk testning på en viss beståndsdel, vilket innebär att testet också kan identifiera andra föreningar som innehåller samma beståndsdel.
I det fallet är resultatet positivt, och först vid den masspektrometriska verifieringen visar det sig vara felaktigt. På grund av felaktiga positiva resultat är det viktigt att alla preliminära positiva resultat verifieras med masspektrometiska metoder.
Den andra begränsningen som fått en allt större betydelse under den senaste tiden är hur heltäckande vanliga immunologiska test är. Nya narkotiska ämnen, designade droger och användningen av många drogande läkemedel syns inte i dessa test.
Det innebär att resultatet är negativt, trots att personen är drogpåverkad eller har använt ämnet tidigare. I modern narkotikatestning rekommenderas därför heltäckande och omfattande masspektrometriska test som gör att man kan identifiera alla viktiga narkotiska ämnen, designade droger och läkemedel som används i berusningssyfte.
Verifierande analys i ackrediterat laboratorium
Verifierande analyser görs i ackrediterade laboratorier vars kompetensområde innefattar de tester som används. Vid narkotika- och läkemedelstestning görs de verifierande analyserna med masspektrometiska metoder som gör det möjligt att identifiera ämnen på ett entydigt och obestridligt sätt.
