Användning av andningsskydd
Kirurgiskt mun- och nässkydd
Vårdpersonal använder generellt kirurgiska mun- och nässkydd för att skydda patienten från eventuella sjukdomsalstrare i vårdarnas utandningsluft.
Detta skydd för mun och näsa skyddar inte användaren från luftburna sjukdomar. Om man behöver skydda sig från luftburna sjukdomar och saknar tillgång till ändamålsenliga andningsskydd, ska de som vårdar patienten använda kirurgiska mun- och nässkydd tills andningsskydd har skaffats.
Kirurgiska mun- och nässkydd används för att skydda personalen från blod- och sekretstänk till exempel i samband med ingrepp eller vid behandling av isolerade patienter. Om det i en vårdsituation finns risk för blod- eller sekretstänk används även skyddsrock och -handskar samt visir eller skyddsglasögon.
Mun- och nässkydd är CE-märkt medicinsk utrustning. Märkningen talar om att skyddet uppfyller kraven i direktivet om medicintekniska produkter. Dessa är EU 2017/745 och i Finland lagen om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård 2010/629.
Mun- och nässkydd åt patienter
En patient som smittar via luften eller via droppsmitta kan få mun- och nässkydd i en situation där patienten måste förflyttas.
Observera att patienten inte får använda ett andningsskydd försett med utandningsventil. Den skyddar bara luften i ena riktningen och skyddar därmed bara användaren men förhindrar inte mikrober från att spridas via utandningsluften.
Det är också viktigt att den sjuka får lära sig rätt hosthygien. Det innebär att den sjuka lägger en engångsnäsduk tätt över mun och näsa när han eller hon hostar och därefter omedelbart slänger näsduken i soporna. Händerna måste också tvättas efter att patienten snutit sig, nyst eller hostat.
Andningsskydd
Andningsskydd används när en patient behandlas som insjuknat i en luftburen sjukdom (partikelstorlek under 5µm). Andningsskyddet ska vara felfritt och uppfylla kraven.
Andningsskyddet ska för det här syftet vara personligt och användas bara en gång, vilket innebär att skyddet byts ut för varje nytt ingrepp och patientrum.
Det finns engångsskydd både med och utan utandningsventil. Andningsskydden delas in i olika kategorier enligt hur effektivt skydd de ger.
Skydden ska ha en CE-märkning och de ska uppfylla kraven i förordningen om personlig skyddsutrustning (EU) 2016/425.
Den personliga skyddsutrustningen som skyddar vårdpersonalen ska vara i enlighet med statsrådets beslut. (Statsrådets beslut om val och användning av personlig skyddsutrustning i arbetet 1993/1407).
På arbetsplatsen ska man se till att de anställdas hälsotillstånd är tillräckligt bra för att använda andningsskydd. Vid behov kan företagshälsovården hjälpa till.
Skyddskoefficienter för andningsskydd i praktiken, som talar om hur många gånger skyddet minskar aerosolhalten i inandningsluften hos 95 % av personerna, när skyddet sitter bra och användaren har fått handledning i hur skyddet används.
| Skyddstyp | Effektivitetskategori | Standard | Skyddskoefficient i praktiken |
|---|---|---|---|
| Filtrerande halvmask | FFP1 | EN 149 | 4 |
| Filtrerande halvmask | FFP2 | EN 149 | 10 |
| Filtrerande halvmask | FFP3 | EN 149 | 20 |
| Halvmask med P3-filter | EN 140 och EN 143 | 20 | |
| Fläktskydd utrustat med huva eller ansiktsmask | TH3P SL | EN 12941 | 200 |
| Fläktskydd utrustat med helmask | TM3P SL | EN 12942 | 1000 |
*FF=filtering facepiece (filtrerande ansiktsdel), P=particle (partiklar).
Påtagning av andningsskydd
Andningsskydden FFP2 och FFP3 tas på enligt tillverkarens anvisningar (instruktioner i förpackningen) så att de sitter tätt mot ansiktet. Tätheten ska testas när masken har tagits på.
Tätheten testas genom att andas in kraftigt efter att masken har tagits på. Då kan man upptäcka om det finns ett luftflöde i kanten mellan ansiktet och skyddet.
