Introduktion och hantering av inneliggande/permanent (kvar)kateter

Det är väldigt vanligt att urinkatetrar används. Enligt en undersökning om prevalensen av vårdrelaterade infektioner i Europa 2016–2017 hade cirka 20 procent av patienterna på finländska akutsjukhus en urinkateter. 4 procent av patienterna inom långvården hade kateter.

Urinvägsinfektion var en av de vanligaste vårdrelaterade infektionerna. Användningen av urinkateter ökar risken för urinvägsinfektion, i synnerhet vid långvarigt bruk.

Innan en inneliggande/permanent kateter introduceras i urinblåsan ska alltid andra alternativ övervägas, som engångs- och intermittent kateterisering. Om behovet av en inneliggande/permanent kateter blir utdraget, övervägs introduktion av en blåspunktion.

En inneliggande/permanentkateter i urinblåsan ska avlägsnas omedelbart när den inte längre är nödvändig.

Inneliggande/permanentkateter är inte det primära alternativet för vård av inkontinens. Då ska i stället inkontinensskydd användas, till exempel blöjor eller urinuppsamlare eller urinaler.

En assistent underlättar uppfyllandet av aseptiken och introduktionen av en steril kateter.

Introduktion och hantering av inneliggande/permanentkateter

De vanligaste ämnena angående användning av kateter för urinblåsa är

• behov i samband med undersökningar och ingrepp
• uppföljning av urinmängden hos kritiskt sjuka
• svårigheter med att tömma urinblåsan.

Val av urinkateter

Primärt används ytbelagda (teflon eller silikon) latexkatetrar med beaktande av kontraindikationer eller katetrar helt i silikon. För längre bruk rekommenderas primärt katetrar helt i silikon eller katetrar med ytbeläggning av hydrogel.

Användningen av specialkatetrar kräver separat inskolning.

Den vanligaste katetern är en sfärisk kateter med rund spets (Nelaton-Foley). En kateter med så liten diameter som möjligt väljs (CH 12-14). Större katetrar kan behövas om urinen till exempel är grumlig eller blodig.

Utrustning och handhygien

Den som lägger katetern och den som assisterar desinficerar händerna och samlar katetreringsutrustningen på en rengjord yta.

Katetreringsutrustning

• Inneliggande/permanentkateter
• Fabriksrena eller sterila skyddshandskar
• Ett fabriksrent tvättställ och kompresser eller ett färdigt tvättset
• Ett sterilt instrument för katetrering av blåsan
• Sterilt vatten eller koksalt som tvättlösning
• Individuellt förpackade sprutor bedövningsgel. Om bedövningsmedlet är kontraindikativt väljs ett annat ämne enligt tillverkarens anvisning
• 10 % glyserollösning, hypertoniskt koksalt eller sterilt vatten beroende på kateter
• Steril spruta för att fylla ballongen
• Urinpåse och ställning
• Bäddskydd
• Tejp för att fästa katetern

Tvätt, lokalbedövning och handhygien

• Den som utför kateteriseringen och assistenten desinficerar händerna.
• Den som utför kateteriseringen och assistenten placerar ett bäddskydd under patientens bak och lår och desinficerar händerna igen.
• Den som utför kateteriseringen och assistenten tar på sig skyddshandskar.
• Assistenten fuktar tvättkompresserna i tvättstället och räcker dem till den som utför kateteriseringen mellan patientens ben ovanpå bäddskyddet.
• Den som utför kateteriseringen tar ett stadigt grepp och genomför rengöringen. Kompressen byts ut mot en ny efter varje torkning. På män dras förhuden bakåt, sedan rengörs ollonet och därefter urinrörets öppning. På kvinnor särar man på blygdläpparna och rengör urinrörets öppning genom att torka nedåt.
• Assistenten överräcker bedövningsgel till den som utför kateteriseringen. På män behövs vanligtvis två sprutor och på kvinnor räcker det med en.
• Den som utför kateteriseringen sprutar långsamt in lokalbedövning i urinröret och låter den verka innan katetern introduceras.
• Man ska notera att skyddshandskarna som från början var sterila är kontaminerade efter att ha vidrört det fabriksrena tvättstället och efter att ha genomfört underlivstvätten.

Introduktion och handhygien

• Assistenten räcker den som utför kateteriseringen det sterila instrumentet och därefter katetern. Om lokalbedövningsgel används som glidmedel på kateterns spets, applicerar assistenten den aseptiskt med en ny oöppnad spruta.
• Den som utför kateteriseringen introducerar försiktigt katetern med det sterila instrumentet via urinröret till blåsan utan att kontaminera något. När urin kommer ut ur katetern är den i blåsan. Katetern trycks in litet djupare, för att säkerställa att även kateterballongen också är helt inne i blåsan.
• Assistenten kopplar ihop kateterns och urinpåsens slangar till ett slutet system och fyller kateterballongen.
• Den som utför kateteriseringen rengör patientens hud och slemhinnor från eventuell bedövningsgel. På män dras förhuden tillbaka på plats för att undvika att den snörs av.
• Den som utför kateteriseringen samlar ihop kateteriseringsutrustningen, tar av sig skyddshandskarna och desinficerar händerna.
• Assistenten fäster katetern med tejp, på män på nedre delen av buken och på kvinnor på låret. Urinpåsen hängs upp på en ställning på lägre nivå än blåsan. Assistenten tar av sig skyddshandskarna och desinficerar händerna.

Hantering av urininsamlingssystem och handhygien

När urininsamlingssystem hanteras ska nya skyddshandskar användas för varje ingrepp och varje patient och sedvanliga försiktighetsåtgärder iakttas.
Sedvanliga försiktighetsåtgärder

Kopplingen mellan urinkatetern och påsen är ett slutet system och öppnas inte, eftersom syftet med det slutna systemet är att hindra bakterier från att komma in i kateterns tömningsslang och från urinpåsen till urinvägarna. Urinen ska tas sig obehindrat från katetern.

Urinpåsen töms regelbundet genom att använda en separat ren kanna för varje patient. Påsens kran får inte vidröra kannan. Vid tömning undviks uppkomsten av stänk.

Urinpåsen hålls hela tiden under blåsans nivå, även under transport. Påsen får inte vidröra golvet.

I den dagliga underlivstvätten på patienterna observeras även urinkateterns bas, utsida och området kring analöppningen.

Avlägsnande och byte

Urinkatetern avlägsnas så fort den inte längre är nödvändig. Urinpåsen töms innan katetern avlägsnas.

Först avlägsnas vätskan i kateterballongen med hjälp av en spruta. Därefter drar man försiktigt ut katetern ur blåsan. Om katetern har fastnat snurrar man försiktigt på den.

Urinkatetrar byts ut mot en ny i följande situationer:

• urinvägsinfektion, om borttagning eller övergång till intermittent kateterisering inte är möjlig
• katetern blir tilltäppt
• det slutna systemet har öppnats
• enligt tillverkarens rekommendationer.

Urinpåsen byts ut mot en ny samtidigt som katetern byts. 

Bedömning av behov och registrering

I patientuppgifterna registreras

• orsaken till kateteranvändningen
• planerat datum för avlägsnande
• introduktions- och avlägsningsdatum
• vätskemängd i kateterballongen
• uppgifter om kateterns modell, material och storlek.

Funktionen hos och behovet av inneliggande/permanent kateter i urinblåsan ska bedömas dagligen.

Urinprovtagning

På patienter med inneliggande/permanentkateter tas urinprov bara om misstanke om urinvägsinfektion föreligger.

Det slutna systemet öppnas inte för att ta urinprov.

Urinprov tas enligt laboratoriernas aningar ur urinslangens provtagningsport med en spruta, med en nål och styranordning med hjälp av vakuumteknik eller med hjälp av nål och spruta. Provtagningsområdet torkas av med alkohol och får torka innan perforeringen.

Det mest tillförlitliga provet får man från mittstråleurin när katetern är avlägsnad, eller från den nya katetern, om en sådan ska introduceras.