Könsminoriteter, sexuella minoriteter och våld


Att tillhöra sexuella minoriteter och könsminoriteter kan innebära en högre risk för att bli utsatt för våld. Våld som till sin form eller utbredning skiljer sig från annat våld på grund av offrets kön, könsidentitet eller könsuttryck kallas könsrelaterat våld. Könsrelaterat våld kan drabba flickor och kvinnor, pojkar och män, ickebinära och könlösa personer. 

Med sexuella minoriteter avses människor som till sin sexuella läggning är homosexuella, bisexuella, pansexuella och asexuella.

Med könsminoriteter avses till exempel transpersoner, ickebinära, könlösa och interkönade personer.

Med regnbågspersoner avses personer som tillhör sexuella minoriteter och/eller könsminoriteter. Med bokstavskombinationen HBTI avses homosexuella, bisexuella, transpersoner och interkönade personer.

Sidans innehåll:

Upplevelser av våld bland personer som hör till könsminoriteter och sexuella minoriteter

I Finland har en betydande del av dem som hör till könsminoriteter och sexuella minoriteter upplevt trakasserier och våld. 

En tredjedel av de som besvarade HBTI-enkäten från EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) och som var bosatta i Finland hade upplevt trakasserier under det senaste året. En femtedel av de trans- och intersexuella respondenterna och cirka en tiondel av dem som hörde till sexuella minoriteter hade upplevt fysiskt eller sexuellt våld under det senaste året.

15 procent av respondenterna uppgav att de undviker vissa platser ofta eller alltid av rädsla för våld eller trakasserier. De vanligaste platserna som respondenterna undviker var offentliga lokaler, restauranger och barer samt kollektivtrafik.
Människors ställning och erfarenheter i samhället påverkas förutom av kön och sexuell läggning även av andra faktorer som kan öka risken för våld. En del regnbågspersoner hör till minoritetsgrupper där relationen till könsminoriteter och sexuella minoriteter kan vara spänd. Gruppernas diskriminerande normer kan utsätta personerna för trakasserier och våld. 

Regnbågsunga upplever mer våld än cis- och heterounga

Det var anmärkningsvärt vanligt bland regnbågsunga med upplevelser av våld i hemmet. Enligt enkäten Hälsa i skolan hade fler än två av fem regnbågsunga upplevt psykiskt våld av föräldrar eller andra som tog hand om dem. Upplevelser av att bli utsatt för fysiskt våld av föräldrar eller vårdnadshavare var två gånger vanligare bland regnbågsunga än bland andra unga. 

Även upplevelser av sexuellt våld var mer än dubbelt så vanliga bland unga som hör till könsminoriteter och sexuella minoriteter. Regnbågsunga och i synnerhet unga som hör till könsminoriteter uppgav också att de upplevt mobbning i skolan och fysiska hot oftare än andra unga.

Kön eller sexuell läggning kan fungera som motiv för hatbrott

Enligt en utredning som Polisyrkeshögskolan gjort registrerade polisen år 2020 sammanlagt 852 anmälningar om misstänkta hatbrott. Detta är fem procent mindre än 2019. 5,4 procent av polisanmälningarna gällde offrets sexuella läggning och 2,6 procent offrets könsidentitet eller könsuttryck.

Det våld som regnbågspersoner utsätts för kommer inte nödvändigtvis till myndigheternas kännedom. Enligt FRAs enkäten gjorde endast en fjärdedel av dem som utsatts för ett våldsamt hatbrott en anmälan. 16 procent av respondenterna hade anmält händelsen till polisen. 

Som orsaker till att anmälan inte gjordes uppgavs till exempel att våldet inte ansågs vara tillräckligt allvarligt eller att man trodde att anmälan inte skulle leda till någonting. Drygt en femtedel ansåg att deras upplevelse var skamlig och 17 procent var rädda för att polisen skulle förhålla sig homo- eller transfobiskt till anmälaren.

Minoritetsstress gör det svårare att söka hjälp

Den stress som samhällets starka köns- och familjenormer orsakar bland regnbågspersoner kallas minoritetsstress. Minoritetsstress orsakas både av externa faktorer, såsom fördomar, diskriminering och att bli felkönad, och interna faktorer som orsakas av dessa, såsom att dölja sin identitet. 

Personer som hör till minoriteter kan vara rädda för att få ett osakligt bemötande och diskrimineras i tjänsterna. Rädsla för våld förvärrar också stressen.

Minoritetsstress kan även påverka en person som inte har upplevt diskriminering personligen.
Diskriminering och rädsla för diskriminering kan förhindra eller fördröja att personer som utsatts för våld söker hjälp och försvaga förtroendet för myndigheterna.

Beaktande av regnbågspersoner i tjänsterna

Med tanke på tillgängligheten till tjänster som är riktade till personer som upplevt våld är det viktigt att beakta personer som hör till könsminoriteter och sexuella minoriteter. Dessutom ska risken för våld mot minoritetsgrupper beaktas i andra tjänster. Regnbågspersoner kan hamna i en särskilt sårbar ställning till exempel på mottagningscentraler och fängelser.

Trygga tjänster för regnbågspersoner

  • Omklädnings-, tvätt- och toalettutrymmena har planerats så att de fungerar för alla kön. Stereotyper har undvikits i de symboler som används för att beskriva människor och i de färger som används
  • Regnbågspersoner har beaktats som målgrupper för kommunikation. Till exempel för personer som tillhör könsminoriteter kan det vara viktigt att veta att det finns kunskap om könsmångfald i tjänsterna och att det är tryggt för personer som tillhör minoriteter att ta kontakt. 
  • Mångfald har beaktats i personalens kompetens. Jämlik tillgång till tjänster förutsätter att personalen har kunskap om mångfalden när det gäller kön och sexuell läggning och kompetens att bemöta regnbågspersoner på ett sensitivt sätt.

Jämlikt bemötande av klienter

För att kunna bemöta regnbågspersoner på ett sensitivt sätt behöver man inte känna till ämnet och begreppen på djupet. Det är viktigare att yrkespersonen har en förmåga att släppa sina förhandsuppfattningar och lyssna på klienten. 

  • I situationer där klientens namn eller kön avviker från den registrerade informationen är det bra att använda den information som klienten själv uppgett.
  • I bland annat i svensk- eller engelskspråkiga tjänster kan man notera de pronomen som klienten använder om sig själv. 
  • Familjernas mångfald beaktas till exempel genom att fråga vilka som hör till familjen och vilka benämningar klienten vill att man använder om familjemedlemmar och familjeförhållanden. 

Det är yrkespersonens uppgift att bedöma när uppgifter om kön och sexuell läggning är väsentliga och när det är motiverat att fråga om och registrera dem. 

Ibland kan minoritetsstress ta sig uttryck i diskriminerande attityder hos en person som tillhör en minoritet. Då är det viktigt att yrkespersonen betonar våldsutövarens ansvar och framhäver att inget som gäller offret berättigar till våld eller får hindra personen från att få hjälp.

Källor

Uppdaterad:

På vår webbplats

Ordlista (Jämställdhet)