Radikalisering och extremism
Våldsbejakande extremism innebär att man tar till våld, hotar att använda våld, uppviglar och uppmuntrar till våld eller berättigar våld med stöd av en idévärld.
Våldsbejakande radikalisering är en process som kan leda till våldsbejakande extremism. I takt med att radikaliseringsprocessen framskrider börjar individen acceptera och idealisera våld, oberoende av vilken idévärld eller vilka influenser från olika ideologier han eller hon använder för att motivera våldet.
Det finns många typer av våldsbejakande extremism. Allt slags våld som motiveras med en ideologi hör till spektrumet av extremism. Det gemensamma för extremistiska grupper är att man genom våld strävar efter att främja mål som hör ihop med den egna ideologin. Våldet ses som ett nödvändigt sätt att uppnå sina egna mål och att omintetgöra den skada och det motstånd som motståndarna orsakar.
Det är viktigt att social- och hälsovården kan identifiera utvecklingsförlopp som kan leda till våldsbejakande extremism om de fortsätter. Det krävs både högklassigt grundläggande arbete och multiprofessionellt samarbete mellan olika yrkesgrupper för att förebygga våldsbejakande radikalisering. I synnerhet tjänster som stöder avradikalisering kräver stark specialkompetens.
Nationellt åtgärdsprogram, 2019
”Våldsbejakande radikalisering och extremism utgör ett mot hot säkerheten, trygghetskänslan, människors välfärd och känsla av delaktighet, demokratin samt de mänskliga och grundläggande rättigheterna. Effekterna av våldsbejakande gärningar är alltid mer omfattande än de enskilda gärningarna. Att förebygga våldsbejakande radikalisering och extremism är hela samhällets gemensamma uppgift, som olika myndigheter och civilsamhället ansvarar för tillsammans. Endast på detta sätt kan vi avvärja det mångformiga och föränderliga hot som är förknippat med fenomenet och behålla Finland som ett öppet samhälle, där olika människor kan leva i fred sida vid sida.”
”Social- och hälsovården förebygger våldsbejakande radikalisering genom att främja klienternas välfärd och hälsa. Genom att stärka den psykologiska förmågan att uthärda, resiliensen, avvärjs risken för att influeras av våldsbejakande ideologier. Inom socialvården samt hälso- och sjukvårdens olika delområden träffar man radikaliserade personer som en del av klientarbetet.”
Extremism i Finland
Varje år publicerar skyddspolisen en översikt över de former av extremism som observerats i Finland och bedömer deras utbredning och det hot de utgör. Följande former av våldsbejakande extremism förekommer i Finland:
- Våldsbejakande extremhögern, som har ett ideologiskt mångsidigt verksamhetsfält. Den extremistiska verksamheten har huvudsakligen tagit sig uttryck i våldsamma demonstrationer, upplopp, sabotage och misshandel. Det högerextrema terrorhotet har ökat i västvärlden och även i Finland.
- Våldsbejakande extremvänstern, vilket i Finland särskilt avser anarkism och antifascism. Extremvänsterns radikala rörelser är vanligtvis inte organiserade i klart definierade grupper. De radikala antifascisternas verksamhet handlar i stor utsträckning om att påverka online.
- Våldsbejakande extremism som är religiöst motiverad och använder våld eller uppviglar till det med stöd av religion. I Finland är den ofta förknippad med radikala islamistiska ideologier som tillåter att man använder våld.
- Radikala alternativa rörelser som i Finland omfattar radikala antikärnkraftsrörelser, radikala djurrättsrörelsen och rörelser som är kopplade till klimatförändringen. Det typiska för alternativa rörelser är att de lyfter fram en fråga över allt annat.
- Så kallade enskilda aktörer (idévärlden och dess betydelse varierar mellan olika individer), vilket avser en person som självständigt planerar eller genomför en terrorattack eller någon annan omfattande våldshandling.
Våldsbejakande extremism fördjupar motsättningarna
Ofta är extremistiskt våld även ett angrepp på det demokratiska systemet. Effekterna av våld som grundar sig på en idévärld är ofta större på människors känsla av trygghet än vad effekterna av de direkta våldshandlingarna är. Hotet upplevs komma inte bara från de egentliga våldsutövarna och deras närmaste krets, utan även från den befolkningsgrupp som de representerar.
Våldsbejakande extremism ökar spänningarna mellan olika befolkningsgrupper och leder ofta i viss utsträckning till att den civila freden vacklar. Det är också det här de radikaliserade personerna vill uppnå. Polarisering, dvs. skarpa motsättningar mellan olika åsikter, ökar också spänningarna mellan människor och människogrupper, exempelvis på det politiska fältet.
De ökade spänningarna leder till att man inte kan tala om saker utifrån fakta, utan antingen understöder man eller motsätter sig saker på grund av att man tillhör en viss grupp, samtidigt som man förolämpar och föraktar personer som är av annan åsikt. Det finns inget utrymme för dialog i en sådan atmosfär av motsättningar.
