Gränsöverskridande situationer inom barnskyddet: en servicekedjemodell

Inom barnskyddet och andra tjänster för barnfamiljer uppstår ibland situationer som sträcker sig över nationsgränser. Dessa situationer kan vara sällsynta eller ganska vanliga beroende på området och dess befolkningsstruktur. De är dock vanligare än man kanske tror, och alla situationer kommer inte till kännedom hos till exempel justitieministeriet, som fungerar som central myndighet för gränsöverskridande samarbete.

Det finns särskild lagstiftning och företeelser kopplade till gränsöverskridande situationer mellan länder, vilket behandlas i denna text. Situationerna kan vara mycket varierande, och texten ger inte svar på alla frågor som kan uppstå. Det väsentliga är att komma ihåg att barns rätt till skydd gäller alla barn, oavsett deras uppehållsstatus. Att kunna agera i gränsöverskridande situationer samt känna till den relevanta lagstiftningen och möjligheterna till konsultation är en viktig del av yrkeskompetensen hos dem som arbetar med barn och familjer, så att barnets rättigheter kan tryggas även i dessa situationer.
 

Gränsöverskridande situationer inom barnskyddet

En typisk gränsöverskridande situation ur barnskyddets perspektiv kan vara att en familj reser utomlands i en situation där det identifieras risker i barnets livssituation, till exempel på grund av förälderns substansbruk, psykiska hälsa eller bristande vardagsfungerande. Ett finländskt barn som vistas utomlands kan också oväntat bli utan vårdnadshavare, till exempel på grund av sjukdom, olycka eller dödsfall. Ett barn som bor i ett annat land kan plötsligt behöva skydd under ett besök i Finland.

En myndighet i ett annat land kan kontakta en finländsk myndighet för att utreda om familjen har ett barnskyddsärende eller för att kartlägga nätverket kring ett barn som är i behov av placering. Även i internationella bortrövanden av barn kan det finnas barnskyddsaspekter. Barnets behov av skydd kan också gälla situationer där en ung person skickas utomlands mot sin vilja (så kallade "uppfostringsresor") eller förs till eller återvänder från ett konfliktområde. Att föra ett barn utomlands kan också vara kopplat till hedersrelaterat våld (inklusive könsstympning av flickor, tvångsäktenskap).

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att familjer har många skäl att resa utomlands, och till exempel ett besök i familjens andra hemland är inte i sig en risk för barnets välbefinnande. När man arbetar med vårdnadshavare och barn bör man fästa uppmärksamhet vid likabehandling och samarbete samt undvika att skapa motsättningar mellan myndigheter och familjen.

Ofta kräver hanteringen av gränsöverskridande situationer samarbete mellan myndigheter i två länder. Behörigheten och skyldigheten att vidta barnskyddsåtgärder ligger i första hand hos myndigheterna i det land där barnet har sin vanlig vistelseort. I brådskande situationer har dock myndigheterna i det land där barnet vistas alltid behörighet att agera.

  • Inom EU regleras barnskyddsmyndigheternas behörighet och erkännandet av beslut fattade i olika länder i Bryssel IIb-förordningen, för vilken det finns en praktisk vägledning.
  • Dessutom är Haagkonventionen om skydd av barn och konventionen om internationella bortföranden av barn brett ratificerade internationellt. Genom det centralmyndighetssystem som dessa konventioner grundar sig på samordnas samarbetet mellan lokala myndigheter i olika länder. I Finland fungerar justitieministeriet som centralmyndighet.
  • När det gäller länder utanför EU och utanför Haagkonventionerna om barnskydd eller barnbortrövanden, samordnas samarbetet av utrikesministeriet.

Följande avsnitt hjälper dig att navigera i situationen för det barn som är din klient och ger ytterligare information om gränsöverskridande frågor inom barnskyddet.

Behov av brådskande barnskyddsåtgärder

Barn i Finland

När ett barn befinner sig i omedelbar fara i Finland har de finländska barnskyddsmyndigheterna alltid behörighet och även skyldighet att vidta akuta åtgärder. Det är dock viktigt att så snart som möjligt utreda var barnet har sin vanlig vistelseort (habitual residence, se nedan stycket Vanlig vistelseort och behörighet), eftersom det avgör den fortsatta behörigheten.

Ibland kan barnets situation i Finland vara kopplad till internationell bortrövning av barn, att barnet förs till ett annat land för tvångsäktenskap eller annan form av utnyttjande utomlands. I sådana fall ska barnskyddsmyndigheten omedelbart kontakta polisen. Med stöd av ett beslut om brådskande placering eller omhändertagande har socialmyndigheterna rätt att få handräckning i Finland, till exempel från polisen eller gränsmyndigheterna.

Om barnets hemvist är utomlands, ska myndigheterna i barnets hemvistland informeras utan dröjsmål efter att akuta åtgärder vidtagits.

  • Om det gäller ett annat EU-land eller ett konventionsland, kan kontakt tas och samarbete inledas via centralmyndigheten (justitieministeriet).
  • Om det gäller ett land utanför EU eller konventionerna, tas kontakt med utrikesministeriet.

Därefter tar myndigheten i barnets hemvistland över ansvaret för barnet och beslutar om fortsatta åtgärder. Vid behov kan de finländska barnskyddsmyndigheterna även kontakta barnskyddsmyndigheterna i det andra landet direkt. Det är dock viktigt att hålla centralmyndigheten (justitieministeriet) eller utrikesministeriet informerade.

Barn utomlands

I situationer där barnet befinner sig i ett annat land är det myndigheterna i barnets vistelseland som är behöriga (competent authorities, se nedan stycket Vanlig vistelseort och behörighet) och skyldiga att omedelbart vidta skyddsåtgärder.

Om barnet har sin hemvist i Finland, får de finländska barnskyddsmyndigheterna information om akuta barnskyddsåtgärder utomlands via centralmyndigheten eller utrikesministeriet, direkt från barnskyddsmyndigheten i det aktuella landet eller i vissa fall direkt från barnet eller dennes familjemedlemmar.
Så här bör du agera som barnskyddsmyndighet i Finland om du har information eller misstanke om att ett barn akut behöver skydd utomlands:

  • Om barnet befinner sig i ett EU-land eller annat konventionsland, är den primära kontaktvägen via centralmyndigheten – men detta kan vara för långsamt för att trygga barnets situation.
  • Finländska barnskyddsmyndigheter kan kontakta jourhavande barnskyddsmyndigheter på barnets vistelseort, om möjligt.
  • I vissa fall kan finländska barnskyddsmyndigheter fatta beslut som gäller ett barn som rest utomlands. Till exempel kan ett beslut om brådskande placering eller en ansökan om omhändertagande i vissa fall stödja hanteringen i det andra landet. Detta förutsätter dock att barnets vanlig vistelseort inte har flyttats till det andra landet.
  • Vid behov kontaktas polisen för att utreda barnets vistelseort.

Icke-brådskande barnskyddsituationer

Vanlig vistelseort och behörighet

Om barnets situation inte är brådskande, avgör barnets faktiska och vanlig vistelseort vilket lands myndigheter har behörighet att fatta beslut som rör barnet. I gränsöverskridande situationer avser hemvist den plats där barnets centrala intressen är förankrade. Hemvist fastställs utifrån barnets faktiska livssituation. Vid bedömningen beaktas till exempel barnets ålder, familjerelationer och anknytning till omgivningen genom dagvård, skola eller fritidsaktiviteter. Barnets faktiska vistelseort eller adress kan vara en annan än den vanlig vistelseort. Den vanliga vistelseorten är inte nödvändigtvis densamma som den officiella hemkommunen och bestäms inte heller av uppehållstillstånd eller medborgarskap.

Att fastställa vanlig vistelseort är inte alltid enkelt. Det kan vara särskilt utmanande i fråga om asylsökande barn, barn som vistas i landet utan tillstånd (så kallade papperslösa barn), eller i situationer där vårdnadshavarna är oense om saken. Om du är osäker på barnets vanlig vistelseort, kontakta i första hand barnskyddsjuristen inom ditt välfärdsområde. Även justitieministeriets experter på internationell rättshjälp kan ge råd.

Observera! Om ett barn har förts ut ur Finland utan vårdnadshavarens eller barnskyddsmyndighetens tillstånd (i fall där barnet är omhändertaget), behåller myndigheterna i det land barnet fördes bort från i regel behörigheten att fatta beslut som rör barnet.

Överföring av behörighet mellan länder

Ett barn med vanlig vistelseort utomlands kan ha starka anknytningar (attachments to the state) till Finland, till exempel genom medborgarskap. I sådana fall kan det vara motiverat att utreda möjligheten att överföra behörigheten till Finland, om det är i barnets bästa intresse. På motsvarande sätt kan det övervägas att överföra behörigheten till barnets medborgarskapsland i situationer där barnet bor i Finland med sin vårdnadshavare, men vårdnadshavaren inte längre kan ta hand om barnet.

Överföring av behörighet förhandlas mellan myndigheterna i de två länderna. Om det gäller ett EU-land eller ett konventionsland, inleds förhandlingarna om överföring av behörighet genom kontakt via centralmyndigheten (justitieministeriet). Det är också möjligt att föra sådana förhandlingar direkt mellan lokala myndigheter, om det finns en direkt kontakt mellan dem. I sådana fall ska centralmyndigheten hållas informerad.

Begäran om samarbete till ett annat land och gränsöverskridande samverkan

Begäran om samarbete eller myndighetshjälp

En begäran om samarbete eller myndighetshjälp används när en finländsk myndighet behöver utreda till exempel situationen för ett barn som vistas i ett annat land eller barnets eventuella behov av barnskydd. Om det gäller ett EU-land eller ett konventionsland, inleds utredningen genom att skicka en begäran om myndighetshjälp via centralmyndigheten (justitieministeriet) för att initiera en bedömning av barnets behov av skydd. I andra fall riktas begäran till utrikesministeriet.

Centralmyndigheten i det andra landet vidarebefordrar begäran om myndighetshjälp till de lokala barnskyddsmyndigheterna. Centralmyndigheten kan också vidarebefordra information, såsom en barnskyddsanmälan, till behöriga myndigheter utomlands. En begäran från centralmyndigheten skapar en skyldighet för det andra landet att svara på kontakten. Även finländska myndigheter kan få begäran om samarbete eller myndighetshjälp från utländska myndigheter. Därefter kan kontakten vid behov och om möjligt ske direkt mellan lokala myndigheter.

I en begäran om samarbete eller myndighetshjälp ska det tydligt framgå vad som begärs och/eller vilken information som ska förmedlas. Centralmyndigheten kan vid behov ge råd om hur en begäran ska utformas. Det är dock välfärdsområdet som själv måste avgöra i vilket ärende myndighetshjälp eller samarbete behövs.

Råd kan begäras från välfärdsområdets jurist. Barnskyddets socialarbetare behöver alltså inte behärska alla juridiska aspekter av ärendet, utan kan fokusera på sin yrkeskompetens – det vill säga att bedöma barnets situation, behov av skydd och nödvändiga barnskyddsåtgärder.

I vissa situationer kan det vara motiverat att ansöka om en intressebevakare för barnet som i vårdnadshavarens ställe för barnets talan. Det är barnets ansvariga socialarbetare som har skyldighet att se till att en god man ansöks om vid behov. 
Barnskyddslag 22 § (Finlex)

Bortrövanden av barn och barnskydd

Det är fråga om bortrövning av barn när ett barn förs till ett annat land eller inte återlämnas därifrån, och den som har vårdnadsrätt (förälder, annan vårdnadshavare eller myndighet i fall där barnet är omhändertaget) inte har godkänt flytten till det andra landet. Det är alltså också fråga om bortrövning av barn när ett barn som är brådskande placerat eller omhändertaget förs utomlands utan tillstånd från barnskyddsmyndigheten. Bbortrövning av barn kan endast gälla barn under 16 år. Det kan även vara ett brott och behandlas då i en separat rättsprocess.
(Strafflagen 25 kap. 5 a §)

Syftet med regleringen kring bortrövning av barn är att frågor om vårdnad, boende, umgängesrätt och barnskydd ska avgöras i barnets hemvistland. Målet är att förhindra att en förälder genom att föra bort barnet kan påverka vilket land som behandlar ärendet eller ensidigt bestämma var barnet ska bo. Systemet syftar till att barnet så snabbt som möjligt återförs till sitt hemvistland, där beslut om barnet fattas.

Vanligtvis är bortrövning av barn kopplad till en vårdnadstvist mellan föräldrarna och barnskyddet har då ingen roll. Barnskyddsmyndigheten kan dock vara part i ett barnbortrövningsärende om det gäller ett barn som varit omhändertaget eller placerat och som under denna tid förts utomlands. Bbortrövning av barn kan också vara kopplad till våld i nära relationer och syfta till att hämnas på en partner som vill separera genom att bryta kontakten mellan denne och barnen. I sådana fall är det viktigt att identifiera hotet ombortrövning av barn som en risk för barnets välbefinnande och ta det på allvar. Brådskande placering kan vara nödvändig även i barnbortrövningssituationer.

Det är svårt att bedöma sannolikheten för att en bortrövning av barn ska ske, men det kan föregås av till exempel vårdnadstvister där en förälder hotar att föra barnet utomlands eller uttrycker en önskan att återvända till sitt hemland, eller där föräldern säger upp sig från sitt arbete eller börjar sälja sin egendom. På föreningen Kaapatut lapset ry:s webbplats finns anvisningar för att bedöma risken för bortrövning av barn på finska. Listan över kännetecken för bortrövningsrisk kan användas som stöd för att ställa frågor och bedöma risken.

Även i barnbortrövningssituationer ska man vända sig till justitieministeriet eller utrikesministeriet för att få barnet återfört. På webbplatsen Rättsportalen.fi finns också information om bortrövningar av barn.

Polisens roll i gränsöverskrikande barnskyddssituationer

Polisen har en förebyggande roll när det gäller brott mot barn, och information om ett eventuellt brott mot ett barn utgör en grund för polisen att agera. För att förhindra att ett barn lämnar landet kan man i vissa fall återkalla barnets pass, utfärda en efterlysning på en person som misstänks vilja föra bort barnet, eller använda tvångsåtgärder för att förhindra ett brott.

När polisen får information om ett barn vars resa utomlands bör förhindras för att trygga barnets situation, kan den utfärda en förhindrande registrering som gäller inom Schengenområdet. Med stöd av denna signalering kan barnets resa stoppas i mycket brådskande situationer. Grunden för signaleringen är artikel 32 i Schengenavtalet (EU 2018/1862).

En förhindrande signalering kan göras: 1) för ett barn som löper risk att bli föremål för en bortrövning av barn, av en förälder, familjemedlem eller vårdnadshavare, och vars resa bör förhindras, 2) om det finns en konkret och uppenbar risk att barnet förs bort eller lämnar ett medlemslands territorium, och 3) för ett barn som löper risk att utsättas för människohandel, tvångsäktenskap, könsstympning, annan könsbaserad våldshandling, terrorismrelaterade brott eller att rekryteras till en väpnad grupp eller tvingas delta i väpnad konflikt.

Om barnet redan har förts utomlands utan tillstånd, kan polisen med stöd av samma artikel utfärda en efterlysning inom Schengenområdet för en försvunnen person. En sådan efterlysning kan vara en så kallad registrering för lokalisering, som görs på begäran av till exempel en socialmyndighet eller den andra vårdnadshavaren. En registrering för provisoriskt anhållande görs för att trygga barnets säkerhet och används särskilt när det gäller ett barn som är brådskande placerat eller omhändertaget. Den tjänsteperson som beslutat om brådskande placeringen eller en annan ansvarig tjänsteperson inom välfärdsområdet kan begära polisens bistånd för att utfärda registreringen.

Om barnet fortfarande kan befinna sig i Finland eller är på väg till destinationslandet, måste snabba åtgärder vidtas för att lokalisera barnet. Åtgärder som polisen kan vidta inkluderar: förhindrande registrering enligt ovan, nationell efterlysning, Schengen-registrering för provisoriskt anhållande (om barnet är brådskande placerat eller omhändertaget enligt beslut av socialmyndighet), samt vidarebefordran av information till gränsövergångsställen via Gränsbevakningsväsendet.

Kom-ihåg-lista: Handlingsprinciper i gränsöverskrikande situationer

  • Var modig. Lita på din yrkeskompetens och ditt omdöme. Förlita dig inte enbart på andra myndigheters instruktioner och råd – agera som representant för socialvården.
  • Barnets rättigheter och barnets bästa ska styra arbetet även i gränsöverskridande situationer.
  • Agera snabbt om det finns risk för att barnet förs ut ur landet.

När du behöver stöd och mer information, konsultera:

Animerad video för barn om barns rättigheter i gränsöverskridande situationer.
Animerad video för yrkesverksamma om gränsöverskridande barnskyddssituationer.
 
Innehållet har producerats inom projektet Ylirajainen lastensuojelu – tietoa ja palvelupolkuja (SUOJATIE; VTR 2022-2024); Joa Hiitola (TUNI), Maija Jäppinen (HU), Noora Kivioja (HU) & Sanna Mustasaari (UEF)

Forskning och facklitteratur

Hansen, S., Sams, A., Jäppinen, M. & Latvala, J. (2016) Kunniakäsitykset ja väkivalta. Selvitys kunniaan liittyvästä väkivallasta ja siihen puuttumisesta Suomessa. Helsinki: Ihmisoikeusliitto. 

Heino, E., Jäppinen, M & Veistilä, M. (2023) Assessments of foreign language-speaking children’s well-being in Finland: a frame analysis of child welfare and family service supervisors’ accounts, Nordic Social Work Research, 13:4, 522-536. 

Hiitola, J. (2021) Pakolaisten toimijuus perheestä erossa. Teoksessa: Matthies, A., Svenlin, A.-R. & Turtiainen, K. (Toim.) Tietoon perustuva aikuissosiaalityö. Helsinki: Gaudeamus, 118-136. 
Hiitola, J. (2021) Everyday (In)security and Transnational Family Relationships in the Lives of Young Forced Migrants. Oñati Socio-Legal Series, 11(4), 1012–1035. 

Jäppinen, M., Kara, H., Nordberg, C. & Riitaoja, A. (2024) Ruling relations coordinating the ‘migrant family’ in institutional encounters between Finnish social work professionals and migrant service users. British Journal of Social Work 54(5), 2296–2314. 

Jäppinen, M., Heino, E. & Turtiainen, K. (2024) Vieraskielisyyteen liittyvät kysymykset ja asioimistulkkaus lastensuojelun sosiaalityössä. Teoksessa Kiili, J., Jaakola, A., Anis, M., Lamponen, T. & Stenvall, E. (toim.) Lapsiperheiden ja lastensuojelun sosiaalityö. Gaudeamus. 

Kivioja, N., & Mustasaari, S. (2024). Rights-based social work as a practice. The role of child welfare social work in the repatriations of Finnish children from the camps in north-eastern Syria. European Journal of Social Work, 1-12.  

Mustasaari, S. (2024). Cross-Border Child Protection Cases between Finland and Central-Eastern European States Including Russia. In Changing Families, Changing Family Law in Europe (pp. 195-216). Intersentia. 

Mustasaari, S. (2022) Children abroad: A relational analysis of cross-border child protection cases in the Finnish Central Authority. Child and Family Law Quarterly, 34(6), 361-380. 

Mustasaari, S. (2020). Finnish Children or ‘Cubs of the Caliphate’? Jurisdiction and State ‘Response-ability’in Human Rights Law, Private International Law and the Finnish Child Welfare Act. Oslo law review, 7(1), 22-45. 

Nordberg, C., Hiitola, J., Kara, H., & Jäppinen, M. (2024). Welfare state nationalism, family reunification and forced migrants’ strategies to surpass structural violence. In K. Clarke, L. Lee-Oliver, & S. Ranta-Tyrkkö (Eds.), Decolonizing Social Work in Finland: Racialisation and Practices of Care. Bristol: Policy Press, 49–65. 

Uppdaterad: