Utredning av barnskyddsbehovet

När ett barnskyddsärende har inletts gör en socialarbetare eller någon annan anställd inom barnskyddet en bedömning av servicebehovet, om det inte uppenbart är onödigt. Socialarbetaren bedömer om det i samband med bedömningen av servicebehovet bör göras en utredning av barnskyddsbehovet. Barnet är ännu inte klient hos barnskyddet när bedömningen görs. 
Socialvårdslagen 36 § (Finlex)
Barnskyddslagen 26 § (Finlex)

Innan bedömningen av servicebehovet inleds försöker man avgöra om man också ska göra en bedömning av barnets eventuella behov av barnskydd. 

När nya uppgifter framkommer kan det också hända att en bedömning av barnskyddsbehovet blir aktuell senare. Då kan man utnyttja bedömningen av servicebehovet, om det inte har gått lång tid sedan bedömningen gjordes. 
Anvisning 4/2018: Ärenden som berör barn, klientrelationen, tidsfrister inom socialvården (THL, pdf)

Att göra en utredning

Vid bedömningen av servicebehovet bör man följa socialvårdslagens föreskrifter om bedömning av servicebehovet. Bedömningen ska påbörjas utan dröjsmål senast den sjunde vardagen efter att ärendet har inletts och bli klar senast tre månader från inledningen.

När socialarbetaren utreder behovet av barnskydd bedömer hen vilka tjänster och stödåtgärder enligt barnskyddslagen barnet och familjen behöver. Hen bedömer också barnets uppväxtförhållanden samt vilka möjligheter vårdnadshavarna eller andra personer som svarar för barnets vård och fostran har att sörja för barnets vård och fostran.

Utredningen av barnskyddsbehovet görs i den omfattning som omständigheterna i det aktuella fallet förutsätter. 

Vid bedömningen och utredningen ska socialarbetaren

  • informera klienten på ett begripligt sätt om
    • hens rättigheter och skyldigheter
    • olika alternativ för genomförandet av tjänsterna
    • konsekvenserna av olika alternativ
    • övriga faktorer som har betydelse för klientens ärende samt
  • respektera klientens självbestämmanderätt och beakta klientens önskemål, åsikter och individuella behov.

Utredningen görs i samarbete med barnet och vårdnadshavaren samt vid behov med andra närstående personer. Utredningen är ingen teknisk åtgärd, utan går ut på att skapa en förtrolig klientrelation. Det är frågan om att lyssna på klienterna och engagera dem i bedömningen av situationen ur barnets och sitt eget perspektiv. 
Socialvårdslagen 36 § (Finlex)
Barnskyddslagen 26 § (Finlex)

Under utredningen kan socialarbetaren ta kontakt med närstående personer till barnet eller den unga personen samt med olika samarbetspartner och experter. Gällande utlämnande av uppgifter vid sektorsövergripande samarbete tillämpas lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. 
Socialvårdslagen 41 § (Finlex) 
Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (Finlex)

En utredning kan inte lämnas ogjord även om barnet eller föräldrarna motsätter sig den. I en sådan situation kan man få de uppgifter som behövs för utredningen av andra myndigheter eller närstående som känner till barnets situation. Även om barnet eller föräldrarna eller någon av dem inte vill delta i utredningsarbetet ska utredaren aktivt hålla kontakt med personen och åtminstone meddela hur arbetet framskrider och vilket resultatet blir. 

Vid behov kan man överväga att ansöka om domstolens tillstånd för att undersöka barnet. Tillstånd av domstolen bör sökas om en undersökning av en läkare eller någon annan expert är nödvändig för utredningen av barnets behov av barnskydd men vårdnadshavaren förbjuder undersökningen. 
Barnskyddslagen 28 § (Finlex)

Om familjen flyttar till en annan ort medan utredningen pågår, ska det nya välfärdsområdet underrättas. De handlingar som är nödvändiga för utredningen ska lämnas till det nya välfärdsområdet, som är skyldig att fortsätta med och slutföra utredningen. 
Barnskyddslagen 25 d § (Finlex)

Målen med utredningen

Ett centralt mål med utredningen är att utreda barnets behov av skydd och stöd. Utgående från det kan man bedöma om barnet och familjen är i behov av barnskyddets stöd och tjänster.

Syftet med utredningen är att hjälpa alla delaktiga att förstå varför oron har uppstått och hur de delaktiga förhåller sig till den. Om ärendet har inletts till följd av en barnskyddsanmälan, utgår utredningen från innehållet i anmälan. 

Utredningen är en intervention i familjens liv, då föräldrarna eller de närstående tvingas reflektera över orsakerna till situationen och söka en lösning. Även barnet reflekterar över situationen och kan uppleva det som mycket betydelsefullt att få framföra sina synpunkter och åsikter.

Målet är också att bedöma riskernas och problemens betydelse i barnets aktuella livssituation och i framtiden. Vid utredningen bör man bedöma hur barnets välfärd ska skyddas eller stödjas även i framtiden. Via utredningen eftersträvas en gemensam process med barnet och föräldrarna. 

Principer för utredningen

Trygghet

Träffarna måste vara trygga för barnet både i fråga om yttre omständigheter och som upplevelse. Den anställda ska säkerställa att träffarna inte medför men för barnet och att barnet inte utsätts för fara på grund av dem.

Målet och syftet med arbetet bör förklaras för alla delaktiga så att de kan förstå varför utredningen görs. I synnerhet barnet bör veta vem hen har att göra med och varför.

Individualitet

Arbetet bör anpassas till barnets situation och förutsättningar. Hur utredningen ska göras bör bedömas individuellt. Hur får just den här familjen den största nyttan av utredningen? Är det bättre att träffa föräldrarna tillsammans eller var för sig? Ska man träffa barnet ensamt eller tillsammans med föräldrarna?

Bebisar, småbarn, barn i lekåldern, skolbarn och ungdomar har olika förutsättningar och möjligheter att delta i arbetet. Man bör beakta barnens olika individuella behov. 

Betydelsefulla relationer

När man arbetar med barn är det viktigt att höra personer som är betydelsefulla och viktiga i barnets liv. Man måste inse vilken betydelse barnets närstående har. När man arbetar med barnets nätverk måste man komma ihåg att betona barnets perspektiv och framhäva barnet och barnets behov.

Barnets rättigheter är mänskliga rättigheter. Det är barnet som är klient, barnet lever i sina relationer och alla barn är olika. 

Möten

Under utredningen är det av största vikt att ta del av barnets erfarenheter och träffa barnet. Barnet bör också självt få bestämma vad som är viktigt för hen. Oberoende av målen med utredningen ska barnet inte ses endast som en uppgiftslämnare som bidrar med information om föräldrarna.

Det är inte frågan om en teknisk utredning, utan om en genuint interaktiv bedömningsprocess där man utreder och bedömer situationen tillsammans. Föräldrarna uppmanas att söka en lösning på de aktuella orosmomenten eller problemen.

Mötena är alltid också en intervention och bör bidra med något i synnerhet för barnet. Att bli hörd är i bästa fall en lättnad även för barnet.

Barnet har också rätt att få respons och information om hur medarbetaren uppfattar hens situation. I bästa fall kan medarbetaren vara barnets ”hjälpjag”, som delar och strukturerar barnets upplevelser.

Tid

Man bör reservera tillräckligt med tid för arbetet, så att barnet får möjlighet att hitta sin plats, stanna upp och bygga upp förtroendet. Man måste respektera att barnet framskrider i sin egen takt. Processen kan inte tvingas framåt i snabbare takt. 

Arbetet måste utgå från barnets vardag här och nu. Ju mindre barnet är, desto större betydelse har nuet för hen.

Medarbetaren bör ändå analysera situationen även med tanke på framtiden: vilka resurser och möjligheter finns och vilka risker medför situationen även ur ett framtidsperspektiv.

Man bör vara mån om att klientrelationerna fortgår. Det som man har kommit överens om med barnet, det ska man också slutföra. I mån av möjlighet bör samma medarbetare följa barnet och föräldrarna under hela arbetsprocessen. 

Ansvarig för utredningen

Utredningen av barnskyddsbehovet ska göras av en socialarbetare i tjänsteförhållande. Välfärdsområdet kan inte använda köpta tjänster för utredningarna. 
Barnskyddslagen 26 § 4 momentet (Finlex)

Den socialarbetare som gör utredningen kan samarbeta med andra anställda som är förtrogna med barnskydd. Socialarbetaren bedömer vem som ska delta i utredningen.

Sammanfattning av utredningen av barnskyddsbehovet

Sammanfattningen omfattar en kortfattad beskrivning av utredningens innehåll, metoder och observationer. Sammanfattningen ska innehålla barnets, föräldrarnas och de anställdas synpunkter på situationen. I sammanfattningen ska socialarbetaren ta ställning till om kriterierna för en klientrelation inom barnskyddet uppfylls och motivera sin synpunkt. 

Utredningen ska sammanfattas i en skriftlig sammanfattning där det framgår

  • utredningens utgångspunkter och varaktighet
  • utredningens förlopp: mötenas tidpunkter, deltagare, använda metoder, begärda utredningar och genomförda undersökningar
  • barnets och vårdnadshavarnas synpunkter på situationen
  • socialarbetarens bedömning och motiveringar för behovet av barnskydd.

Sammanfattningen ska ges också till föräldrarna. Ett bra sätt att behandla sammanfattningen är att ordna ett möte eller en diskussion med familjen. Då kan man gå igenom sammanfattningen tillsammans via diskussion.

Om socialarbetaren utgående från utredningen bedömer att barnet behöver stödåtgärder inom barnskyddet fortsätter klientrelationen med uppgörandet av en klientplan. Om barnet inte har något behov av barnskydd, inleds ingen klientrelation och utredningshandlingarna arkiveras.

Beslut om anordnande av tjänster och stödåtgärder

Klienten har rätt att få ett skriftligt beslut om anordnandet av tjänster. Beslutet om anordnande av tjänster ska i regel verkställas inom tre månader från att ärendet inletts. 
Socialvårdslagen 45 § (Finlex)

Uppdaterad: