Myndighetssamarbete vid utredning av misstanke om våld mot barn
Polisens samarbete med social- och hälsovården, skolan eller daghemmet är av största vikt för utredningen av misstanke om våld mot barn.
Myndigheternas samarbete med polisen grundar sig på ömsesidig handräckning. De andra myndigheterna är skyldiga att ge polisen handräckning.
Polisen har det egentliga ansvaret för att utreda brott. Förundersökningslagen förutsätter att polisen också leder brottsutredningen. Lagen förtydligar olika myndigheters roller och ökar alla parters rättsskydd.
Myndigheternas rätt att få uppgifter
Lagstiftningen gör det möjligt för olika myndigheter att förmedla information till varandra och samarbeta vid misstanke om våld mot barn.
Polisen har rätt att utan avgift och trots sekretess få behövliga uppgifter och handlingar av en myndighet eller en sammanslutning som tillsatts för att sköta ett offentligt uppdrag, till exempel en privat barnskyddsanstalt eller ett familjehem.
Polislag 4 kap. 2 § (872/2011, Finlex)
Även socialväsendet har rätt att få de uppgifter som behövs av andra myndigheter. Andra myndigheter ska utan avgift och trots sekretess lämna ut uppgifter som
- har en väsentlig inverkan på klientrelationen inom socialvården
- är nödvändiga för att den sociala myndigheten ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter.
Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 20 § (812/2000, Finlex)
Även inom hälso- och sjukvården har enheterna för rättspsykiatri och -psykologi för barn och unga omfattande rätt att få uppgifter när de som handräckning undersöker misstanke om våldsbrott mot barn.
Lag om ordnande av utredningar av sexual- och misshandelsbrott mot barn 4 § (1009/2008, Finlex)
Hälso- och sjukvårdens uppgifter
Polisen kan vid behov begära handräckning av universitetssjukhusens enheter för rättspsykiatri eller rättspsykologi för barn och unga. Polisen kan begära handräckning till exempel
- för att höra ett litet barn
- för att utreda en utmanande helhet
- på grund av barnets psykiska hälsotillstånd
- med en bedömning av om det går att få tillförlitlig information av ett barn för att utreda en brottsmisstanke.
Enheterna är multiprofessionella och barnet hörs av psykologer som är insatta i rättspsykologi. Staten täcker kostnaderna för de undersökningar som utförs vid enheterna. Enheternas verksamhet regleras av lagen.
Utredningsprocesserna varierar från fall till fall. Enheternas verksamhetssätt skiljer sig åt regionalt, till exempel i fråga om bedömning av vårdbehov och hänvisning till vård. Enheterna utvecklar arbetsformerna så att de motsvarar de praktiska behoven.
Polisen kan också be om handräckning av en läkare för en somatisk undersökning av ett barn.
- Det är bra att koncentrera undersökningarna till specialiserade enheter.
- I färska fall, dvs. om mindre än tre dygn har förflutit från den misstänkta händelsen, ska undersökningarna vid behov göras under jourtid eller så snabbt som möjligt.
- Polisens begäran om handräckning behövs inte för en somatisk undersökning som genomförs under jourtid.
Verksamhetsstället som får begäran om handräckning
- ger vid behov ett utlåtande om sina undersökningar till polisen
- lämnar inte ut uppgifter om undersökningar som polisen begärt till parterna. Polisen sammanställer ett förundersökningsprotokoll över förundersökningsmaterialet. Parterna får en kopia av protokollet.
Parterna får kännedom om allt som framgått av förundersökningen så snart det inte skadar utredningen av brottet. Parterna får uppgifterna senast när förundersökningen har slutförts.
Barnskyddets uppgifter
Vid misstanke om våld mot barn är det socialvårdens uppgift att
- bedöma barnets behov av barnskydd,
- ordna stödåtgärder och
- säkerställa barnets säkerhet.
Socialvården ska bedöma barnskyddsanmälan och vidta nödvändiga åtgärder utifrån den. Under utredningen av brottsmisstanken bedömer socialmyndigheten
- barnets situation,
- barnets och familjemedlemmarnas behov av hjälp och stöd,
- behovet att placera barnet utanför hemmet.
Dessutom ska man komma ihåg socialmyndighetens egen anmälningsskyldighet till polisen om en misstanke väcks i det egna arbetet.
Barnskyddsåtgärder behövs inte nödvändigtvis om
- det är uppenbart att det eventuella våldet mot ett barn har skett utanför familjen
- föräldrarna sörjer för barnets välbefinnande
- eventuellt stöd ordnas på annat sätt.
Vid behov kan man ansöka om en intressebevakare för barnet både i ett brottmål och i ett barnskyddsärende.
Utredning av barnssyddsbehovet
Myndighetsprocessernas tidsgränser och samordning
Lagen föreskriver inga tidsgränser för de skeden som ingår i straffprocessen, med undantag av tvångsmedel.
Polisen har allmänna anvisningar om att förundersökningsåtgärder ska vidtas utan dröjsmål när ett barn är part i ett brottmål. I praktiken är polisväsendet tvunget att prioritera fall utifrån brottsmisstankarnas karaktär.
Socialväsendets verksamhet regleras däremot av de tidsgränser som fastställs i lagarna. Till exempel ska en bedömning av servicebehovet göras och behovet av barnskydd utredas inom utsatt tid.
I regel är det bra att genomföra åtgärder i anslutning till brottsutredningen innan socialmyndigheterna bedömer behovet av service och barnskydd. Det gagnar barnets ställning som offer för ett eventuellt brott om myndigheterna primärt kan genomföra åtminstone hörandet av barnet.
I praktiken försvåras situationen av att myndighetsprocesserna inte håller samma takt. Myndigheterna ska samarbeta intensivt och trygga informationsgången så att ärenden kan diskuteras och avtalas på ett sätt som är förenligt med barnets bästa.
Den sociala myndigheten kan inte låta bli att utreda barnets situation på grund av att brottsutredningen inte är slutförd, eftersom myndigheten i slutändan alltid ansvarar för barnets säkerhet vid misstanke om våld mot barnet. I akuta situationer bör myndigheterna också sörja för barnets säkerhet i nära samarbete så att barnets säkerhet kan säkerställas och förundersökningen genomföras så bra som möjligt.
Information om brottsmisstankar som erhållits under förundersökningen kan för sin del vara en grund när myndigheterna överväger eventuella barnskyddsåtgärder.
Organisering av lokalt samarbete
Myndigheterna ska lokalt skapa sådana strukturer och samarbetsmodeller utifrån vilka alla aktörer känner till både sina egna och andras ansvar och uppgifter vid en utredning av misstankar om våld mot barn.
Lokalt ska åtminstone följande avtalas:
- På vilket sätt kan myndigheterna konsultera varandra vid misstanke om våld mot barn?
- Hur gör myndigheterna anmälningar till polisen? Hur har den lokala polisen ordnat mottagandet och behandlingen av anmälningar?
- Hur har socialväsendet ordnat behandlingen av barnskyddsanmälningar som gäller misstankar om sexual- och misshandelsbrott mot barn?
- Hur har socialväsendet och polisen ordnat sitt samarbete? Hur tryggar de det nödvändiga informationsutbytet mellan myndigheterna?
- Hur har hälso- och sjukvården ordnat eventuella brådskande somatiska undersökningar? I synnerhet när det gäller undersökningar som görs göras jourtid ska möjligheten till konsultation säkerställas.
