Straffprocess vid misstanke om våld mot barn
Vid misstanke om våld mot barn inleds straffprocessen när polisen får kännedom om misstanken. I straffprocessen utreder polisen om någon har gjort sig skyldig till brott.
Straffprocessen omfattar
- förundersökning
- åtalsprövning
- rättegång och
- verkställande av straff.
Polisen ansvarar för förundersökningen av brottet. Trots det är handräckning mellan myndigheterna viktig för att ett eventuellt brott ska kunna redas ut.
Förundersökning och barn under förundersökning
En brottsmisstanke kommer i allmänhet till polisens kännedom genom en anmälan av brottsoffret, någon utomstående eller en myndighet.
Innan förundersökningen inleds ska polisen göra en göra en inledande utredning så att ingen utan orsak blir misstänkt. Om tröskeln för brottsmisstanke överskrids och åtalsrätten för brottet fortfarande föreligger, inleder polisen förundersökningen genom beslut av undersökningsledaren.
Förundersökningens förlopp
Under förundersökningen utreder polisen brottet och omständigheterna kring det, parterna och alla omständigheter som åklagaren behöver för åtalsprövningen.
Förhör är en av de viktigaste förundersökningsmetoderna. Polisen kan också använda sig av
- expertutlåtanden
- brottsplatsundersökningar
- kriminallaboratorieundersökningar
- tvångsmedel såsom husrannsakan, beslag, teleövervakning eller anhålla en person.
Polisen utreder brott enligt principerna om rättvisa, opartiskhet och objektivitet. Reglerna är
- oskyldighetspresumtionen, dvs. ingen anses skyldig förrän brottet har bevisats
- åklagarens bevisbörda, dvs. åklagarens skyldighet att bevisa åtalet
- prioritering av den misstänkte, dvs. saker som förblir oklara avgörs till förmån för den åtalade.
När förundersökningen avslutas skickar polisen handlingarna till åklagaren för åtalsprövning. Åtalsprövningen kan följas av en rättegång och verkställande av ett straff.
Förundersökningen kan dock också avslutas genom beslut av polisen om
- undersökningen har visat att inget brott har begåtts
- ingen kan åtalas.
Barn som brottsoffer
Som brottsoffer, dvs. målsägande, har barnet samma rättigheter och skyldigheter som andra målsägande.
- Barnet har rätt till skadestånd för den skada som åsamkats barnet.
- Barnet har rätt att låta bli att svara på frågor som ställts till barnet.
- Barnet har en skyldighet att tala sanning.
Utredningen av brottet får inte orsaka barnet ytterligare skada. Barnet ska bemötas enligt ålder och utvecklingsnivå. Vid behov ska polisen rådgöra med en läkare eller någon annan sakkunnig om det är möjligt att rikta undersökningsåtgärder mot barnet.
Förhör av barn
Förhör med barn ska i regel skötas av poliser som är insatta i uppgiften.
Undersökningsledaren kan också besluta att en person som är expert när det gäller att höra barn ställer frågor till den som förhörs under övervakning av polisen. Utredaren kan förbjuda barnets vårdnadshavare eller intressebevakare att närvara när barnet förhörs.
I en situation där barn hörs bör atmosfären vara sådan så att barnet lätt kan tala fritt.
Polisen sparar förhöret
Polisen sparar förhöret i form av en bild- eller ljudupptagning. Barn under 15 år hörs inte i den egentliga rättegången. Därför ska den som misstänks för brott ges möjlighet att delta i förhöret så att han eller hon kan ställa frågor till barnet.
Polisen spelar upp inspelningen från hörandet av barnet för den misstänkte och dennes biträde, och i samband med det har de möjlighet att ställa sina egna frågor till barnet.
Samma person som tidigare har hört barnet ställer den misstänktes frågor till barnet. Även detta förhör spelas in.
Med hjälp av inspelningen får man bästa möjliga information om vad barnet har berättat under förhöret och hur. Dessutom kan förhörsförhållandena och förhörsmetoderna obestridligt konstateras i efterhand.
Intressebevakning för minderåriga offer
Om offret är under 15 år, företräder vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare honom eller henne och för barnets talan vid förundersökning och rättegång.
Undersökningsledaren kan dock ansöka om en intressebevakare för barnet, om
- föräldern eller någon annan vårdnadshavare misstänks för våld mot barnet,
- om föräldern eller vårdnadshavaren vägrar föra barnet till nödvändiga undersökningar eller
- föräldern eller vårdnadshavaren har ett nära förhållande till den misstänkte, dvs. den misstänkte är till exempel förälderns make, maka eller sambo.
En minderårig som fyllt 15 år har rätt att vid sidan av sin företrädare självständigt föra sin talan.
Förundersökningslag (805/2011) 4 kap. 8 § (Finlex)
Målsäganden kan få rättegångsbiträde och stödperson
Domstolen kan för förundersökning och rättegång utse ett rättegångsbiträde för målsäganden i sexual- och misshandelsbrott samt brott mot liv.
En stödperson med tillräcklig kompetens kan också utses åt målsäganden. Det är skäl att utse en stödperson till brottsoffret om han eller hon inte har några skadeståndsanspråk med anledning av brottet.
Om offret kräver skadestånd ska ett rättegångsbiträde utses åt honom eller henne. Barnets rättegångsbiträde och intressebevakare kan vara samma person.
Åtalsprövning
När förundersökningen är klar skickar polisen ärendet till åklagaren för åtalsprövning.
Åklagaren överväger på basis av förundersökningen om ärendet förutsätter att åtal väcks. Då måste det finnas sannolika skäl som stöder den brottsmisstänktes skuld.
För att åtal ska kunna väckas
- måste åklagaren komma fram till att sannolikheten för skuld är över 50 procent och
- åklagaren ska bedöma att en dom i målet är mer sannolik än att åtalet förkastas.
Om bevisningen räcker för att väcka åtal, lämnar åklagaren en stämningsansökan till domstolen. Om bevisningen inte räcker till för att väcka åtal, utarbetar åklagaren ett motiverat beslut om att inte väcka åtal.
Rättegång
Rättegången sker i tingsrätten på den ort där brottet begicks. Offret, den misstänkte och vittnena får en skriftlig kallelse till den.
En person under 15 år hörs i regel inte längre i rättegångsskedet. I känsliga ärenden, såsom sexualbrott, hålls rättegången oftast bakom stängda dörrar på åklagarens eller offrets begäran.
Rättegången är direkt, muntlig och centraliserad. Detta innebär att
- samma domare och tre nämndemän är närvarande under hela rättegångsförhandlingen
- endast det material som muntligen presenteras i domstolen beaktas i målet
- man strävar efter att behandla ärendet i en sammanhängande förhandling.
Rättegångens förlopp är följande:
- Fastställande av närvarande.
- Åklagarens åtal.
- Målsägandens dvs. offrets yrkanden.
- Svarandens, dvs. den misstänktes, ställningstagande till yrkandena.
- Åklagarens föredragning.
- Målsägandens och svarandens inlägg.
- Framläggande av bevis.
- Parternas slutpläderingar.
- Påföljdsdiskussion.
- Överläggning av beslutet.
- Avkunnande av dom och anvisning om sökande av ändring.
Tröskeln för dom är hög, klart högre än tröskeln för att inleda förundersökning eller väcka åtal.
Det är motiverad att tröskeln för dom är hög, eftersom en felaktig fällande lösning är betydligt mer skadlig för den person som är föremål för den än ett felaktigt frigörande beslut ur samhällets synvinkel.
Om behandlingen framskrider till flera rättsinstanser kan hela processen pågå i flera år.
