Anmälningsskyldighet
Anmälningsskyldigheten gäller samma aktörer som skyldigheten att göra en barnskyddsanmälan. Även barnskyddsmyndigheterna är skyldiga att göra polisanmälan. Dessa aktörer är skyldiga att anmäla till polisen och välfärdsområdet om de misstänker att ett barn utsatts för våld.
Lista över aktörer som är anmälningsskyldiga
Anmälningsskyldigheten gäller den person som har fått kännedom om en misstanke om våld eller sexualbrott. Anmälan får inte delegeras till någon annan.
Skyldigheten gäller trots sekretessbestämmelserna och oberoende av om någon annan eventuellt redan har gjort en anmälan. I samarbetet mellan yrkesutbildade personer kan det framgå att en annan instans redan har gjort en anmälan till polisen. I så fall är det inte nödvändigt att göra en ny anmälan.
Det är viktigt att polisen får uppgifterna om misstanken om våld direkt av den person som har mest förstahandsinformation om händelserna. Om uppgifter om misstanken måste överföras eller behandlas innan anmälan görs, kan anmälan försenas och uppgifterna förvrängas eller försvinna.
Enligt barnskyddslagen kan vem som helst göra en barnskyddsanmälan och polisanmälan, även en person som inte har anmälningsskyldighet. Skyldigheten och rätten omfattar inte prästers bikthemlighet.
Situationer och misstänkta brott som ska anmälas
Skyldigheten att anmäla misstanke om våld gäller
- gärningar som enligt strafflagen är straffbara som sexualbrott (strafflag 20 kap., Finlex) och
- brott mot liv eller hälsa där maximistraffet är fängelse i minst två år.
Brott mot liv och hälsa som medför anmälningsskyldighet
- Misshandel
- Grov misshandel
- Utsättande
Tröskeln för att anmäla ska vara låg. Ibland är gränsdragningen dock utmanande, så fråga polisen, barn- och ungdomspsykiatriska enheter eller välfärdsåmrådet om råd i oklara situationer.
Anmälningsskyldigheten gäller situationer där våldsoffret är minderårigt. Anmälningsskyldigheten gäller alltså inte en situation där offret redan har fyllt 18 år, även om gärningen skulle ha skett när offret var minderårigt.
När finns det anledning att misstänka våld?
Enligt lagen ska anmälan göras när den anmälningsskyldige på grund av omständigheter som han eller hon fått kännedom om i sin uppgift har skäl att misstänka brott.
Det finns skäl att misstänka våldsbrott till exempel i dessa situationer:
- den anmälningsskyldige har en misstanke på basis av noggrant övervägande och egna iakttagelser
- barnet berättar om händelser som tyder på att ett brott har begåtts
- fysiska spår eller skador hos barnet tyder på våld.
Det måste finnas en tydlig orsak till anmälan.
Man måste förhålla sig reserverat till rykten och långtgående tolkningar.
En ogrundad misstanke om våldsbrott, en polisanmälan och en eventuell förundersökning på basis av den kan ha allvarliga följder för parterna.
Därför ska misstanken motiveras i samband med anmälan, dvs. anmälaren ska ha ett eller flera tydliga skäl att göra anmälan. Dessa skäl ska uppges för polisen.
Inga säkra bevis på brott behövs
Anmälaren behöver dock inte ha säkra bevis på brottet eller vem som är gärningsmannen. Det är polisens uppgift att utreda det.
Om du är osäker på om grunderna är tillräckliga, kan du fråga polisen om råd utan att nämna parternas namn. Vid behov kan du med låg tröskel även konsultera rättspsykiatriska enheter för barn och unga.
