Könsstympning av flickor och barnskydd
Förebygga könsstympning av flickor och kvinnor (FGM)
Med könsstympning av flickor (omskärelse) avses alla åtgärder som vidtas utan medicinsk orsak och som innebär att de yttre könsorganen avlägsnas eller skadas på något annat sätt. Traditionen lever framför allt i många afrikanska länder, men också i vissa länder i Mellanöstern och Asien och runt om i världen i och med migrationen. Risken för könsstympning av flickor ska beaktas för alla de invandrargrupper i vilkas ursprungsländer seden har utövats.
Den vanligaste könsstympningsåldern är 0–15 år. Världshälsoorganisationen WHO har klassificerat könsstympning i fyra olika huvudgrupper, varav typ 3, den faraoniska formen, är den mest radikala.
Könsstympning orsakar ofta hälsoolägenheter, såsom smärta, blödning, infektioner och psykiska men. Långvariga men av könsstympning är till exempel urineringssvårigheter, smärtor och problem i samband med förlossning.
Könsstympning av flickor som rättskränkning
Könsstympning av flickor är en praxis som kränker barnets mänskliga rättigheter. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter har barn rätt till bästa möjliga hälsa. De stater som har förbundit sig till konventionen är skyldiga att vidta åtgärder för att undanröja traditionella seder som är skadliga för barn.
Finland har också förbundit sig att följa Europarådets så kallade Istanbulkonvention. Det är ett avtal om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som förpliktar yrkesutbildade personer att ingripa när flickor hotas av könsstympning.
Könsstympning av flickor i alla former är straffbart som misshandelsbrott i Finland. Detta gäller även reinfibulation, dvs. att blygdläpparna sys ihop på nytt efter en förlossning.
Beroende på hur grovt brottet är kan man få upp till tio års fängelse för könsstympning eller medverkan. Så är fallet även när en flicka som bor i Finland förs utomlands för att stympas: Gärningen är straffbar när den riktar sig mot en finsk medborgare eller en person som är permanent bosatt här eller när gärningsmannen är finsk medborgare. Åtalsrätten för grov misshandel preskriberas 20 år efter dagen för gärningen.
Förebyggande och samtal
Det viktigaste i arbetet med att förebygga könsstympning är att modigt men respektfullt ta upp ämnet. Alla som arbetar med barnfamiljer ansvarar för att föra saken på tal och förebygga könsstympning. Frågan måste tas upp och lagstiftningen lyftas fram med de klienter som kommer från områden där traditionen utövas. Som hjälpmedel för att föra saken på tal kan man använda till exempel en blankett för bedömning.
Familjen ska få information om traditionens biverkningar samt om att könsstympning av flickor är förbjuden i Finland. Familjen ska också informeras om att det i barnskyddslagen föreskrivs om barnskyddsanmälan och att det kan bli aktuellt att göra en barnskyddsanmälan även i situationer som gäller könsstympning av flickor.
Arbetstagarna ska få tillräckligt med utbildning och information om könsstympning och diskussion om ämnet. I webbskolan Monikulttuurisuus asiakastyössä (Kulturell mångfald i klientarbetet, pä finska), som utarbetats av Institutet för hälsa och välfärd, finns information om hur man för ämnet på tal.
I frågor som gäller könsstympning av flickor är det nödvändigt att utveckla det regionala samarbetet och delta i samarbetsnätverk där man kan fundera på lösningar som lämpar sig både för förebyggande och för att bemöta eventuella akuta situationer.
Barnskyddsanmälan
Om det uppstår en misstanke om att könsstympning av en flicka planeras, uppfylls anmälningsskyldigheten till barnskyddet enligt 25 § i barnskyddslagen. En barnskyddsanmälan görs också om man upptäcker eller misstänker att en stympning redan har gjorts. Alla personer har rätt att göra barnskyddsanmälan.
En flicka kan till exempel berätta för en hälsovårdare att hon är rädd för att familjen planerar att låta könsstympa henne. Då frångås hälsovårdarens tystnadsplikt och hon ska anmäla saken till barnskyddet och polisen. Man ska diskutera och på förhand berätta om barnskyddsanmälan med föräldrarna eller vårdnadshavarna.
Samtidigt ska man dock bedöma om barnets säkerhet kan äventyras av att man informerar föräldrarna. Om det finns misstankar om att föräldrarna till exempel straffar barnet våldsamt för att hon har berättat om saken för en person utanför familjen, ska man skjuta upp att berätta för föräldrarna och först sörja för barnets säkerhet i samarbete med barnskyddet.
Barnskyddet kan konsulteras om huruvida oron är befogad. Hälsovårdaren och en socialarbetare inom barnskyddet kan också göra ett gemensamt hembesök för att utreda misstankar om könsstympning. I brådskande situationer utanför tjänstetid kontaktas socialjouren. Om barnets liv eller hälsa är i akut fara kontaktas polisen som kan vidta nödvändiga åtgärder. Även i dessa situationer ska en barnskyddsanmälan göras i efterhand.
De som är skyldiga att göra en barnskyddsanmälan (även barnskyddsmyndigheterna) ska göra en polisanmälan när de på grund av omständigheter som de fått kännedom om i sin uppgift har skäl att misstänka att ett barn har utsatts för ett brott mot liv eller hälsa, om maximistraffet är fängelse i minst 2 år. Maximistraffet för grov misshandel, vilket även könsstympning av flickor är, är 10 år.
Vem är skyldig att anmäla?
Information om barnskyddsanmälan och de aktörer som är skyldiga att göra en sådan har samlats i avsnittet om barnskyddsanmälan.
Arbete inom barnskyddet: planerad eller pågående könsstympning
När en barnskyddsanmälan har inkommit eller en anställd inom barnskyddet annars fått kännedom om saken ska det brådskande behovet av barnskydd omedelbart bedömas. Dessutom ska en bedömning av servicebehovet enligt socialvårdslagen göras. I samband med den utreds behovet av barnskydd.
Utredning av barnskyddsbehovet
Könsstympning av en flicka medför en allvarlig hälsorisk och därför kan det även bli aktuellt med brådskande åtgärder.
Socialarbetaren bedömer vilka barnskyddsåtgärder som behövs och om det är nödvändigt att göra en polisanmälan. Den som på förhand vet att grovt äventyrande av hälsa eller grov misshandel är på gång, är med hot om straff skyldig att på förhand underrätta myndigheterna eller den som hotas av fara och på så sätt förhindra att gärningen genomförs. Anmälningsskyldigheten gäller inte närstående personer till den som förbereder brottet. Könsstympning av flickor är grov misshandel och därför ska en polisanmälan göras.
Barnskyddet kan be polisen om handräckning till exempel för att förhindra att en flicka lämnar landet om hon kan föras ut ur landet för att bli könsstympad. I en sådan situation bör man överväga om det finns skäl att göra en brådskande placering och begära handräckning av polisen även på dessa grunder.
Det är viktigt att hela tiden sträva efter att samarbeta med föräldrarna och vårdnadshavarna och komma överens om nödvändiga åtgärder i samförstånd. Familjen ska i första hand erbjudas stödåtgärder inom öppenvården. Om risken för könsstympning trots dessa fortsätter ska man även bedöma behovet av omhändertagande.
Arbete inom barnskyddet: när könsstympningen redan har skett
Om könsstympningen redan är gjord och ett barnskyddsärende inleds är det bra att göra en bedömning av servicebehovet. I samband med den görs en utredning av behovet av barnskydd. Behovet bedöms dock individuellt. När det gäller könsstympning ska man utreda vilka men barnet har fått av stympningen och om barnet behöver hälso- och sjukvårdsåtgärder.
Om föräldrarna eller vårdnadshavarna vägrar låta barnet genomgå en undersökning av en läkare eller någon annan sakkunnig, ska man överväga att göra en ansökan hos förvaltningsdomstolen för att få tillstånd att undersöka barnet.
Flickan kan också ha smärta eller andra symtom, men meddelar att hon motsätter sig undersökningen. Då är det skäl att diskutera med en läkare: Om barnet med tanke på sin ålder och utvecklingsnivå är tillräckligt moget för att fatta beslut om sin vård, kan hon inte undersökas mot sin vilja.
Minderåriga patienters ställning (Valvira)
Samtidigt ska man beakta om det i familjen finns andra flickor vars könsstympning man bör sträva efter att förhindra. Behovet av utredning av barnskyddsbehovet, stödåtgärder inom öppenvården, brådskande placering eller omhändertagande bedöms individuellt för varje barn.
Vid bedömningen av behovet av omhändertagande kan könsstympning av en flicka anses utgöra en allvarlig fara för barnets hälsa och utveckling, så det första kriteriet för omhändertagande uppfylls i allmänhet. Helhetsbedömningen av situationen avgör om barnets situation kan tryggas med hjälp av öppenvård.
När könsorganen har stympats finns i allmänhet ingen risk för att det upprepas på samma barn. Ingripandet i situationen kan dock ha en förebyggande effekt med tanke på den ifrågavarande familjens övriga flickor och hela gruppen. Det är också viktigt att bedöma vilken inverkan det inträffade och ingripandet i det kan ha på barnets psykiska och fysiska hälsa.
Enligt 25 § 3 mom. i barnskyddslagen är även barnskyddsmyndigheten skyldig att trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till polisen, när de på grund av omständigheter som de har fått kännedom om i sin uppgift har skäl att misstänka att ett barn utsatts för en gärning som är straffbar som brott mot liv och hälsa enligt 21 kap. i strafflagen och vars föreskrivna maximistraff är fängelse i minst två år. Könsstympning av flickor är grov misshandel och därför ska en polisanmälan göras.
