Bedömning av en verksamhetsenhets skydd enligt 48 § i lagen om smittsamma sjukdomar
Paragraf 48 i lagen om smittsamma sjukdomar gäller verksamhetsenheter inom social-, hälso- och sjukvården där man vårdar klienter eller patienter som medicinskt sett är utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar.
Paragrafen syftar till att förbättra patientsäkerheten. Eftersom verksamhetens karaktär, klienter och patienter samt de utrymmen som används varierar mycket vid olika verksamhetsenheter, ska en bedömning av behovet av skydd enligt paragrafen göras för varje verksamhetsenhet och uppgift.
En omsorgsfullt genomförd bedömning underlättar arbetsledningen. Den är till exempel till nytta i en situation då arbetstagarens skydd inte motsvarar det skydd som krävs på verksamhetsstället för att arbetstagarens egna hälsotillstånd hindrar vaccination. Mycket stränga tolkningar av paragraf 48 behövs sällan.
Vad bör beaktas vid bedömningen på olika verksamhetsställen?
De nationella anvisningarna ska tillämpas på varje verksamhetsenhet på ett sätt som lämpar sig för enhetens verksamhet och särdrag.
Vid bedömningar som görs på medicinska grunder på olika verksamhetsställen övervägs bland annat följande faktorer:
- Förekommer det en skillnad mellan de olika verksamhetsställena inom samma verksamhetsenhet?
- Vilken typ av patienter eller klienter finns på respektive verksamhetsställe?
- Är merparten av klienterna eller patienterna mycket utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar?
- Vårdas spädbarn kontinuerligt på verksamhetsstället?
- Besöker personer som är utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar bara sporadiskt verksamhetsstället?
- Är det fråga om en avdelning, ett vårdhem eller en verksamhetsenhet av anstaltstyp?
- Består verksamheten av öppenvårdstjänster?
- Med vilka olika typer av uppgifter arbetar personerna?
- Var är dessa uppgifter placerade i ett enskilt verksamhetsställe?
I bedömningarna beaktar man också på vilket sätt och hur lätt mässling, vattkoppor, kikhosta och influensa smittar och sprids. Dessutom övervägs smittorisken som är anknuten till olika situationer och uppgifter: var är risken störst, var mindre?
Paragraf 48 om smittsamma sjukdomar: smitta och spridning
När ska ett sådant skydd som anges i 48 § förutsättas?
Personer som arbetar i patienternas och klienternas omedelbara närhet behöver framför allt ha ett vaccinationsskydd. Utöver det traditionella vårdarbetet gäller detta också städning av patientrummen, utdelning av mat till patienterna och till exempel arbete vid dagcenter för äldre.
Man måste alltså överväga och utvärdera behovet av skydd för personalen inom läkemedels-, anstalts- och apparatvård samt den tekniska personalen inom varje verksamhetsställe.
Personalen inom hemvård kan också behöva vaccinationsskydd. Enheter som avses för boende i gruppform där utrymmen, klienterna och personalen bildar en operativ helhet, är verksamhetsenheter inom socialvården. De omfattas av tillämpningsområdet för paragraf 48.
- Bedömning och komplettering av vaccinationsskyddet hos anställda
- Organisering av vaccinationsverksamhet i kommunen
- Registrering av vaccinationer
I vilka typer av situationer behöver vaccinationsskyddet vanligtvis inte kompletteras?
Det är inte nödvändigt att förutsätta ett skydd enligt paragraf 48 på verksamhetsenheter och verksamhetsställen.
Skydd mot kikhosta krävs till exempel endast av dem som arbetar kontinuerligt med barn under ett år. Skyddet behöver inte krävas av till exempel hela personalen inom hälsovårdscentralen eller av hela sjukhuspersonalen.
Sådant oregelbundet och kortvarigt arbete i social-, hälso- och sjukvårdens lokaler som inte sker i närheten av patienterna är vanligen inte förknippat med någon betydande smittorisk och risk för patientsäkerheten, och därför behöver vaccinationsskyddet inte kompletteras. Till exempel tolkar eller personer som hoppar in under väldigt korta perioder är personer som besöker verksamhetsenheten sporadiskt för korta uppdrag.
På motsvarande sätt är smittorisken också liten när de som är mycket utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar bara besöker verksamhetsstället sporadiskt. Vid social-, hälso- och sjukvårdens verksamhetsenheter arbetar också personer som inte primärt arbetar med sådana som är utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar. De är till exempel
- socialarbetare som utför kontorsarbete, även i det fallet att de utför klientarbete
- personal som arbetar inom socialvården för barn, unga och familjer
- personer som arbetar med invandrare eller missbrukare eller personer som arbetar inom arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.
Vaccinationsbehovet bedöms i sista hand alltid lokalt. Vid bedömningen tar enhetens ledning hjälp av yrkespersoner inom bekämpning av smittsamma sjukdomar
Vilka platser omfattas av 48 § i lagen om smittsamma sjukdomar?
Daghem, skolor och förläggningar är inte verksamhetsenheter inom socialvården och hälso- och sjukvården och därför gäller inte paragraf 48 i lagen om smittsamma sjukdomar dessa.
En klients hem är vanligtvis inte ett verksamhetsställe inom socialvården och hälso- och sjukvården. Undantaget är ett hem som är beläget i en verksamhetsenhet inom socialvården som erbjuder boendeservice.
Det är ändå bra att komma ihåg att till exempel influensavaccin rekommenderas åt alla som arbetar med äldre eller personer med immunbrist. Vaccinationerna ingår i det nationella vaccinationsprogrammet och är avgiftsfria.
