Bedömning av vaccinationsskyddet hos anställda
På den här sidan har vi samlat anvisningar som hjälper företagshälsovården och studerandehälsovården att bedöma om skyddet hos anställda eller studerande följer paragraf 48 i lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016).
Den studerande bör i god tid före sin praktikperiod ta reda på vilket skydd som krävs på praktikplatsen. Studerandehälsovården hjälper vid behov den studerande att göra en bedömning och att komplettera bristfälligt skydd.
Fråga den anställda eller den studerande som ska delta i praktik om han eller hon har haft mässling och vattkoppor eller har vaccinerats mot dessa sjukdomar.
Tidigare genomgången sjukdom räcker som skydd. Det räcker att personen själv uppger sig ha haft sjukdomen. Skyddet behöver inte kontrolleras med blodprov.
Tidigare genomgångna sjukdomar räcker inte som skydd mot kikhosta och influensa. Mot dessa sjukdomar behövs boostervaccin.
Personen kommer inte alltid ihåg vilka vaccinationer han eller hon har fått och det finns inte alltid uppgifter om dessa. Då frågar du om personen har fått alla vaccin i enlighet med vaccinationsprogrammet.
Anvisningarna nedan har utarbetats med beaktande av det skydd som det nationella vaccinationsprogrammet i Finland gett under olika tider.
Bedömning av skydd mot mässling
Den anställda har ett skydd mot mässling enligt 48 §, om personen antingen haft mässling eller fått två doser vaccin mot mässling.
I Finland användes ett enskilt vaccin mot mässling åren 1975–1981.
MPR-vaccinet som skyddar mot mässling, påssjuka och röda hund togs in i vaccinationsprogrammet för barn år 1982.
Observera följande när du bedömer skyddet:
- Personer födda i Finland före 1960 har vanligen haft mässling och behöver alltså inte MPR-vaccin.
- Den största gruppen som kan sakna ett skydd finns bland personer födda i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet.
- Personer födda 1975 och senare har vanligen fått vaccinet inom det nationella vaccinationsprogrammet i Finland.
- År 1982–1992 erbjöd förlossningssjukhusen MPR-vaccin efter graviditeten för kvinnor som inte haft röda hund.
- Personer som studerat hälso- och sjukvård efter år 1987 har kanske fått en MPR-dos på grund av studierna.
- Personer som har fullgjort sin värnplikt 1986‒ 2000 har fått åtminstone en dos MPR-vaccin.
- Sedan 2012 har tidigare vaccinationer hos de värnpliktiga som ryckt in utretts i samband med garnisonens vaccinationer. Om skyddet mot MPR-sjukdomarna har varit bristfälligt, har det kompletterats med en dos MPR-vaccin.
- Många anställda har kanske fått MPR-vaccin under studierna, inom företagshälsovården eller till exempel före en semesterresa.
Om den anställda i tiderna vaccinerats enbart mot mässling eller fått endast en dos MPR-vaccin, finns det skäl att se till att personen får sammanlagt två doser MPR-vaccin.
Detta skyddar den anställda själv mot mässling, påssjuka och röda hund och anknytande följdsjukdomar och komplikationer. Framför allt de som arbetar inom hälso- och sjukvården löper större risk än genomsnittet att insjukna i MPR-sjukdomarna.
Bedömning av skydd mot vattkoppor
Största delen av den vuxna befolkningen har ett skydd mot vattkoppor, eftersom de haft sjukdomen som barn eller i ungdomen. Tidigare genomgången sjukdom eller 1–2 doser vaccin mot vattkoppor räcker som skydd. Boosterdoser behövs inte.
Behovet av vaccination mot vattkoppor är ytterst litet. Du bör alltså skaffa vaccinet i onödan, utan först undersöka hur många anställda som faktiskt behöver det.
Observera följande när du bedömer skyddet:
- Om personen tidigare i livet fått endast en dos vaccin mot vattkoppor, kan en andra dos behövas.
- Om en sådan person som fått endast en vaccindos senare har insjuknat i vattkoppor, behövs inte en andra dos.
- Om en ung anställd inte vet om han eller hon har haft sjukdomen, lönar det sig alltid att vaccinera.
- Om den anställdas egna barn har haft vattkoppor, är den anställda sannolikt immun mot sjukdomen.
- Ju äldre den anställda är, desto mer sannolikt är det att personen redan många gånger kommit i kontakt med vattkoppsvirus och därför är immun mot det.
- Om personen har haft bältros är det ett tecken på att personen också haft vattkoppor.
- Unga vuxna som fötts utomlands, till exempel i Afrika, har inte nödvändigtvis alls råkat ut för vattkoppsvirus. De löper risk för att insjukna i vattkoppor.
Bedömning av skydd mot kikhosta
Tidigare genomgången kikhosta ger inte livslång immunitet. Det skydd som i barndomen erhålls genom vaccination mot kikhosta stärks i vuxen ålder med hjälp av dtap-vaccin.
Skyddet mot kikhosta förnyas vart femte år, eftersom skyddseffekten sjunker på cirka 3–4 år. Studerande som ska delta i praktik bland barn under 1 år ges därför dtap-vaccin först när praktiken ska börja.
Observera följande när du bedömer skyddet:
- dtap-vaccinet ges endast till anställda som kontinuerligt arbetar med barn under 1 år. Vaccinet ges alltså inte rutinmässigt eller för säkerhets skull till alla som till exempel arbetar på sjukhus eller hälsovårdscentraler.
- Om personen nyligen fått dT-vaccin, bör man vänta två år innan dtap-vaccinet ges på nytt.
- En dos dtap-vaccin räcker även om personen har fått en grundvaccinationsserie med enbart dT-vaccin. Skyddet mot kikhosta hos en enskild anställd behöver inte byggas upp med en separat vaccinationsserie.
- Om grundvaccinationsserie för skydd mot difteri och stelkramp inte är fullbordad och personen ska börja arbeta eller göra praktik på en enhet med spädbarn, kan en av dT-vaccindoserna ersättas med dtap-vaccin.
- Skyddet hos en enskild anställd behöver inte byggas upp med till exempel DTaP-IPV-vaccin, dvs. fyrvalent vaccin, inte heller om personen fått en grundvaccinationsserie med enbart dT-vaccin.
dtap-vaccin, dvs. vaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta
Bedömning av skydd mot influensa
Skyddet mot influensa förnyas varje år. Influensavaccin ges inte om kontraindikation mot vaccination föreligger.
