Frågor om vaccination av social- och hälsovårdspersonal
Vad är avsikten med den reviderade lagen om smittsamma sjukdomar och 48 §?
Syftet är att förbättra patientsäkerheten. Lagreformen effektiverar bekämpningen av smittsamma sjukdomar och vårdrelaterade infektioner. Paragraf 48 är endast en del av detta arbete. Också andra åtgärder som syftar till att motverka infektioner är viktiga.
Av flera olika orsaker är det inte möjligt att nå ett hundraprocentigt skydd. Avsikten med den reviderade lagstiftningen är därför att personer som är utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar ska få bästa möjliga skydd.
Arbetsgivaren ska se till att klienter och patienter som är utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar vårdas av sådan personal som har ett tillräckligt skydd. Alltför stränga lagtolkningar och anvisningar kan dock försämra stämningen och framkalla motstånd. Bästa resultat nås genom att diskutera i god samarbetsanda.
Gäller de skyddskrav som lagen om smittsamma sjukdomar fastställer för personalen också alla dem som besöker verksamhetsenheter inom socialvården och hälso- och sjukvården i arbetsuppgifter?
Ledningen för verksamhetsenheten ska på medicinska grunder fastställa både de lokaler och de situationer som kräver ett skydd enligt paragraf 48. I detta arbete kan ledningen ta hjälp av medicinsk expertis och yrkespersoner som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar.
Personer som besöker verksamhetsenheten sporadiskt och som i vanliga fall inte arbetar i lokalerna, men som ibland kan vara där på grund av kortvariga arbetsuppgifter, behöver inte skydd enligt paragrafen. Det är alltid enhetsledningen som lokalt beslutar vem som omfattas av paragrafen och vem som inte omfattas.
Bedömning av vaccinationsbehovet på verksamhetsenheten enligt paragraf 48 i lagen om smittsamma sjukdomar
Paragraf 48 om smittsamma sjukdomar: smitta och spridning
Varför ska enhetens ledning och arbetsgivaren se över och vid behov korrigera sina anvisningar?
Inom socialvården och hälso- och sjukvården har det rått oklarhet kring hur lämpligheten enligt paragrafen ska bedömas. Det har också varit oklart hur arbetsgivaren ska behandla uppgifter beträffande arbetstagarens lämplighet eller hälsotillstånd. Till följd av det har anvisningar tagits fram som inte följer lagen. Arbetsgivaren kan inte kräva skriftlig dokumentation om vaccinationsskyddet eller genomgången sjukdom av arbetstagaren. Arbetstagarens muntliga information räcker.
Det är nu viktigt att se över anvisningarna och säkerställa att de följer personuppgiftslagen och lagen om integritetsskydd i arbetslivet. Det är bra att komma ihåg att lagen om smittsamma sjukdomar inte påverkar den lagstiftning som gäller anställningsförhållanden och inte heller andra principer som normalt iakttas i arbetslivet.
Hur kan man främja positiva attityder till vaccination bland personalen?
Det är viktigt att arbetsgivaren ger information. Vid social-, hälso- och sjukvårdens enheter kan det finnas anställda som inte har tillräckligt med kunskap om
- de sjukdomar som med stöd av 48 § förebyggs genom vaccination
- de risker som sjukdomarna kan vara förknippade med
- vaccin eller vaccinationernas betydelse för att bekämpa smittsamma sjukdomar och förebygga vårdrelaterade infektioner.
Vaccin och vaccinationer är också förknippade med missuppfattningar och oro. Det är viktigt att lyssna på och gå igenom de faktorer som väcker oro och att besvara frågor. Arbetsgivaren ska kunna motivera varför enheten förutsätter ett sådant skydd som anges i 48 §. Till exempel hos svårt sjuka personer framkallar vaccinet inte alltid ett tillräckligt skydd, eller också kanske de inte kan vaccineras. För att minska risken för smitta är det viktigt att personer i deras närhet har ett skydd mot smittsamma sjukdomar.
I anvisningarna och vid de diskussioner som ordnas för personalen är det viktigt att lyfta fram att vaccinationerna enligt 48 § också förbättrar personalens eget skydd. Vaccinationerna skyddar den anställda och omfattande influensavaccinationer gagnar hela arbetsplatsen.
Personalens vaccinationer innebär därför en del av patientsäkerheten och arbetarskyddet och utgör också en del av en högklassig verksamhet.
Hur kan arbetsgivaren motivera personalen att låta sig vaccineras mot influensa?
Vaccinationstäckningen har förbättrats framför allt vid de enheter där man länge sett till att personalen informeras. Det finns mycket goda erfarenheter av att till exempel en hälsovårdare, en smittskyddsskötare eller en hygienskötare besöker enheterna och berättar om influensan och influensavaccinationerna och besvarar frågor.
Det är viktigt att enhetsledningen engagerar sig och arbetet måste vara långsiktigt. Ett bra sätt är att ställa upp ett mål för vaccinationstäckningen tillsammans med personalen.
Hur kan vi höja influensavaccinationstäckningen bland social- och hälsovårdspersonalen?
Ska vaccinationsskydd mot influensa krävas även när det inte är influensasäsong?
Nej. I Finland börjar influensasäsongen vanligtvis i december–januari och håller på till maj som längst. Vanligtvis börjar epidemin avta i april. Risken att insjukna under andra tider på året är väldigt liten. Det är bara sporadiskt som influensa upptäcks när det inte är säsong, och då är det vanligtvis fråga om enstaka fall med smitta som kommit från utlandet. Influensavaccin finns tillgängligt på hösten och vintern men kan vara svårare att få senare på våren. På sommaren finns det inte alls något vaccin att få tag på i Finland. Det är alltså inte meningsfullt att kräva vaccinationsskydd mot influensa när det inte är säsong.
Vem ser till att arbetstagarens skydd kompletteras?
Det är i första hand arbetstagarens arbetsgivare som ombesörjer vaccinationer enligt paragraf 48. Arbetstagaren behöver alltså inte själv skaffa eller betala för vaccinationer som enligt lagen om smittsamma sjukdomar krävs på verksamhetsstället eller som skyddar arbetstagaren från de biologiska risker som arbetet medför.
Självständiga yrkesutövare eller företagare ska också ha ordnade företagshälsovårdstjänster som kan ge de vaccinationer som behövs.
Om det inte finns någon tydlig arbetsgivare, kan vaccinationsskyddet också kompletteras på den egna hälsostationen. Personer som befinner sig i en sådan situation är till exempel
- de som fullgör civiltjänst
- de som utför frivilligarbete
- de som deltar i arbetsprövning
- studerande som ska på praktik och inte har rätt till studerandehälsovårdens tjänster.
Hur är det med vaccinationen av personer som kommer från utlandet för att delta i arbetspraktik?
Studerande får vaccinationerna inom den egna läroanstaltens studerandehälsovård. Enligt Social- och hälsovårdsministeriets riktlinjer ska studerande få nödvändiga vaccinationer inom kommunens primärvård, om studeranden inte har rätt till studerandehälsovårdens tjänster.
Hur ska man gå till väga om arbetsgivaren anlitar inhyrd arbetskraft eller personer med egen firma?
Om verksamhetsstället anlitar hyrd arbetskraft, kan man när avtalet ingås kräva att företaget som förmedlar den hyrda arbetskraften i synnerhet för långvariga vikariat erbjuder personer som har det skydd som krävs på verksamhetsstället. Företaget som erbjuder hyrd arbetskraft tar då i egenskap av arbetsgivare hand om arbetstagarnas vaccinationer.
Av personer med egen firma kan man också kräva samma skydd som av den övriga personalen.
Var vaccineras sådana personer som upprepade gånger och regelbundet arbetar vid enheter där det till exempel förutsätts influensavaccination, men som inte omfattas av enhetens företagshälsovård?
Sådana personer kan få influensavaccinationer till exempel på den egna företagshälsovården eller på sin egen hälsostation.
Dessutom ordnas det till exempel på sjukhus tillfällen där personalen erbjuds influensavaccin och får sitt skydd så behändigt som möjligt. Då har vaccinationer samtidigt erbjudits vikarier, hyrd arbetskraft och studerande på praktik. Det är bra att arrangemangen är flexibla. Man ska dock komma ihåg att
- vaccinationsverksamhet alltid ska ha en utnämnd ansvarig läkare
- vaccinationerna ska ordnas på behörigt sätt
- vaccinationerna alltid ska registreras i enlighet med förordning 149/2017.
Registrering av vaccinationer i specialfall
Är det ett krav att personal som arbetar på sjuktransportenheter och akutpersonal som deltar i sjuktransporter har skydd enligt paragraf 48?
Skydd mot kikhosta är inget krav, eftersom majoriteten av patienterna inte är spädbarn.
Däremot är det bra att den permanenta sjuktransportpersonalen och andra som regelbundet deltar i sjuktransporter har det övriga skydd som paragraf 48 förutsätter.
Personalen i första instansen som oregelbundet eller sporadiskt deltar i sjuktransporter behöver inte ha skydd.
Kan arbetsgivaren kräva att de som arbetar inom barnskyddet har skydd enligt paragraf 48 med motiveringen att arbetstagarna gör hembesök i barnfamiljer?
Nej. Vanliga familjers hem är inte verksamhetsenheter inom socialvården eller hälso- och sjukvården.
Förutsätts det skydd som anges i 48 § i lagen om smittsamma sjukdomar också av den personal som arbetar inom småbarnspedagogiken?
Nej, eftersom daghem inte är enheter inom socialvården eller hälso- och sjukvården.
För egen del är det dock viktigt att personer som arbetar på daghem har skydd mot mässling, påssjuka, röda hund och vattkoppor. En person anses vara skyddad om han eller hon har haft de här sjukdomarna eller tagit två doser av MPR-vaccin och vaccin mot vattkoppor.
Barn i dagvårdsålder insjuknar i influensa och för smittan vidare. Därför är det bra att personalen skyddar sig också mot influensa.
Arbetsgivaren är skyldig att ta hand om ovan nämnda vaccinationer.
Vaccination av andra yrkesgrupper
Måste skyddet mot vattkoppor eller mässling påvisas genom antikroppsbestämning?
Nej. Det räcker om den anställda vet att han eller hon haft sjukdomarna.
Hur går man till väga om en anställd inte vet om han eller hon haft vattkoppor och inte heller har vaccinerats?
Största delen av alla vuxna har haft vattkoppor. Vaccination är inte till skada för en person som har haft sjukdomen. Vaccinet kan därför ges, om det är oklart huruvida personen haft sjukdomen eller inte.
Hur bedöms och kompletteras skyddet hos en enskild anställd?
Hur ska man göra om en anställd inte vet om han eller hon haft mässling och inte heller har vaccinerats?
Om skyddet är oklart, ges MPR-vaccin. Vaccination är inte till skada för en person som har haft sjukdomen.
Räcker det att man haft influensa under föregående säsong som skydd mot influensa enligt lagen om smittsamma sjukdomar?
Nej, det räcker inte, eftersom de dominerande virusen kan variera och influensavirusen förändras. Därför måste skyddet ”uppdateras” varje år.
Jag har haft kikhosta. Är jag inte immun mot kikhosta?
Nej. En person som haft kikhosta kan insjukna på nytt. Det skydd som uppkommer efter sjukdomen avtar med tiden.
Finns det ett separat vaccin mot kikhosta?
Det finns inget enskilt vaccin mot kikhosta. Som boostervaccin används dtap-vaccin som samtidigt också förnyar skyddet mot stelkramp och difteri.
En arbetsgivare för hyrda arbetstagare kräver att alla anställda har skydd mot kikhosta. Är det nödvändigt?
Skydd mot kikhosta ska inte krävas av alla anställda bara för säkerhets skull. Det här strider mot anvisningarna för dtap-vaccinationer. I allmänhet medför inte kortvariga arbetskommenderingar så stor risk för smittsamma sjukdomar att man behöver kräva skydd.
Om den uthyrda personalens arbetsförhållanden blir långvariga och det är fråga om en verksamhetsenhet som kontinuerligt behandlar spädbarn, så hinner man skaffa skydd då.
Kan skyddet mot kikhosta stärkas med dtap-vaccin om personen har fått vaccin mot difteri och stelkramp året innan?
Det lönar sig att ge dtap-vaccinet först när det har gått två år sedan föregående dT-vaccination. Genom att ge anvisningar om minimiintervall försöker man undvika omfattande lokala reaktioner och allmänna symtom som beror på bra nivåer av antikroppar.
Vad händer om skyddet mot kikhosta inte kan stärkas just nu och personen till exempel arbetar på en rådgivning?
Syftet med reformen av lagen om smittsamma sjukdomar är att förebygga smittsamma sjukdomar. Det går dock inte att uppnå ett hundraprocentigt skydd mot smittsamma sjukdomar. Man eftersträvar alltså att personalen ska ha ett så täckande skydd som möjligt.
Man skulle behöva förlänga vaccinationsintervallerna betydligt till exempel på grund av omfattande lokala reaktioner och allmänna symtom. Det här gynnar inte någon. För enskilda arbetstagare kan arbetsgivaren alltså med beaktande av helhetssituationen fatta beslut om att arbetstagaren fortsätter som vanligt i sina uppgifter och att skyddet kompletteras senare.
Arbetstagaren är gravid och verksamhetsenheten kräver skydd mot kikhosta. Kan jag ge henne dtap-vaccin?
Du kan vaccinera gravida. Kikhosta kan vara en besvärlig sjukdom även för den gravida själv. Vaccinet kan ges redan under första trimestern av en graviditet, men vaccination rekommenderas först efter graviditetsvecka 20. Då uppnår man det bästa skyddet för barnet som ska födas.
De antikroppar mot kikhosta som bildas hos mamman överförs till barnet under graviditeten och skyddar den nyfödda under den mest mottagliga tiden. Till exempel i England rekommenderas vaccinet uttryckligen under graviditetsvecka 20–32 för att barnet ska ha ett så bra skydd som möjligt mot den livsfarliga kikhostan.
Det finns redan så mycket praktisk erfarenhet av kikhostevaccinationer av gravida att flera länder rekommenderar vaccination mot kikhosta under graviditeten. Det har inte framkommit några anledningar till oro för graviditeten eller mammans och barnets hälsa.
Safety of pertussis vaccination in pregnant women in UK: observational study (BMJ)
Kan arbetsgivaren anse att en arbetstagares graviditet är ett motiverat skäl till att personen kan arbeta med spädbarn, även om skyddet mot kikhosta inte skulle vara stärkt?
Ja. Det är befogat att åtminstone tidig graviditet kan ses som ett av de särskilda skäl som lagen nämner till att låta en person med bristfälligt vaccinationsskydd arbeta. I situationer som den här gör arbetsgivaren en helhetsbedömning. Oftast kan arbetstagaren fortsätta arbetet på den egna enheten på normalt sätt.
I vaccinernas preparatsammandrag framgår det att det inte finns mycket forskning om vaccinationer under graviditet. Det kan orsaka oro i synnerhet under tidig graviditet. Arbetstagaren bör informeras om fördelarna med dtap-vaccination (se föregående fråga). Vaccinationen är dock frivillig för arbetstagaren.
Hur ska man gå till väga om företagshälsovården har bedömt att personen inte är lämplig eller endast med vissa begränsningar är lämplig för arbetsuppgiften?
Lagen om smittsamma sjukdomar syftar till att bekämpa smittsamma sjukdomar, förbättra patientsäkerheten och höja vaccinationstäckningen bland personalen. Lagen bör tolkas och anvisningar utarbetas med eftertanke. Alltför stränga tolkningar av lagen bör undvikas och enskilda fall avgörs från fall till fall.
I vissa situationer kan den anställda till exempel fortsätta arbetet vid den egna enheten och i den egna uppgiften. Ibland finns det däremot skäl att överväga en omplacering.
Hur går man tillväga om den anställda inte kan ta vaccin på grund av hälsoskäl?
Företagshälsovården, arbetstagaren och arbetsgivaren ska sinsemellan komma överens om vad som ska göras. I vissa situationer kan den anställda med stöd av en helhetsbedömning fortsätta arbetet vid den egna enheten på normalt sätt. Till exempel personer som arbetar i servicehus för äldre kan fortsätta sitt arbete också fastän ett skydd mot vattkoppor saknas.
Det finns också situationer där ett specifikt skyddskrav är mycket viktigt. Exempelvis personalen vid enheter som vårdar cancerpatienter måste ha ett skydd mot vattkoppor. Om den anställda saknar skydd, ska ett annat lämpligt ställe hittas för den anställda. Det är inte meningen att någon ska sägas upp på grund av lagen om smittsamma sjukdomar.
