Social- och hälsovårdstjänster för invandrare

Befolkningen som har flyttat till Finland har i regel rätt till samma social- och hälsovårdstjänster som den övriga befolkningen. Tjänsteproducenten och servicestället kan variera beroende på status för vistelse i landet.

Tillgången till tjänster för invandrare påverkas av många likadana faktorer som för andra befolkningsgrupper, men invandrarbakgrunden kan försvåra tillgången till tjänsterna ytterligare. För personer med olika bakgrund kan det finländska servicenätet se förvirrande ut och det kan kännas svårt att söka sig till tjänster.

Hinder för att få tillgång till tjänster kan vara till exempel

  • avsaknad av ett gemensamt språk
  • obekant servicesystem
  • olika uppfattningar om sjukdomar och behandlingen av dem
  • klientavgifter
  • svårigheter att använda digitala tjänster
  • brister i tjänsternas kultursensitivitet.

När tjänster planeras och ordnas ska man säkerställa att alla som bor i Finland har möjlighet att oberoende av sin bakgrund få den vård och de tjänster de behöver. Detta är en förutsättning för likabehandling.

På den här sidan hittar du information om invandrarnas

Hälso- och sjukvårdstjänster och deras användning

Rätten till hälso- och sjukvårdstjänster varierar enligt statusen för vistelse i landet. Ansvaret för att ordna tjänster beror också på uppehållsrätten för personer som flyttat till Finland.

Personer som har uppehållstillstånd i Finland och stadigvarande bosättningskommun har rätt till samma hälso- och sjukvårdstjänster som alla finländare.

Asylsökandes hälsa sköts via mottagningscentralen.
Hälsa och välbefinnande hos asylsökande

Vuxna papperslösa personer har förutom rätt till brådskande vård även rätt till icke-brådskande tjänster som en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården anser vara nödvändiga med tanke på personens hälsotillstånd och vistelsetid.

Papperslösa barn har rätt till hälso- och sjukvårdstjänster på samma grunder som minderåriga som har hemkommun i Finland.

Invandrare använder färre hälso- och sjukvårdstjänster än den övriga befolkningen

Bland invandrarbefolkningen upplevs behovet av läkartjänster nästan vara lika stort som bland hela befolkningen. Trots detta använder invandrarna hälso- och sjukvårdstjänster i mindre utsträckning än hela befolkningen.

De upplever oftare än hela befolkningen att hälso- och sjukvårdstjänsterna är otillräckliga, även om det finns skillnader mellan gruppernas upplevelser.

Det upplevs som svårt att boka tid, kontakta vårdplatser och få tillgång till undersökningar.

Olika befolkningsgrupper använder också delvis olika tjänster: en klart större del av invandrarna än hela befolkningen har besökt hälsocentralens mottagning, men arbetande invandrarna besökte företagshälsovården mer sällan än hela befolkningen.

Anlitande av hälso- och sjukvårdstjänster i rätt tid och enligt behov kan främjas bland invandrarbefolkningen till exempel genom att

  • informera om ställen för hälso- och sjukvårdstjänster, vårdens innehåll och verksamhetssätt på flera språk och via flera kanaler
  • säkerställa tillgången till tolkningstjänster och det praktiska genomförandet av dem.

Å andra sidan återspeglar de utmaningar som den invandrande befolkningen möter i stor utsträckning samma utmaningar som den övriga befolkningen möter när de söker sig till hälso- och sjukvårdstjänster.

Under coronaepidemin ökade behovet av hälso- och sjukvårdstjänster

Största delen av invandrarna uppgav att de behövt hälso- och sjukvårdstjänster eller tjänster för barnfamiljer under epidemin. Tillgången till tjänster var dock osäker eftersom nästan hälften av dem som behövt mentalvårdstjänster och en tredjedel av dem som behövt tandläkartjänster upplevde att de tjänster de fått var otillräckliga.

Socialservice

Socialservicen garanterar att vars och ens rätt till nödvändig omsorg och försörjning tillgodoses.
Rätten till socialservice varierar enligt personens status för vistelse i landet. Ansvaret för att ordna tjänster beror också på uppehållsrätten för personer.

Personer som har uppehållstillstånd i Finland och stadigvarande bonsättningskommun har rätt till samma socialservice som alla finländare.

Mottagningscentralerna ansvarar i huvudsak för asylsökandenas sociala trygghet och socialservice med statlig finansiering.

Kommunen ska erbjuda papperslösa personer nödvändig socialservice som möjliggör nödvändig försörjning och omsorg i brådskande fall.
 

Uppdaterad: