Skulle jag göra antaganden? – Vad är normmedvetenhet

Samhällets oskrivna normer, dvs. regler påverkar vardagen och personalens arbete på många olika sätt. Normerna fastställer vad som är normalt, önskat och antaget. Normerna är knutna till den tid och den plats där vi har vuxit upp eller där vi lever. Normerna lever och kan variera mycket bland olika människogrupper.

Många sociala normer är användbara och även nödvändiga eftersom de gör det möjligt att förutsäga och förstå hur andra människor fungerar. Vi litar till exempel ofta på att en annan människa besvarar en hälsning.

Vissa normer kan dock begränsa människans möjligheter att leva ett eget liv. Dessa normer är exempelvis heteronormen, tvåkönsnormen eller kroppsnormer enligt vilka kroppsdragen fastställer en persons kön. 

De flesta normerna är inlärda och internaliseras redan i barndomen eller ungdomen. Det är svårt att observera de oskrivna normerna innan de bryts. Det kan även vara besvärligt att upptäcka normerna om man själv passar in i andras antaganden.

På denna sida

• Är jag medveten om mina egna antaganden?
• Gör såhär för att vara normmedveten
• Identifierar du dessa normer?

Är jag medveten om mina egna antaganden?

Normerna styr antaganden som görs om andra människor. Det är förståeligt och även ofta automatiskt att göra antaganden. Det är viktigt att observera att personalens antaganden om ett barn eller en ungdom som är klient eller elev inte nödvändigtvis motsvarar barnets eller den ungas egen upplevelsevärld. Genom att göra antaganden om exempelvis barnets familjemedlemmar eller den ungas kön kan personalen placera ofrivilligt barnet eller den unga i en besvärlig situation. 

Personalen kan exempelvis anta att varje barn har en biologisk mamma och pappa som föräldrar. Om antaget är felaktigt måste barnet eller den unga välja om hen ska korrigera det. 

Barnet eller den unga kan även känna oro över att man kanske inte lyssnar på hen på ett ärligt sätt. Det är viktigt att barnets eller den ungas egen erfarenhet aldrig förbises, ifrågasätts eller avslås. 

Gör såhär för att vara normmedveten

Identifieringen av normer kräver ett aktivt arbete och att utmana sig själv och en invand praxis. Man lyckas bemöta ett barn eller en ungdom verkligen individuellt när man identifierar normerna och strukturerna som påverkar i bakgrunden. Det kallas normmedvetenhet.

Normmedvetandet genomförs bäst när man ger barnet eller den unga så mycket utrymme som möjligt att definiera sig själv och sin familj. 

Man kan ta som vana att fråga bl.a. följande frågor (enligt åldersnivå):

• Vilket namn vill du använda?
• Hur vill du att man registrerar ditt kön i dina uppgifter?
• Vem ingår i din familj? Vem och vilka är dina nära anhöriga?
• Har du en partner eller flera partner?

För att ta upp kön, sexuell läggning och så kallad minoritetsstress kan man ställa följande frågor:

• Funderar du över något som är kopplat till ditt kön eller könsuttryck?
• Funderar du över något som är kopplat till din sexuella läggning?
• Tillhör du en minoritet med avseende på ditt kön eller din sexuella läggning?
• Hur påverkas din vardag och ditt välbefinnande av att du tillhör en minoritet?
• Har du upplevt diskriminering eller något annat osakligt beteende i anknytning till ditt kön eller din sexuella läggning?

Byggandet av normmedvetandet startar alltså från ganska små förändringar i de egna ordvalen och antagandena. Avvecklingen av de inlärda normerna kräver ihärdigt upprepande av dessa små förändringar tills de blir en automatisk del av arbetet.

Om minoritetsstressen och stärkningen av den psykiska hälsan hos regnbågsbarn och -ungdomar skrivs på sin egen webbplats.
Var och en kan stärka regnbågsbarnets och -ungdomens psykiska hälsa

Identifierar du dessa normer?

Nedan uppräknas några av de sociala normerna som kan identifieras i vårt samhälle och som inskränker människornas möjlighet att leva ett eget liv. 

Innehållsaccenterna som du öppnar från plustecknet fungerar tyvärr inte i Internet Explorer. Vi rekommenderar att du använder en annan webbläsare, såsom Chrome, Edge eller Safari.