Var och en kan stärka regnbågsbarnets och -ungdomens psykiska hälsa

Uppväxtåldern är tiden för stora utvecklingsuppgifter. Funderingarna över den egna sexuella läggningen och det egna könet samt byggandet av identitet ingår i dessa utvecklingsuppgifter. Identitetsarbetet och självuppskattningen kan dock försvåras av de trånga normerna i vårt samhälle som fastställer den sexuella läggningen och könet och hur de uttrycks. Så är fallet särskilt när den egna identiteten, egenskaperna eller erfarenheterna på något sätt bryter mot dessa normer.

Enligt forskning förekommer det fler faktorer som belastar den psykiska hälsan hos regnbågsunga än andra jämnåriga. På grund av omgivningens negativa attityder kan regnbågsungdomarna vara tvungna att uppleva till exempel psykiskt och fysiskt våld samt ensamhet.
Likabehandling och diskriminering i regnbågsbarnens och -ungdomarnas liv

När ett barn eller en ungdom får stöd från sin omgivning och blir sedd som sig själv stärker det hens psykiska hälsa och hjälper hen att bygga upp något positivt och värdefullt av sin egen identitet.  

På denna sida

• Hur kan personalen stödja barns och ungas psykiska hälsa?
• Vad är minoritetsstress och internaliserad självdiskriminering?
• Vad är könsinkongruens och dysfori?

Hur kan personalen stödja barns och ungas psykiska hälsa?

Genom resursbaserat arbete som riktar sig till individer och grupper kan man förstärka regnbågsbarnens och -ungas funktionsförmåga även i utmanande situationer och hjälpa barnet eller den unga att komma igenom kriserna. Genom att identifiera regnbågsbarnens och -ungas behov och besvara dem i rätt tid kan man minska skillnaderna mellan välbefinnandet hos barn och unga. 

Personalen inom social- och hälsovården samt undervisningen, småbarnspedagogiken och ungdomsarbetet är experter inom bemötande. Personalen har en central roll i att stödja barnens och de ungas utveckling och psykiska hälsa. Varje anställd ska också känna till fenomen som är kopplade till regnbågsbarnens och -ungas psykiska välbefinnande och metoderna för stödjandet av välbefinnandet.   

Också genom att utveckla strukturella verksamhetssätt som främjar likabehandling inom social- och hälsovårdstjänsterna, utbildningen, ungdomsarbetet och småbarnspedagogiken kan regnbågsbarnens och -ungas psykiska hälsa förbättras.
Lokaler och praxis ska omformas så att de är trygga för alla

Vad är minoritetsstress och internaliserad självdiskriminering?

Så kallad minoritetsstress är en av faktorerna som påverkar i betydande grad välbefinnandet hos regnbågsbarn och -unga. Med minoritetsstress avses långvarig stress som beror på att man tillhör en minoritetsgrupp som anses vara annorlunda och som man förhåller sig negativt till. 
Likabehandling och diskriminering i regnbågsbarnens och -ungdomarnas liv

Minoritetsstressen är barnets eller den ungas reaktion på oförståelsen, fördomarna och fientligheten som hen har mött eller är rädd för att möta.  

Minoritetsstressen kan göra att barnet eller den unga är kontinuerligt på sin vakt. Barnet eller den unga kan erfara värdelöshet som kan i värsta fall leda till internaliserad självdiskriminering. Den internaliserade självdiskrimineringen får barnet eller den unga att känna sig felaktig eller neka sin identitet fullständigt.  

Du kan lindra minoritetsstressen och självdiskrimineringen:

• genom att stödja barnets eller den ungas identitetsarbete och hjälpa hen att bygga upp ett positivt innehåll som är anknuten till identiteten. Det viktigaste är att barnet eller den unga har en trygg vuxen med vem hen kan fundera över sin identitet och se att alla sexuella läggningar och kön är lika värdefulla. Identiteten utvecklas även under hela livet.
  Bemöt barnet och ungdomen såhär
• genom att leda barnet eller den unga till en gemensam verksamhet t.ex. kamratstödsgrupperna inom regnbågsorganisationer eller till regnbågsgrupperna inom det lokala ungdomsarbetet.  Gruppverksamheten erbjuder förutom att den stärker egenmakten ofta på nya vänskapsrelationer och till exempel en möjlighet till samhällelig aktivism. Det är även bra att vara medveten om att alla personer som tillhör sexuella minoriteter eller könsminoriteter inte upplever regnbågsidentiteten som sin egen.
  Organisationer som erbjuder information och stöd
• genom att fundera tillsammans med barnet eller den unga över individuella sätt att ge utlopp för stress, såsom idrott eller konst.
• genom att erkänna att barnet eller den unga kan tillhöra flera minoriteter samtidigt. Den unga kan exempelvis vara både homo och ha invandrarbakgrund. Skapa ett tryggt rum för den unga att samtala om situationen på ett övergripande sätt och vid behov konsultera personal inom olika yrkesgrupper. 
  Likabehandling och diskriminering i regnbågsbarnens och -ungdomarnas liv
• genom att hjälpa barnet eller den unga att identifiera och tro att omgivningens negativa attityder och diskriminering inte beror på att det är något fel på hen utan att problemet är förutfattade meningar och strukturerna som skapar negativa attityder. Identifieringen av de ojämlika strukturerna och den egna värdigheten kan minska viljan att ändra sin egen identitet för att bli normenlig och hjälpa med att vara barmhärtig mot sig själv.

Det finns relativt lite tillgänglig forskning om minoritetsstress på svenska eller på finska. Personalen och den unga kan använda sig av egenvårdsmaterialet om minoritetsstress som har publicerats av Kompetenscentrum för könsmångfald.

Vähemmistöstressin omahoito (Kompetenscentrum för könsmångfald) (på finska)

Vad är könsinkongruens och dysfori?

Barnet eller den unga kan uppleva könsinkongruens därför att hen inte upplever att hen passar in i de snäva normerna som råder inom vårt samhälle och enligt vilka människan är endera en kvinna eller en man och könet ska uttryckas på endast vissa könskaraktäristiska sätt.  
Skulle jag göra antaganden? – Vad är normmedvetenhet

Ibland kan barnet eller den unga uppleva könsinkongruens på grund av att könet som hen tilldelades vid födseln inte motsvarar hens egen identitet. Könsidentiteten för ett barn vars tilldelade kön vid födseln är pojke kan vara till exempel flicka eller ickebinär. 

Könsinkongruens kan erfaras som dysfori, dvs. illabefinnande och kraftig ångest. Dysforin kan begränsa barnets eller den ungas liv. Det kan leda till exempel till att barnet eller den unga undviker sociala situationer, att titta på sin egen kropp eller ta hand om sig själv.

• Med social dysfori avses ångest och illabefinnande som förekommer i sociala situationer och som är kopplad till så kallad felaktig könsbestämning, dvs. att barnet eller den unga inte blir sedd som sitt riktiga jag, dvs. enligt sin riktiga könsidentitet. 
• Kroppsdysfori är en känsla av främlingskap, ångest eller avsky mot de egna könskaraktäristiska kroppsdragen. 

Alla barn och ungdomar som tillhör könsminoriteter eller upplever könsinkongruens lider inte av dysfori. 

Du kan minska könsinkongruens och dysfori:

• genom att erbjuda barnet eller den unga ett tryggt rum för att samtala om situationen. Det viktigaste är att lyssna aktivt på barnet eller den unga och ta hen på allvar. Barnets och den ungas självidentifiering och egen erfarenhet är viktiga och sanna för hen. De får aldrig ifrågasättas eller förbises.
• genom att erbjuda barnet eller den unga information om mångfald och könsmotstridighet. Var och en har rätt till självidentifiering av sin könsidentitet eller att låta bli. Självidentifieringen av könet kan ändras under livets gång och ett barn eller en ungdom behöver inte identifiera sitt eget kön exakt och permanent. Man kan även uttrycka könet på många sätt.
• genom att sätta ord på dysfori. Ibland kan det vara svårt att identifiera dysfori och den kan gestaltas som ett ospecifikt illabefinnande. Information och positivt bemötande av en vuxen kan hjälpa barnet eller den unga att strukturera upp sina erfarenheter.    
• genom att tilltala barnet eller den unga med det namn om hen själv valt. En så kallad social transition, dvs. att bli sedd i sitt eget kön ökar det psykiska välbefinnandet. Användningen av det självvalda namnet är en viktig del av den här processen. Personalen kan stödja barnet eller den unga i berättandet om sitt kön och i att ta i bruk det självvalda namnet.
  Bemöt barnet och ungdomen såhär
• genom att berätta för barnet och den unga om anvisningarna om egenvård för att lindra dysforin. De kroppsliga förändringarna under puberteten kan försvåra upplevelsen av motstridighet och till följd av det ångesten. Det finns många övningar som man kan göra själv för att lindra ångesten. Ibland lindrar ungdomar kroppsdysforin med olika hjälpmedel som underlättar vardagslivet och hjälper den unga personen att komma till rätta med sin kropp. 
  Ett regnbågsbarn eller en regnbågsungdom inom skol- och studerandehälsovården

Sukupuolidysforian omahoito (Kompetenscentrum för könsmångfald) (på finska)

Läs även:
Stöd för ung under könskorrigerings­processen

Källor

Jaskari, Onni ja Keski-Rahkonen, Anna (2021) Vähemmistöstressi uhkana seksuaali- ja sukupuolivähemmistöjen terveydelle. Lääketieteellinen aikakauskirja Duodecim 137(17), 1781–1788. 

Jokela, Satu ym. (2020) Sukupuoli- ja seksuaalivähemmistöihin kuuluvien nuorten hyvinvointi. Kouluterveyskyselyn tuloksia 2019. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos, Työpaperi 38/2020.  

Sukupuolidysforian omahoito (Sukupuolen moninaisuuden osaamiskeskus)

Vähemmistöstressin omahoito (Sukupuolen moninaisuuden osaamiskeskus)